Våga avsky midsommar!

[MJLee]

Aldrig varit överdrivet förtjust i midsommar. När jag bodde i Stockholm njöt jag av att vara ensam i stan, oh ljuvlighet. Jag älskar midsommar mat, nypotatisen, sillen, laxen, jordgubbar! Men den kan jag köpa och tillaga själv.

Men tja, eftersom jag har så mycket familj är det nästan omöjligt att undvika familjen. Midsommar hos den delen av familjen jag ska vara hos är en Pripps blå reklam, blonda barn med kransar på huvudet som springer runt bland blommor och bla, silllunch och sedan grillning på bryggan vid Östersjön. Mycket etniskt.

Midsommarstång med bullar och saft, fiskdamm, dragspelare som förvisso är mycket bra (nej jag skämtar inte, hembygdsföreningen släpar dit honom varje midsommar och där sitter han och spelar om små grodor).

Och jag vet precis hur det blir, inga barn, jaha, undertecknad fixar med mat (vilket jag gärna gör, missförstå mig rätt) och hjälper till allmänt, och visst det är alltid roligt med tid att hänga med syskonen vilket sällan sker men det är otroligt intensivt och jag blir alldeles utmattad. Fyra timmar dit med mjauande katt sedan fyra timmar tillbaka och börja jobba igen dagen efter, medan det fortfarande är kaos efter flytten. I år drar jag till en vit lögn att jag inte hinner flytta innan torsdagen (förhoppningsvis blir det lögn) och stannar i min ljuvliga ensamhet, packar upp lite lådor, ska se om jag kan lura någon att köra mig att köpa midsommar mat, hänga på buke och mysa med katten. Kan inte tänka mig något bättre just nu. Skulle gärna hänga helt anspråkslöst med några vänner men nyinflyttad också känner jag inte en katt, förutom medarbetare och dåriga AG. Tyvärr verkar det inte finnas några bukare i Bollnäs med omnejd

 

[Mirre]

Avskyr också midsommar, i alla fall i år.
Är singel, inte ens barnen är hemma och ingen verkar särskilt sugen på någonting. Blä. Tror jag köper mig en pizza och isolerar mig hela kvällen, jobbar på dagen

 

[tanten]

Skönt att höra att det inte var en raggarbil eller dylikt som åsyftades.

Jösses - den kopplingen låg långt bort för mig

 

[Björk]

Ja jag verkligen avskyr midsommar just nu! Singel och inflyttad (visserligen för många år sedan) och inga "fina traditioner" med gamla goda vänner. Har bjudit folk till mig, men det verkar bara vara en, som jag knappt känner, som nappar på det. Bättre än ingenting...men hur kul är det??

Avskyr!!!

Vi firar inte direkt något speciellt. Kanske försöker vi hitta på något, men det är mest för barnen. I år blir det bara vi 4, tänker mig grillning och OM vädret är fint åka till närmsta midsommarstång - det sistnämnda är BARA för att barnen gillar att komma iväg, se folk, dansa.

Ett år var jag singel i storstan till midsommar. Hade en plan med en kompis att åka till Skansen, men det blev inställt då hon mådde för uselt. Då satt jag själv i min hyrda lägenhet framför tv:n. Köpte havskräftor, lite räkor, vitlöksbröd o en flaska vin. Hade jättemysigt! Trots att vi i min uppväxtfamilj inte direkt haft någon stadig midsommartradition (ibland firat, ibland inte) så ringde min mamma och undrade lite hur jag hade det och frågade försiktigt om jag tyckte det var ensamt/trist. Men hon fick svaret att jag tyckte det ver helt okej, hade ju mitt egna mys.

Julafton skulle för mig kännas VÄLDIGT jobbigt att fira helt solo, men andra helger/högtider kvittar nog faktiskt.

 

[Björk]

Haha, kom förresten på när maken "gav upp" om midsommar... Vi var sambos då och ett av hans syskon som bodde utomlands ville GÄRNA fira en "riktig svensk midsommar". Han hyrde en stuga vid sjön där alla skulle kunna bo en natt, planerade kubbspel, egen majstång osv. Första fadäsen var när det samma dag som vi skulle hyra stället visade sig att hundar inte var välkomna. En i sällskapet hade hund... Det löste sig efter x antal samtal via uthyrningsföretaget som lovade saneringsstäda efter oss (gratis, vi hade inte hört ett ord om att djur inte fick vara där). Andra problemet var förstås vädret.... Tredje problemet var att syskonet från utlandet absolut INTE kunde övernatta för det fanns ju bara utedass....
Osv
Hälften lämnade redan på midsommaraftonskväll....
Behöver jag säga att maken bestämde sig för att ALDRIG mer anstränga sig fullt ut (och betala ur egen ficka) för sin sida av släkten.....

