Vad gör vi? CLIII

[godisklubba]

Nu är du bara gnällig

Gnällig är mitt mellannamn

 

[athena_arabians]

FYI så läste jag nån artikel med typ "de här utbildningarna kommer du in på med låga betyg men får bra lön", där stod geolog med. Ni tjänar tydligen upp mot 45000 i månaden

På det svarar jag "nja" Som konsult tjänar jag mer än så... när jag har uppdrag. Och jag vet aldrig när jag får ett uppdrag eller hur långa de är... dvs jag vet aldrig hur länge pengarna ska räcka.

Att det krävs låga betyg är jag inte förvånad över, det är lite av ett kall snarare än ett yrke och kräver att en är intresserad av fältarbete i någon utsträckning (även om många givetvis senare jobbar främst vid skrivbord). Men att bli geolog för att det är lätt att komma in och sedan få hög lön? Nä.

Sedan finns ju de där galna typerna som anser att en konstant tjänst bakom ett skrivbord är rena döden. Jag vet flera sådana som är 80+ och fortfarande drar ut i fält regelbundet

Edit: Kanske är därför jag blev geolog... för att vara ett akademiskt yrke finns det ju utrymme för mycket av praktiskt fältarbete. Jag är som lyckligast när jag står ute på en borrigg mitt i natten på vintern eller med en hammare i näven på sommaren

 

[Frokennordberg]

Jag träffade min kusin på en affär igår och berättade vad jag jobbar med nu... han såg förvånad ut och tyckte att "kul, men det är väl inte riktigt din grej?" och jag har fått höra liknande från andra. Jag har inte blivit arg eller ledsen för det men det känns lite konstigt. Ja, jag är akademiker och älskar det... men jag har trivts enormt med att jobba som testförare och nu detta. Jag blir lite vemodig för kanske jag sas valt fel när jag inte valt något liknande tidigare (även om jag inte skulle vilja missa universitetsstudierna för allt i världen).

Jag vill inte säga att jag har en 50-årskris men lite funderingar kring mig själv har det gett. Jag har ju alltid "vetat" att jag är kass på praktiska saker och det är ju inte direkt någon som sagt något annat... men sedan visar det sig att mer praktiskt inriktade saker passar mig väldigt bra. Det blir en konflikt inom mig för jag identifierar mig ändå starkt som akademiker, inte en praktiker.

Jaja, lite existentiellt svammel pga dödstrött (kunde sova ut men nej, min kropp tyckte jag skulle vara klarvaken strax innan kl 5 vilket gjort att jag är skittrött nu och börjar jobba kl 14 ).

Jag tänker att det är mycket lite i livet som är statiskt och ett val som var rätt vid ett tillfälle behöver inte vara mindre rätt när man i ett senare skede resonerar eller funderar i andra banor.

Och det val man gör idag kanske inte hade varit ett val för x antal år sedan.

Personligen tycker jag det låter fantastiskt att vara en praktisk akademiker!

 

[athena_arabians]

Skrattar åt min bästa kompis pappa. Han är hur skön som helst och jag tycker jättemycket om honom men ibland har han inte koll på läget

I förrgår trillade min kompis ca 2 meter rakt ner på betong och vi åkte således till akuten för att kolla så att allt såg okej ut.
På akuten var det ganska lång väntetid så min kompis skickade ett sms till sin mamma och förklarade vad som hänt och att han skulle ringa henne lite senare.

Någon kvart senare ringde hans pappa och vi trodde först att han hade fått höra vad som hänt och ville kolla hur det gått. Det hade han inte.

"-Du, du glömmer väl inte att du ska förbi Biltema efter jobbet och köpa den där prylen till mig?"
"-Pappa, jag är på akuten för jag har skadat mig på jobbet. Jag får se hur det går här först."
"-Jaja. Men kom ihåg det bara så att du inte glömmer!"
"-Men jag är på akuten!"
"-Jaja, men ta det sen då!"
"-Men jag är på AKUTEN! Jag kanske inte kommer iväg dit idag!"
"-Okej men du behöver inte ta ledigt från jobbet, de har ju öppet till 20!"
" -...."

Efteråt berättade hans mamma att hon hade frågat honom efter samtalet hur det var med deras son.
"-Jo det var väl bra.."
"-Men han är ju på akuten?"
"-Va? Näe, det sa han inget om!"

Känns som om kommunikationen inte riktigt fungerade där

 

[Ninnurur]

På det svarar jag "nja" Som konsult tjänar jag mer än så... när jag har uppdrag. Och jag vet aldrig när jag får ett uppdrag eller hur långa de är... dvs jag vet aldrig hur länge pengarna ska räcka.

