Vad gör vi? del 2 - Kids Edition

[Kilauea]

Vi har också jobbiga nattningar, för ofta känns det som. Så skönt ändå läsa man inte är ensam, för ibland känns det så.

 

[vemsomhelst123]

Men hur gör du då, för att få till att tex stök vid läggdags "inte förhandlingsbart"? Mvh en annan som har ett barn som i väldigt tydliga/avgränsade perioder, blir väldigt svårnattad (men sen blåser det över lika snabbt som det kom). Eller, en del av stöket kan vi få bort (typ kissa, prata, slåss, rymma från sängen dvs mer "medvetet" stök) men kvar är ändå ett barn med en kropp som absolut inte kan ligga stilla och jag vet inte hur jag ska få hennes kropp som besatt att sluta böka/röra sig på alla möjliga sätt... Vilket fördröjer sömnen säkert någon timma då kroppen inte kan somna när den är igång Men jag/vi är väl dåliga överlag på att få saker att bli icke förhandlingsbara för vår dotter, även att sitta still när man äter har vi försökt få på den listan i hela hennes liv men.det.går.inte. Men förskolan lyckas inte heller, så vet inte om det är vårt fel rakt igenom eller om vi ställer för höga krav på stillasittande utifrån förmåga

Men jag, till skillnad från min man, har också accepterat läget med åren och har nu lärt mig med tiden att This to shall pass. Så @Mirre, om det är likadant med ditt barn att det väldigt tydligt blir såhär i perioder, så skulle jag försöka härda ut och göra det bästa av situationen. Jag brukar t.ex. låta lillan vara uppe lite längre och gör myskväll typ tar promenad eller ser film, "förhandlar" med henne om att om hon ska vara uppe längre får hon leka själv (påverkar inte mig så mycket då att hon är vaken). Obs, detta bestämmer jag såklart innan vi börjar natta el ens pratat om sömn så det inte blir positivt förstärkt att stöka. Och om jag tänker at hon faktiskt behöver sova och somna i hyfsad tid så brukar jag stoppa in en intressant podd/ljudbok i lurarna och ligga bredvid och så känns det som att jag iaf får ut nåt trevligt av stunden även om den tar lååååååång tid. Sen nattar vi varannan kväll och då vet man att man har sin lugna egentid på kvällen iaf varannan kväll, och snart har man den tillsammans igen när perioden har gått över. Så brukar jag tänka

Vi har bara alltid gjort så. Vill hon ligga och kasta sig eller leka med gosedjur (i sängen) så är det helt ok, nån gång somnar hon. Däremot lägger inte vi någon tid på det, hon får böka själv. Men förutom att gå upp och kissa så ska man vara kvar i sängen.
Jag tror att sitta vid bordet och somna utan timmars nattning har varit våra två grejer vi kört från ”start” och som därför aldrig ifrågasatts. Vi pratar lite, bäddar, sätter på någon saga i rummet och säger godnatt. Vissa kvällar får vi gå in några gånger, de flesta somnar hon inom 10-15 min.
På förskolan när hon sov på dagen låg hon i en egen alkov (bakom en låda) med en pedagog som punktmarkerade för att det var så mycket röj .
Men jag kan inte lägga timmar på att natta barn då jag är ensam mycket och ofta behöver sitta vid datorn någon timme /kväll för att få ihop det och min sambo tycker det är väldigt viktigt att man sitter ner tillsammans och äter och smakar på all mat, så det har nog alltid bara varit så.

 

[Mirre]

Gick förvånadsvärt bra att natta igår, hon somnade strax före 20.30, det händer inte ofta! Skönt att få en kväll utan skrikande för en gångs skull.

 

[Trollunge]

Denna veckan har min barn vaknat tidigt liksom omlott, så onödigt Sover den ena lite längre (06.30) vaknar den andra 05.någonting.
Och det här med ”icke förhandlingsbart” är intressant tycker jag, en vän sa liknande angående att de bara inte går upp innan 06 utan då får deras dotter sitta mellan de i sängen medan föräldrarna halvsover/vilar vidare. Haha ja. Det låter ju helt ok. Men min son började krypa tidigt och kröp ju helt enkelt ur sängen alternativt blev jättearg och ledsen om man höll honom kvar vilket ju innebar noll sömn för för samtliga inblandade, jämfört med att iaf en vuxen får sova vidare i lugn och ro

 

[vemsomhelst123]

