Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[Voeux]

Ouff, ingen har tydligare rutiner än min fyrkantige make. Det görs likadant vaaaaarje gång, och om det inte går väl en kväll så ska det slipas och förfinas. Kanske var hon grinig för att hon fick sitt mellis för sent, hon får lite tidigare i morgon. Kanske ville hon välja pyjamas själv, vi testar det i morgon osv. Jag suckar och stönar och säger att barn är barn, man vet inte alltid varför de är som de är. Varför vissa saker funkar bra som nästa dag inte gör det. Igår när han hade lagt henne för vila frågade han om hon hade ätit någon lunch innan.

- Ja, hon åt i badkaret.
- I badkaret? Vad åt hon då?
- Hugos bebisgröt som han inte ville ha.
- …
- Och tomater.

 

[Bexzor]

Vabbar med liten tvååring så renbäddar sängar och slötittar på Lejonkungen.

 

[Voeux]

Pust, vilken morgon. Sonen fick en flaska på tidig morgon och sov sedan vidare, vilket är ovanligt, så jag trodde han skulle klara sig med matning och vila till efter dotterns lämning på förskolan. Så jag börjar klä på henne och borsta tänderna vid 8, och ungefär där omkring visar det sig att sonen visst både är hungrig och trött redan så han börjar skrika. Jag gör en flaska i köket samtidigt som dottern har hittat en sopborste och börjar sopa sonen i ansiktet så han börjar skrika ännu mer. Jag ropar att hon ska sluta men det gör hon inte, så jag går och tar borsten, och har därmed nu två skrikande barn. Sonen försöker äta men har dubbel tandsprickning så det gör ont, han vevar mest och skriker. Dottern har en tendens att bli lite osäker när sonen skriker och söker därför min uppmärksamhet på olika sätt, oftast genom att göra saker som hon inte får. Så hon springer och drar i lådor, försöker få tag på saker inne i badrummet. Jag sätter på Alfons på TVn för att försöka lösa situationen. Sonen får åtminstone i sig halva flaskan, men är också förbaskat trött så han slutar inte gråta. Jag försöker skynda på, klär på båda barnen som hade torra blöjor vid påklädning. I hallen med alla kläder på visar det sig att båda behöver nya Så jag klär först av sonen och byter, lägger honom på golvet och byter sen på dottern. På med alla kläder igen. Packar ner sonen i sin vagn utanför dörren och ska bara ta dotterns vantar också som såklart är.. borta. River runt i hallen. River ut hela garderoben. Vänder upp och ner på allt i tvättstugan. Går ut och letar i förrådet. Kommer tillbaks och dottern har hittat dammsugaren i garderoben som hon nu har släpat ut på trappen och försöker dammsuga upp all snö. Hittar vantarna och kommer äntligen ut och börjar dra båda vagnarna i snön. Dottern sover i vagn på förskolan så jag måste lämna en där, och jag behöver en till sonen så det blir till att släpa båda vid hämtning och lämning. Dottern vill gå själv, och hålla handen. Jag försöker förklara att mamma måste dra vagnarna så jag kan inte hålla handen. Hon bryter ihop och skriker, jag försöker förklara men så håller vi på halva vägen. Sonen gråter också pga skittrött nu. Här blir klockan 9 och vet ni.. då får jag upp tråden om förskolan i huvudet och hur viktigt det är att lämna i tid. ”Det är väl bara att planera” osv. Pedagogerna har också tider att passa. Så jag förklarar för dottern att hon måste sitta i vagnen nu sista biten till förskolan så hon kommer fram. Lyfter upp och spänner fast och här tror jag att jag låste upp för en inre demon hos henne för utbrottet var bortom denna värld. Pinnar på så gott det går med en vagn i varje hand med två skrikande barn. Dottern lugnar ner sig något men är fortfarande sur när jag lämnar, och jag kan tyvärr inte stanna kvar inne tills hon är helt hundra igen eftersom sonen gråter i vagnen utanför dörren. Men hon vinkar i varje fall hejdå. Jag springer ut och nattar sonen i vagnen. Nu har vi tagit en liten promenad och hämtade upp hunden. Kommit hem till hemmet som ser ut som att någon släppt en bomb efter mitt panik-letande efter vantar och frukosten fortfarande framme.

