Vad gör vi? CVII

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har suttit i ett antal timmar och försökt få ihop ett personligt brev för ett jobb jag tänkte söka. Men jag har hittills bara fått ihop 141 ord på 16 rader och det är inkusive hej, med vänlig hälsning och mitt namn. Drygt att jag inte fått ihop mer.
 
Har gett upp nu. Kan inte hålla mig ifrån buke på pappa-veckorna. Buke var nästan enda platsen där jag kunde vräka ur mig allt och inget...

Så here we go again... yes. Igår drog pappas tjej ett skämt. Hon vet ju om min autism också. Det var att vi ska åka iväg på en dagsutflykt och jag tog det, som vanligt, helt på allvar. Så idag frågade jag varför det inte fanns någon plan för det och då börjar hon skratta och säger "ja men det var ju bara ett skämt... klart vi inte ska på utflykt nu! Tänk på bebisen och corona"

Ja, visst tänker jag på bebisen och corona. Men hon sa själv för typ några dagar sen att hon inte var det minsta orolig så jag tänkte ju då att hon inte "brydde sig" liksom. Men jättekul skämt där, kul kul! :up:


Idag var vi hos hennes släkt... där sa några att de ska träffa en autistisk tjej en av de kommande dagarna. Hon fick sin diagnos som tre (!) åring och jag blev då rätt paff... själv är jag 16 och har uppfattat det som rätt tidigt för att vara tjej! I alla fall, min bror glömmer lätt saker så han frågade då vad autism är och en av släktingarna säger då "det är att man är socialt dum i huvudet och allmänt störd"...
En annan instämmer och lägger till "ja, och så kan man inte prata och lever helt i sin egna värld" och de andra höll med.
Jag försökte då hinta lite om att jag faktiskt är autistisk och sa "vi har försökt få till en utredning i åtta år och har äntligen fått den... eran bild av autism stämmer inte" (de VET att jag är autistisk, men glömde väl bort det som vanligt...).

EN person fattade och sa "men hon är verkligen AUTISTISK. Hon har autism 1"...
Ja, jag har också autism 1. Var på linjen för att få autism nivå 2 som diagnos... jag är också autistisk i allra högsta grad. Absolut är det jättebra att tjejen fått sån hjälp av BUP, det vill jag definitivt inte frånta henne.
Men vuxna människors sätt att uttrycka sig på?! Alltså, jag kan verkligen ha galghumor och skämta om att jag är socialt inkompetent. Men för mig är det en rätt stor skillnad på att just skämta och på fullaste allvar sitta och säga till min bror att autister är "socialt dumma i huvudet och allmänt störda".

Alltså förlåt, jag menar verkligen inte att hänga ut någon eller liknande. Men jag känner bara att jag MÅSTE få skriva detta någon stans... jag blir så himla förbannad på folk som gör så här. Speciellt när de VET om att jag är autistisk. Och förvånande nog (eller ej...) så sa pappa inte ifrån det minsta. Jag tycker nog att han som vuxen kunde stoppat och sagt ifrån att det stämmer inte och så säger man inte.

Visst, jag pratar inte med främlingar. Har jättesvårt med det. Men jag är då inte icke-verbal. Är det något utredningen visade så är det att jag är verbal. Inte för att skryta så... men mitt värde för den verbala förmågan låg en bra bit över genomsnittet. Så jo, nog är jag verbal. Sen är jag inte alltid jättesmart, men vem fan är supersmart HELA tiden? Suck.

Rolig helg! :up:
 
Har gett upp nu. Kan inte hålla mig ifrån buke på pappa-veckorna. Buke var nästan enda platsen där jag kunde vräka ur mig allt och inget...