Denna veckan har min barn vaknat tidigt liksom omlott, så onödigt Sover den ena lite längre (06.30) vaknar den andra 05.någonting.
Och det här med ”icke förhandlingsbart” är intressant tycker jag, en vän sa liknande angående att de bara inte går upp innan 06 utan då får deras dotter sitta mellan de i sängen medan föräldrarna halvsover/vilar vidare. Haha ja. Det låter ju helt ok. Men min son började krypa tidigt och kröp ju helt enkelt ur sängen alternativt blev jättearg och ledsen om man höll honom kvar vilket ju innebar noll sömn för för samtliga inblandade, jämfört med att iaf en vuxen får sova vidare i lugn och ro

Poängen är väl att man har igen det senare. Min dotter kan vakna 5 och fråga om det är morgon, det är det ju inte förrän 6 , så då köper hon att hon får ligga kvar i sängen och lyssna på saga/försöka somna om eftersom just morgon aldrig har varit något man kan förhandla om…

 

[Trollunge]

Poängen är väl att man har igen det senare. Min dotter kan vakna 5 och fråga om det är morgon, det är det ju inte förrän 6 , så då köper hon att hon får ligga kvar i sängen och lyssna på saga/försöka somna om eftersom just morgon aldrig har varit något man kan förhandla om…

Så är det säkert! Tänker bara att priset man betalar initialt kan vara väldigt olika beroende på barn

 

[vemsomhelst123]

Så är det säkert! Tänker bara att priset man betalar initialt kan vara väldigt olika beroende på barn

Ja absolut. Det är ju inte som att vi/jag fick sova mer första åren. Men det var ett svar på frågan hur man får saker att inte bli förhandlingsbara. Bara köra dem rakt av. Vårt barn kröp vid 6 mån och gick vid 10 mån. Det gick ändå att köra konceptet ”kvar i sin säng till kl 6” även om det inte gav mer sömn då så gör det det nu

 

[Imogen]

Poängen är väl att man har igen det senare. Min dotter kan vakna 5 och fråga om det är morgon, det är det ju inte förrän 6 , så då köper hon att hon får ligga kvar i sängen och lyssna på saga/försöka somna om eftersom just morgon aldrig har varit något man kan förhandla om…

Fast barn är ju väldigt olika i hur det fungerar att ha kvar dem ”mellan sig i sängen” under en timme.

Kan bara gå till mina egna, den ena hade säkert fungerat med om vi hade velat. Med den andre absolut inte på ett rimligt vis. Den tredje är nu 1,5 år och morgontrött så vem vet

Och även föräldrar är olika. Vissa tror ju på och trivs med konceptet ”bara vi är är 100 % konsekventa och inte ger oss så kommer barnen acceptera det och lära sig”. För oss är det synsättet inte något som vi öht är intresserade av att prova. Säger inte att något nödvändigtvis är fel, bara att det inte finns någon universallösning varken för föräldrar eller barn.

 

[vemsomhelst123]

Fast barn är ju väldigt olika i hur det fungerar att ha kvar dem ”mellan sig i sängen” under en timme.

Kan bara gå till mina egna, den ena hade säkert fungerat med om vi hade velat. Med den andre absolut inte på ett rimligt vis. Den tredje är nu 1,5 år och morgontrött så vem vet

Och även föräldrar är olika. Vissa tror ju på och trivs med konceptet ”bara vi är är 100 % konsekventa och inte ger oss så kommer barnen acceptera det och lära sig”. För oss är det synsättet inte något som vi öht är intresserade av att prova. Säger inte att något nödvändigtvis är fel, bara att det inte finns någon universallösning varken för föräldrar eller barn.

Vårat barn har aldrig varit mellan oss i sängen.. vi har provat några gånger men hon vill inte. Man gör som du skriver som man vill, men jag fick en fråga kring hur man låter saker bli icke-förhandlingsbara och det är så vi gjort med de sakerna, från tidig ålder går man inte ur sängen när det är läggdags och man går inte upp ur sängen om det inte är morgon (man kan välja att ligga i vår säng, men det går alltid bort då det inte är saga där), man får också sitta kvar vi bordet tills alla är mätta eller så missar man skärmtid efter maten. Det är så vi gjort och det är därför dessa saker inte är förhandlingsbara. Har aldrig sagt att det är en universallösning bara ett svar på en fråga. Och eftersom vi började så tidigt med dessa tre regler så har vi inte ens behövt vara konsekventa, det ifrågasätts inte (det mesta annat ifrågasätts och kan förhandlas..)