Sååååaaattteeeh… hur var er morgon?

 

[Bexzor]

Pust, vilken morgon. Sonen fick en flaska på tidig morgon och sov sedan vidare, vilket är ovanligt, så jag trodde han skulle klara sig med matning och vila till efter dotterns lämning på förskolan. Så jag börjar klä på henne och borsta tänderna vid 8, och ungefär där omkring visar det sig att sonen visst både är hungrig och trött redan så han börjar skrika. Jag gör en flaska i köket samtidigt som dottern har hittat en sopborste och börjar sopa sonen i ansiktet så han börjar skrika ännu mer. Jag ropar att hon ska sluta men det gör hon inte, så jag går och tar borsten, och har därmed nu två skrikande barn. Sonen försöker äta men har dubbel tandsprickning så det gör ont, han vevar mest och skriker. Dottern har en tendens att bli lite osäker när sonen skriker och söker därför min uppmärksamhet på olika sätt, oftast genom att göra saker som hon inte får. Så hon springer och drar i lådor, försöker få tag på saker inne i badrummet. Jag sätter på Alfons på TVn för att försöka lösa situationen. Sonen får åtminstone i sig halva flaskan, men är också förbaskat trött så han slutar inte gråta. Jag försöker skynda på, klär på båda barnen som hade torra blöjor vid påklädning. I hallen med alla kläder på visar det sig att båda behöver nya Så jag klär först av sonen och byter, lägger honom på golvet och byter sen på dottern. På med alla kläder igen. Packar ner sonen i sin vagn utanför dörren och ska bara ta dotterns vantar också som såklart är.. borta. River runt i hallen. River ut hela garderoben. Vänder upp och ner på allt i tvättstugan. Går ut och letar i förrådet. Kommer tillbaks och dottern har hittat dammsugaren i garderoben som hon nu har släpat ut på trappen och försöker dammsuga upp all snö. Hittar vantarna och kommer äntligen ut och börjar dra båda vagnarna i snön. Dottern sover i vagn på förskolan så jag måste lämna en där, och jag behöver en till sonen så det blir till att släpa båda vid hämtning och lämning. Dottern vill gå själv, och hålla handen. Jag försöker förklara att mamma måste dra vagnarna så jag kan inte hålla handen. Hon bryter ihop och skriker, jag försöker förklara men så håller vi på halva vägen. Sonen gråter också pga skittrött nu. Här blir klockan 9 och vet ni.. då får jag upp tråden om förskolan i huvudet och hur viktigt det är att lämna i tid. ”Det är väl bara att planera” osv. Pedagogerna har också tider att passa. Så jag förklarar för dottern att hon måste sitta i vagnen nu sista biten till förskolan så hon kommer fram. Lyfter upp och spänner fast och här tror jag att jag låste upp för en inre demon hos henne för utbrottet var bortom denna värld. Pinnar på så gott det går med en vagn i varje hand med två skrikande barn. Dottern lugnar ner sig något men är fortfarande sur när jag lämnar, och jag kan tyvärr inte stanna kvar inne tills hon är helt hundra igen eftersom sonen gråter i vagnen utanför dörren. Men hon vinkar i varje fall hejdå. Jag springer ut och nattar sonen i vagnen. Nu har vi tagit en liten promenad och hämtade upp hunden. Kommit hem till hemmet som ser ut som att någon släppt en bomb efter mitt panik-letande efter vantar och frukosten fortfarande framme.

Sååååaaattteeeh… hur var er morgon?

Har massor av såna här historier och en stor bidragande del av varför jag inte ville vara föräldraledig igen.

Men för att svara på din fråga så var min morgon lugn men eftermiddagen/kvällen igår gör det inget om vi glömmer

 

[turbofling]

Morgonen här var ganska lugn. Här måste vi lämna senast kl 9 på förskolan, sen är dörren låst (men när man lämnar mellan 7-9 spelar ingen roll). Min 6åring är så morgontrött och allt går så långsamt så det blir alltid lite stressigt men det blir aldrig ngr utbrott iallafall bara en mamma som tjatar om att sätta lite fart.

