Våga avsky midsommar!

Ibland önskar jag verkligen att de som haft en partner de senaste 20 åren skulle få känna på hur det kan vara att vara singel på högtider. Kanske skulle de då bli bättre på att inkludera andra? Varför måste folk som är i par eller familjer bara umgås med sin familj eller en annan familj? Varför ska andra exkluderas?
Exakt såhär har jag också tänkt någon gång. Alla borde få känna på det, så kanske det skulle ändra lite på "vem man ska" bjuda och umgås med på högtider.
 
Jag hade hyffsat långt gångna planer på att bjuda hit alla med behovet att vara nånstans på midsommar - men tyvärr så har orken trytit för rätt länge sen.
Antingen kommer jag köra en spermalåda till Dalarna eller så kommer vi vara hemma och göra typ ingenting, om sambon ens hinner tillbaka från en jobbvecka i Gbg.
Måste bara fråga, vad är en spermalåda?
 
Jag har aldrig varit så road av midsommar. Bodde ju utomlands såpass länge, och innan dess var det inte heller någon större grej. Ser den absolut inte som någon romantisk helg och tror bara att jag har dansat kring midsommarstång en enda gång i hela mitt liv, för närmare 30 år sedan nu...!

I år åker jag till mina föräldrar torsdag-måndag och njuter av att vara ledig och hänga med mina närmaste bara, midsommar eller ej. Jag gillar midsommarmaten men vi slår absolut inte på stort, det blir sillunch och så lite grill till kvällen - föga annorlunda än en vilken annan semesterdag som helst uppe hos dem, med undantag av eventuell snaps då och den har hur som helst försvunnit från högtiderna mer och mer på sistone.
 
Bara för att man har en partner betyder det inte att man firar någon romantisk midsommar ihop.
Under mina och exets år ihop tror jag vi var lediga samtidigt under midsommar två gånger :p
I år är jag ledig, inte planerat utan veckans lediga dagen ligger helt enkelt på fredagen sen blir det en jäkla massa jobb i helgen.
Jag ska sova, rida, äta godis och se på film med Rubs, dvs som vilken dag som helst :)
 
Spermalåda till Dalarna:rofl:

Jag äter knäcke med sill, sen somna tidigt.
Vi brukar ta oss till lokala hembygdsgården där det framförs märklig dans med räfsor. Vi lämnar alltid stan om möjligt, apokalypskänsla inträffar...

:laugh::laugh:
Jag kanske kan ta med lite knäckebröd och käka i bilen, sillen struntar jag i och nubben blir ju inte heller av i så fall
 
Jag är singel och märker ärligt talat inte av midsommar, än i alla fall. Julafton märks ju någon månad(!) i förväg och det spelas julsånger överallt hela tiden osv. Men midsommar..? Jag såg lite midsommarblomsgrejer som prydnad i mataffären och såg en notis i tidningen om var det arrangeras midsommarfirande i kommunen, men annars märker jag inte av något alls.
 
Jag har inte ont av att vara ensam på midsommar, eller någon annan dag. Jag är inte så intresserad av att delta i sociala sammanhang, tycker mest det är jobbigt.
 
Midsommar är för mig som vilken annan dag som helst. Jag jobbar, går hem till katterna, städar, äter mat, kollar nån serie, går å lägger mig. Sen upp och jobba igen. Hade jag haft man och barn hade jag kanske velat åka till nån stång eller så, för mig är midsommar = barn. Att folk umgås med nära och kära är ju mysigt, men det kan man göra vilken dag som helst :)
 
Jag saknar inte midsommarfirandet alls. Innan jag började det jobb jag har nu skulle jag och dåvarande sambon alltid till hans föräldrar. Det började alltid trevligt och sen blev alla stupfulla med allt vad det innebär. När jag var riktigt liten var det roligt med firandet (mina föräldrar drack aldrig en massa alkohol när vi barn var med).

Jag pratade med mamma om det där, hon saknar och vill tydligen ha ett riktigt firande igen, och jag kom inte ihåg någonting av det som hon sa var våra traditioner. Min syster har inte heller något minne av det så jag antar att det egentligen bara var mamma som riktigt firade och trivdes.

De senaste tio åren har jag tränat hästen och jobbat. Funkar ypperligt i min värld. Å andra sidan firar jag gärna både jul och nyår själv så jag är nog fel människa att uttala mig egentligen.
 
Tillhör dem som hatade midsommarafton och nyårsafton när jag var singel för det var ingen som direkt bjöd in mig utan alla hade sina parkamrater de firade med utan jag fick oftast bjuda in mig själv
Detta gör att jag fortfarande har svårt att fira dessa högtider trots att jag numer är gift och har några att umgås med dessa dagar
 
Vi har aldrig haft någon fast krets som vi firat midsommar med, så som folk ofta har. Brukar bli lite mindre firande med någon kompis eller familj. I år bjöd jag in oss till en kompis som skulle ha firande, har aldrig träffat någon annan i gänget men det blir säkert kul! Tror inte en behöver vara så rädd för att bjuda in sig själv, midsommar upplever jag som en högtid där det är vanligt med stora sällskap och det brukar inte vara ovälkommet med flera :)
 
Jag har aldrig brytt mig om midsommar och aldrig firat, varken som singel eller när jag varit i relation.

Midsommar är absolut ingenting speciellt för mig och jag skulle inte märka av det om det inte vore för ett par dagar ledigt samt att flygen blir så dyra.
 