 

[Imogen]

Vårat barn har aldrig varit mellan oss i sängen.. vi har provat några gånger men hon vill inte. Man gör som du skriver som man vill, men jag fick en fråga kring hur man låter saker bli icke-förhandlingsbara och det är så vi gjort med de sakerna, från tidig ålder går man inte ur sängen när det är läggdags och man går inte upp ur sängen om det inte är morgon (man kan välja att ligga i vår säng, men det går alltid bort då det inte är saga där), man får också sitta kvar vi bordet tills alla är mätta eller så missar man skärmtid efter maten. Det är så vi gjort och det är därför dessa saker inte är förhandlingsbara. Har aldrig sagt att det är en universallösning bara ett svar på en fråga. Och eftersom vi började så tidigt med dessa tre regler så har vi inte ens behövt vara konsekventa, det ifrågasätts inte (det mesta annat ifrågasätts och kan förhandlas..)

Nej det var ju en annan familj som gjorde vi specifikt så, men konceptet är ju detsamma, och jag läste också ditt svar på det inlägget som att du höll med i resonemanget.

Det är ju jättebra att det fungerar för er! Men jag är 100 % övertygad att anledningen till att det fungerar och inte ifrågasätts inte enbart är att ni började tidigt med dessa tre icke förhandlingsbara regler. Utan att det finns betydligt fler faktorer än så.

 

[vemsomhelst123]

Nej det var ju en annan familj som gjorde vi specifikt så, men konceptet är ju detsamma, och jag läste också ditt svar på det inlägget som att du höll med i resonemanget.

Det är ju jättebra att det fungerar för er! Men jag är 100 % övertygad att anledningen till att det fungerar och inte ifrågasätts inte enbart är att ni började tidigt med dessa tre icke förhandlingsbara regler. Utan att det finns betydligt fler faktorer än så.

Säkert. Jag har svårt att se de faktorerna med tanke på hur vi ifrågasätts i allt annat av vårt barn ( och får kompromissa med/förhandla om) och vi har såklart fler än tre, tex hjälm vid cykling och bälte i bilen

 

[Voeux]

Fick sovmorgon till 7.40. Det har ju inte hänt på 1,5 år nu så det var skönt! Är just nu ensam hemma för första gången på länge. Maken är i parken med båda. Det lär ju hålla typ 20 min, ser att regn är på väg in. Men.. njuter så länge det varar

 

[Guldaskig]

Våra måltider är ofta så röriga, jag som älskar att sitta och prata och njuta av maten blir tokig varje gång. Ettåringen får dispens för han är för liten för att förstå men de andra två - jag blir galen! Den äldsta är kräsen som tusan och där är det lösare tyglar för att inte sätta press men vi försöker verkligen hålla på att om hon är färdig får hon antingen sitta kvar vid bordet eller gå in på sitt rum. Hon väljer dock nästan alltid att springa runt och stöka och störa alla andra. Och nu känns det som vi hamnat i någon ond cirkel där det alltid slutar med att vi behöver säga till henne på skarpen och bli arga. Antar att det bara gäller att vara konsekvent där men det tär på mitt redan lilla tålamod… Om någon har ett lysande tips tar jag tacksamt emot det!

Mellersta barnet är fyra år och är den mest bestämda personen i familjen, hon sätter sig på tvären hela tiden och minsta lilla motstånd kan förstöra hela måltiden. Snälla säg att det går över

Jag längtar till trevliga måltider där vi kan prata och ha kul istället för att hela tiden påminna om hur man beter sig…

 

[Voeux]

Denna veckan har min barn vaknat tidigt liksom omlott, så onödigt Sover den ena lite längre (06.30) vaknar den andra 05.någonting.
Och det här med ”icke förhandlingsbart” är intressant tycker jag, en vän sa liknande angående att de bara inte går upp innan 06 utan då får deras dotter sitta mellan de i sängen medan föräldrarna halvsover/vilar vidare. Haha ja. Det låter ju helt ok. Men min son började krypa tidigt och kröp ju helt enkelt ur sängen alternativt blev jättearg och ledsen om man höll honom kvar vilket ju innebar noll sömn för för samtliga inblandade, jämfört med att iaf en vuxen får sova vidare i lugn och ro

Påminner om en släkting som sa att hen ”aldrig hade tolererat det” när dottern vägrade äta och därför serverades nya saker tills hon blev nöjd. Förstår konceptet, men.. hon var 10 månader Det kanske är skillnad om barnet är 7 år.

Själva kör vi lite på stilen att det mesta ger med sig med tiden, och det har det gjort för oss hittills. Behovet av att bestämma att saker ska vara på ett visst sätt kommer säkert att komma, men just nu fungerar det bäst för oss att flyta med lite.

