Vad gör vi? del 2 - Kids Edition

[cherie]

Men, åh. Jag förstår precis hur du menar.

Min pojk har ju svårt på förskolan, med att han triggar andra barn vid måltiderna och blir uppspelt. Hans ansvarspedagog är tydlig med att de får jobba för att få ner honom MEN varje gång berättar hon också om någon styrka hos honom ( typ ”idag car vi och plockade svamp. Det tycker han är spännande”)och det tycker jag är viktigt. För då vet jag att de ser både och liksom.

Har ni haft utvecklingssamtal?

Ja, det låter fint Det handlar verkligen mycket om hur pedagogerna lägger fram såna här saker, och kanske i vilken situation (ensam med oss fld eller framför barnet / med värme i rösten och "tillsammans med barnet" eller ovanför barnets huvud osv) .

Inget utvecklingssamtal på storbarnsavdelningarna ännu, terminen har ju nyss börjat. De kunde lyfta detta på småbarn också, men då mer uppblandat med styrkor (som för er) och mer som ett område som de "tränade på" och hur de tränade på det. Mer sakligt liksom.

Det blev nog extra öm punkt då vi också kämpar mycket med det hemma. Vi ser andra barn och hur de kan ha annan ro i aktiviteter. Jag känner nog både avundsjuka och så skuldkänslor kring om vi gör något fel eller inte hjälper/tränar henne tillräckligt i dessa förmågor.

 

[vemsomhelst123]

Usch, finns inget som gör mer ont i en än oro för sitt barn. Framförallt liksom lite sådär generell oro över framtiden när tankarna spinner iväg.

När min partner hämtade på förskolan idag hade en pedagog på nya avdelningen (storbarnsavdelning nu) uttryckt att vår dotter alltid är utmanande för pedagogerna då hon inte kan landa i någon aktivitet. De beskrev att hon blir klar med allt oerhört fort, inte har någon uthållighet eller fokus i aktiviteterna, lätt tröttnar osv. Jag vet förstås exakt vad de ser, för det är ju exakt sån vår dotter är och har varit sen 3 månaders ålder i princip... Vi VET att hon har jättesvårt att landa i aktiviteter och göra något mer än någon minut eller två. Hon är intensiv.

Jag blev bara så ledsen över att pedagogen uttryckte sig som att hon blir ett problem för dem, framför henne.

Jag blev också lite ledsen över min dotters oförmåga/svårigheter kring detta märks i så många miljöer. Även logopeden har lyft att vår dotter kräver väldigt högt tempo i uppgifter, har svårt att vänta in osv. Det gör mig orolig inför framtiden och hur det ska påverka henne framåt, framförallt hur andra ska uppleva henne. Det är nog min värsta rädsla att hon ska bli illa omtyckt av t.ex. pedagoger i förskola och skola - jag vet att det inte brukar bli så bra för de barnen sen då det är så viktigt med vuxna som ser på barn med "snälla ögon".

Min älskade skruttunge. Hon är ju så fin, rolig, klok, busig, påhittig och duktig på så mycket. Hon har jättemycket styrkor och någonstans tror jag att det kommer bli bra för henne i slutändan. Det gör bara så ont i mig när någon uttrycker att hon är till besvär för dem.

Förstår dig precis, vi hade det lite så på småbarnsavdelningen, kändes som att ffa en pedagog inte tyckte om vårat barn (vilket är ok, man kan inte älska alla) och uttryckte det ganska tydligt. Vi förstod ju, vi känner vårt barn och upplevde samma saker hemma. Det blev sån himla skillnad när hon bytte avdelning och ffa en av pedagogerna ofta uttrycker att hon är så empatisk och omtänksam och försöker lyssna/göra rätt och det märks att den pedagogen verkligen tycker om barnet. Det är lättare att ta att vissa saker är problem (även om vårat barn faktiskt nu har växt ur den där fasen som påminner om erat) när man samtidigt får det som är bra.

 

[soom]

Dottern född 2018 lekte mest med barn födda 2017 på förskolan. De har börjat skolan nu. Det brukade vara svårt att få med henne hem, det är det inte längre. Idag när jag kom satt hon och väntade. Frågade hur hon har det på förskolan, ”bra” svarade hon och såg sorgsen ut. Vid läggningen så sa hon att det är inte bra på förskolan och att hon inte har så många kompisar längre. Det underlättar knappast att det enda som skiljer förskolans gård från skolan är ett staket, så hon ser sina kompisar leka på andra sidan staketet men kan inte delta. Nu ska dessutom hennes bästa pedagog sluta.

