Vad gör vi? del 2 - Kids Edition

[cherie]

Hon blir 3 år i höst.

Hon somnade sen, men kändes som en evighet.
En timme senare vaknade dock storebror "är det morgon nu?". Tack och lov somnade han om hyfsat fort.

Åh fy, en till som vaknar efter en marathonläggning med andra barnet. Inte det man önskar... Tur han somnade snabbt.

 

[cherie]

Vi har verkligen superlånga läggningar nu vi med, precis som många andra i tråden.

Det går lite snabbare att somna med mig, och jag tar det bättre än min partner så ofta blir det också.mer friktionsfritt. Vi kör eg läggning varannan kväll, men jag börjar fundera på om jag ska ta några fler läggningar nu när det är så tjorvigt, för att underlätta för alla. Känner mig samtidigt tveksam för en större del av kvällen försvinner ändå för mig och jag vill inte heller att lillan präglas ännu mer på mig kring nattningarna (även i lugna perioder är det enklare för mig att natta och lillan föredrar mig i just detta, typ enda saken jag är favoriten i så det känns skönt att man har någon arena kvar ).

Jag slits lite mellan typ "det här mår alla bäst av" (vilket är mitt bästa knep i föräldraskap och det vi vanligtvis kör efter) och någon slags rädsla för att jag ska göra det än mer omöjligt för partnern att lyckas natta framöver. Hur brukar ni resonera i såna här frågor?

 

[zassoo]

Vi har verkligen superlånga läggningar nu vi med, precis som många andra i tråden.

Det går lite snabbare att somna med mig, och jag tar det bättre än min partner så ofta blir det också.mer friktionsfritt. Vi kör eg läggning varannan kväll, men jag börjar fundera på om jag ska ta några fler läggningar nu när det är så tjorvigt, för att underlätta för alla. Känner mig samtidigt tveksam för en större del av kvällen försvinner ändå för mig och jag vill inte heller att lillan präglas ännu mer på mig kring nattningarna (även i lugna perioder är det enklare för mig att natta och lillan föredrar mig i just detta, typ enda saken jag är favoriten i så det känns skönt att man har någon arena kvar ).

Jag slits lite mellan typ "det här mår alla bäst av" (vilket är mitt bästa knep i föräldraskap och det vi vanligtvis kör efter) och någon slags rädsla för att jag ska göra det än mer omöjligt för partnern att lyckas natta framöver. Hur brukar ni resonera i såna här frågor?

Vi har samma situation med nattningen, båda barnen vill helst att jag nattar. Vi kör varannan natt så långt det går och försöker att stå trygga inför barnen med att ”idag är det pappas tur, imorgon är det mammas tur igen”. Däremot så blir det fler nattningar för mig överlag eftersom maken jobbar natt, det har också hänt att jag har nattat trots att det är hans tur om framför allt lillebror är lite extra mammig.

Vet inte om det var något bra svar, vi har i grunden en plan som vi försöker hålla men har flexibilitet åt lite olika håll vid behov.

 

[zassoo]

Dag fem av att vara hemma med barn som är pigg och till synes frisk men som inte får åka till förskolan eller någon annan stans heller för den delen pga någon slags magbacill.

Det är ungefär lika delar mysigt att få mycket tid med barnen, och otroligt frustrerande att bara vara hemma isolerad och inte kunna göra någonting, inga utflykter, inte träffa någon. Plus lite vab-stress på det. Vi ska pussla lite i veckan så att jag kan jobba undan en del, det är sista veckan inför semestern… tur att det är väldigt lugnt på jobbet just nu.

 

[julgrisen]

Dag fem av att vara hemma med barn som är pigg och till synes frisk men som inte får åka till förskolan eller någon annan stans heller för den delen pga någon slags magbacill.

Det är ungefär lika delar mysigt att få mycket tid med barnen, och otroligt frustrerande att bara vara hemma isolerad och inte kunna göra någonting, inga utflykter, inte träffa någon. Plus lite vab-stress på det. Vi ska pussla lite i veckan så att jag kan jobba undan en del, det är sista veckan inför semestern… tur att det är väldigt lugnt på jobbet just nu.

Ja usch, tycker det är så sorgligt att vabbande alltid ger jobbångest, jag har haft nån enstaka dag där jag inte känt mig stressad över jobbet när jag vabbat och då kan det ju vara ganska mysigt (så länge de har typ förkylning och inte magsjuka naturligtvis ). Men mestadels lever jag i konstant stress över att jag borde varit på jobbet.

 

[Blyger]

Vi var först in på Junibacken när de öppnade klockan nio och är kvar än

 

[zassoo]

Ja usch, tycker det är så sorgligt att vabbande alltid ger jobbångest, jag har haft nån enstaka dag där jag inte känt mig stressad över jobbet när jag vabbat och då kan det ju vara ganska mysigt (så länge de har typ förkylning och inte magsjuka naturligtvis ). Men mestadels lever jag i konstant stress över att jag borde varit på jobbet.