Så here we go again... yes. Igår drog pappas tjej ett skämt. Hon vet ju om min autism också. Det var att vi ska åka iväg på en dagsutflykt och jag tog det, som vanligt, helt på allvar. Så idag frågade jag varför det inte fanns någon plan för det och då börjar hon skratta och säger "ja men det var ju bara ett skämt... klart vi inte ska på utflykt nu! Tänk på bebisen och corona"

Ja, visst tänker jag på bebisen och corona. Men hon sa själv för typ några dagar sen att hon inte var det minsta orolig så jag tänkte ju då att hon inte "brydde sig" liksom. Men jättekul skämt där, kul kul! :up:


Idag var vi hos hennes släkt... där sa några att de ska träffa en autistisk tjej en av de kommande dagarna. Hon fick sin diagnos som tre (!) åring och jag blev då rätt paff... själv är jag 16 och har uppfattat det som rätt tidigt för att vara tjej! I alla fall, min bror glömmer lätt saker så han frågade då vad autism är och en av släktingarna säger då "det är att man är socialt dum i huvudet och allmänt störd"...
En annan instämmer och lägger till "ja, och så kan man inte prata och lever helt i sin egna värld" och de andra höll med.
Jag försökte då hinta lite om att jag faktiskt är autistisk och sa "vi har försökt få till en utredning i åtta år och har äntligen fått den... eran bild av autism stämmer inte" (de VET att jag är autistisk, men glömde väl bort det som vanligt...).

EN person fattade och sa "men hon är verkligen AUTISTISK. Hon har autism 1"...
Ja, jag har också autism 1. Var på linjen för att få autism nivå 2 som diagnos... jag är också autistisk i allra högsta grad. Absolut är det jättebra att tjejen fått sån hjälp av BUP, det vill jag definitivt inte frånta henne.
Men vuxna människors sätt att uttrycka sig på?! Alltså, jag kan verkligen ha galghumor och skämta om att jag är socialt inkompetent. Men för mig är det en rätt stor skillnad på att just skämta och på fullaste allvar sitta och säga till min bror att autister är "socialt dumma i huvudet och allmänt störda".

Alltså förlåt, jag menar verkligen inte att hänga ut någon eller liknande. Men jag känner bara att jag MÅSTE få skriva detta någon stans... jag blir så himla förbannad på folk som gör så här. Speciellt när de VET om att jag är autistisk. Och förvånande nog (eller ej...) så sa pappa inte ifrån det minsta. Jag tycker nog att han som vuxen kunde stoppat och sagt ifrån att det stämmer inte och så säger man inte.

Visst, jag pratar inte med främlingar. Har jättesvårt med det. Men jag är då inte icke-verbal. Är det något utredningen visade så är det att jag är verbal. Inte för att skryta så... men mitt värde för den verbala förmågan låg en bra bit över genomsnittet. Så jo, nog är jag verbal. Sen är jag inte alltid jättesmart, men vem fan är supersmart HELA tiden? Suck.

Rolig helg! :up:
Förlåt men vad är din pappa för jävla typ egentligen? Hur kan man bara låta sådant passera? O_o
 
När jag ändå håller på kan jag lika väl fortsätta... planen var att vi skulle åka hemåt kl 21. 21.18 var vi fortfarande hos pappas tjejs släkt. Jag ska egentligen ta mina kvällsmediciner vid 20.00 och 22.00 (senast! Helst 19.00 och 21.00) då det trots allt tar mig över 3h att komma ner i varv och somna.

Så, jag blev lite sur och sa rakt ut "jag vill hem nu" (ja, jag vet att det var otrevligt sagt av mig). Pappa säger då "men /godisklubba/ förstör inte kvällen för alla oss andra med tråkigt humör nu". Fast jag hade ju varit på superbra humör hela kvällen? Hela dagen till och med. Och sen orkade jag inte mer och blev lite irriterad för att planen inte hölls...
Tillägger här: det tar ca 30min att åka bil hem och med en bebis är det inte bara att gå och sätta sig i bilen och åka. Först ska blöjan bytas, sen ska det matas, rapas och alla ska gå på toaletten, allt ska packas ner och bäras ut till bilen osv.
När vi äntligen var på väg hem så börjar min äldsta bror tjata om att vi borde åka förbi både mataffären och McDonalds för att han är hungrig. Jag säger då halvsurt "men... jag vill hem direkt" (nu var kl typ 21.45). Då blir pappas tjej arg på mig och ryter ifrån med ett "/GODISKLUBBA/ VI VET!!!" så att bebisen vaknar och börjar gråta. Så den kommentaren följdes av "/GODISKLUBBA/ NU BÖRJADE BEBISEN GRÅTA OCKSÅ. TRÖSTAR DU HONOM HELA VÄGEN HEM DÅ?! Jag är trött på hans EVIGA gråtande!"

