Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[zassoo]

Ouff, nedtagen på jorden igen efter en tuff hämtning. Yngsta fick ett sammanbrott och vägrade ta på sig stövlar och jacka, efter lite lirkande fick jag stoppa ytterkläderna i medhavd påse och ta sonen under armen. Han gallskrek och sparkade hela vägen till bilen, fick några chanser att ta på sig stövlarna och gå själv men fortsatte bara skrika. Gallskrek hela vägen hem, kastade stövlar och mössa och blev sen ännu mer bedrövad när han inte längre hade dem på sig. Samtidigt satt dottern i baksätet och sjöng så högt hon kunde för att överrösta och jag fokuserade så mycket jag kunde på att titta på vägen och ta djupa andetag. Väl hemma gick det bra att hoppa ur bilen och då skulle han ha allt på sig, dra upp dragkedjan till och med. Sen ville han inte gå in och blev vansinnig när jag lyfte in honom och då skulle han absolut inte ta av sig ytterkläderna. Gallskrik igen, jag försökte närma mig honom, erbjuda mellis osv men det var ingen idé. Till slut rusade han fram till mig och kastade sig i famnen. Där sitter han fortfarande och knaprar på en majskaka.

Ack, att vara två år

 

[Kilauea]

Ok, lite smågnabb mellan ungarna men en dag utan att jag behövt säga till dom nåt speciellt. Känns fantastiskt .

Hundpromenad i solen och så en stund på biblioteket (inte vågat ta dit yngsta på över ett år, men nu var hon stor nog att inte bara springa iväg). Vi läste nån bok direkt vi kom hem och så två till vid läggning. Två kvar till imorgon kväll. Får nog bli en tur dit igen nästa måndag och låna nya.

 

[tomte]

Sitter framför brasan medan sonen sover i vagnen. Vi har varit hos kompisar halva dagen och tydligen blev han helt utmattad av det.

Försöker få honom att bli lite tuffare bland andra barn. Det märks så tydligt att han inte är så van vid jämnåriga! Han sitter mest för sig själv och pillar med saker men kikar ibland lite nyfiket på de andra. Lilla killen . Tänker att det nog löser sig när förskolan börjar efter sommaren men på något vis så känns det lite i mammahjärtat när han sitter sådär ensam mitt i allt stoj

Oroa dig inte, det släpper på förskolan

Vår busunge har inga syskon och har knappt träffat jämnåriga men nu efter några veckor på förskolan så interagerar hon så fint med sina kompisar där

 

[Guldaskig]

Sitter framför brasan medan sonen sover i vagnen. Vi har varit hos kompisar halva dagen och tydligen blev han helt utmattad av det.

Försöker få honom att bli lite tuffare bland andra barn. Det märks så tydligt att han inte är så van vid jämnåriga! Han sitter mest för sig själv och pillar med saker men kikar ibland lite nyfiket på de andra. Lilla killen . Tänker att det nog löser sig när förskolan börjar efter sommaren men på något vis så känns det lite i mammahjärtat när han sitter sådär ensam mitt i allt stoj.

Alla är ju olika också, vissa trivs med att observera och behöver få göra det Förstår din känsla, ett av våra barn är också lite avvaktande och kastar sig inte in i situationer men nu går hon i skolan och det går bra.

 

[FeatherCloud]

Ouff, nedtagen på jorden igen efter en tuff hämtning. Yngsta fick ett sammanbrott och vägrade ta på sig stövlar och jacka, efter lite lirkande fick jag stoppa ytterkläderna i medhavd påse och ta sonen under armen. Han gallskrek och sparkade hela vägen till bilen, fick några chanser att ta på sig stövlarna och gå själv men fortsatte bara skrika. Gallskrek hela vägen hem, kastade stövlar och mössa och blev sen ännu mer bedrövad när han inte längre hade dem på sig. Samtidigt satt dottern i baksätet och sjöng så högt hon kunde för att överrösta och jag fokuserade så mycket jag kunde på att titta på vägen och ta djupa andetag. Väl hemma gick det bra att hoppa ur bilen och då skulle han ha allt på sig, dra upp dragkedjan till och med. Sen ville han inte gå in och blev vansinnig när jag lyfte in honom och då skulle han absolut inte ta av sig ytterkläderna. Gallskrik igen, jag försökte närma mig honom, erbjuda mellis osv men det var ingen idé. Till slut rusade han fram till mig och kastade sig i famnen. Där sitter han fortfarande och knaprar på en majskaka.