 

[ainasoja]

Älskar midsommar, en extra lång helg med massor av filmer, godis mm

Jag ska slappa och må gott bara. Att ha fest mm är inger jag orkar med. Jag håller mig gärna för mig själv så jag får vara ledig utan måsten.

Går man på fest måste man klä upp sig, man måste vara trevlig, man måste le, man måste umgås med folk och man måste prata om något med.

Alltså nä... det blir filmkväll

 

[tott]

Jag och ungarna ska plocka jordgubbar på förmiddagen och sen blir det dans kring byns midsommarstången vid lunch. Väldigt enkelt anordnat är det, inget stort spektakel.

Vi bor i Dalarna och du får gärna komma och göra oss sällskap om du vill

Tack!
Nu har jag ju lyckats skrapa ihop EN gäst...och dessutom bor jag nog lite onödigt långt ifrån Dalarna

 

[tott]

Avskyr också midsommar, i alla fall i år.
Är singel, inte ens barnen är hemma och ingen verkar särskilt sugen på någonting. Blä. Tror jag köper mig en pizza och isolerar mig hela kvällen, jobbar på dagen

Usch!

 

[DarkInNight]

Tack!
Nu har jag ju lyckats skrapa ihop EN gäst...och dessutom bor jag nog lite onödigt långt ifrån Dalarna

Skulle det skita sig med gästen är du välkommen

 

[Lena Furberg]

Jag älskar faktiskt midsommar, har underbara minnen från barndomen med glada fester, logdans och uppe-hela-den-ljusa-midsommarnatten-i-norrland. Plocka blommor och fylla huset med vaser! Med en man som, som sagt, är engelsman och skyr allt vad firande heter i alla former (han är fin på andra sätt, obs!) saknar jag det lite. Klart jag kan fixa nåt själv men det är inte lika roligt.

Jag känner nog en romantisk touch med Midsommaren. Tänker på det där med sju sorters blommor under kudden (... aldrig provat, dock...) och sedan den här tråden kom upp har den smått förfärliga Jag Tror Jag Tror På Sommaren, med Mats Olin, ekat i skallen på mig. Liksom Ta Mig Till Havet, med vad han nu heter - men den har väl mest hela sommaren i åtanke.

Om inte romantiskt så i alla fall inte ensamt.

 

[VLMF]

Jag har varit utomlands de flesta midsomrar i mitt liv och då har jag inte firat det alls. Först på senare år har jag varit hemma i Sverige, och då på riktigt börjat uppskatta att fira midsommar Lite som att fira in sommaren med extra ledig dag och blommor i håret. Jag förstår verkligen att det känns tråkigt att bjuda in och ingen nappar. Nyår hade jag kunnat vara okej med att vara själv på, typ laga god mat och se en film och somna med öronproppar efter tolvslaget men håller med om att midsommar känns tristare.

 

[tott]

JTänker på det där med sju sorters blommor under kudden (... aldrig provat, dock...) .

Jag har provat - kanske därför jag är singel Bara humbug allting??

 

[Petruska]

Jag inbillar mig att det kan vara så i vissa s.k. kretsar. Jag drar mig till minnes en midsommar för drygt 12 år sedan när jag och min sambo var bjuden till min sambos väns föräldrar tillsammans med vännens bröder, deras respektive och lite annat folk - dock endast par med undantag av någon enstaka person som kom dit själv. Det ska för berättelsens skull tilläggas att min sambos vän är en udda fågel och inte alls representativ för resten av familjen som bjöd in oss.

Hur som helst, det verkade som att det gemensamma samtalsämnet bland de inblandade paren förväntades vara boendesituation, utlandsresor, utbildning (endast jurist, läkare och något inom finans räknades) och framtida familjebildning (där förslag på blivande barns namn (William, Aston och Alice ) radades upp. Förväntningen var nog att vi alla som var i fruktbar ålder skulle ha något att tala om, varför det var mest par bjudna. Det var den i särklass jobbigaste och socialt sett mest obekväma situation som jag någonsin har varit i.