Fast det var ju inte jag som skrek så att ungen vaknade? Visst, jag kanske var en bidragande faktor till att hon blev arg. Men det var ju faktiskt inte JAG som gjorde tanken till action. Jag hade kunnat ställa till med betydligt mer scener på släktträffen för att vi inte var på väg hem kl 21.

:arghh::arghh::arghh::arghh:
:banghead::meh::cautious:
 
Har gett upp nu. Kan inte hålla mig ifrån buke på pappa-veckorna. Buke var nästan enda platsen där jag kunde vräka ur mig allt och inget...

Så here we go again... yes. Igår drog pappas tjej ett skämt. Hon vet ju om min autism också. Det var att vi ska åka iväg på en dagsutflykt och jag tog det, som vanligt, helt på allvar. Så idag frågade jag varför det inte fanns någon plan för det och då börjar hon skratta och säger "ja men det var ju bara ett skämt... klart vi inte ska på utflykt nu! Tänk på bebisen och corona"

Ja, visst tänker jag på bebisen och corona. Men hon sa själv för typ några dagar sen att hon inte var det minsta orolig så jag tänkte ju då att hon inte "brydde sig" liksom. Men jättekul skämt där, kul kul! :up:


Idag var vi hos hennes släkt... där sa några att de ska träffa en autistisk tjej en av de kommande dagarna. Hon fick sin diagnos som tre (!) åring och jag blev då rätt paff... själv är jag 16 och har uppfattat det som rätt tidigt för att vara tjej! I alla fall, min bror glömmer lätt saker så han frågade då vad autism är och en av släktingarna säger då "det är att man är socialt dum i huvudet och allmänt störd"...
En annan instämmer och lägger till "ja, och så kan man inte prata och lever helt i sin egna värld" och de andra höll med.
Jag försökte då hinta lite om att jag faktiskt är autistisk och sa "vi har försökt få till en utredning i åtta år och har äntligen fått den... eran bild av autism stämmer inte" (de VET att jag är autistisk, men glömde väl bort det som vanligt...).

EN person fattade och sa "men hon är verkligen AUTISTISK. Hon har autism 1"...
Ja, jag har också autism 1. Var på linjen för att få autism nivå 2 som diagnos... jag är också autistisk i allra högsta grad. Absolut är det jättebra att tjejen fått sån hjälp av BUP, det vill jag definitivt inte frånta henne.
Men vuxna människors sätt att uttrycka sig på?! Alltså, jag kan verkligen ha galghumor och skämta om att jag är socialt inkompetent. Men för mig är det en rätt stor skillnad på att just skämta och på fullaste allvar sitta och säga till min bror att autister är "socialt dumma i huvudet och allmänt störda".

Alltså förlåt, jag menar verkligen inte att hänga ut någon eller liknande. Men jag känner bara att jag MÅSTE få skriva detta någon stans... jag blir så himla förbannad på folk som gör så här. Speciellt när de VET om att jag är autistisk. Och förvånande nog (eller ej...) så sa pappa inte ifrån det minsta. Jag tycker nog att han som vuxen kunde stoppat och sagt ifrån att det stämmer inte och så säger man inte.

Visst, jag pratar inte med främlingar. Har jättesvårt med det. Men jag är då inte icke-verbal. Är det något utredningen visade så är det att jag är verbal. Inte för att skryta så... men mitt värde för den verbala förmågan låg en bra bit över genomsnittet. Så jo, nog är jag verbal. Sen är jag inte alltid jättesmart, men vem fan är supersmart HELA tiden? Suck.

Rolig helg! :up:
Ska försöka bena lite i ditt inlägg här.
1. Kul att du kom tillbaka!
2. Du ska inte klandra sig själv för att din bonusmamma är kass på skämt.
3. De verkar ha noll koll på vad autism innebär och är tyvärr helt omedvetna om det.
4. Klandra inte dig själv.
5. Att ingen verkar backa upp dig är förjävligt. Ska du verkligen vistas i den miljön längre stunder?
 
Har gett upp nu. Kan inte hålla mig ifrån buke på pappa-veckorna. Buke var nästan enda platsen där jag kunde vräka ur mig allt och inget...