Nu har jag precis varit och lämnat blodprov, i eftermiddag ska ett barn till tandläkaren. Två barn har voltigeträning samtidigt som ett barn har fotboll, straxt efter det är det föräldrapysseldag på förskolan, och ytterligare ett barn har fotboll.
Blir svettig bara jag tänker på det, ibland skulle jag vilja dela mig i flera delar.

Det här med att få ihop alla aktiviteter var inget jag tänkte på när vi valde att skaffa fem barn.

Skulle behöva städa men tänker passa på att vila lite nu. Min reumatism är mer aktiv just nu och stress gör det inte bättre. Skulle vilja börja jobba igen, min hjärna behöver det men vet inte hur jag ska få ihop allt.

 

[Voeux]

Har massor av såna här historier och en stor bidragande del av varför jag inte ville vara föräldraledig igen.

Men för att svara på din fråga så var min morgon lugn men eftermiddagen/kvällen igår gör det inget om vi glömmer

Jag tycker att det är tufft just för att man känner sig så otillräcklig. Jag vill kunna lyfta upp sonen direkt när han blir ledsen och natta honom direkt när han blir trött. Jag vill kunna stanna upp och bara pedagogisk med dottern, inte släpa med och skynda på. Sen blir ju det egna huvudet som en tjutande tekokare tillslut efter tillräckligt lång tids skrik och göra tvärtemot. Det är rätt lugnt idag för min del, jag fick sova inatt så jag känner mig ganska resistent. Men det känns jobbigt att det blev en så bråkig morgon med dottern och att jag dessutom behövde lämna henne när hon fortfarande var putt

 

[Bexzor]

Jag tycker att det är tufft just för att man känner sig så otillräcklig. Jag vill kunna lyfta upp sonen direkt när han blir ledsen och natta honom direkt när han blir trött. Jag vill kunna stanna upp och bara pedagogisk med dottern, inte släpa med och skynda på. Sen blir ju det egna huvudet som en tjutande tekokare tillslut efter tillräckligt lång tids skrik och göra tvärtemot. Det är rätt lugnt idag för min del, jag fick sova inatt så jag känner mig ganska resistent. Men det känns jobbigt att det blev en så bråkig morgon med dottern och att jag dessutom behövde lämna henne när hon fortfarande var putt

Ja det är tufft, och jag vet inte ens hur många gånger jag gråtit över att känna mig både värdelös och otillräcklig för barnen. Ibland behöver man bara en hjälpande hand eller få andas.

 

[zassoo]

