När jag var 5,5 år hämtade vi min bror i Kina. Jag kunde inte äta med pinnar då så mamma och pappa fick fråga efter kniv och gaffel på varje restaurang vi kom till. Min brors stad var långt ifrån en turiststad då (och är väl inte det nu heller, men de har mer turister nu än för 15 år sedan iaf) och de tenderar ju att ta en till icke-turistaktiga ställen. Så många reaktioner blev typ såhär:Jag blev bjuden av en fd kollega på lunch en gång, var nog första gången jag med åt japanskt. Kan ha varit -90? Han berättade iaf att han hade suttit hemma och tränat på att äta ris korn för korn för att behärska tekniken. Jag som var nybörjade på pinnar hann äta upp före honom, jag pratade väl inte lika mycket utan åt istället.
Mamma har berättat att en gång kom de ut med en stor kökskniv för det var det närmsta kniv och gaffel de hade