Att det krävs låga betyg är jag inte förvånad över, det är lite av ett kall snarare än ett yrke och kräver att en är intresserad av fältarbete i någon utsträckning (även om många givetvis senare jobbar främst vid skrivbord). Men att bli geolog för att det är lätt att komma in och sedan få hög lön? Nä.

Sedan finns ju de där galna typerna som anser att en konstant tjänst bakom ett skrivbord är rena döden. Jag vet flera sådana som är 80+ och fortfarande drar ut i fält regelbundet

Edit: Kanske är därför jag blev geolog... för att vara ett akademiskt yrke finns det ju utrymme för mycket av praktiskt fältarbete. Jag är som lyckligast när jag står ute på en borrigg mitt i natten på vintern eller med en hammare i näven på sommaren

Ja jag vet ju hur osäkert du har det ibland, därav att jag fann artikeln lite rolig

 

[athena_arabians]

Ja jag vet ju hur osäkert du har det ibland, därav att jag fann artikeln lite rolig

Ja... geolog är verkligen inte ett enkelt höglöneyrke som en kopplar bort helt när en går hem (inte bland de jag känner iaf).

Edit: Vi har ju en Bukefalist som slängt upp saftblandaren på biltaket vid intressanta vägskärningar i situationer som inte varit strikt jobbrelaterade (ja, jag tittar på dig @Kjerulfia ).

 

[Ninnurur]

Ja... geolog är verkligen inte ett enkelt höglöneyrke som en kopplar bort helt när en går hem (inte bland de jag känner iaf).

Och definitivt inget för dem som vill läsa något enkelt bara för att få ett jobb!

 

[Hermelin]

Jag träffade min kusin på en affär igår och berättade vad jag jobbar med nu... han såg förvånad ut och tyckte att "kul, men det är väl inte riktigt din grej?" och jag har fått höra liknande från andra. Jag har inte blivit arg eller ledsen för det men det känns lite konstigt. Ja, jag är akademiker och älskar det... men jag har trivts enormt med att jobba som testförare och nu detta. Jag blir lite vemodig för kanske jag sas valt fel när jag inte valt något liknande tidigare (även om jag inte skulle vilja missa universitetsstudierna för allt i världen).

Jag vill inte säga att jag har en 50-årskris men lite funderingar kring mig själv har det gett. Jag har ju alltid "vetat" att jag är kass på praktiska saker och det är ju inte direkt någon som sagt något annat... men sedan visar det sig att mer praktiskt inriktade saker passar mig väldigt bra. Det blir en konflikt inom mig för jag identifierar mig ändå starkt som akademiker, inte en praktiker.

Jaja, lite existentiellt svammel pga dödstrött (kunde sova ut men nej, min kropp tyckte jag skulle vara klarvaken strax innan kl 5 vilket gjort att jag är skittrött nu och börjar jobba kl 14 ).

Jag känner igen många delar av det. Jag tror nog att jag gjort bra val egentligen och jag trivs med vad jag gör. Men jag har också alltid fått höra att jag är kass på praktiska saker. Så struntade jag i det för några år sen och började hemmasnickra lite. Och upptäcker att det är skitroligt. Och att jag inte är kass. Och att jag lätt skulle kunna byta jobb och bli snickare istället.

Så jag har lite funderingar på att faktiskt börja sälja lite småsaker jag gör. Just nu trivs jag bättre i min snickarbod än vid mitt skrivbord.

 

[MayGrace]

Efter mina nattliga bravader och lite sömn på soffan och en orolig mamma mu så är det dags att åka och köra Trule Han har inte tränat sedan i tisdags så räknar med laddade motorer.

 

[manda]

Jag träffade min kusin på en affär igår och berättade vad jag jobbar med nu... han såg förvånad ut och tyckte att "kul, men det är väl inte riktigt din grej?" och jag har fått höra liknande från andra. Jag har inte blivit arg eller ledsen för det men det känns lite konstigt. Ja, jag är akademiker och älskar det... men jag har trivts enormt med att jobba som testförare och nu detta. Jag blir lite vemodig för kanske jag sas valt fel när jag inte valt något liknande tidigare (även om jag inte skulle vilja missa universitetsstudierna för allt i världen).

Jag vill inte säga att jag har en 50-årskris men lite funderingar kring mig själv har det gett. Jag har ju alltid "vetat" att jag är kass på praktiska saker och det är ju inte direkt någon som sagt något annat... men sedan visar det sig att mer praktiskt inriktade saker passar mig väldigt bra. Det blir en konflikt inom mig för jag identifierar mig ändå starkt som akademiker, inte en praktiker.