Pust, vilken morgon. Sonen fick en flaska på tidig morgon och sov sedan vidare, vilket är ovanligt, så jag trodde han skulle klara sig med matning och vila till efter dotterns lämning på förskolan. Så jag börjar klä på henne och borsta tänderna vid 8, och ungefär där omkring visar det sig att sonen visst både är hungrig och trött redan så han börjar skrika. Jag gör en flaska i köket samtidigt som dottern har hittat en sopborste och börjar sopa sonen i ansiktet så han börjar skrika ännu mer. Jag ropar att hon ska sluta men det gör hon inte, så jag går och tar borsten, och har därmed nu två skrikande barn. Sonen försöker äta men har dubbel tandsprickning så det gör ont, han vevar mest och skriker. Dottern har en tendens att bli lite osäker när sonen skriker och söker därför min uppmärksamhet på olika sätt, oftast genom att göra saker som hon inte får. Så hon springer och drar i lådor, försöker få tag på saker inne i badrummet. Jag sätter på Alfons på TVn för att försöka lösa situationen. Sonen får åtminstone i sig halva flaskan, men är också förbaskat trött så han slutar inte gråta. Jag försöker skynda på, klär på båda barnen som hade torra blöjor vid påklädning. I hallen med alla kläder på visar det sig att båda behöver nya Så jag klär först av sonen och byter, lägger honom på golvet och byter sen på dottern. På med alla kläder igen. Packar ner sonen i sin vagn utanför dörren och ska bara ta dotterns vantar också som såklart är.. borta. River runt i hallen. River ut hela garderoben. Vänder upp och ner på allt i tvättstugan. Går ut och letar i förrådet. Kommer tillbaks och dottern har hittat dammsugaren i garderoben som hon nu har släpat ut på trappen och försöker dammsuga upp all snö. Hittar vantarna och kommer äntligen ut och börjar dra båda vagnarna i snön. Dottern sover i vagn på förskolan så jag måste lämna en där, och jag behöver en till sonen så det blir till att släpa båda vid hämtning och lämning. Dottern vill gå själv, och hålla handen. Jag försöker förklara att mamma måste dra vagnarna så jag kan inte hålla handen. Hon bryter ihop och skriker, jag försöker förklara men så håller vi på halva vägen. Sonen gråter också pga skittrött nu. Här blir klockan 9 och vet ni.. då får jag upp tråden om förskolan i huvudet och hur viktigt det är att lämna i tid. ”Det är väl bara att planera” osv. Pedagogerna har också tider att passa. Så jag förklarar för dottern att hon måste sitta i vagnen nu sista biten till förskolan så hon kommer fram. Lyfter upp och spänner fast och här tror jag att jag låste upp för en inre demon hos henne för utbrottet var bortom denna värld. Pinnar på så gott det går med en vagn i varje hand med två skrikande barn. Dottern lugnar ner sig något men är fortfarande sur när jag lämnar, och jag kan tyvärr inte stanna kvar inne tills hon är helt hundra igen eftersom sonen gråter i vagnen utanför dörren. Men hon vinkar i varje fall hejdå. Jag springer ut och nattar sonen i vagnen. Nu har vi tagit en liten promenad och hämtade upp hunden. Kommit hem till hemmet som ser ut som att någon släppt en bomb efter mitt panik-letande efter vantar och frukosten fortfarande framme.

Sååååaaattteeeh… hur var er morgon?

Äsch fy hoppas dagen har förflutit bättre! Jag är så tacksam att jag har en (oftast) rätt så förståndig 4-åring som sköter sig bra när 2-åringen får meltdowns. Minns hur det var när dottern var 2,5 och sonen 6 månader och allt havererade

Min morgon var rätt bra förutom att jag tydligen är oförmögen att få upp oss ur sängen i tid så vi gick in genom dörren till förskolan 07:59 (man måste komma innan 8 för att de ska få frukost) och när jag gick in med barnen efter vi fått av ytterkläder satt de andra redan och åt… Bad om ursäkt, det verkade lugnt men när jag skriver att jag ska lämna 07:30 känns det halvbra att ramla in en halvtimme senare.

 

[zassoo]

@Nordthor råkade få med ett citat från dig så du kanske fick en notis, du kan bortse från den

 

[soom]

