Jag träffade min kusin på en affär igår och berättade vad jag jobbar med nu... han såg förvånad ut och tyckte att "kul, men det är väl inte riktigt din grej?" och jag har fått höra liknande från andra. Jag har inte blivit arg eller ledsen för det men det känns lite konstigt. Ja, jag är akademiker och älskar det... men jag har trivts enormt med att jobba som testförare och nu detta. Jag blir lite vemodig för kanske jag sas valt fel när jag inte valt något liknande tidigare (även om jag inte skulle vilja missa universitetsstudierna för allt i världen).
Jag vill inte säga att jag har en 50-årskris men lite funderingar kring mig själv har det gett. Jag har ju alltid "vetat" att jag är kass på praktiska saker och det är ju inte direkt någon som sagt något annat... men sedan visar det sig att mer praktiskt inriktade saker passar mig väldigt bra. Det blir en konflikt inom mig för jag identifierar mig ändå starkt som akademiker, inte en praktiker.
Jaja, lite existentiellt svammel pga dödstrött (kunde sova ut men nej, min kropp tyckte jag skulle vara klarvaken strax innan kl 5 vilket gjort att jag är skittrött nu och börjar jobba kl 14
).