Våga avsky midsommar!

[escodobe]

Men vilka är dessa som bara bjuder par? Hur tänker man då? Jag är visserligen rätt dålig på att hålla mig singel själv men jag kan inte föreställa mig mig en situation där jag funderar på om någon är ett par eller ej när jag ska ordna fest?

 

[athena_arabians]

@cirkus: Blir det spermakörning kommer du ju till knätofsland iaf!

Jag bor ju då i sagda knätofsbälte och har vågat vägra knätofs sedan jag som ung tonåring ville köpa en Stübben till min unghäst och sålde dräkten för att ha råd

Som det ser ut kommer jag att vara själv, det passar inte för mig att följa med särbon upp. Det gör mig verkligen inget men jag tänkte faktiskt kolla om mina Sthlms-släktingar är i sin stuga och i så fall eventuellt bjuda in mig. Skulle någon Bukefalist få för sig att komma förbi går det bra också, jag hade tänkt grilla

Att midsommar skulle vara romantisk har jag aldrig hört om eller upplevt. Det har varit maten som varit det centrala firandet, med rimlig mängd nubbe till. Givetvis också att sitta uppe länge på altanen.

 

[athena_arabians]

Men vilka är dessa som bara bjuder par? Hur tänker man då? Jag är visserligen rätt dålig på att hålla mig singel själv men jag kan inte föreställa mig mig en situation där jag funderar på om någon är ett par eller ej när jag ska ordna fest?

Nej, man bjuder ju dem man vill träffa oavsett deras civilstatus. Jag har aldrig upplevt att jag inte blivit inbjuden tidigare när jag var singel.

 

[escodobe]

Nej, man bjuder ju dem man vill träffa oavsett deras civilstatus. Jag har aldrig upplevt att jag inte blivit inbjuden tidigare när jag var singel.

Ja det har blivit att vi träffas några och äter massvis med mat på midsommar. Vi är ett kärngäng av 5-6 stycken (två långvariga par dock) och ibland en eller några som gästspelar ibland. Det är helt okey att ta med någon trevlig person oavsett relation (vän,syskon,partner osv) bara man bidrar till knytis och god stämning.

Och varför skulle singlar tycka det är tråkigt att umgås med par? Jag tycker ju att jag tycker samma saker är roliga oavsett om jag är i ett förhållande eller ej?

 

[cirkus]

@cirkus: Blir det spermakörning kommer du ju till knätofsland iaf!

Jag bor ju då i sagda knätofsbälte och har vågat vägra knätofs sedan jag som ung tonåring ville köpa en Stübben till min unghäst och sålde dräkten för att ha råd

Som det ser ut kommer jag att vara själv, det passar inte för mig att följa med särbon upp. Det gör mig verkligen inget men jag tänkte faktiskt kolla om mina Sthlms-släktingar är i sin stuga och i så fall eventuellt bjuda in mig. Skulle någon Bukefalist få för sig att komma förbi går det bra också, jag hade tänkt grilla

Att midsommar skulle vara romantisk har jag aldrig hört om eller upplevt. Det har varit maten som varit det centrala firandet, med rimlig mängd nubbe till. Givetvis också att sitta uppe länge på altanen.

Om jag ska åka med låda och om jag skullat längre än till strax innanför gränsen till knätofsland så hade jag nog tagit dig på orden och kommit förbi (jag köpte nya hästen som ska ha ovan nämnda låda i din grannby)

 

[athena_arabians]

Om jag ska åka med låda och om jag skullat längre än till strax innanför gränsen till knätofsland så hade jag nog tagit dig på orden och kommit förbi (jag köpte nya hästen som ska ha ovan nämnda låda i din grannby)

Kul! Synd att du bara ska innanför gränsen (misstänker att jag vet vart du ska ) du hade varit varmt välkommen

 

[Philosophia]

Nej, man bjuder ju dem man vill träffa oavsett deras civilstatus. Jag har aldrig upplevt att jag inte blivit inbjuden tidigare när jag var singel.

Jag inbillar mig att det kan vara så i vissa s.k. kretsar. Jag drar mig till minnes en midsommar för drygt 12 år sedan när jag och min sambo var bjuden till min sambos väns föräldrar tillsammans med vännens bröder, deras respektive och lite annat folk - dock endast par med undantag av någon enstaka person som kom dit själv. Det ska för berättelsens skull tilläggas att min sambos vän är en udda fågel och inte alls representativ för resten av familjen som bjöd in oss.

Hur som helst, det verkade som att det gemensamma samtalsämnet bland de inblandade paren förväntades vara boendesituation, utlandsresor, utbildning (endast jurist, läkare och något inom finans räknades) och framtida familjebildning (där förslag på blivande barns namn (William, Aston och Alice ) radades upp. Förväntningen var nog att vi alla som var i fruktbar ålder skulle ha något att tala om, varför det var mest par bjudna. Det var den i särklass jobbigaste och socialt sett mest obekväma situation som jag någonsin har varit i.