Pust, vilken morgon. Sonen fick en flaska på tidig morgon och sov sedan vidare, vilket är ovanligt, så jag trodde han skulle klara sig med matning och vila till efter dotterns lämning på förskolan. Så jag börjar klä på henne och borsta tänderna vid 8, och ungefär där omkring visar det sig att sonen visst både är hungrig och trött redan så han börjar skrika. Jag gör en flaska i köket samtidigt som dottern har hittat en sopborste och börjar sopa sonen i ansiktet så han börjar skrika ännu mer. Jag ropar att hon ska sluta men det gör hon inte, så jag går och tar borsten, och har därmed nu två skrikande barn. Sonen försöker äta men har dubbel tandsprickning så det gör ont, han vevar mest och skriker. Dottern har en tendens att bli lite osäker när sonen skriker och söker därför min uppmärksamhet på olika sätt, oftast genom att göra saker som hon inte får. Så hon springer och drar i lådor, försöker få tag på saker inne i badrummet. Jag sätter på Alfons på TVn för att försöka lösa situationen. Sonen får åtminstone i sig halva flaskan, men är också förbaskat trött så han slutar inte gråta. Jag försöker skynda på, klär på båda barnen som hade torra blöjor vid påklädning. I hallen med alla kläder på visar det sig att båda behöver nya Så jag klär först av sonen och byter, lägger honom på golvet och byter sen på dottern. På med alla kläder igen. Packar ner sonen i sin vagn utanför dörren och ska bara ta dotterns vantar också som såklart är.. borta. River runt i hallen. River ut hela garderoben. Vänder upp och ner på allt i tvättstugan. Går ut och letar i förrådet. Kommer tillbaks och dottern har hittat dammsugaren i garderoben som hon nu har släpat ut på trappen och försöker dammsuga upp all snö. Hittar vantarna och kommer äntligen ut och börjar dra båda vagnarna i snön. Dottern sover i vagn på förskolan så jag måste lämna en där, och jag behöver en till sonen så det blir till att släpa båda vid hämtning och lämning. Dottern vill gå själv, och hålla handen. Jag försöker förklara att mamma måste dra vagnarna så jag kan inte hålla handen. Hon bryter ihop och skriker, jag försöker förklara men så håller vi på halva vägen. Sonen gråter också pga skittrött nu. Här blir klockan 9 och vet ni.. då får jag upp tråden om förskolan i huvudet och hur viktigt det är att lämna i tid. ”Det är väl bara att planera” osv. Pedagogerna har också tider att passa. Så jag förklarar för dottern att hon måste sitta i vagnen nu sista biten till förskolan så hon kommer fram. Lyfter upp och spänner fast och här tror jag att jag låste upp för en inre demon hos henne för utbrottet var bortom denna värld. Pinnar på så gott det går med en vagn i varje hand med två skrikande barn. Dottern lugnar ner sig något men är fortfarande sur när jag lämnar, och jag kan tyvärr inte stanna kvar inne tills hon är helt hundra igen eftersom sonen gråter i vagnen utanför dörren. Men hon vinkar i varje fall hejdå. Jag springer ut och nattar sonen i vagnen. Nu har vi tagit en liten promenad och hämtade upp hunden. Kommit hem till hemmet som ser ut som att någon släppt en bomb efter mitt panik-letande efter vantar och frukosten fortfarande framme.

Sååååaaattteeeh… hur var er morgon?

Usch, vilken morgon ni hade!

Sonen vaknade vid 4 och var orolig. Efter en lite stund bajsade han (vilket är märkligt, det brukar inte hända på natten), så vi fick gå upp och byta. Då tyckte han det var morgon, så han var inte glad över att hamna i sängen igen. Somnade om lagom till att det var dags att gå upp. Men därefter flöt det på okej.

Vår förskola bryr sig inte alls om man inte håller tiden exakt. Vi är sällan i exakt rätt tid, ja faktum är att det är omöjligt att lyckas med på båda barnen att eftersom dom har samma tider men går på olika avdelningar. Personalen har aldrig klagat, tvärtom upplever jag en stor förståelse för att det inte alltid är så himla lätt att hålla tiden med små barn.

 

[Praefatio]

Jag tycker att det är tufft just för att man känner sig så otillräcklig. Jag vill kunna lyfta upp sonen direkt när han blir ledsen och natta honom direkt när han blir trött. Jag vill kunna stanna upp och bara pedagogisk med dottern, inte släpa med och skynda på. Sen blir ju det egna huvudet som en tjutande tekokare tillslut efter tillräckligt lång tids skrik och göra tvärtemot. Det är rätt lugnt idag för min del, jag fick sova inatt så jag känner mig ganska resistent. Men det känns jobbigt att det blev en så bråkig morgon med dottern och att jag dessutom behövde lämna henne när hon fortfarande var putt

Blev akut sympatimatt bara av att läsa om din morgon. Jag tänker såhär: stannar man bara upp och är pedagogisk så ofta man kan, så är det heeeelt okej att bara göra det man måste för att få det att funka ibland. Till och med lite nyttigt, tror jag. Jag är inte mycket för det där att man ska härda barn för livet, men jag tror att det är bra för kidsen att se att ibland suger det och det finns inte så mycket man kan göra mer än att bita ihop och få situationen löst så snabbt som möjligt. De där totala härdsmältedagarna är ju förhoppningsvis i minoritet och du är en toppenmamma även när svetten rinner och båda barnen skriker och du gör så gott du kan med en påfrestande situation. Vilken tur dina barn har som har dig!

 

[turbofling]

Såg nu att mitt inlägg lätt ganska negativt så jag lägger till lite. Det är tufft ibland med många barn och kunna vara på olika platser på samma tid. Men det finns fördelar också. Barnen ställer alltid upp och passar sina syskon (oftast utan att jag ber dom). Tex passade ett barn lillebror så jag inte behövde tvinga med honom till tandläkaren, det förenklar så mycket. Istället för en konflikt så kunde lillebror fortsätta leka i sitt rum och storasyster behövde egentligen inte göra ngt mer än att vara hemma om det hände ngt.
Tandläkaren gick förövrigt snabbt och smidigt, 6åringen är så enkel med allt. Lyssnar och gör vad hon ska. Inga håll och jag kände mig som en bra mamma (ogillar tandläkaren, känner mig alltid bedömd).

Nu är voltigeträningen snart slut, dom får avsluta 15 min tidigare så jag hinner hem i tid till nästa aktivitet.

 

[Nordthor]

Pustar ut efter en stressig dag. Alltså jag inser nu att allt går väldigt mycket mer smärtfritt när jag och bebis plus hund får köra vårt race om dagarna, i deras takt. Besök i all ära, det friskar upp. Meeeen det innebär också att jag inte riktigt kan följa dessa grabbars behov och när det inte går så blir livet mycket jobbigare. Ikväll fick jag säga hejdå till våra gäster innan de ens var påväg hem eftersom jag hade en övertrött vrål-bebis (som bara kommer till ro i vagn) och en promenadsugen pip-hund (ingen av dem kunde vänta på att några gäster skulle åka innan de fick komma ut). Gick hemifrån med besöket kvar och när vi kom tillbaka hem igen hade de åkt. Kände mig lagom dum och som en riktig curlingmorsa/matte. Men det är bara att erkänna, jag orkar verkligen inte att livet ska vara lite extra jobbigt just nu, det är faktiskt kämpigt som det är. Så jag curlar på (i min ensamhet) och gör det så lätt som möjligt när det är svårt.

 

[vemsomhelst123]

