Vi som är frivilligt/ofrivilligt ensamma på julen 2024

[Habina]

Jag tänker mest att jag inte firar. Och det är jag till stora delar rätt nöjd med. Oavsett jul/nyår/födelsedag.
Då blir frågan om att vara ensam frivilligt eller ofrivilligt av rätt liten dignitet för mig.

Numera skippar jag det mesta av t.ex. julprogram på tv och gör något helt annat i stället och även av julmat, julgodis osv. För mig är icke-jul något annat än ensam jul.

Egentligen tycker jag inte själva julen är något problem, då är jag liksom bara hemma och gör min egen grej, som många andra dagar. Däremot tycker jag snack innan som driver på hur mycket man borde göra och vad en bra jul borde innehålla är jobbigt. Och allt 'se fram emot' som man förväntas dela.
Men det hade jag tyckt även om jag hade firat, för det är så mycket där som jag dels inte håller med om, dels anser är osunt på samhällsnivå (inte av princip, men på den nivå det är)

Jag hade verkligen försökt skapa julstämning i år, men det försvann nånstans på vägen. Nästa år tänker jag bara låta dagarna gå istället för att försöka tvinga fram nån slags julstämning.

Min närmaste vän åker bort varje jul och bor på pensionat med julmat och valfria aktiviteter. Jag funderar på att göra nåt liknande, bara åka bort… Samtidigt vill jag ju njuta av att ha mer tid till hästarna.

 

[Rosett]

Det här är ett så bra tips! Jag fattar att det kan vara jättesvårt och jobbigt i sig, och att det också beror på var man befinner sig om det ens går att hitta alternativ. Men jag som egentligen inte är jätteförtjust i att umgås med nya människor har flera gånger utmanat mig och deltagit i sådana grejer på olika storhelger. Oftast har det varit genom appen GoFrendly som jag verkligen rekommenderar om man identifierar sig som tjej/kvinna, men det finns andra appar, fb-grupper, frivilligorganisationer och allt möjligt.

Jag har varit med på bl.a. julfest med härliga människor från hela världen (under pandemin när det var svårt att resa hem), juldagsvandring i fruset vinterlandskap, nyårsfirande hemma hos en främmande människa och midsommar med knytis och lekar i parken.

Sen tror jag tyvärr att många känner som jag att det är enklare att delta i sådant när man frivilligt avstått annat firande än när man känner sig ensam och som att man inte har något annat alternativ.

+ @monster1

Jag har autism så för mig är det big no-no att hoppa in bland en massa okända människor på nåt firande, skulle krascha av det. Har Gofrendly-appen men aldrig använt den just pga att man då måste ge sig in i en främmande grupp. Det är ju bara gruppträffar där, vad jag sett.
Men om det vore några få lugna personer som jag känner så skulle det funka okej, fast jag skulle nog må både sämre och bättre av det.

Har en massa sorg över att familjen är dysfunktionell också.
Är inte bara att ansluta till någon annan.

 

[monster1]

+ @monster1

Jag har autism så för mig är det big no-no att hoppa in bland en massa okända människor på nåt firande, skulle krascha av det. Har Gofrendly-appen men aldrig använt den just pga att man då måste ge sig in i en främmande grupp. Det är ju bara gruppträffar där, vad jag sett.
Men om det vore några få lugna personer som jag känner så skulle det funka okej, fast jag skulle nog må både sämre och bättre av det.

Har en massa sorg över att familjen är dysfunktionell också.
Är inte bara att ansluta till någon annan.

Har du inga andra människor runt dig att umgås med?
Jag förstår absolut att man kan ha en sorg över sin dysfunktionella familj, jag orkar själv inte umgås med min över jul. Men jag gillar julen ändå och firar den därför själv (med betoning på firar).

Tänker mest att det verkar jobbigt att misstrivas så med högtiderna varje år och då finns alternativet att ersätta det konventionella firandet med något annat, självvalt.

 

[Rosett]

Har du inga andra människor runt dig att umgås med?
Jag förstår absolut att man kan ha en sorg över sin dysfunktionella familj, jag orkar själv inte umgås med min över jul. Men jag gillar julen ändå och firar den därför själv (med betoning på firar).

Tänker mest att det verkar jobbigt att misstrivas så med högtiderna varje år och då finns alternativet att ersätta det konventionella firandet med något annat, självvalt.

Nä de har ju sina familjer, skulle känna mig ännu mer ensam om jag tillbringade storhelger med familjer som redan har ett band med varandra. Då blir jag ju femte hjulet.

Jag har ju ersatt det med nåt annat. Jag försöker ignorera påsk, midsommar, jul och nyår och gör som jag gör alla andra dar under året.

 

[monster1]

Nä de har ju sina familjer, skulle känna mig ännu mer ensam om jag tillbringade storhelger med familjer som redan har ett band med varandra. Då blir jag ju femte hjulet.

Jag har ju ersatt det med nåt annat. Jag försöker ignorera påsk, midsommar, jul och nyår och gör som jag gör alla andra dar under året.

I stort sett så är det bara jul i min bekantskapskrets som är en familjehögtid de andra har alltid firats med vänner. Speciellt nyår är ju ett firande som görs med vänner snarare än med familjen.

 

[Sel]

I stort sett så är det bara jul i min bekantskapskrets som är en familjehögtid de andra har alltid firats med vänner. Speciellt nyår är ju ett firande som görs med vänner snarare än med familjen.

Samma här!

... och i viss mån Midsommar.

 

[monster1]

Samma här!

... och i viss mån Midsommar.

Som familjehögtid?

 

[Sel]

Som familjehögtid?

Precis, jul och Midsommar, men jag vet ott om folk som firar Midsommar enbart med vänner också.

 

[monster1]

Precis, jul och Midsommar, men jag vet ott om folk som firar Midsommar enbart med vänner också.

Aha, jag tänker att det inte är en klassisk familjhögtid, men kanske ett smidigt tillfälle att träffas. Förutom senaste åren så har jag inte firat nyår med mina föräldrar sedan jag var barn, det har alltid varit något man gör med sina vänner eller då med sina djur för mig... Anledningen till att vi började fira igen tillsammans är för att jag bor ute i ingenstans och deras numera bortgångna hund var väldigt skotträdd (de bor i centrala sthlm).

 

[Sel]

Aha, jag tänker att det inte är en klassisk familjhögtid, men kanske ett smidigt tillfälle att träffas. Förutom senaste åren så har jag inte firat nyår med mina föräldrar sedan jag var barn, det har alltid varit något man gör med sina vänner eller då med sina djur för mig... Anledningen till att vi började fira igen tillsammans är för att jag bor ute i ingenstans och deras numera bortgångna hund var väldigt skotträdd (de bor i centrala sthlm).

Hos oss har det absolut varit familj och nära/familjevänner... men då växte jag också upp på liten ort och det var enkelt att samlas hos oss. Vi hade mest plats. Vi firade där som ungdomar också.
När jag bott borta har jag oftast antingen inte firat eller firat hos andras familjer.

Jag vet inte vad skotträdd har med saken att göra, det är väl inga fyrverkerier på midsommar?