 

[turbofling]

Dottern född 2018 lekte mest med barn födda 2017 på förskolan. De har börjat skolan nu. Det brukade vara svårt att få med henne hem, det är det inte längre. Idag när jag kom satt hon och väntade. Frågade hur hon har det på förskolan, ”bra” svarade hon och såg sorgsen ut. Vid läggningen så sa hon att det är inte bra på förskolan och att hon inte har så många kompisar längre. Det underlättar knappast att det enda som skiljer förskolans gård från skolan är ett staket, så hon ser sina kompisar leka på andra sidan staketet men kan inte delta. Nu ska dessutom hennes bästa pedagog sluta.

Min dotter har också svårt med kompisar.
Hon är den äldsta i gruppen nu och tar hand om dom nya mindre barnen och hjälper dom. Hon säger att hon trivs och har roligt och det stämmer nog men jag tycker att ngt saknas. Hon har aldrig haft en kompis från Kindergarten hemma för lek. Snart fyller hon år och när jag frågade vem hon ville bjuda kom hon bara på en granne och ett av dom små barnen från Kindergarten.

Hon är väldigt öppen, social och pratar med allt och alla. Men jag får ibland känslan av att hon i utvecklingen är längre än dom andra barn och att hon därför har svårt att leka. Hemma har hon bara kontakt med äldre barn (grannar och 3 storasystrar) förutom sin lillebror.

När jag skrev det här insåg jag precis att jag beskrev mig själv som barn. Jag "umgicks" hellre med äldre eller mkt mindre barn. I stallet var jag mest med vuxna eller hjälpte små barn med hästarna. Jämnåriga hade jag inte mkt gemensammt med.

 

[FeatherCloud]

Dottern född 2018 lekte mest med barn födda 2017 på förskolan. De har börjat skolan nu. Det brukade vara svårt att få med henne hem, det är det inte längre. Idag när jag kom satt hon och väntade. Frågade hur hon har det på förskolan, ”bra” svarade hon och såg sorgsen ut. Vid läggningen så sa hon att det är inte bra på förskolan och att hon inte har så många kompisar längre. Det underlättar knappast att det enda som skiljer förskolans gård från skolan är ett staket, så hon ser sina kompisar leka på andra sidan staketet men kan inte delta. Nu ska dessutom hennes bästa pedagog sluta.

Aj i hjärtat
Sonen är ju ganska jämngammal med din dotter och har genomgående lekt mest med 2017-barnen. Han gick igenom samma sak när hela hans grupp fick börja storbarnsavdelningen utom just han. Nu har hans bästis mfl börjat förskoleklass men jag tror han tagit det ganska bra, pedagogerna började redan för något år sedan och tussade ihop årskullarna lite mer med varandra, bland annat som för att inte det där skulle hända. Men han kan också säga att han saknar x och y, eller prata om att förskolan inte är lika rolig längre. Och flera av hans bästa pedagoger har slutat senaste 1,5 året, en av dem pratar han om ibland och frågar mig om jag tror att hon kommer hälsa på ibland Det är fruktansvärt jobbigt att se barnen vara så ledsna

 

[Piaff]

Har genomfört min första avlusning. Trauma. S gallskrek, jag gallskrek tillbaka… barnet klättrar och ålar sig för att slippa tvätta håret. sen kom vi till nån sorts konsensus och fick kamma klart och mysa framför Alfons. Somnade sen i mitt knä i sängen. Det är klart att det här skulle hända när sambon jobbat på andra sidan landet…

 

[Kilauea]

Orkade inte med tjafs ikväll så jag la ungarna i min säng ikväll. Ok, det tog 45 min innan yngsta somnade ändå (måste nog be förskolan begränsa hennes vila där), men faktiskt ganska mysigt att lägga sig nu. Och framförallt veta att jag inte behöver pallra mig upp mitt i natten för att hämta nån som gråter och ropar "mamma" .

 

[Piaff]

Orkade inte med tjafs ikväll så jag la ungarna i min säng ikväll. Ok, det tog 45 min innan yngsta somnade ändå (måste nog be förskolan begränsa hennes vila där), men faktiskt ganska mysigt att lägga sig nu. Och framförallt veta att jag inte behöver pallra mig upp mitt i natten för att hämta nån som gråter och ropar "mamma" .

Funderar på att ha S i mitt rum den här veckan när sambon jobbar borta, hon tyckte det var dömysigt sist att sova på madrass på golvet, camping!