Jag var nog inte beredd på den känslan, barnen har precis börjat gå fullt ut på förskolan för det är alltid någon som varit föräldraledig innan. Jag tror att det som förstärker känslan är att inget barn upplevs speciellt sjukt (men det är solklart att de inte kan gå till förskolan pga smittorisk). En annan sak är att vi hade precis samma skit (pun intended ) för bara 2,5 veckor sedan…

 

[vemsomhelst123]

Jag var nog inte beredd på den känslan, barnen har precis börjat gå fullt ut på förskolan för det är alltid någon som varit föräldraledig innan. Jag tror att det som förstärker känslan är att inget barn upplevs speciellt sjukt (men det är solklart att de inte kan gå till förskolan pga smittorisk). En annan sak är att vi hade precis samma skit (pun intended ) för bara 2,5 veckor sedan…

Men vad jobbigt.. jag fick vabba två sista dagarna innan semestern pga hosta/feber. Så himla skönt att dels veta att typ ingen kommer maila, det drabbar bara mig själv och jag kan ta igen en del på kvällarna. Och att dottern är stor nog att sitta en stund med paddan om jag behöver ta ett samtal/möte. Innan jul var först barnet och sen jag sjuka när vi var själva hemma( riktigt sjuka med hög feber en vecka var) såpass att jag faktiskt sjukskrev mig nästan en vecka (kan jobba hemma) jag var inte ikapp förrän i februari kändes det som.. krya!
Vi har haft en frisk vår ( ett friskt år med några undantag sen hon bytte till storbarnsavdelning) där det enda var vattkoppor (trots dubbelvaccinerad) med låg feber i typ en vecka, och min sambo var hemma. Nu sen veckan innan midsommar har småbarn och storbarnsavdelningarna varit ihopslagna och hon har haft feber x2. De där små med nappar, dregel och en förmåga att stoppa allt i munnen är riktiga smitthärdar .

 

[Trollunge]

Vi har verkligen superlånga läggningar nu vi med, precis som många andra i tråden.

Det går lite snabbare att somna med mig, och jag tar det bättre än min partner så ofta blir det också.mer friktionsfritt. Vi kör eg läggning varannan kväll, men jag börjar fundera på om jag ska ta några fler läggningar nu när det är så tjorvigt, för att underlätta för alla. Känner mig samtidigt tveksam för en större del av kvällen försvinner ändå för mig och jag vill inte heller att lillan präglas ännu mer på mig kring nattningarna (även i lugna perioder är det enklare för mig att natta och lillan föredrar mig i just detta, typ enda saken jag är favoriten i så det känns skönt att man har någon arena kvar ).

Jag slits lite mellan typ "det här mår alla bäst av" (vilket är mitt bästa knep i föräldraskap och det vi vanligtvis kör efter) och någon slags rädsla för att jag ska göra det än mer omöjligt för partnern att lyckas natta framöver. Hur brukar ni resonera i såna här frågor?

Jag tar generellt nattningarna då barnen föredrar mig. Men vi har aldrig ens gjort ett seriöst försök att dela upp det 50/50, tycker det är enklare att bara natta själv. Men vi har gjort lite olika i olika perioder. Långa sega nattningar (ovanligt) får min man byta av mig när jag tröttnat. Ett tag läste han och stora saga och myste tills lillasyster somnat och då kom stora in och bara somnade med mig. Ett tag tog mannen lilla i sele på ryggen medan han vattnade i trädgården för då somnade hon där. Stora somnar ofta i soffan nu på kvällarna medan jag och mannen kollar tv så då behöver ju ingen ”natta”.
Så vi hjälps åt och gör det som funkar men jag tar absoluta majoriteten av läggningar för det är enklast.

Såå vi resonerar inte jättemkt om sånt här utan bara gör det som funkar och hjälps åt om det behövs.

 

[Trollunge]

Jag tar generellt nattningarna då barnen föredrar mig. Men vi har aldrig ens gjort ett seriöst försök att dela upp det 50/50, tycker det är enklare att bara natta själv. Men vi har gjort lite olika i olika perioder. Långa sega nattningar (ovanligt) får min man byta av mig när jag tröttnat. Ett tag läste han och stora saga och myste tills lillasyster somnat och då kom stora in och bara somnade med mig. Ett tag tog mannen lilla i sele på ryggen medan han vattnade i trädgården för då somnade hon där. Stora somnar ofta i soffan nu på kvällarna medan jag och mannen kollar tv så då behöver ju ingen ”natta”.
Så vi hjälps åt och gör det som funkar men jag tar absoluta majoriteten av läggningar för det är enklast.

Såå vi resonerar inte jättemkt om sånt här utan bara gör det som funkar och hjälps åt om det behövs.

Just det när jag jobbade (nu fl) var jag ju borta 2-4 nattningar/vecka som då mannen såklart tog utan bekymmer. Är inte mamma hemma duger ju pappa

 

[Trollunge]

Stora är och leker hos en kompis och lilla sover. Ska få lite besök snart av en vän och dricka en kopp kaffe.
Fortfarande tufft här hemma då mannen fortfarande är dålig och jag sköter 90% av barn och hem. Känner mig sliten och ledsen emellanåt och så TRÖTT på det konstanta städandet och torkandet och matlagandet.
Sen har vi det såklart jättemysigt också och barnen är underbara men ja. Att det är sommar med och man ”ska” ha det mer underbart nu än på hela året gör nog sitt till att det känns tungt ibland.