Så here we go again... yes. Igår drog pappas tjej ett skämt. Hon vet ju om min autism också. Det var att vi ska åka iväg på en dagsutflykt och jag tog det, som vanligt, helt på allvar. Så idag frågade jag varför det inte fanns någon plan för det och då börjar hon skratta och säger "ja men det var ju bara ett skämt... klart vi inte ska på utflykt nu! Tänk på bebisen och corona"

Ja, visst tänker jag på bebisen och corona. Men hon sa själv för typ några dagar sen att hon inte var det minsta orolig så jag tänkte ju då att hon inte "brydde sig" liksom. Men jättekul skämt där, kul kul! :up:


Idag var vi hos hennes släkt... där sa några att de ska träffa en autistisk tjej en av de kommande dagarna. Hon fick sin diagnos som tre (!) åring och jag blev då rätt paff... själv är jag 16 och har uppfattat det som rätt tidigt för att vara tjej! I alla fall, min bror glömmer lätt saker så han frågade då vad autism är och en av släktingarna säger då "det är att man är socialt dum i huvudet och allmänt störd"...
En annan instämmer och lägger till "ja, och så kan man inte prata och lever helt i sin egna värld" och de andra höll med.
Jag försökte då hinta lite om att jag faktiskt är autistisk och sa "vi har försökt få till en utredning i åtta år och har äntligen fått den... eran bild av autism stämmer inte" (de VET att jag är autistisk, men glömde väl bort det som vanligt...).

EN person fattade och sa "men hon är verkligen AUTISTISK. Hon har autism 1"...
Ja, jag har också autism 1. Var på linjen för att få autism nivå 2 som diagnos... jag är också autistisk i allra högsta grad. Absolut är det jättebra att tjejen fått sån hjälp av BUP, det vill jag definitivt inte frånta henne.
Men vuxna människors sätt att uttrycka sig på?! Alltså, jag kan verkligen ha galghumor och skämta om att jag är socialt inkompetent. Men för mig är det en rätt stor skillnad på att just skämta och på fullaste allvar sitta och säga till min bror att autister är "socialt dumma i huvudet och allmänt störda".

Alltså förlåt, jag menar verkligen inte att hänga ut någon eller liknande. Men jag känner bara att jag MÅSTE få skriva detta någon stans... jag blir så himla förbannad på folk som gör så här. Speciellt när de VET om att jag är autistisk. Och förvånande nog (eller ej...) så sa pappa inte ifrån det minsta. Jag tycker nog att han som vuxen kunde stoppat och sagt ifrån att det stämmer inte och så säger man inte.

Visst, jag pratar inte med främlingar. Har jättesvårt med det. Men jag är då inte icke-verbal. Är det något utredningen visade så är det att jag är verbal. Inte för att skryta så... men mitt värde för den verbala förmågan låg en bra bit över genomsnittet. Så jo, nog är jag verbal. Sen är jag inte alltid jättesmart, men vem fan är supersmart HELA tiden? Suck.

Rolig helg! :up:
Förstår VERKLIGEN att du behövde ventilera det här. Det är verkligen milsvid skillnad på att skämta om sina egna bekymmer med självdistans, och att sitta och säga som de här personerna gjorde. Speciellt om de var medvetna om din diagnos. Och så extra tragiskt att din pappa inte sa ifrån. Som andra sagt till dig i andra trådar så framstår du som mycket äldre än vad du är i skrift, alltså uppvisar du en särdeles god förmåga att uttrycka dig. Dessutom verkar du ha en god analysförmåga och en självinsikt som är utöver det vanliga. :heart
 
Hoppas ni alla också haft en fin påskafton, så bra det går med coronaskiten.

Det var skönt med sovmorgon och vad är en påskfrukost utan ägg och sill 😋😄. Sen blev det lite påskbak; lämnade en varsin påskbakelse till morfar och granntanten och bjöd på påskfika i stallet som blev uppskattat 😀. Och så hade stallhyresvärden lämnat en påskpresent till mig i pållans box 😍.
En timmes underbart härlig och rätt fartfylld ridtur, underbart att galoppera fram på en häst som bara vräker sig fram ivrigt 😍. Tre språng över ett träd i härliga poppelskogen, så skoj tyckte vi båda😀. Njöt också av en för oss ny utsiktsplats över sjön😍. Sen blev det plankstek med älskling och cider och påskmust och påskbakelse 😋 till Stjärnornas stjärna och Sjölyckan. Påskfirandet är ju som sagt inte som det brukar pga corona men varit bra ändå och varit himla skönt med en semesterdag istället för lång jobbkväll ☺.
 