 

[FeatherCloud]

Mina barn sover med mig sen separationen. Lilla har iofs alltid haft sin spjälsäng bredvid sängen men stora har haft eget rum i 2,5 år Dock kommer han ändå över 99 nätter av hundra, bättre då att alla sover ihop från början och får sova bra, tänker jag

 

[vemsomhelst123]

Mina barn sover med mig sen separationen. Lilla har iofs alltid haft sin spjälsäng bredvid sängen men stora har haft eget rum i 2,5 år Dock kommer han ändå över 99 nätter av hundra, bättre då att alla sover ihop från början och får sova bra, tänker jag

Vårt barn har aldrig gillat att sova med oss, tror det hänt 2 gånger på 4 år att hon ens somnat i vår säng. Men igår natt kom hon in till mig (är ensam hemma) och kröp upp i sängen, jag vaknade en timme senare av att hon skrattade och sparkades och slängde ner min bok på golvet (i sömnen) så frågade om jag fick bära in henne till sin säng (vår är hög..) hög suck och sen ”ja, men vad gör jag ens här” muttrade hon fortfarande sovandes. Jag gick också i sömnen som liten

 

[julgrisen]

Vårt barn har aldrig gillat att sova med oss, tror det hänt 2 gånger på 4 år att hon ens somnat i vår säng. Men igår natt kom hon in till mig (är ensam hemma) och kröp upp i sängen, jag vaknade en timme senare av att hon skrattade och sparkades och slängde ner min bok på golvet (i sömnen) så frågade om jag fick bära in henne till sin säng (vår är hög..) hög suck och sen ”ja, men vad gör jag ens här” muttrade hon fortfarande sovandes. Jag gick också i sömnen som liten

Mina barn vill heller aldrig sova med oss, ibland kommer de över en timme eller så men sen skriker de JAG VILL SOVA I MIN SÄNG som att det är jag som tvingat dit dem

 

[Voeux]

Dottern född 2018 lekte mest med barn födda 2017 på förskolan. De har börjat skolan nu. Det brukade vara svårt att få med henne hem, det är det inte längre. Idag när jag kom satt hon och väntade. Frågade hur hon har det på förskolan, ”bra” svarade hon och såg sorgsen ut. Vid läggningen så sa hon att det är inte bra på förskolan och att hon inte har så många kompisar längre. Det underlättar knappast att det enda som skiljer förskolans gård från skolan är ett staket, så hon ser sina kompisar leka på andra sidan staketet men kan inte delta. Nu ska dessutom hennes bästa pedagog sluta.

Aj i hjärtat
Sonen är ju ganska jämngammal med din dotter och har genomgående lekt mest med 2017-barnen. Han gick igenom samma sak när hela hans grupp fick börja storbarnsavdelningen utom just han. Nu har hans bästis mfl börjat förskoleklass men jag tror han tagit det ganska bra, pedagogerna började redan för något år sedan och tussade ihop årskullarna lite mer med varandra, bland annat som för att inte det där skulle hända. Men han kan också säga att han saknar x och y, eller prata om att förskolan inte är lika rolig längre. Och flera av hans bästa pedagoger har slutat senaste 1,5 året, en av dem pratar han om ibland och frågar mig om jag tror att hon kommer hälsa på ibland Det är fruktansvärt jobbigt att se barnen vara så ledsna

Mormor hämtade dottern på förskolan igår. Hon går ju på samma avdelning som min brorson så de lyckades smussla ut hennes kläder så brorsonen inte såg att hans farmor var där. Det gick bra, men så fort hon stängt dörren bakom sig så stod såklart andra brorsonen där på gården. ”Hej farmor!” Han och dottern verkar älska varandra och de sprang fram och kramades. Efter en stund sa hon lite försiktigt att de skulle gå men kunde mötas upp sen när pappa hämtat. Då tittar han ner i backen och säger ”Men… det är ingen som vill leka med mig här..” (Min) mamma kunde såklart inte gå då utan frågade pedagogerna om det var okej om de var kvar på gården och lekte tills han blev hämtad en timme senare, och de fick de absolut. Och mycket riktigt kunde hon ju se att de andra barnen gick ifrån honom. Det är så oerhört hjärtskärande när ett litet barn inte har kompisar.

 

[vemsomhelst123]

Mina barn vill heller aldrig sova med oss, ibland kommer de över en timme eller så men sen skriker de JAG VILL SOVA I MIN SÄNG som att det är jag som tvingat dit dem

Haha. Dotterns faster och farmor har haft svårt att förstå att hon helst sover i eget rum, men varje gång de har försökt har hon när hon vaknat på natten skrikit högt: du ska uuut, jag vill sova själv!
Men just den här gången så hade jag inte heller en aning om vad hon gjorde ens där

 

[Dorinda]

Mormor hämtade dottern på förskolan igår. Hon går ju på samma avdelning som min brorson så de lyckades smussla ut hennes kläder så brorsonen inte såg att hans farmor var där. Det gick bra, men så fort hon stängt dörren bakom sig så stod såklart andra brorsonen där på gården. ”Hej farmor!” Han och dottern verkar älska varandra och de sprang fram och kramades. Efter en stund sa hon lite försiktigt att de skulle gå men kunde mötas upp sen när pappa hämtat. Då tittar han ner i backen och säger ”Men… det är ingen som vill leka med mig här..” (Min) mamma kunde såklart inte gå då utan frågade pedagogerna om det var okej om de var kvar på gården och lekte tills han blev hämtad en timme senare, och de fick de absolut. Och mycket riktigt kunde hon ju se att de andra barnen gick ifrån honom. Det är så oerhört hjärtskärande när ett litet barn inte har kompisar.