Efter den gången är jag mycket skeptisk till alla fester där jag inte känner merparten av gästerna och särskilt där jag misstänker att det kan vara så kallade partillställningar.

Jag har funderat på det där med folk som säger att enbart par blir bjudna till andra par, och vice versa. Jag tror att det var här på buke jag först hörde talas om det och därefter har jag observerat prat om det lite här och var. Jag har dock aldrig upplevt det.

Det du skriver visar ju att man vill ha en bekväm konformitet i sitt umgänge (bara det att du då inte var konform med majoriteten vid det där tillfället). Och jag tycker uppriktigt att mitt umgänge, alltså de jag ser som mina personliga vänner, är oerhört konforma och lika varandra. Det skapar ju trygghet, och trygghet kan man vilja ha bland vänner i en i övrigt otrygg värld.

Men likheterna handlar väldigt lite om civilstånd och familjesituation, ej heller ålder. Åldersspannet mellan äldst och yngst blir lätt 20-30 år, barn oräknade. Singlar och par blandat. Möjligen ser jag särskilt noga till att komma ihåg att bjuda de singlar som inte heller har så mycket övrig familj, så de inte ska vara ensamma, men annars tänker jag inte på det. Vi som har barn har inte heller fått våra barn samtidigt, inte ens de av oss som är ganska jämngamla har jämngamla barn. Utbildning och yrken varierar från professorer till personliga assistenter.

Likheterna handlar nog mer om värderingar och att man gillar att umgås på samma sätt. Inte om att man befinner sig i samma livsfas samtidigt. Jag tycker att det är dööööden att umgås flera barnfamiljer tillsammans, jag undvek det till det yttersta när barnen var små.

Såvitt jag minns från min uppväxt var det på samma sätt med mina föräldrars vänner.

 

[lady_vip]

Jag har väldigt svårt för alla "påtvingade" högtider, midsommar och nyår framförallt. På nyår är jag iofs argare pga alla raketer (jäkla miljöförstöring och jag måste ändå passa hästarna!) men midsommar är nåt konstigt påhitt också. Nyår och midsommar är också de helgerna jag aldrig har hundvakt och skulle jag bli bjuden på nåt måste jag ändå tacka nej, för hundar är sällan välkomna på större grejer. Under 10 års tid har jag dessutom maratonjobbat fram till midsommar så jag har varit helt slut när dagen kommer. Förra året fick jag årets värsta migränanfall mitt under "firandet".

Som tur är har min sambo samma uppfattning som mig, så vi kan göra ingenting. Eller så firar han med sina vänner och jag kan ligga i soffan, hemma, med hundarna.

Visst, jag behöver inte vara ensam och det är självvalt, men det betyder inget särskilt för mig. Typ som att fira kungens födelsedag, "jaha, är det idag".

 

[Sleepan]

Poor you!
Jag älskar också midsommar. Avskyr dock nyårsafton och julafton

Nyårsafton gillar jag faktiskt, och har gillat julen. Dock har den blivit mindre intressant i och med mina föräldrars skilsmässa och sambons mammas bortgång... Familjehögtider har helt enkelt blivit krångligare, medan sånt som vi firar med vänner bara är härligt och kul!

 

[bumpo]

För en gångs skull är jag faktiskt deppig över midsommar. 'Alla' i mina kretsar har sina planer klara och jag vill inte bjuda in mig själv. Men jag vill verkligen inte sitta ensam heller. Det här är förvånansvärt tufft att hantera just nu.

 

[dobbis]

Är det någon som bor i miin närhet eller för all del längre bort (har flera gästrum) och inte vet vad dom ska göra får ni gärna göra mig sällskap i avslappnad miljö vid göta kanal ,40kvm kuvös eller stor trädgård att sitta/ligga i,hund som inte äter andra hundar får medfölja,barn är STORT nej tack!

 

[Philosophia]

Jag har funderat på det där med folk som säger att enbart par blir bjudna till andra par, och vice versa. Jag tror att det var här på buke jag först hörde talas om det och därefter har jag observerat prat om det lite här och var. Jag har dock aldrig upplevt det.