Ack, att vara två år

Låter som att din och min tvååring går igenom liknande saker just nu. Varje hämtning och lämning känns som ett maraton som ska balanseras på slak lina.

Lilla E vägrar dessutom oftast gå själv och när man med tre väskor i händerna säger att hon behöver gå själv sjunker hon oftast ihop till en gråtande pöl på marken. Detta envisa barn

 

[zassoo]

Låter som att din och min tvååring går igenom liknande saker just nu. Varje hämtning och lämning känns som ett maraton som ska balanseras på slak lina.

Lilla E vägrar dessutom oftast gå själv och när man med tre väskor i händerna säger att hon behöver gå själv sjunker hon oftast ihop till en gråtande pöl på marken. Detta envisa barn

Ja det är en pärs ibland. Just igår kändes det som att alla andra som hämtade samtidigt hade barn som bara sa ”ja mamma/pappa” och följde med snällt och att alla föräldrar tittade på mitt kaos och tänkte ”vad skönt att det inte är jag” (förmodligen var det inte så men man känner sig ju rätt iakttagen när det blir en -scen- runt en )

 

[FeatherCloud]

Ja det är en pärs ibland. Just igår kändes det som att alla andra som hämtade samtidigt hade barn som bara sa ”ja mamma/pappa” och följde med snällt och att alla föräldrar tittade på mitt kaos och tänkte ”vad skönt att det inte är jag” (förmodligen var det inte så men man känner sig ju rätt iakttagen när det blir en -scen- runt en )

Så känner jag varje dag
Idag vid hämtning lyckades jag tappa bort båda mina barn, såatte... Alla höll på att gå in från gården till en sammanslagen avdelning, tvååringen smet in fullt påklädd för hon ville inte hem och sexåringen smet ut och in på sin egen avdelning för han ville bli klar snabbt och åka hem. Kvar stod jag och frågade personalen om dom sett mina barn som var där alldeles nyss

 

[nejlica]

Ja det är en pärs ibland. Just igår kändes det som att alla andra som hämtade samtidigt hade barn som bara sa ”ja mamma/pappa” och följde med snällt och att alla föräldrar tittade på mitt kaos och tänkte ”vad skönt att det inte är jag” (förmodligen var det inte så men man känner sig ju rätt iakttagen när det blir en -scen- runt en )

Tittar jag på någon och tänker "vad skönt att det inte är jag" är det 100% för att jag vet att det kommer vara jag imorgon och var jag igår!

 

[zassoo]

Tittar jag på någon och tänker "vad skönt att det inte är jag" är det 100% för att jag vet att det kommer vara jag imorgon och var jag igår!

Sant!

 

[vemsomhelst123]

Tittar jag på någon och tänker "vad skönt att det inte är jag" är det 100% för att jag vet att det kommer vara jag imorgon och var jag igår!

Eller så tänker man ”det där kommer hemma sen”. Vi har och har sällan haft tjafs på förskolan men tjafs har vi gott om
Men det är också lite som att åka tåg i jobbet när barnet var yngre och man hamnade på morgon eller kvällståget nära ett litet barn som tappade det helt. Det var som musik i öronen att höra barngråt/skrik men veta att jag inte behövde göra något åt det..

 

[rosapantern]

Ligger och tittar på 3-åring som slagit i huvudet ordentligt ikväll. Stor mjuk bula i pannan, har ju alltid hört att mjuka bulor är de farliga. Men 1177 sa att det bara är om det är vid tinningen eller sidan av huvudet. Lite nojjig ändå för att sova nu.

Mina barn har för övrigt skadat sig mer sista veckan än de brukar göra på ett år sammanlagt typ. En har bränt sig på spisen, två har klämt sina fingrar i dörr och två har slagit i huvudet och har stora märken. Utöver det ca 10 nedramlingar från stol/fönster av ettåringen. Känns inte som jag gör annat än jagar och tröstar, vad skerrrrr
dagmamman är sjukskriven så de har varit hemma 3 veckor nu, i den här takten sjukskriver jag mig snart också, från föräldraledigheten

 

[Kilauea]

Ska försöka få upp ungarna. Dom gjorde inga tecken på att vilja vakna när klockan ringde och jag gick upp .

 

[Mirre]

Lagar mat och lyssnar på utbrottet från 5 åringen. Hennes bror stängde kylskåpet

 

[FeatherCloud]

Ligger i sängen och väntar på att barnen ska somna. Slut som artist efter en maratondag som inleddes med snöskottning för att vi öht skulle ta oss till fsk och kantades av tvååringens utbrott varje gång jag begärde det grymma att hon ska gå själv istället för att bli buren
Jag vet att det är en orimlig strid att ta med ett så litet barn men det driver mig på riktigt till vansinne när man har bråttom och släpar på fyrtio olika grejer samtidigt som barnet blir som en mjuk spagetti i hela kroppen och skriker JAG KAN IIIIINTE!

Imorgon är dock min sista lämning denna barnvecka (de är hos pappan torsdag-fredag) så snart kan jag pusta ut

 

[Kilauea]

Ligger i sängen och väntar på att barnen ska somna. Slut som artist efter en maratondag som inleddes med snöskottning för att vi öht skulle ta oss till fsk och kantades av tvååringens utbrott varje gång jag begärde det grymma att hon ska gå själv istället för att bli buren
Jag vet att det är en orimlig strid att ta med ett så litet barn men det driver mig på riktigt till vansinne när man har bråttom och släpar på fyrtio olika grejer samtidigt som barnet blir som en mjuk spagetti i hela kroppen och skriker JAG KAN IIIIINTE!

Imorgon är dock min sista lämning denna barnvecka (de är hos pappan torsdag-fredag) så snart kan jag pusta ut

Åh, det där skrikandet när dom verkligen inte vill känns i hela kroppen.
Hoppas läggningen gick bra.

Själv glömde jag äldstas täckbyxor imorse och glömde även vinka till yngsta när jag lämnat henne (alltså jag skäms, vem glömmer(!!) vinka till sitt barn, när man gör det varje lämning?). Dagen på jobbet fortsatte med ett jobbigt möte. Kändes skönt få hämta glada ungar, få kramar och ha en trevlig kväll och enkel läggning.

Imorgon kan bara bli bättre. Hoppas jag.

 

[julgrisen]

Ligger i sängen och väntar på att barnen ska somna. Slut som artist efter en maratondag som inleddes med snöskottning för att vi öht skulle ta oss till fsk och kantades av tvååringens utbrott varje gång jag begärde det grymma att hon ska gå själv istället för att bli buren
Jag vet att det är en orimlig strid att ta med ett så litet barn men det driver mig på riktigt till vansinne när man har bråttom och släpar på fyrtio olika grejer samtidigt som barnet blir som en mjuk spagetti i hela kroppen och skriker JAG KAN IIIIINTE!

Imorgon är dock min sista lämning denna barnvecka (de är hos pappan torsdag-fredag) så snart kan jag pusta ut

Åh jag vet precis, alltid när man bär tusen saker och eventuellt släpar på en vagn också. Det gör mig galen

 

[Guldaskig]

Hemma med yngsta som har magsjuka Att försöka styra en 1,5-åring att kräkas på ett och samma ställe är en os-gren!

 

[Nordthor]

Äter lunch. Bottenkänning på denna (Nej, det är inte sonens lunch .)

 

[Mirre]

Hemma efter en tur till helvetet och tillbaka. Jag har alltså hämtat 5 åringen på förskolan. Där fick jag först stå och vänta och tjata för att få med mig damen från lekrummet öhvt, sedan tjata om att få på ytterkläderna samtidigt som hon mumlade om och om igen att jag bara förstör allt jämt (jag avbröt ju leken), tyat nog så bara jag hörde och inte personalen Sedan vägrade hon gå ut genom dörren, sedan genom grinden, skrek på mig, skulle slåss, kasta vantarna på mig och gud vet allt.

 

[Mirre]

Hemma efter en tur till helvetet och tillbaka. Jag har alltså hämtat 5 åringen på förskolan. Där fick jag först stå och vänta och tjata för att få med mig damen från lekrummet öhvt, sedan tjata om att få på ytterkläderna samtidigt som hon mumlade om och om igen att jag bara förstör allt jämt (jag avbröt ju leken), tyat nog så bara jag hörde och inte personalen Sedan vägrade hon gå ut genom dörren, sedan genom grinden, skrek på mig, skulle slåss, kasta vantarna på mig och gud vet allt.

Till slut kom vi i alla fall iväg och hon gick antingen extremt sakta eller bara stack iväg. Sprang rakt mot vägen och vägrade stanna, jag hann inte med henne utan fick skrika allt jag hade att hon skulle stanna. Precis vid mitt gamla jobb, där mina gamla kollegor gick. Tack för det Efter en halv livstid kom vi till sist hem, jag fick bära in ungen medan hon skrek, slogs och skulle rivas. Slutade med en blodig avbruten nagel och rivmärken på mig. Hon fick lugna sig på sitt rum en stund tills det gick att prata med henne.