Ska försöka få till ett vettigt svar till er alla...
Förlåt men vad är din pappa för jävla typ egentligen? Hur kan man bara låta sådant passera? O_o
Ingen aning. Inte alltid jättesmart i alla fall :cautious:

Ska försöka bena lite i ditt inlägg här.
1. Kul att du kom tillbaka!
2. Du ska inte klandra sig själv för att din bonusmamma är kass på skämt.
3. De verkar ha noll koll på vad autism innebär och är tyvärr helt omedvetna om det.
4. Klandra inte dig själv.
5. Att ingen verkar backa upp dig är förjävligt. Ska du verkligen vistas i den miljön längre stunder?
1. Tack!
2. :heart
3. Nej definitivt inte... men vet man inte tycker jag inte att man ska yttra sig heller. Men det är ju bara jag det.
4. :heart
5. Nej det ska jag inte. Men de hade blivit så besvikna om jag inte följde med så ja... jag tänkte vara snäll och följa med. Brukar inte följa med pga orkar inte med all "idioti" men... ja.

Förstår VERKLIGEN att du behövde ventilera det här. Det är verkligen milsvid skillnad på att skämta om sina egna bekymmer med självdistans, och att sitta och säga som de här personerna gjorde. Speciellt om de var medvetna om din diagnos. Och så extra tragiskt att din pappa inte sa ifrån. Som andra sagt till dig i andra trådar så framstår du som mycket äldre än vad du är i skrift, alltså uppvisar du en särdeles god förmåga att uttrycka dig. Dessutom verkar du ha en god analysförmåga och en självinsikt som är utöver det vanliga. :heart
Tack för förståelsen :heart
Och tack för resten av ditt inlägg också :heart
Orkar inte försöka tänka ut något vettigt att svara just nu... känner inte att jag har något att komma med heller för den delen. Vet ju att ni/du har rätt.

@godisklubba, jag blir så ledsen över din situation :heart Och irriterad på din pappa. Han borde stå upp för dig i situationer som släktträffen!
:heart
Ja men det kan man verkligen tycka! Jag är dock verkligen INTE personen som kräver att alla alltid är på min sida. Absolut inte. Man behöver inte alls hålla med varandra i allt, bara för att man är familj. Men någon stans finns det ändå gränser, liksom...

Det borde inte göra så mycket om du nån gång tar den senare än vanligt? Eller blir det stor effekt om du diffar en timme?
Ta med medicinen annars nästa gång om det är osäkert att du hinner hem i tid
Nej det gör det inte. Förutom att jag somnar mycket senare då. Och att det i värsta fall tar mig flera dygn att komma tillbaka in i de "vanliga" rutinerna igen.
Ska jag vara vaken senare och ta medicinerna senare behöver jag planera för det i förväg och veta. Att ta medicinerna någon stans som inte är hemma är tyvärr inte aktuellt, blir rätt seg och inte alls rolig att vara med efter att jag tagit medicinerna. Dessutom bor vi på 4:e våningen - utan hiss - så att skicka mig i trapporna sen är nog inte jättelämpligt ;)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Jag ska upp till Sundsvall ett par dagar och kommer spendera en dag på egen hand när sambon jobbar. Vad hittar man på där uppe tro...
Svar
15
· Visningar
592
Senast: Exile
·
Fritid Jag brukar följa alla trådar som postas när det efterfrågas om tips på sevärdheter och annat kul när en ska ut på tur. Är ju så många...
2
Svar
24
· Visningar
767
Senast: Tilly_85
·
Mat Jag har massor med zucchini i trädgården och för 1-2 veckor sen la jag in några i en klassisk 1-2-3 lag. Kan jag använda den lagen en...
Svar
2
· Visningar
433
Senast: Lingon
·
Relationer Åtets fylledag närmar sig med strålande väder. Vad planerar ni? Vad ska ni göra? Var ska ni fira och skåla? Vågar ni elda trädgårdavfall...
5 6 7
Svar
135
· Visningar
6 708
Senast: Lilla
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp