Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag ska ta med mig eran pepp inorgon när jag stirrar misstänksamt på sjuksköterskan. Jag tror jag är lite traumatiserad av nålen min mormor med diabetes stack i magen på 90-talet, jag är ju född -91 och minns den som otäck.
Jag ska få pennan demonstrerad av sjuksyster på hälsocentralen imorgon, så jag förutsätter att vi ska sätta första sticket där och då. Jag läste att medicinen kan sättas i lår, mage eller överarm och jag tänker att jag inte upplevde vaccinationerna i överarmen som alltför illa, men hjärnan vill inte lyssna.
Jag trodde att jag främst var rädd för att ge bort kontrollen till någon annan efter att ha blivit fasthållen och given en injektion under en panikattack förut. Men tydligen så sitter det djupare än så när jag får sådan ångest över att göra det själv hemma. Funderar på om jag ska ta Olanzapin innan sticket och om det kan hjälpa mig att slappna av.
Jag ska ta med mig eran pepp inorgon när jag stirrar misstänksamt på sjuksköterskan. Jag tror jag är lite traumatiserad av nålen min mormor med diabetes stack i magen på 90-talet, jag är ju född -91 och minns den som otäck.
Uäck. Vitkål och lingonsylt fick vi i skolbespisningen och det var vidrigtJa, riven vitkål blandat med lite lingonsylt och stekt rökt tofu.
Mina kanyler är 6 mm långa och 0,25 grova. Och jättevassa. (Ju vassare desto mindre känns det).Då kan du tänka dig nålarna typ liknande mamma fick ge sig själv ms-behandling genom första åren....Stackars dem bägge! Men som sagt, var glad din nål är minimal i jämförelse
Uäck. Vitkål och lingonsylt fick vi i skolbespisningen och det var vidrigt
Mina kanyler är 6 mm långa och 0,25 grova. Och jättevassa. (Ju vassare desto mindre känns det).
Jag ska ta med mig eran pepp inorgon när jag stirrar misstänksamt på sjuksköterskan. Jag tror jag är lite traumatiserad av nålen min mormor med diabetes stack i magen på 90-talet, jag är ju född -91 och minns den som otäck.
Älskar det! Blandar nästan alltid i vitkål om jag äter lingonsylt, även gott till havregrynsgröt.Uäck. Vitkål och lingonsylt fick vi i skolbespisningen och det var vidrigt
Jag förstår dig precis
Jag har också nålfobi och minns känslan när jag skulle börja med inj.penna.
Som en liten pepp, det ÄR inte samma sak som en spruta - det är mycket mildare.
Får du proffs-hjälp med 1a injektionen? Det fick jag av sköterskan på reumatologen, guld värt! Så om inte, be om det.
Då kan du tänka dig nålarna typ liknande mamma fick ge sig själv ms-behandling genom första åren....Stackars dem bägge! Men som sagt, var glad din nål är minimal i jämförelse
Om jag var du så skulle jag börja med att bara sätta pennan mot huden (jag sätter den alltid i magen eftersom jag har en del av den och känns inte som jag måste måtta). Upprepa det flera gånger tills du börjar känna dig lite bekväm av att bara känna den mot huden. Håll pennan mot huden längre och längre tills du vänjer dig vid känslan. När du känner dig lite mer bekväm. Sätt på nålen på pennan men låt plasten vara kvar och sätt den mot huden längre och längre tills du slappnar av. Det är hela tiden du som har kontroll. Gör det så länge eller så kort tid du behöver.
Mina kanyler är 6 mm långa och 0,25 grova. Och jättevassa. (Ju vassare desto mindre känns det).
Jag har tagit injektioner med penna en gång i veckan i många år nu och en lär sig Jag har också testat spruta och pennan är mycket lättare att använda
Ja, herregud ja! Hade mina varit som mormors så hade jag sagt Mysimba i tablettform eller inget.
Det här ska jag försöka ta till mig och anamma! Jag önskar nästan att det var som när man tar kapillärprov, att man trycker och nålen skjuts ut. Så ser det inte ut att vara? Känns som att jag kommer att sitta och inte våga trycka hårt nog.
Haha, sällan har något så litet skrämt mig så mycket! Kanske ska jag få be att se nålen innan? Fast i och för sig blir det kanske bara värre. Jag brukar få be om att se kanyler efter att jag lämnat blodprov för att se vad jag faktiskt klarar av.
Skönt att höra! Jag hoppas rädslan ska lägga sig när jag väl fått prova, men den är stark.
Det här ska jag försöka ta till mig och anamma! Jag önskar nästan att det var som när man tar kapillärprov, att man trycker och nålen skjuts ut. Så ser det inte ut att vara? Känns som att jag kommer att sitta och inte våga trycka hårt nog.
Jag kan ju inte garantera något men innan jag blev sjuk var jag livrädd för nålar... och nu lämnar jag prover och injicerar mig själv utan problem. Jag har helt enkelt vant mig
Du behöver inte alls trycka hårt dessutom är nålen så kort och fin att den bara glider in.
Vad bra du kom iväg! Ta hand om digGipsskena, hem,tillbaka imorgon för röntgenVisa bifogad fil 127458