Pust, vilken morgon. Sonen fick en flaska på tidig morgon och sov sedan vidare, vilket är ovanligt, så jag trodde han skulle klara sig med matning och vila till efter dotterns lämning på förskolan. Så jag börjar klä på henne och borsta tänderna vid 8, och ungefär där omkring visar det sig att sonen visst både är hungrig och trött redan så han börjar skrika. Jag gör en flaska i köket samtidigt som dottern har hittat en sopborste och börjar sopa sonen i ansiktet så han börjar skrika ännu mer. Jag ropar att hon ska sluta men det gör hon inte, så jag går och tar borsten, och har därmed nu två skrikande barn. Sonen försöker äta men har dubbel tandsprickning så det gör ont, han vevar mest och skriker. Dottern har en tendens att bli lite osäker när sonen skriker och söker därför min uppmärksamhet på olika sätt, oftast genom att göra saker som hon inte får. Så hon springer och drar i lådor, försöker få tag på saker inne i badrummet. Jag sätter på Alfons på TVn för att försöka lösa situationen. Sonen får åtminstone i sig halva flaskan, men är också förbaskat trött så han slutar inte gråta. Jag försöker skynda på, klär på båda barnen som hade torra blöjor vid påklädning. I hallen med alla kläder på visar det sig att båda behöver nya Så jag klär först av sonen och byter, lägger honom på golvet och byter sen på dottern. På med alla kläder igen. Packar ner sonen i sin vagn utanför dörren och ska bara ta dotterns vantar också som såklart är.. borta. River runt i hallen. River ut hela garderoben. Vänder upp och ner på allt i tvättstugan. Går ut och letar i förrådet. Kommer tillbaks och dottern har hittat dammsugaren i garderoben som hon nu har släpat ut på trappen och försöker dammsuga upp all snö. Hittar vantarna och kommer äntligen ut och börjar dra båda vagnarna i snön. Dottern sover i vagn på förskolan så jag måste lämna en där, och jag behöver en till sonen så det blir till att släpa båda vid hämtning och lämning. Dottern vill gå själv, och hålla handen. Jag försöker förklara att mamma måste dra vagnarna så jag kan inte hålla handen. Hon bryter ihop och skriker, jag försöker förklara men så håller vi på halva vägen. Sonen gråter också pga skittrött nu. Här blir klockan 9 och vet ni.. då får jag upp tråden om förskolan i huvudet och hur viktigt det är att lämna i tid. ”Det är väl bara att planera” osv. Pedagogerna har också tider att passa. Så jag förklarar för dottern att hon måste sitta i vagnen nu sista biten till förskolan så hon kommer fram. Lyfter upp och spänner fast och här tror jag att jag låste upp för en inre demon hos henne för utbrottet var bortom denna värld. Pinnar på så gott det går med en vagn i varje hand med två skrikande barn. Dottern lugnar ner sig något men är fortfarande sur när jag lämnar, och jag kan tyvärr inte stanna kvar inne tills hon är helt hundra igen eftersom sonen gråter i vagnen utanför dörren. Men hon vinkar i varje fall hejdå. Jag springer ut och nattar sonen i vagnen. Nu har vi tagit en liten promenad och hämtade upp hunden. Kommit hem till hemmet som ser ut som att någon släppt en bomb efter mitt panik-letande efter vantar och frukosten fortfarande framme.

Sååååaaattteeeh… hur var er morgon?

Kan inte ni ha en vagn på förskolan hela tiden? Om ni har en dubbelvagn vs?

 

[Voeux]

Blev akut sympatimatt bara av att läsa om din morgon. Jag tänker såhär: stannar man bara upp och är pedagogisk så ofta man kan, så är det heeeelt okej att bara göra det man måste för att få det att funka ibland. Till och med lite nyttigt, tror jag. Jag är inte mycket för det där att man ska härda barn för livet, men jag tror att det är bra för kidsen att se att ibland suger det och det finns inte så mycket man kan göra mer än att bita ihop och få situationen löst så snabbt som möjligt. De där totala härdsmältedagarna är ju förhoppningsvis i minoritet och du är en toppenmamma även när svetten rinner och båda barnen skriker och du gör så gott du kan med en påfrestande situation. Vilken tur dina barn har som har dig!

Du har såklart rätt Det är, som vi pratat om tidigare i tråden, lätt att bara se sina brister som mamma och glömma bort allt fantastiskt som man gör.

Vi fick en fin dag och eftermiddag. Sonen är trött efter sin tuffa sjukvecka och har sovit mycket. Dottern var glad efter förskolan och pinnade på bredvid vagnen och babblade på om allt möjligt hon såg. Sen tog vi en hundpromenad med dubbelvagnen i skymningen, jag hade tagit med en ficklampa som hon fick lysa med på en grusväg utan gatulyktor. Hon har börjat tycka att mörkret är lite läskigt och pratar om det ofta, så nu fick hon lära sig hur ficklampan fungerade och vi lyste på vägen och ett gäng dovhjortar som vi mötte. Sen mötte vi upp maken, gick hem och lagade korvstroganoff.

 

[Voeux]

Kan inte ni ha en vagn på förskolan hela tiden? Om ni har en dubbelvagn vs?

Tyvärr får vi inte förvara vagn där. Men vi ska köpa en resevagn som vi kan fälla ihop och lägga i varukorgen på dubbelvagnen, så vi slipper dra dubbelt. Jag trodde bara de skulle sova i vagn en bit i på hösten men nu visade det sig att de ska fortsätta över vintern och sannolikt nästa termin. Så nu måste vi ta tag i en bättre lösning än att dra dubbelt eller ha sele. När jag nämnde det för pedagogerna sa de att de kanske kunde göra ett undantag och ha den på plats, om det bara är en liten resevagn.