Jaja, lite existentiellt svammel pga dödstrött (kunde sova ut men nej, min kropp tyckte jag skulle vara klarvaken strax innan kl 5 vilket gjort att jag är skittrött nu och börjar jobba kl 14 ).

Jag kan relatera ganska mycket. Hela uppväxten och unga vuxenåren identifierade jag mig starkt med mitt intellekt. Med åren, mognad och livsval (inklusive sju år i Indien och ett väldigt avhoppat ekorrhjul) så ser jag hur otroligt viktigt det är för mig att få göra med händerna och även att få ha hjärtat i vad jag gör.

Ju mer jag låter mig vara som jag är, desto mer märker jag att både huvud, hjärta och händer måste få sitt. Eftersom vår kultur premierar huvudets kvaliteter så mycket, hela skolgången, hela klassystemet osv så känns det lurigt att vara mer mångfacetterad än mallen anger. Men heja dig! Att vara människa är alldeles för komplicerat för att något ska kunna vara statiskt.

 

[cambodia]

Skrattar åt min bästa kompis pappa. Han är hur skön som helst och jag tycker jättemycket om honom men ibland har han inte koll på läget

I förrgår trillade min kompis ca 2 meter rakt ner på betong och vi åkte således till akuten för att kolla så att allt såg okej ut.
På akuten var det ganska lång väntetid så min kompis skickade ett sms till sin mamma och förklarade vad som hänt och att han skulle ringa henne lite senare.

Någon kvart senare ringde hans pappa och vi trodde först att han hade fått höra vad som hänt och ville kolla hur det gått. Det hade han inte.

"-Du, du glömmer väl inte att du ska förbi Biltema efter jobbet och köpa den där prylen till mig?"
"-Pappa, jag är på akuten för jag har skadat mig på jobbet. Jag får se hur det går här först."
"-Jaja. Men kom ihåg det bara så att du inte glömmer!"
"-Men jag är på akuten!"
"-Jaja, men ta det sen då!"
"-Men jag är på AKUTEN! Jag kanske inte kommer iväg dit idag!"
"-Okej men du behöver inte ta ledigt från jobbet, de har ju öppet till 20!"
" -...."

Efteråt berättade hans mamma att hon hade frågat honom efter samtalet hur det var med deras son.
"-Jo det var väl bra.."
"-Men han är ju på akuten?"
"-Va? Näe, det sa han inget om!"

Som min mamma igår när jag ringer.
Jag: Jag känner mig bättre idag i alla fall så det är skönt.
Mamma: Vad bra. Har du fått svar på testet?
Jag: Men det skrev jag ju igår?! Det var negativt.
Mamma: Gjorde du? Jaha, men det var ju skönt!
Jag: Du svarade ju på sms:et…
Mamma: Jasså. Ja, minnet blir inte bättre med åren…

 

[RedQueen]

Jag träffade min kusin på en affär igår och berättade vad jag jobbar med nu... han såg förvånad ut och tyckte att "kul, men det är väl inte riktigt din grej?" och jag har fått höra liknande från andra. Jag har inte blivit arg eller ledsen för det men det känns lite konstigt. Ja, jag är akademiker och älskar det... men jag har trivts enormt med att jobba som testförare och nu detta. Jag blir lite vemodig för kanske jag sas valt fel när jag inte valt något liknande tidigare (även om jag inte skulle vilja missa universitetsstudierna för allt i världen).

Jag vill inte säga att jag har en 50-årskris men lite funderingar kring mig själv har det gett. Jag har ju alltid "vetat" att jag är kass på praktiska saker och det är ju inte direkt någon som sagt något annat... men sedan visar det sig att mer praktiskt inriktade saker passar mig väldigt bra. Det blir en konflikt inom mig för jag identifierar mig ändå starkt som akademiker, inte en praktiker.

Jaja, lite existentiellt svammel pga dödstrött (kunde sova ut men nej, min kropp tyckte jag skulle vara klarvaken strax innan kl 5 vilket gjort att jag är skittrött nu och börjar jobba kl 14 ).

För att vara sådan så är det väl alldeles utmärkt med praktisk erfarenhet av allt som kan röra ditt akademiska område, det finns ju en anledning till varför geologer behövs och det är för att kunna omsätta sådan kunskap till något praktiskt.

De mest hopplösa ingenjörer jag träffat är de utan någon som helst praktisk erfarenhet utav sitt område(eller något område alls, finns sådana med). Inom industrier krävs det att man vet hur realiteten ser ut och vilka svårigheter som finns för att lösa problemen. Så en akademiker som är nyfiken och vill se och känna efter själv hur det faktiskt går till, you go girl. Din kunskapsbank kommer bli större tack vare det praktiska arbetet.