 

[Blyger]

Jag har gått ut i stallet när barnet ska lägga sig eller en liten stund innan så min man har nattat typ allt själv...
Kommer in och byter av ibland om det krisar och jag kan.

 

[Blyger]

Att det är sommar med och man ”ska” ha det mer underbart nu än på hela året gör nog sitt till att det känns tungt ibland.

Den här tror jag mycket på.

 

[miumiu]

Försöker överleva dagen Hästen har hovböld, regnet öser ner, W har hosta from hell, jag har gräslig spänningshuvudvärk, I could go on… min första dag på semestern, imorgon skulle vi åkt till Småland hela familjen men pga hästens tillstånd blir det bara sambon som åker. Dvs jag och sonen håller ställningarna hemma. Wiiiihooo

 

[zassoo]

Men vad jobbigt.. jag fick vabba två sista dagarna innan semestern pga hosta/feber. Så himla skönt att dels veta att typ ingen kommer maila, det drabbar bara mig själv och jag kan ta igen en del på kvällarna. Och att dottern är stor nog att sitta en stund med paddan om jag behöver ta ett samtal/möte. Innan jul var först barnet och sen jag sjuka när vi var själva hemma( riktigt sjuka med hög feber en vecka var) såpass att jag faktiskt sjukskrev mig nästan en vecka (kan jobba hemma) jag var inte ikapp förrän i februari kändes det som.. krya!
Vi har haft en frisk vår ( ett friskt år med några undantag sen hon bytte till storbarnsavdelning) där det enda var vattkoppor (trots dubbelvaccinerad) med låg feber i typ en vecka, och min sambo var hemma. Nu sen veckan innan midsommar har småbarn och storbarnsavdelningarna varit ihopslagna och hon har haft feber x2. De där små med nappar, dregel och en förmåga att stoppa allt i munnen är riktiga smitthärdar .

Ja vi har ju en 1,5-åring också som precis skolats in så jag inväntar hösten med… spänning Förra magsjukan tror jag vi fick från Kolmården, apropå att stoppa allt i munnen

Idag kunde jag jobba 25% och det gjorde stor skillnad för mitt dåliga samvete för jobbet, skönt! Imorgon 50% och sen får vi se om det blir vab eller jobb resten av veckan.

 

[zassoo]

Stora är och leker hos en kompis och lilla sover. Ska få lite besök snart av en vän och dricka en kopp kaffe.
Fortfarande tufft här hemma då mannen fortfarande är dålig och jag sköter 90% av barn och hem. Känner mig sliten och ledsen emellanåt och så TRÖTT på det konstanta städandet och torkandet och matlagandet.
Sen har vi det såklart jättemysigt också och barnen är underbara men ja. Att det är sommar med och man ”ska” ha det mer underbart nu än på hela året gör nog sitt till att det känns tungt ibland.

Igenkänning Man hinner precis röja undan från en måltid innan det är dags för nästa. Och man städar och plockar hela tiden ändå är det kaos

 

[FeatherCloud]

Älskar att lilltjejen nu är så stor att man kan fråga "E, har du bajsat?", hon svarar ja, och man kan fortsätta "gå till pappa i köket och berätta det!" och det funkar!

I övrigt har jag och barnen haft en supermysig dag. Stora var fenomenal på simskolan, lyssnade hela tiden och simmade flera meter utan hjälp! Sen har vi varit på bibblan och avslutade med glass. Lilla åt melonsorbet som det inte finns någon morgondag

 

[Bexzor]

Min journal från specialistmödravården från 2021 kom idag. Så sjukt att läsa att "flickebarnet föds med anemi" men så nöjd att det står att det beror på en felaktig blodtransfusion postpartum. Ska snart sätta mig och skriva ihop en anmälan till LÖF.

 

[Trollunge]

Min journal från specialistmödravården från 2021 kom idag. Så sjukt att läsa att "flickebarnet föds med anemi" men så nöjd att det står att det beror på en felaktig blodtransfusion postpartum. Ska snart sätta mig och skriva ihop en anmälan till LÖF.

Alltid intressant att läsa journal om en själv… Vad gäller anmälan till LÖF? Om du orkar/vill berätta.

 

[Bexzor]

Alltid intressant att läsa journal om en själv… Vad gäller anmälan till LÖF? Om du orkar/vill berätta.

Jag har alla journaler på barnen, detta var den enda jag inte begärt ut för det har varit för tufft helt enkelt. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad en anmälan till LÖF innebär mer än att det kan ge ekonomisk ersättning för bland annat sveda och värk. I detta fall gör jag det för att jag dels blivit misstrodd i vården ända fram tills det blev dokumenterad av en överläkare men också för en möjlighet till ekonomisk ersättning för det har - och påverkar en del saker i min vardag.