Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad tufft för er! Jag förstår att det är lättare sagt än gjort men om pedagogerna säger att hon äter bra, sover bra och är glad och nöjd på förskolan så hade jag försökt ta fasta på det. Att hon blir ledsen betyder ju inte att hon inte vill vara där, bara att hon vill vara med er. Dvs försöka att bara härda ut och ha som ett mantra att hon ju är nöjd och glad när hon väl är där.När ska det här med tuffa lämningar på förskolan bli bättre?
Hon börjar nu gråta tidigare och tidigare för varje gång. Nu börjar hon redan hemma när vi säger vart vi ska..Så hjärtskärande att behöva säga hejdå när hon stortjuter. Sen går det enligt personalen över rätt snabbt och det funkar bra på dagarna där. Men sen samma visa nästa dag..bara gått 4 veckor med lite avbrott för feber, så kanske inte är konstigt ändå? Eller?
Fick precis ta min 4,5 åriga son och åka hem från lekplatsen då han skrek opassande saker till andra barn och föräldrar.
Vi har det senaste haft stora problem med fula ord som han kommit hem och sagt efter förskolan. Vi svär inte mycket hemma, klart det någon gång sluppit ut ett "fan också" (vi är inga änglar). Vi säger åt honom lugnt, när det inte hjälper tar vi honom åt sidan och pratar med honom. Ger honom chans att sluta, säger att vi åker hem om han inte slutar. Han slutar inte. Jag gråter för jag skäms och känner mig så dålig som mamma.
Vad ska vi göra?
Tack! Vet ju detta innerst inne, bara att det känns SÅ hemskt att vända ryggen mot när hon är så förtvivlad. Men du satte nog huvudet på spiken, är nog inte att hon inte vill vara där utan bara jobbigt med själva separations-situationen..Vad tufft för er! Jag förstår att det är lättare sagt än gjort men om pedagogerna säger att hon äter bra, sover bra och är glad och nöjd på förskolan så hade jag försökt ta fasta på det. Att hon blir ledsen betyder ju inte att hon inte vill vara där, bara att hon vill vara med er. Dvs försöka att bara härda ut och ha som ett mantra att hon ju är nöjd och glad när hon väl är där.
Kämpa på .
vi hade en sån period, då började vi lämna först av alla så det alltid fanns någon som kunde/hade tid att ta över eller följa med in och läsa saga. Förstår att det inte riktigt funkar för er om ni har olika tider. Det var pedagogernas förslag och funkade toppen. Det som blev så himla bra är att hon får egentid med alla pedagoger, men även med våran härliga städerska som är där på morgonen och är det vikarie som hon inte känner känner hon iaf ”Malin” som vet om hur det var och kan hjälpa till liteTack! Vet ju detta innerst inne, bara att det känns SÅ hemskt att vända ryggen mot när hon är så förtvivlad. Men du satte nog huvudet på spiken, är nog inte att hon inte vill vara där utan bara jobbigt med själva separations-situationen..
Jag jobbar mycket em/kväll så tyvärr är det inte alltid hon åker dit på morgonen ens. Jag lyfte härom dagen om hon kanske skulle bli hjälpt av att få komma dit samma tider varje dag ett tag (trots mina lustiga tider, jobbar skift) men fick inget gehör för det.. däremot är de duktiga att ta emot henne tycker jag. En (oftast samma) kommer ut till hallen och möter upp, tar henne i famnen. Hon låter sig liksom flyttas över, sträcker tom ut armarna ibland vid överlämnandet men gråter samtidigt liksom..vi hade en sån period, då började vi lämna först av alla så det alltid fanns någon som kunde/hade tid att ta över eller följa med in och läsa saga. Förstår att det inte riktigt funkar för er om ni har olika tider. Det var pedagogernas förslag och funkade toppen. Det som blev så himla bra är att hon får egentid med alla pedagoger, men även med våran härliga städerska som är där på morgonen och är det vikarie som hon inte känner känner hon iaf ”Malin” som vet om hur det var och kan hjälpa till lite
Jag tror ju också det hade underlättat.. men ta upp det igen, jag tyckte våra pedagoger var otroligt lyhörda inför att jag tyckte det var ett problem även om dom kanske inte tyckte det för att det gick över så fort. Vårt problem var nog mycket att jag lämnade när många andra gjorde det och det fanns ingen famn som tog över riktigt och barnet satt i princip fast vid mig så jag kom ju aldrig därifrån. Det blev ju liksom även jag som var nervös på morgonen kring hur det skulle gå. Nu var mitt barn lite äldre (fyllt 3) så hon kunde ju vara med lite på planen att om man inte vill gå in till en pedagog så finns det ett annat rum att sitta i med ett gosedjur en stund. Tror ditt är lite yngre? Då kan det ju vara svårt att liksom resoneraJag jobbar mycket em/kväll så tyvärr är det inte alltid hon åker dit på morgonen ens. Jag lyfte härom dagen om hon kanske skulle bli hjälpt av att få komma dit samma tider varje dag ett tag (trots mina lustiga tider, jobbar skift) men fick inget gehör för det.. däremot är de duktiga att ta emot henne tycker jag. En (oftast samma) kommer ut till hallen och möter upp, tar henne i famnen. Hon låter sig liksom flyttas över, sträcker tom ut armarna ibland vid överlämnandet men gråter samtidigt liksom..
Du behöver verkligen inte svara!Var hos psykolog idag med 2-åringen för utredning av autism. Ja, han är privatpraktiserande och har mottagning på söndagar. Vi vet ju redan att hon har autism men vi måste ha diagnos för att få mer redskap. Visa bifogad fil 128206
Usch vad jobbigt Jag tycker det låter helt rätt som ni gjorde nu att säga till men om han inte slutar åka hem. Du låter INTE som en dålig mamma. Hoppas det bara är (en väldigt kort) fasFick precis ta min 4,5 åriga son och åka hem från lekplatsen då han skrek opassande saker till andra barn och föräldrar.
Vi har det senaste haft stora problem med fula ord som han kommit hem och sagt efter förskolan. Vi svär inte mycket hemma, klart det någon gång sluppit ut ett "fan också" (vi är inga änglar). Vi säger åt honom lugnt, när det inte hjälper tar vi honom åt sidan och pratar med honom. Ger honom chans att sluta, säger att vi åker hem om han inte slutar. Han slutar inte. Jag gråter för jag skäms och känner mig så dålig som mamma.
Vad ska vi göra?
Du behöver verkligen inte svara!
Men hur vet ni det så tidigt? Jag har bara tänkt att det är stor variation bland 2-åringar. Men är tyvärr rätt okunnig inom autism och barn!
Jobbigt för er allaIngen fara! Det är lite olika tecken på så små. Ett är att språket går tillbaka och att ögonkontakten som funnits tidigare minskar. Ett annat att de inte reagerar på sitt namn. Repetitiva lekar som är annorlunda än hur barn brukar leka. Reagerar inte på främlingar, varken positivt eller negativt. Kan inte peka, nicka eller vinka. Är inne i sin egen värld och är väldigt svåra att få kontakt med. Svåra utbrott som tar lång tid och inte går att avleda. Svårt med sömn och mat. Naturligtvis olika grader för så små barn men experter som ser vår lilla tjej märker det direkt och förskolan ansökte ganska snart efter förskolestart om en resurs då de såg det också. Vi har hög ärftlighet för det dessutom. Nu längtar jag efter att hon någon gång ska säga mamma.