Jag kan verkligen inte hålla mig ifrån buke en längre tid. Eller jo, mammas veckor går det bra att inte skriva något på. Men pappas veckor, not so much.
Tänkte börja med anledningen till att jag "lämnade" förra veckan. En släkting hittade och identifierade mitt nick genom utbrytningen till namn och identitetstråden. Vi har försökt undvika dessa släktingar och inte ge någon information om oss till dem. I alla fall...
Vi har ju aldrig varit en "normal" familj. Det har alltid varit mycket anpassningar runt mig och min bror, speciellt min bror eftersom han fick sin diagnos långt före mig. Vi har undvikit en del grejer för att det helt enkelt inte fungerat i våran familj. En sån grej är att umgås med familjekompisar, min bror sprang runt och rev ner saker och andras hem hade ju en tendens att inte vara anpassat efter min brors tendenser att riva ner grejer. Jag var (och är) väldigt selektiv i maten, petade bort grejer och la på ett papper jämte tallriken. Vi båda var trötta efter för att det var för mycket intryck med det sociala, osv.
Så idag säger pappas tjej "men du har ju inget behov av att vara social med dina kompisar och/eller träffa dem. Det har ju jag, det kanske är därför du inte träffar dem". Pappa försökte förklara att han visst uppskattar att träffa sina kompisar oftare än bara den årliga träffen. Men hon säger då "men det är ju bara att ta med familjen så får alla träffas då och barnen underhålla varandra i stället"
Alltså, hon VET ju att detta inte gått/går. Varför då ens ge något sånt "förslag"? Dessutom så är ju gjort redan gjort, vi kan liksom inte spola tillbaka tiden och göra om. Dessutom hade vi inte velat göra på något annat sätt heller. Förutom att möjligen ha sökt privat tidigare så att jag kunde utredas och få min diagnos tidigare.