Det du skriver visar ju att man vill ha en bekväm konformitet i sitt umgänge (bara det att du då inte var konform med majoriteten vid det där tillfället). Och jag tycker uppriktigt att mitt umgänge, alltså de jag ser som mina personliga vänner, är oerhört konforma och lika varandra. Det skapar ju trygghet, och trygghet kan man vilja ha bland vänner i en i övrigt otrygg värld.

Men likheterna handlar väldigt lite om civilstånd och familjesituation, ej heller ålder. Åldersspannet mellan äldst och yngst blir lätt 20-30 år, barn oräknade. Singlar och par blandat. Möjligen ser jag särskilt noga till att komma ihåg att bjuda de singlar som inte heller har så mycket övrig familj, så de inte ska vara ensamma, men annars tänker jag inte på det. Vi som har barn har inte heller fått våra barn samtidigt, inte ens de av oss som är ganska jämngamla har jämngamla barn. Utbildning och yrken varierar från professorer till personliga assistenter.

Likheterna handlar nog mer om värderingar och att man gillar att umgås på samma sätt. Inte om att man befinner sig i samma livsfas samtidigt. Jag tycker att det är dööööden att umgås flera barnfamiljer tillsammans, jag undvek det till det yttersta när barnen var små.

Såvitt jag minns från min uppväxt var det på samma sätt med mina föräldrars vänner.

Ja, det har du nog faktiskt rätt i - att det handlar mer om värderingar än livsfas. Och kanske särskilt i mitt exempel.

 

[starcraft]

Jag ogillar alla högtider som man ska fira storslaget förutom julen och påsken är väl okej. I år är jag väldigt nöjd med att jag är utomlands och har "goda skäl" att inte fira (fast i år har jag faktiskt någon som vill "fira" med mig, men då var resan redan bokad). Förra året såg jag till att jobba hela helgen.

 

[Philosophia]

Aldrig varit överdrivet förtjust i midsommar. När jag bodde i Stockholm njöt jag av att vara ensam i stan, oh ljuvlighet. Jag älskar midsommar mat, nypotatisen, sillen, laxen, jordgubbar! Men den kan jag köpa och tillaga själv.

Men tja, eftersom jag har så mycket familj är det nästan omöjligt att undvika familjen. Midsommar hos den delen av familjen jag ska vara hos är en Pripps blå reklam, blonda barn med kransar på huvudet som springer runt bland blommor och bla, silllunch och sedan grillning på bryggan vid Östersjön. Mycket etniskt.

Midsommarstång med bullar och saft, fiskdamm, dragspelare som förvisso är mycket bra (nej jag skämtar inte, hembygdsföreningen släpar dit honom varje midsommar och där sitter han och spelar om små grodor).

Och jag vet precis hur det blir, inga barn, jaha, undertecknad fixar med mat (vilket jag gärna gör, missförstå mig rätt) och hjälper till allmänt, och visst det är alltid roligt med tid att hänga med syskonen vilket sällan sker men det är otroligt intensivt och jag blir alldeles utmattad. Fyra timmar dit med mjauande katt sedan fyra timmar tillbaka och börja jobba igen dagen efter, medan det fortfarande är kaos efter flytten. I år drar jag till en vit lögn att jag inte hinner flytta innan torsdagen (förhoppningsvis blir det lögn) och stannar i min ljuvliga ensamhet, packar upp lite lådor, ska se om jag kan lura någon att köra mig att köpa midsommar mat, hänga på buke och mysa med katten. Kan inte tänka mig något bättre just nu. Skulle gärna hänga helt anspråkslöst med några vänner men nyinflyttad också känner jag inte en katt, förutom medarbetare och dåriga AG. Tyvärr verkar det inte finnas några bukare i Bollnäs med omnejd

Om du vill umgås med en extremt social 78-åring så bor min sambos styvmamma i Bollnäs. Hon älskar alla människor. Min sambo tyckte att det var väldigt pinsamt när han var barn när hon bjöd hem sig till folk eller bjöd hem folk som hon bara träffat några minuter. Men sådan är hon! Hon är tyvärr lite sjuklig, men du är förmodligen mer än hjärtligt välkommen!

Eventuellt kanske hon firar med en syrisk familj som hon raskt bjöd hem sig till när några flyktingfamiljer fick boende i Bollnäs. Hon har nog firat alla högtider tillsammans med dem sedan dess (och akutförlöst ett av deras barn).