Men hjälp så hjärtskärande Stackars liten
Vad gör personalen för att barnet ska få kompisar?

 

[Piaff]

Saknar när man bara kunde lägga barnet i spjälsängen och hon somnade innan man ens hunnit lagt ner henne

Med vänlig hälsning, Kan Alfonsböckerna utantill nu

 

[julgrisen]

Mormor hämtade dottern på förskolan igår. Hon går ju på samma avdelning som min brorson så de lyckades smussla ut hennes kläder så brorsonen inte såg att hans farmor var där. Det gick bra, men så fort hon stängt dörren bakom sig så stod såklart andra brorsonen där på gården. ”Hej farmor!” Han och dottern verkar älska varandra och de sprang fram och kramades. Efter en stund sa hon lite försiktigt att de skulle gå men kunde mötas upp sen när pappa hämtat. Då tittar han ner i backen och säger ”Men… det är ingen som vill leka med mig här..” (Min) mamma kunde såklart inte gå då utan frågade pedagogerna om det var okej om de var kvar på gården och lekte tills han blev hämtad en timme senare, och de fick de absolut. Och mycket riktigt kunde hon ju se att de andra barnen gick ifrån honom. Det är så oerhört hjärtskärande när ett litet barn inte har kompisar.

Nej men fy så hemskt! Vad bra att din mamma stannade!

 

[vemsomhelst123]

Saknar när man bara kunde lägga barnet i spjälsängen och hon somnade innan man ens hunnit lagt ner henne

Med vänlig hälsning, Kan Alfonsböckerna utantill nu

Vi kör saga på högtalare efter att ha läst bok i soffan. Har gjort det sen hon var typ 1,5. Fördelen är att man får loss lite tid på kvällen, nackdelen att man behöver släpa med en högtalare överallt när man ska sova borta . Nu är vårt barn iofs kvällstrött så hon somnar ofta inom 5-15 min ändå.

 

[Imogen]

Angående att sova ihop så har vi samsovit med vår minsting hela hans liv. Spälsängen som står bredvid sängen funkar bra som klädhängare

Nu i somras gjorde vi ett ryck och lyckades vänja honom vid att sova i spjälsängen, och vi var väldigt nöjda med att få lite mer plats i sängen igen.

Det var bara det att när semestern var slut och jobb och förskola drog igång igen och vi inte umgicks hela dagarna längre, då började vi ju sakna honom om nätterna. Att ligga och krama på honom om nätterna när man bara hunnit ses ett par timmar efter förskolan.

Så nu har mamman och pappan plockat tillbaka honom igen och vi har åter igen en tom spjälsäng och en barn som ligger och tar orimligt mycket plats mellan oss

 

[Trollunge]

Här är en till som sover med barnen Stora snart 5 år och lilla snart 1 år, har en på varje sida i vår 180-säng, mannen sover i barnens rum
Saknar att sova med min man bland men tycker det är SÅ mysigt att sova med barnen. Och min stora har ingen önskan att sova själv, han har sovit halva nätter i sin egen säng i en lång period men han kom alltid in till oss på natten ändå.
Har en tanke att flytta in båda barnen i deras rum när jag ska börja jobba för att jag ska få sova lite mer ostört. Men tror som @Imogen att jag kommer vilja ha nattgoset ännu mer sen när man ses så lite

Och detta att små barn inte har kompisar eller har svårt på förskolan Det kommer ju lösa sig men hjärtskärande verkligen

Nu har lilla L precis somnat i selen och jag ska lägga ner henne och göra iordning mig + 5-åringen + huset för en lekdejt

I eftermiddag börjar simskolan!

 

[turbofling]

Minsta (4år) sover oftast med oss. Fram till för ett år sen sov de andra fyra tillsammans men då kände äldsta att hon ville sova själv. Men i natt ville alla fem sova tillsammans i en säng (120 bred) vilken dom ngn gång under insåg var lite trångt
Ett barn hämtade madrassen från spjälsängen i förrådet och ett barn bäddade med gosedjur på golvet och sov på dom

Jag och min man hade gott om plats men vi är så vana vid att ha ett barn i mitten så vi låg båda längst ut på kanterna som vanligt och mellan oss var det en meter plats.