Våga avsky midsommar!

Jag hade hyffsat långt gångna planer på att bjuda hit alla med behovet att vara nånstans på midsommar - men tyvärr så har orken trytit för rätt länge sen.
Antingen kommer jag köra en spermalåda till Dalarna eller så kommer vi vara hemma och göra typ ingenting, om sambon ens hinner tillbaka från en jobbvecka i Gbg.
 
Senast ändrad:
@Sleepan Vad skulle du göra om du inte jobbade?

Hänga i vänners stuga vid havet. Det blir dock på lördag istället, midsommar i efterskott.
Egentligen spelar det väl ingen större roll med just midsommar, men det blir ett bra tillfälle att ses, käka god mat och ha trevligt med vänner och sambo. Hade jag inte haft honom hade jag förmodligen gjort något liknande ändå,fast med andra vänner, då jag lärt känna dessa två genom honom.

Har alltid gillat midsommar, vare sig jag var liten och hängde med päronen, blev äldre och åkte till Öland och "söp skallen av mig" eller sen jag blev lite "äldre" och började prioritera god mat, god dryck och gott sällskap. :)
 
Jag vill festa på midsommar om jag ska göra nått. Samma med de flesta högtider. Känner inte för att att fira på nått sätt. Det värsta som finns är när man blir lovad en riktig fyllefest och sen visar det sig vara ett barnkalas :arghh: som ska firas efter konstens alla regler. Då är jag hellre hemma själv. Det är minst lika bra. Förstår inte det här hysteriska firandet. Alltid samma visa : man måste ju för barnens skull :banghead:
 
...men du har i alla fall sällskap - utan att behöva söka med ljus och lykta!

...och om man VILL fira med vänner och VILL umgås i sällskap...men inte har möjlighet till det?!
Att aktivt välja bort att umgås är inte alls samma sak.

Det behöver ju inte betyda att det alltid varit så. Eller att jag gillat alternativen.
 
Hänga i vänners stuga vid havet. Det blir dock på lördag istället, midsommar i efterskott.
Egentligen spelar det väl ingen större roll med just midsommar, men det blir ett bra tillfälle att ses, käka god mat och ha trevligt med vänner och sambo. Hade jag inte haft honom hade jag förmodligen gjort något liknande ändå,fast med andra vänner, då jag lärt känna dessa två genom honom.

Har alltid gillat midsommar, vare sig jag var liten och hängde med päronen, blev äldre och åkte till Öland och "söp skallen av mig" eller sen jag blev lite "äldre" och började prioritera god mat, god dryck och gott sällskap. :)
Skulle jag få fira midsommar så där så skulle jag också älska hela grejen. Det är precis så där jag skulle vilja fira.
 
Har du tänkt på ENsamhet i sammanhanget då?

Prat, mat och dryck med goda vännER (inte med bara en som jag knappt känner - även om det är bättre än att sitta alldeles ensam) skulle jag nöja mig med.
Det är klart att jag fattar det jobbiga med att vara ensam vid typiskt sociala högtider. Och jag är helt nöjd. Att äta, dricka och prata är lätt mina favoritaktiviteter.

Tänkandet på tvåsamhet gällde dock snarare så att säga laddningen och symbolvärdet hos olika högtider. Midsommar har massor av laddning och symbolvärden, men jag uppfattar inte att just tvåsamhet ingår i dem på något tydligt sätt. Det var så jag menade.
 
Fast du märker inte av midsommar omkring dig? Mina kvarter blir fullständigt folktomma vid midsommar. En nästan kuslig tomhet, mitt i stan. Det skulle väl gå att missa att det är just midsommar som är anledningen till att stan blir så tom, men om jag inte visste att det var midsommar skulle jag gissa att det hade blivit krig och att alla utom jag hade evakuerats, eller något ditåt.

Det blir väldigt märkbart, helt enkelt. Detta har inget med avsky att göra, bara med att missa midsommar att göra.
Därför älskar jag att fira midsommar i stan! Underbart skönt när halva stan har dragit ut på landet. Den motvikten behövs efter allt studentfirande.
 
Fast du märker inte av midsommar omkring dig? Mina kvarter blir fullständigt folktomma vid midsommar. En nästan kuslig tomhet, mitt i stan. Det skulle väl gå att missa att det är just midsommar som är anledningen till att stan blir så tom, men om jag inte visste att det var midsommar skulle jag gissa att det hade blivit krig och att alla utom jag hade evakuerats, eller något ditåt.

Det blir väldigt märkbart, helt enkelt. Detta har inget med avsky att göra, bara med att missa midsommar att göra.

Jag märker av midsommar på själva dagen, grannar sitter och nubbar i tält och sjunger lite här och där. Men grannarna låter oavsett en hel del på fredagar... :D
Men visst, på själva midsommar har jag väl aldrig missat att det är just midsommar (om inte annat är det ju stängt här och där). Men fram till tälten sätts upp så är det verkligen inte något jag tänker på. Utöver att konstatera att det är midsommar någon gång under dagen är det heller inte något som sätter några stora spår i min omgivning, folk är ute på hundpromenader som vanligt, det kutar runt ungar på vägarna som vanligt, osv.

Den dag på året som verkligen märks för mig är nog juldagen. Då är det mycket folk ute på mina vanliga stigar och vägar som vandrar i stora flockar i 1km/h. Det verkar vara en grej att gå familjepromenader då och titta på gamla trakter? Det är nog det enda som rubbar mina cirklar.

Eller nej, på nyårsafton är jag extra medveten om risken att en raket kan komma farandes och skrämma hunden (som hittills inte är bekymrad över raketer), så den dagen har jag aldrig någon hund lös.
 
Förut har jag också haft såna känslor runt midsommar och nyår, avskytt alla högtider där man liksom ska umgås med en massa vänner och ha så trevligt. Men egentligen mest för att det är så det framställs att det ska vara och inte för att jag själv önskar det.
Det kan absolut vara trevligt att umgås med folk men jag är lika gärna själv och hellre själv än med folk jag inte känner väl.
Förra midsommar så jobbade jag på dagen och på kvällen tog jag en mysig ridtur, en bra midsommar.
I år blir det jobb dygnet runt hela midsommar helgen.
 
Lite utanför själva frågan, men för att knyta an till det här med att midsommar ska vara romantiskt med vita fladdrande kläder och blomsterkrans till en bakgrund av hav, så beror kanske det lite på var man bor?

Jag bodde i Dalarna mina första medvetna år och då firades midsommar på ett übertraditionellt sätt med hela bygden, dvs. med midsommarstång, spelemän och folkdräkter med knätofsar. Sen åkte man hem och åt sill (eller bara potatis och gräddfil för oss barn). Sedan flyttade jag till Östergötland och där hade man inte riktigt samma traditioner, utan där umgicks man med släkt och vänner och man åkte ut till "landet" eller "sitt land" (jag hade inte riktigt hört uttrycket tidigare och undrade vilket land då?). Här i Stockholm så verkar det som att en äkta midsommar måste tillbringas i skärgården.

Vi brukar fira i ett ganska litet sällskap och det trivs jag bra med. Ibland är det bara jag, min sambo, min sambos bror och hundarna på vår balkong, men det är lika trevligt det. :)
 
Jag märker av midsommar på själva dagen, grannar sitter och nubbar i tält och sjunger lite här och där. Men grannarna låter oavsett en hel del på fredagar... :D

Jag saknar det rogivande ljudet av studenter som festar natten lång (alltså universitetsstudenter, inte arton-nittonåringar som tar studenten) på gatan. Det gör de snart sagt varje dag året om, utom just på midsommar. :D
 
Jag kan tycka att det är trist när jag vill bjuda hem folk på midsommar (eller jul eller nyår) så har de redan en så djupt rotad tradition att de måste kolla först om den blir av. Så har jag kompisar som sitter och häckar på landet med sina föräldrar fast de egentligen vill göra ngt annat, men de kan liksom inte med att bryta traditionen. Båååååring
 
Jag kan tycka att det är trist när jag vill bjuda hem folk på midsommar (eller jul eller nyår) så har de redan en så djupt rotad tradition att de måste kolla först om den blir av. Så har jag kompisar som sitter och häckar på landet med sina föräldrar fast de egentligen vill göra ngt annat, men de kan liksom inte med att bryta traditionen. Båååååring

Men så stelbent och tråkigt :(
 
Jag kan tycka att det är trist när jag vill bjuda hem folk på midsommar (eller jul eller nyår) så har de redan en så djupt rotad tradition att de måste kolla först om den blir av. Så har jag kompisar som sitter och häckar på landet med sina föräldrar fast de egentligen vill göra ngt annat, men de kan liksom inte med att bryta traditionen. Båååååring

Håller med! Och i förlängningen är det sådant som gör mig lite förbryllad när folk säger att det är ett trevligt tillfälle att umgås (tror jag sett det här i tråden också?), det är det inte alls tycker jag. På traditionella högtider "ska" man en massa, man umgås inte fritt utan runt en bunt "ska". Mycket trevligare att umgås för att just umgås, inte för att skämta om att dansa kring stången... :crazy:
 
JA!!! :bump: avskyr också "traditionell" midsommar! inget fel i högtiden i sig men precis som nyår så är det ju bara en ursäkt att bli full.

jag dricker inte, alls, vilket ihop med att jag är lagom blyg och osocial aldrig blivit medbjuden till någon vän för midsommar firande, dvs varje år så blev man meddragen på vad familjen än skulle åka till, dvs folk man inte känner som dricker och bara blir mer och mer högljudda..
nej tack, så jag har de senaste året hurrat högt då familjen åker iväg och jag kan stanna hemma och fira i lugn och ro så som jag tycker att midsommar ska firas ^_^, dvs gå ut i naturen och njuta, baka en kaka och göra ngn god middag, bara vara ledig och få tid till att känna att det är sommar :).
inga måsten, ingen stress eller ångest ^_^.
 
Midsommar är lite tvåeggat för mig, i min uppväxt innebar midsommar starten på sommaren, vi flyttade till sommarstugan och på midsommar var det folk högt och lågt, som mest tror jag att det var två husvagnar, en husbil och ett tält på gräsmattan, och typ 10 pers som sov i våran stuga. Utöver det kom det släktingar, grannar och vänner som bodde i närheten och var med under dagen. Men mina föräldrar fick slita rätt hårt under de här festerna och tillslut kände de att de inte orkade mer. Så vi bokade sommarsemester borta ett år och efter det så blev det lite lugnare fester. Sen dog min pappa på midsommarafton ett år och det förtog verkligen en stor del av glädjen runt midsommar, själva datumet kommer jag sällan ihåg men att det var midsommarafton glömmer jag aldrig.
Så under rätt många år försökte jag mest glida med på midsommar, jobbade utan problem eftersom jag inte hade någon större glädje av midsommar.
När jag träffade maken så blev jag på nytt indragen i stora fester på midsommar via en släkting. Och glädje över midsommar kom tillbaka en del. De senaste åren har vi firat ihop med goda vänner, utan så mycket traditioner. I år firar vi med ett annat kompispar och deras barn, hade de inte haft möjlighet så hade vi firat själva, bara familjen.

Så ser jag midsommar som en tvåsamhetshögtid? Nej absolut inte, men som en högtid när man träffar antingen släkt eller vänner, ja. Idag hade jag som sagt kunnat valt att fira med bara familjen men det är för att vi har ett val. Jag kan förstå att man sörjer om man inte har någon att dela dagen med och att det känns ledsamt och ensamt.

Sen är det lite som @cirkus skriver också, många har fastnat i sina traditioner utan att ens uppskatta dem längre. Vi frågade ett annat kompispar om de ville fira med oss och det ville de visserligen men "de har alltid firat med x&y och kan inte säga nej till dem"
 
Jag hade hyffsat långt gångna planer på att bjuda hit alla med behovet att vara nånstans på midsommar - men tyvärr så har orken trytit för rätt länge sen.
Antingen kommer jag köra en spermalåda till Dalarna eller så kommer vi vara hemma och göra typ ingenting, om sambon ens hinner tillbaka från en jobbvecka i Gbg.

Spermalåda till Dalarna:rofl:

Jag äter knäcke med sill, sen somna tidigt.
Vi brukar ta oss till lokala hembygdsgården där det framförs märklig dans med räfsor. Vi lämnar alltid stan om möjligt, apokalypskänsla inträffar...
 
Jag kan tycka att det är trist när jag vill bjuda hem folk på midsommar (eller jul eller nyår) så har de redan en så djupt rotad tradition att de måste kolla först om den blir av. Så har jag kompisar som sitter och häckar på landet med sina föräldrar fast de egentligen vill göra ngt annat, men de kan liksom inte med att bryta traditionen. Båååååring

Jamen typ det jag menar. Så himla blä!! Varför gör inte folk bara just det som ger dem glädje för stunden?
 
Ja jag verkligen avskyr midsommar just nu! Singel och inflyttad (visserligen för många år sedan) och inga "fina traditioner" med gamla goda vänner. Har bjudit folk till mig, men det verkar bara vara en, som jag knappt känner, som nappar på det. Bättre än ingenting...men hur kul är det??

Avskyr!!!
Jag förstår dig verkligen... I de perioder när jag har varit singel så har det egentligen bara funnits en sak som jag tyckt varit jobbigt- och det är att jag lätt blev ensam på tillfällen som midsommar och nyår. Även om jag själv försökte bjuda till så skulle alla vänner alltid fira med sina barn och en annan barnfamilj. Det var skillnad tidigare då jag var i 20-årsåldern. Då bjöds vänner och vänners vänner lätt in. Men idag i 40-årsåldern märker jag att mina vänner och bekanta inte tänker likadant längre.

Och ibland kan jag tycka att det blir lite dubbelmoral. För ofta fick jag som singel höra att man inte skulle leta efter någon och man får inte bli desperat som singel. Men samtidigt är det inte så konstigt tycker jag när ett singelliv har inneburit att jag nuförtiden lätt blir ensam.

Ibland önskar jag verkligen att de som haft en partner de senaste 20 åren skulle få känna på hur det kan vara att vara singel på högtider. Kanske skulle de då bli bättre på att inkludera andra? Varför måste folk som är i par eller familjer bara umgås med sin familj eller en annan familj? Varför ska andra exkluderas?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
711
Senast: miumiu
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 296
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 617
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Hej! Jag har sedan cirka 5 år tillbaka varit deprimerad mer eller mindre och jag känner inte igen mig själv från när jag inte var det...
Svar
19
· Visningar
1 794
Senast: pajaztar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp