Ja, det kanske låter jobbigt. Men den dagen separationen är ett faktum eller annat inträffar så är det ganska skönt att kunna leva vidare som man gjorde innan och kunna sova gott om nätterna utan att ligga och oroa sig över hur man ska få fram mat på bordet till sina barn, hur snabbt huset blir sålt, och om man ska sälja bilen på firma eller privat. Jag har sett allt för många fall där ekonomin kraschat totalt vid separation och från att leva riktigt bra, till flytta till sitt gamla flickrum hos sina föräldrar, eller i en sliten hyresrätt med kronofogden i hälarna.
Jag har säkrat framtiden för mig och mitt barn. Jag skulle få runt allt som jag har även om jag blev sjukskriven en längre period. Jag ser inte varför jag skulle riskera att ändra på det, bara för att jag är kär? Och vi lever inte "mitt och ditt", självklart har han lika mycket fria händer i huset som jag har. Mer än att han inte behöver bekosta renoveringar som ökar värdet på huset, att han inte står på något lån, och att han inte har sitt namn med på ägarpapprerna . Han är nöjd, jag är nöjd.
