+ @monster1Det här är ett så bra tips! Jag fattar att det kan vara jättesvårt och jobbigt i sig, och att det också beror på var man befinner sig om det ens går att hitta alternativ. Men jag som egentligen inte är jätteförtjust i att umgås med nya människor har flera gånger utmanat mig och deltagit i sådana grejer på olika storhelger. Oftast har det varit genom appen GoFrendly som jag verkligen rekommenderar om man identifierar sig som tjej/kvinna, men det finns andra appar, fb-grupper, frivilligorganisationer och allt möjligt.
Jag har varit med på bl.a. julfest med härliga människor från hela världen (under pandemin när det var svårt att resa hem), juldagsvandring i fruset vinterlandskap, nyårsfirande hemma hos en främmande människa och midsommar med knytis och lekar i parken.
Sen tror jag tyvärr att många känner som jag att det är enklare att delta i sådant när man frivilligt avstått annat firande än när man känner sig ensam och som att man inte har något annat alternativ.
Har du inga andra människor runt dig att umgås med?
Nä de har ju sina familjer, skulle känna mig ännu mer ensam om jag tillbringade storhelger med familjer som redan har ett band med varandra. Då blir jag ju femte hjulet.
I stort sett så är det bara jul i min bekantskapskrets som är en familjehögtid de andra har alltid firats med vänner. Speciellt nyår är ju ett firande som görs med vänner snarare än med familjen.
Som familjehögtid?
Precis, jul och Midsommar, men jag vet ott om folk som firar Midsommar enbart med vänner också.
Aha, jag tänker att det inte är en klassisk familjhögtid, men kanske ett smidigt tillfälle att träffas. Förutom senaste åren så har jag inte firat nyår med mina föräldrar sedan jag var barn, det har alltid varit något man gör med sina vänner eller då med sina djur för mig... Anledningen till att vi började fira igen tillsammans är för att jag bor ute i ingenstans och deras numera bortgångna hund var väldigt skotträdd (de bor i centrala sthlm).
Hos oss har det absolut varit familj och nära/familjevänner... men då växte jag också upp på liten ort och det var enkelt att samlas hos oss. Vi hade mest plats.
Vi firade där som ungdomar också.Jag hatar hatar hatar nyårSnart är det bara en dag kvar. Skönt.
Men nyår är typ lika jobbigt som julen.
kan inte ha en neutral känsla kring nyår utan verkligen hatar det.Jag har aldrig firar midsommar med familj utan det är en festkväll med vänner och bekanta för mig.
Jag har hatat nyår så länge jag kan minnas, fram tills typ förra året. Har alltid känt en stor klump i magen när det pratas nyårsfester. Det ska vara så j'vla perfekt, storslaget... Fira in det nya året, löften, se hur långt man kommit i livet.... Fram till förra året när vi började fira hos en kompis. Vi var bara en handfull människor, klädde upp oss till tänderna men satt och njöt av en underbar middag, byggde lego med minstingen, spelade brädspel och gick upp och kollade på raketer. Inget snack om löften, vad vi gjort under året, förväntingar.. Utan bara umgås precis som vi brukar med lite mer fancy kläder och glitter. Ingen press liksom. Så skönt! Ser för första gången i mitt liv fram emot nyår!Jag hatar hatar hatar nyår
Jag har en familjemedlem som fyller år på midsommar så det blir automatiskt en familjehögtid då.
Och alla har inte familj heller om man ska tänka så
Nej ofrivillig ensamhet är ju knepigt. Den är också på ett sätt självuppfyllande. När man kapslar in sig skaffar man ju inga vänner. Det finns en del forskning som säger att personer som lever i ofrivillig ensamhet i större utsträckning upplever omvärlden som mer hotfull vilket bygger på problematiken eftersom man då undviker att ta nya kontakter.
Jag upplever det mycket lättare att ha vänner via skrift, alltså brevvänner, för då behöver jag inte tolka/ta in mer än det som skrivs.
Extra pepp från mig.
