@Scar Faktum kvarstår att du varken har bemött kritik, understött dina resonemang och påståenden, svarat på frågor, adekvat resonerat kring dina källor, eller överhuvudtaget understött det som du hävdar är fakta med något som kan sägas vara annat än lösryckta tankar och uttalanden utan grund. Du har sagt vad du tycker, men inte gett oss någon anledning att hålla med eller tycka att du har rätt, eller ens förstå vad du egentligen menar.
Så du fortsätter med falska anklagelser och faktafel och påstår sedan att du är intresserad av en seriös diskussion.
Du vet lika väl som jag att det du skrev om kvinnors och mäns styrka i historien inte överensstämmer med den källa du angav. Och det finns fler liknande exempel som jag nämnt tidigare.
Du vill att jag ska bemöta dina resonemang. Hur ska jag komma dit när jag gång efter annan måste bemöta dina falska anklagelser och faktafel.
Återigen ber jag dig att tydligt förklara 1, vad som har varit falsk anklagelse emot dig och 2, vad som varit faktafel. Jag har som sagt inte använt den källa du hänger upp dig på för att understryka min huvudtes på det sätt som du verkar få det till. Läs om mitt första inlägg, ta bort biten om fysisk styrka, och poängen kvarstår utan problem: Du kan inte använda de källor/de påståenden du lagt fram som fakta för att understryka dina slutsatser.
...och att analysen är viktig är en väldigt dålig ursäkt för att ha felaktigheter i empirin.
Det är inte felaktigheter i empirin. Du håller inte med mig om hur jag tolkar en källa, men varken du eller jag kan bevisa något i frågan utan att göra vidare studier, och huruvida det stämmer tar inte bort faktumet att du inte understött dina egna argument, vilket var hela poängen med mitt första inlägg: vetenskapen stödjer inte dina slutsatser.
Vi går i cirklar. Du kastar sten i glashus. Du "måste" inte konstant lägga fokus på denna sidodiskussion, utan du väljer att göra det istället för att förklara och försvara din egen ståndpunkt i originalfrågan, som understöds av precis inget alls i nuläget. Om du är säker på din sak borde det vara väldigt enkelt för dig att skriva en tydlig förklaring till varför du tycker som du gör, mycket enklare än att försöka upprätthålla en falsk fasad genom att bortse från alla frågor och all kritik som riktats mot dina ogrundade slutsatser.
Jag förstår att det kan kännas jobbigt när något en trott varit på ett sätt visar sig inte stämma, eller att det åtminstone finns två sidor av myntet som en innan bara såg ena sidan av. Samtidigt känner jag att du borde vara van vid det, om du spenderar timmar varje dag med att försöka komma närmare en objektiv verklighet. För ju mer vi ser oss om i världen ju mer ser vi att saker inte är skrivna i sten, och att vi när som helst kan finna att något vi trott på hela livet inte stämmer. Jag hoppas att du, även om du inte håller med mig, kan börja se det absurda i att lägga fram dina åsikter som sanning och fakta. Vi kan tycka olika, det är okej. Vi kan tolka olika, det är okej. Men att lägga fram dina åsikter som fakta och sedan inte ens argumentera för att de skulle vara det eller ens svara på frågor och kritik, det är inte okej. Det är ovetenskapligt och missvisande, och helt ärligt också ganska pinsamt för dig när det urartar i ogrundade anklagelser mot mig, som bara försöker förklara och förstå och föra en sansad diskussion. Det enda det här leder till i min mening är att måla upp en bild av att du inte ens själv vet varför du tycker som du gör.
Vad är poängen med att uttrycka dina åsikter, om du sedan inte gör någon som helst ansträngning för att göra dig förstådd?