 

[zassoo]

Våra måltider är ofta så röriga, jag som älskar att sitta och prata och njuta av maten blir tokig varje gång. Ettåringen får dispens för han är för liten för att förstå men de andra två - jag blir galen! Den äldsta är kräsen som tusan och där är det lösare tyglar för att inte sätta press men vi försöker verkligen hålla på att om hon är färdig får hon antingen sitta kvar vid bordet eller gå in på sitt rum. Hon väljer dock nästan alltid att springa runt och stöka och störa alla andra. Och nu känns det som vi hamnat i någon ond cirkel där det alltid slutar med att vi behöver säga till henne på skarpen och bli arga. Antar att det bara gäller att vara konsekvent där men det tär på mitt redan lilla tålamod… Om någon har ett lysande tips tar jag tacksamt emot det!

Mellersta barnet är fyra år och är den mest bestämda personen i familjen, hon sätter sig på tvären hela tiden och minsta lilla motstånd kan förstöra hela måltiden. Snälla säg att det går över

Jag längtar till trevliga måltider där vi kan prata och ha kul istället för att hela tiden påminna om hur man beter sig…

Kan hon vara kvar i samma rum som er men sysselsätta sig med något annat under tiden? Jag tänker spring i benen men vill ändå vara med. Förstår att ni inte vill att hon ska störa de andra, de behöver ju som matro också.

 

[Guldaskig]

Kan hon vara kvar i samma rum som er men sysselsätta sig med något annat under tiden? Jag tänker spring i benen men vill ändå vara med. Förstår att ni inte vill att hon ska störa de andra, de behöver ju som matro också.

Det skulle hon väl kunna vara, men behöver ju vara någon lugn aktivitet och något som inte lockar de andra att hellre leka än äta… Får klura på nåt bra, tack för input!

 

[Imogen]

Säkert. Jag har svårt att se de faktorerna med tanke på hur vi ifrågasätts i allt annat av vårt barn ( och får kompromissa med/förhandla om) och vi har såklart fler än tre, tex hjälm vid cykling och bälte i bilen

Exempel på några faktorer:
- Barnets personlighet
- HUR föräldrarna kommunicerar dessa regler till barnet och HUR de uppfattas av barnet (det senare starkt kopplat till ovan)
- Hur föräldrarna själva agerar i situationerna
- Hur mycket och vilka influenser barnet får av andra än föräldrarna

Jag ser det som enorm skillnad på regler av typen cykelhjälm och bilbälte (som dessutom är lagstyrt) jämfört med regler som handlar om föräldrarnas uppfattning om hur barnen ska uppföra sig.

 

[cherie]

Det skulle hon väl kunna vara, men behöver ju vara någon lugn aktivitet och något som inte lockar de andra att hellre leka än äta… Får klura på nåt bra, tack för input!

Ni har säkert redan provat det, men ibland kan det funka hos oss att ge alternativ på två-tre aktiviteter som de kan göra (och beroende på ålder hjälpa till att plocka fram den också). "Idag får du gå från bordet när du är färdig om du vill det, men du får du välja mellan att göra x, x eller x. Alternativet är att du sitter kvar med oss." Jag brukar försöka välja aktiviteter som tar en liten stund, t.ex. flera pussel, leka med lera eller vattenlek i handfatet på toaletten eller nåt liknande.

 

[cherie]

Exempel på några faktorer:
- Barnets personlighet
- HUR föräldrarna kommunicerar dessa regler till barnet och HUR de uppfattas av barnet (det senare starkt kopplat till ovan)
- Hur föräldrarna själva agerar i situationerna
- Hur mycket och vilka influenser barnet får av andra än föräldrarna

Jag ser det som enorm skillnad på regler av typen cykelhjälm och bilbälte (som dessutom är lagstyrt) jämfört med regler som handlar om föräldrarnas uppfattning om hur barnen ska uppföra sig.

Och hur utvecklade förmågor barnet har tänker jag! T.ex. förmåga till frustrationstolerans, aktivitetsreglering, impulskontroll, mentalisering, fantasiförmåga, ja massor! Barn har olika nivåer av förmågor inom olika områden, precis som vi vuxna!

 

[Imogen]

Och hur utvecklade förmågor barnet har tänker jag! T.ex. förmåga till frustrationstolerans, aktivitetsreglering, impulskontroll, mentalisering, fantasiförmåga, ja massor! Barn har olika nivåer av förmågor inom olika områden, precis som vi vuxna!

Ja men givetvis! Mina var verkligen bara exempel