 

[vemsomhelst123]

Tyvärr får vi inte förvara vagn där. Men vi ska köpa en resevagn som vi kan fälla ihop och lägga i varukorgen på dubbelvagnen, så vi slipper dra dubbelt. Jag trodde bara de skulle sova i vagn en bit i på hösten men nu visade det sig att de ska fortsätta över vintern och sannolikt nästa termin. Så nu måste vi ta tag i en bättre lösning än att dra dubbelt eller ha sele. När jag nämnde det för pedagogerna sa de att de kanske kunde göra ett undantag och ha den på plats, om det bara är en liten resevagn.

Det låter ju jättejobbigt.. nu sover”våra” barn inte i vagn men de som har två där den ena inte är stor nog att gå/cykla är ju jättemånga.

 

[Voeux]

Pustar ut efter en stressig dag. Alltså jag inser nu att allt går väldigt mycket mer smärtfritt när jag och bebis plus hund får köra vårt race om dagarna, i deras takt. Besök i all ära, det friskar upp. Meeeen det innebär också att jag inte riktigt kan följa dessa grabbars behov och när det inte går så blir livet mycket jobbigare. Ikväll fick jag säga hejdå till våra gäster innan de ens var påväg hem eftersom jag hade en övertrött vrål-bebis (som bara kommer till ro i vagn) och en promenadsugen pip-hund (ingen av dem kunde vänta på att några gäster skulle åka innan de fick komma ut). Gick hemifrån med besöket kvar och när vi kom tillbaka hem igen hade de åkt. Kände mig lagom dum och som en riktig curlingmorsa/matte. Men det är bara att erkänna, jag orkar verkligen inte att livet ska vara lite extra jobbigt just nu, det är faktiskt kämpigt som det är. Så jag curlar på (i min ensamhet) och gör det så lätt som möjligt när det är svårt.

Det är inte curling att se efter sina barns och djurs behov. Jag tycker också det kan vara svårt med besök ibland. Det är enklare med familj eller vänner som också har barn med sig, då är barnens och deras behov alltid i fokus först och främst. Med att ha andra besökare och liksom försöka styra barn och hund med vänsterhanden går nästan inte. I varje fall inte nu när de är pyttesmå.

 

[Krålus]

Tyvärr får vi inte förvara vagn där. Men vi ska köpa en resevagn som vi kan fälla ihop och lägga i varukorgen på dubbelvagnen, så vi slipper dra dubbelt. Jag trodde bara de skulle sova i vagn en bit i på hösten men nu visade det sig att de ska fortsätta över vintern och sannolikt nästa termin. Så nu måste vi ta tag i en bättre lösning än att dra dubbelt eller ha sele. När jag nämnde det för pedagogerna sa de att de kanske kunde göra ett undantag och ha den på plats, om det bara är en liten resevagn.

Oj men om barnen sover i vagn borde de ordna plats för det tycker iaf jag. På våra dagis hade de i hallen eller inglasad veranda. Hade aldrig orkat släpa i och ur vagn ur bilen varje dag. Vårt barn sov länge på dagis i och med hon började 6 varje dag.

 

[Voeux]

Det låter ju jättejobbigt.. nu sover”våra” barn inte i vagn men de som har två där den ena inte är stor nog att gå/cykla är ju jättemånga.

Oj men om barnen sover i vagn borde de ordna plats för det tycker iaf jag. På våra dagis hade de i hallen eller inglasad veranda. Hade aldrig orkat släpa i och ur vagn ur bilen varje dag. Vårt barn sov länge på dagis i och med hon började 6 varje dag.

Ja, det är förjävligt. Vet inte vad som är jobbigast, att dra dubbla vagnar eller att ha 10 kg bebis i sele när man ska klä av/på dottern i hallen. Men så har jag hållit på i 3 månader nu, så jag är glad att jag kom på lösningen med resevagn. De har avsedd plats för barnvagnar under tak men tyvärr får vi inte förvara över natten där.