Vi har en liknande erfarenhet. Mamma och pappa bor i husen jämte varandra och vi (jag och min bror) kunde gå fritt mellan mamma och pappa. Mamma hjälpte pappa när pappa flyttade och pappa hjälpte mamma när hon flyttade två månader senare. De fortsatte dela telefonabonnemang för att det var billigare så. De delade även bil och parkeringsplats (den som hade barnen hade bilen) för att inte behöva ha varsin. Det var liksom inga friktioner alls och själva separationen var också friktionsfri. Jag hörde aldrig mamma och pappa bråka om något under försäljningen av huset vi bodde i, uppdelning av saker, etc. Bara vuxna diskussioner.Forsta gangen jag var hem till min basta kompis i Sverige promenerade jag forbi hennes bil, dar hennes ex (barnens pappa) och hennes nuvarande hjalptes at for att fa igang den igen. Barnen gick emellan precis som de ville och aven om de hade nagon sorts skema sa gick det bra att andra om ingen hade nagot extra bestamt. Det var det absolut mest fantastiska jag sett ... aven nu, sa har mycket langt senare.
Sedan traffade exet en ny kvinna och da brot allt ihop. Det blev istallet den varsta soppan jag sett, dar han ignorerade ett av sina barn och holl undan det andra for min kompis sa hon inte fick traffa sitt barn pa manga ar ...
Mamma bodde till och med varannan helg i pappas lägenhet innan hon fick sin lägenhet. För att vi inte skulle behöva bo där mamma bodde tillfälligt.
Sen flyttade pappas tjej in och ja, you do the math
Det är inte samma stämning nu. Pappa fick snabbt skaffa ett eget telefonabonnemang och köpte ut mamma ur deras, före detta, gemensamma bil (mormor dog under separationen så mamma kunde ta över mormors bil, annars kunde det så klart blivit tvärt om). Numer får vi inte besöka pappa på mammas veckor och massa andra saker som jag inte orkar räkna upp.