Efter den gången är jag mycket skeptisk till alla fester där jag inte känner merparten av gästerna och särskilt där jag misstänker att det kan vara så kallade partillställningar.

 

[tott]

Jag har funderat lite på ditt inlägg, eftersom jag känner mig en aning träffad av att vara stabilt par i 40 års åldern med barn. Och ja jag/vi är dåliga på att bjuda hem singlar i bekantskapskretsen till högtider, mest för att jag känner att vi är för tråkiga och att de antagligen inte vill fira midsommar/nyår osv med oss och barnen. Men jag kanske måste tänka om och inse att de kanske vill umgås med oss ändå. Nu har vi inte så många singlar för tillfället i bekantskapskretsen men i framtiden ska jag försöka tänka på det.

Det där blev jag glad av att läsa Var stolt över din tanke! Det är precis så. Jag skulle mycket hellre se att jag blev bjuden att fira med vänner och deras barn än att inte bli bjuden alls...av någon.

 

[escodobe]

Jag inbillar mig att det kan vara så i vissa s.k. kretsar. Jag drar mig till minnes en midsommar för drygt 12 år sedan när jag och min sambo var bjuden till min sambos väns föräldrar tillsammans med vännens bröder, deras respektive och lite annat folk - dock endast par med undantag av någon enstaka person som kom dit själv. Det ska för berättelsens skull tilläggas att min sambos vän är en udda fågel och inte alls representativ för resten av familjen som bjöd in oss.

Hur som helst, det verkade som att det gemensamma samtalsämnet bland de inblandade paren förväntades vara boendesituation, utlandsresor, utbildning (endast jurist, läkare och något inom finans räknades) och framtida familjebildning (där förslag på blivande barns namn (William, Aston och Alice ) radades upp. Förväntningen var nog att vi alla som var i fruktbar ålder skulle ha något att tala om, varför det var mest par bjudna. Det var den i särklass jobbigaste och socialt sett mest obekväma situation som jag någonsin har varit i.

Efter den gången är jag mycket skeptisk till alla fester där jag inte känner merparten av gästerna och särskilt där jag misstänker att det kan vara så kallade partillställningar.

Men om man gillar att prata om utbildningar,utlandsresor,bostäder och barnnamn så gör man väl rimligtvis det oavsett civilstatus?

 

[Philosophia]

Men om man gillar att prata om utbildningar,utlandsresor,bostäder och barnnamn så gör man väl rimligtvis det oavsett civilstatus?

Självklart gör man väl det. Men det förväntades att man både gjorde det och skulle tycka om det.

 

[Snurrfian]

Men vilka är dessa som bara bjuder par? Hur tänker man då? Jag är visserligen rätt dålig på att hålla mig singel själv men jag kan inte föreställa mig mig en situation där jag funderar på om någon är ett par eller ej när jag ska ordna fest?

Jag skulle säga att jag drar mig för att bjuda barnlösa eftersom jag upplever och tror att barnlösa kanske vill slippa vårat familjestök, jag har antagligen fel på det stora hela, men rent krasst är det oftast enklare att bjuda en annan barnfamilj som man vet är van vid lite stök och ungar som är petiga med maten. Men vi har barnlösa vänner som är väldigt tydliga med att de uppskattar våra barn, alltså känns det helt okej att bjuda hem dem. Sen har vi vänner som har vuxna barn och även om de inte har något emot barn så märks det rätt tydligt att de har kommit ifrån den fasen och helst bjuder hem oss utan barn. Vilket i sin tur gör att vi drar oss en aning för att bjuda hem dem till oss, här är liksom barnen.

Sen beror det kanske på vad man pratar om för slags "bjudning", till större fester så bjuder vi helt enkelt de vi känner, dvs fester för många. Men pratar vi om en helg i sommarstugan så blir det väldigt påtagligt att man har olika dygnsrytm och det finns fler stunder som kan leda till irritation.

Något med den här tråden drog igång mina funderingar så jag började fundera på vilka singlar vi känner, de som var singlar när barnen var riktigt små är numera i förhållanden och de umgicks vi med även när de var singlar. Men de jag kan komma på som är singlar idag är såna som har brutit upp från förhållanden och det har känts i en del fall att de har dragit sig undan, och umgås man inte någon gång ibland så blir det inte lika naturligt att bjuda in heller.

 

[Niyama]

Jag hatar alla såna där högtider: midsommar, jul, nyår, påsk. För att man ska må så bra, vara glad och i alla fall under tre av de nämnda umgås med släkten mer eller mindre. Haft en bra midsommar: då var jag i Grekland och slapp spektaklet. Nu bor jag på nytt ställe och det känns lite kul att se hur midsommar är här, kanske hänger på en vän nånting men annars blir det som vilken dag som helst.

 

[Bison]

Jag har aldrig känt mig exkluderad för att jag är singel. Tvärtom så verkar folk tycka att jag är roligare att umgås med nu än när jag var gift

 

[the_connemara]

Den springande punkten i ditt inlägg är "vi"...

Jag som inte eg firar någon högtid alls har känt mig djävulskt ensam mer än en midsommar. Just för jag suttit ensam. Hade likt många i tråden gärna prestigelöst umgåtts med några goda vänner och bara pratat och ätit mat. Inget stort.

Men sitta helt själv på midsommarafton. Det är värre än göra detsamma på julafton eller nyårsafton. Tycker jag.

Om man har en partner så om man "bara" hänger i tv-soffan och äter blodpudding till middag så vips är det just ett vi och mycket lättare.

(Jag går av natt på midsommaraftons morgon, och kommer sova sådär till 17. Sen kommer pojkvännen förbi med lilltjejen. Jag har lovat att överväga att kamma håret men det är där nivån ligger. Funkar utmärkt för mig. För det är inte ensam...)

Jag talar ju dock inte enbart för tiden med sambo. Och vi firade alltid väldigt "traditionellt" alla högtider när jag var liten. Ffa min mors släkt är väldigt petiga med sådant. Mycket glad att jag ärvt den avslappnade stilen även om jag uppskattar firande ibland på speciella vis.

Men jag bara vägrar rätta ligger under "måsten". I fikarummet på jobbet tex. Alltså jag blir helt matt vilka perfekta liv som framställs. Bästa som finns att bara vara tvärtom när någon frågar o då anpassar de sig till att det "är ju skönt".

 

[tanten]

Måste bara fråga, vad är en spermalåda?

Frigolitlåda med kylklamp, dokument och sperma.

 

[tanten]

Men vilka är dessa som bara bjuder par? Hur tänker man då? Jag är visserligen rätt dålig på att hålla mig singel själv men jag kan inte föreställa mig mig en situation där jag funderar på om någon är ett par eller ej när jag ska ordna fest?

T.ex. alla jag umgicks med när jag var gift.

efter skilsmässan slutade inbjudningarna att komma. Jag bjöd in men ingen kom. Fyllde 50 och det kom 5 personer. Inflyttnings-öppet i nya huset - det kom två personer .
Det har varit sådär när jag bjudit in. Så jag har slutat för många år sedan. Inte någon idé att laga mat eller förbereda om ingen kommer eller har tid att titta förbi.

Midsommar känner jag inte av på annat sätt än att det är en ledig dag för att vara hemma. Midsommardagen ska jag på bröllop i exets släkt. Sedan är den helgen över.

 

[DarkInNight]

Det där blev jag glad av att läsa Var stolt över din tanke! Det är precis så. Jag skulle mycket hellre se att jag blev bjuden att fira med vänner och deras barn än att inte bli bjuden alls...av någon.

Jag och ungarna ska plocka jordgubbar på förmiddagen och sen blir det dans kring byns midsommarstången vid lunch. Väldigt enkelt anordnat är det, inget stort spektakel.

Vi bor i Dalarna och du får gärna komma och göra oss sällskap om du vill

 

[purity_666]

Jag ser inte midsommar som sådär romantiskt, eller familjehögtidligt. Jag ser det kanske mer som grilla, dricka lite och springa ifrån regnet.

Själv känner jag mig ensam för att många av mina vänner är småbarnsföräldrar. Någon ska ut med husvagnen, någon ska ha lite släktkalas osv. Jag vill inte tränga mig på. Jag är singel, bor inte i närheten av min familj. Så jag spenderar nog midsommar som vilken annan dag som helst.

 

[Wingates]

Blir helt facinerad över "vän"kretsar där man bara bjuder in folk med partner, låter oerhört konstigt i mina öron och om folk bara bjöd mig på tillställningar när jag har partner så skulle jag nog inte se dem som vänner heller.
Det här är första året som jag har pojkvän på midsommar, och jag kan inte påstå att jag känt mig ensam någon annan midsommar innan dess. Jag kommer från en familj med rätt avslappnad inställning dock, det enda viktiga är maten - utöver det firas det inte på något spec sätt och det har varierat genom åren om det är med familj o vänner eller bara antingen eller.

 

[Hyacinth]

En spermalåda helt enkelt En låda med kyld sperma som ska från hingst till sto, på midsommar går det inte att skicka som vanligt så det får gå via ngt som kallas slingan, dvs bilar som stafettkör

Skönt att höra att det inte var en raggarbil eller dylikt som åsyftades.