 

[athena_arabians]

Jag kan relatera ganska mycket. Hela uppväxten och unga vuxenåren identifierade jag mig starkt med mitt intellekt. Med åren, mognad och livsval (inklusive sju år i Indien och ett väldigt avhoppat ekorrhjul) så ser jag hur otroligt viktigt det är för mig att få göra med händerna och även att få ha hjärtat i vad jag gör.

Ju mer jag låter mig vara som jag är, desto mer märker jag att både huvud, hjärta och händer måste få sitt. Eftersom vår kultur premierar huvudets kvaliteter så mycket, hela skolgången, hela klassystemet osv så känns det lurigt att vara mer mångfacetterad än mallen anger. Men heja dig! Att vara människa är alldeles för komplicerat för att något ska kunna vara statiskt.

En annan sak som skaver för mig är att det hade säkert varit mer självklart under uppväxten att hålla på med något praktiskt om jag hade varit pojke/man... mina föräldrar applicerade inte könsroller aktivt men mycket såg annorlunda ut på den tiden. Jag ångrar fortfarande att jag inte lärde mig stycka för pappa hade säkert lärt upp mig... men det uppmuntrades aldrig så det blev aldrig av (en av ytterst få saker jag ångrar, det och att jag aldrig tog mod till mig och frågade om farfar med tanke på vad jag hittat där när jag släktforskat... blir fortfarande tårögd när jag ser kyrkboken med min namne, farfarsmor ).

Och ja, att vara människa är komplicerat. Något vi oftast ska vara glada över.

 

[athena_arabians]

För att vara sådan så är det väl alldeles utmärkt med praktisk erfarenhet av allt som kan röra ditt akademiska område, det finns ju en anledning till varför geologer behövs och det är för att kunna omsätta sådan kunskap till något praktiskt.

De mest hopplösa ingenjörer jag träffat är de utan någon som helst praktisk erfarenhet utav sitt område(eller något område alls, finns sådana med). Inom industrier krävs det att man vet hur realiteten ser ut och vilka svårigheter som finns för att lösa problemen. Så en akademiker som är nyfiken och vill se och känna efter själv hur det faktiskt går till, you go girl. Din kunskapsbank kommer bli större tack vare det praktiska arbetet.

Ja, verkligen! Jag har ju sett det genom särbons arbete, många lösningar på borriggarna är mycket tydligt gjorda av någon ingenjör som aldrig verkar ha stått på en rigg i arbete... och likadant med en del saker inom nuvarande jobb för mig.

Jag blir så frustrerad när jag hör "odugliga akademiker" samt "okunniga arbetare"... båda behövs och har sin respektive expertis som är värd att respektera! Och det skaver också att jag på något sätt hamnar mitt i det och inte riktigt hör hemma i något läger sas.

 

[tanten]

Skogspromenerat på skakiga ben. Jag stod upp större delen av dagen igår och det märks idag. Men det var en ljuvlig vända för mig och vovve. Skir grönska och vindstilla.

 

[sthu]

Varit produktiv än så länge. Fixat mönster till systerdotters jacka, åkt och köpt ett ohemult dyrt tyg (inte ens nåt fancy, bara svart trikå!), haft möte med pensionsrådgivare, matat katterna med godis och druckit två koppar kaffe.

Nu ska jag fortsätta i samma anda och klippa ut delarna till jackan och kanske rent av börja sy lite innan lunch. Ska bara ta mig upp ur fåtöljen först.

 

[Ninnurur]

Har bockat av två punkter på min att göra lista för uppsatsen!

 

[Ninnurur]

Och så kastade jag ihop en enkät, bara för att ha lite mer tankar till diskussionen. Är faktiskt förvånad över svaren!
https://forms.gle/GvxMazmb3xLVWnxs5

 

[LadyCovergirl]

Jag har fortsatt bocka av saker så en omgång tvätt är upphängd och nästa är i maskinen. Paket är inslagna inför mors dag samt dotterns födelsedag. Mat planerad inför helgens besök samt handlalista skriven. Dammsugning och rengöring av spis är också klart.
Dags för stallet följt av mathandling.

 

[Snubbelfot]

Jag var just och tittade på mina blivande arvingar på ultraljud, jag och sambo gick därifrån uppfyllda av glädje. Gick tillbaks till mitt arbetsrum och fick veta att en arbetskamrat (olika avdelningar och chefer, men en ljuspunkt i mitt dagliga jobbumgänge) omkommit i en ridolycka förra veckan medan jag varit hemma covidsjuk. Mycket känslor nu.