Vi har velat ge våra barn någon form av traditionellt midsommarfirande, "för att det ska vara så"... Medan min mamma levde hade vi något som kunde likna en tradition, men den traditionen dog med henne. Vi har besökt arrangerade firande i några år, men barnen har varit måttligt roade.
I år när vi diskuterade midsommar var barnaskaran rörande överens: "måste vi göra nåt särskilt?" Maken var den enda som protesterade och tyckte att "nånstans måste vi väl åka och fira", vilket fick barnen att enhälligt föreslå att han kunde göra det själv....

Jag har inget emot att slippa midsommarfirande. Kan kanske tycka att det är synd att barnen inte får någon direkt midsommartradition med sig för framtiden, men de överlever nog det också. Midsommar för mig är nåt som firas i glada vänners lag. Och vi har inte direkt några såna vänner vi umgås med och med släkten långt bort blir det inte mycket med det heller.
Äta nåt gott tillsammans kan vi göra när som helst.
 
Senast ändrad:
Har aldrig fattat det här med firande o varför man ska ha ångest över att inte kunna göra som alla andra. Tycker synd om alla som är så fast i sådana "traditioner" :(

Vi blev bjudna på grillning hos goda vänner men valde att stanna hemma. Kommer vara som vilken långhelg som vanligt. Har redan ätit midsommarmat ett antal gånger (nypotatis o sill m tillbehör) o det blir väl antagligen det till mat också just på midsommar, om det passar dagens aktiviteter.

Påsken firade vi var för sig på släktgrejer. Jag är mest ledsen att jag missade sambons släkts goda påskmat :p

Jag typ älskar att inte fira som alla andra o tycker det känns så himla avslappnat o skönt! Och ändå älskar jag traditioner också, men det räcker att tänka på dem eller vara med när det passar :) Aldrig förstått julstressen tex.

Den springande punkten i ditt inlägg är "vi"...

Jag som inte eg firar någon högtid alls har känt mig djävulskt ensam mer än en midsommar. Just för jag suttit ensam. Hade likt många i tråden gärna prestigelöst umgåtts med några goda vänner och bara pratat och ätit mat. Inget stort.

Men sitta helt själv på midsommarafton. Det är värre än göra detsamma på julafton eller nyårsafton. Tycker jag.

Om man har en partner så om man "bara" hänger i tv-soffan och äter blodpudding till middag så vips är det just ett vi och mycket lättare.

(Jag går av natt på midsommaraftons morgon, och kommer sova sådär till 17. Sen kommer pojkvännen förbi med lilltjejen. Jag har lovat att överväga att kamma håret men det är där nivån ligger. Funkar utmärkt för mig. För det är inte ensam...)
 
Jag förstår dig verkligen... I de perioder när jag har varit singel så har det egentligen bara funnits en sak som jag tyckt varit jobbigt- och det är att jag lätt blev ensam på tillfällen som midsommar och nyår. Även om jag själv försökte bjuda till så skulle alla vänner alltid fira med sina barn och en annan barnfamilj. Det var skillnad tidigare då jag var i 20-årsåldern. Då bjöds vänner och vänners vänner lätt in. Men idag i 40-årsåldern märker jag att mina vänner och bekanta inte tänker likadant längre.

Och ibland kan jag tycka att det blir lite dubbelmoral. För ofta fick jag som singel höra att man inte skulle leta efter någon och man får inte bli desperat som singel. Men samtidigt är det inte så konstigt tycker jag när ett singelliv har inneburit att jag nuförtiden lätt blir ensam.

Ibland önskar jag verkligen att de som haft en partner de senaste 20 åren skulle få känna på hur det kan vara att vara singel på högtider. Kanske skulle de då bli bättre på att inkludera andra? Varför måste folk som är i par eller familjer bara umgås med sin familj eller en annan familj? Varför ska andra exkluderas?
Jag har funderat lite på ditt inlägg, eftersom jag känner mig en aning träffad av att vara stabilt par i 40 års åldern med barn. :o:D Och ja jag/vi är dåliga på att bjuda hem singlar i bekantskapskretsen till högtider, mest för att jag känner att vi är för tråkiga och att de antagligen inte vill fira midsommar/nyår osv med oss och barnen. :o Men jag kanske måste tänka om och inse att de kanske vill umgås med oss ändå. Nu har vi inte så många singlar för tillfället i bekantskapskretsen men i framtiden ska jag försöka tänka på det.
 
Vi singlar i familjen "firar" tillsammans :p
Jag, syrran och faster (och hennes kompis) plus mina föräldrar. Ingen av oss är stora drickare heller vilket är urskönt så det blir mest bara prat och god mat. Det är nog inte så stor skillnad från vanligt men vi har då mat som vi inte brukar äta i vanliga fall :grin:
 
Jag älskar midsommar! Det är den enda högtiden som jag verkligen bryr mig om. Jag är inte bunden till traditioner med familjen utan min förtjusning handlar nog mest om att jag älskar naturen och ljuset under under denna tid. Vill inte sova utan sitta ute och se himlen vara blå fast det är mitt i natten, känna doften av allt som blommar och bara vara. Hos oss är det öppet hus för alla som vill hänga med oss, par eller singlar och djur är lika välkomna. En del år har vi varit många och andra år har jag varit ensam. Knytis är det som gäller och ingen ska behöva känna att det är betungande.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
711
Senast: miumiu
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 296
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 617
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Hej! Jag har sedan cirka 5 år tillbaka varit deprimerad mer eller mindre och jag känner inte igen mig själv från när jag inte var det...
Svar
19
· Visningar
1 794
Senast: pajaztar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp