Sv: Uppdrag bantning del 5
Jag har samma erfarenhet. Sålänge det inte är djurskyddsmässigt fel att fortsätta ska det mycket till innan veterinär säger något om avlivning - men om djurägaren tar upp det så inser man att veterinären verkligen tycker att det bästa är att sluta.
Sen är olika veterinärer olika benägna att så att säga 'råda att överväga avlivning' när man frågar dem, har man en god dialog så kan man ju helt enkelt fråga veterinären om vad den *egentligen* tror om prognos t ex. Med ny veterinär som inte känner en och vet hur man reagerar om ordet avliva nämna så brukar det kunna vara svårare få 'raka svar' utan frågan bollas som beskrivet tillbaka till djurägaren.
Jag har i specifikt fall frågat 'Vad är prognosen?' och fått svaret 'Det är svårt att säga just nu, det beror ju på om hen svarar på behandlingen. Svarar hen på behandling är prognosen god.'
När jag då sa 'Och HUR stora är egentligen oddsen för ett behandlingssvar?' sa vet 'Inte så stora skulle jag tro, men man kan ju inte veta'.
Jag bytte då infallsvinkel och tyckte 'Okej, om vi säger att hen svarar, hur stor chans tror du egentligen att det är att hen kommer hålla för ridning och inte bli halt igen? Din helt ärliga åsikt/tro?'
Veterinären svar: 'Med tanke på historiken, minimala...'
Sen tyckte veterinären att 'jag tycker vi behandlar den här gången, men svarar hen inte då tycker jag att det är dags att ge upp..'
Innan samtalet hade det inte varit minsta prat om ge upp, utan att man får behandla och se, och kanske behandla om. Får ta det en sak i taget och se.
Veterinären hade ju hela tiden TÄNKT inom sig att det var ganska pissiga odds, men hade också insett att JAG inte var inne på att ge upp. Så hon sa inget om sina tankar, utan svarade så att säga strikt faktamässigt så gott det gick. När hon insåg att jag hade ge upp som ett reellt alternativ och var fullt medveten om att prognosen nog inte var så god - då kom den 'ärliga åsikten'.
Hen svarade btw på behandling, och jag insåg på veterinärens reaktion att hon INTE hade förväntat sig det, alls.. Att den där behandlingen nog mest var 'för min skull' så att säga. Men det visar ju också på svårigheten för veterinärerna att säga vad de tycker - för de KAN ha fel. Och om de sagt åt djurägare att 'det är dags att ge upp nu tycker jag', djuräg inte vill det och går till annan vet, som behandlar och djuret blir bra (om än 'mot alla odds') - så kommer ju första veterinären 'svartmålas' som att velat avliva fast djuret ju (bevisligen) kunde bli bra.
Så, de säger bara 'det är dags att avliva nu' när det är den enda kvarvarande utvägen eller det är att bryta mot djurskyddet att inte avliva.
Jag vill inte dra några paralleller till Moa dock - jag har ingen aning vad det finsn för relation mellan henne och vet där osv.
Jag har samma erfarenhet. Sålänge det inte är djurskyddsmässigt fel att fortsätta ska det mycket till innan veterinär säger något om avlivning - men om djurägaren tar upp det så inser man att veterinären verkligen tycker att det bästa är att sluta.
Sen är olika veterinärer olika benägna att så att säga 'råda att överväga avlivning' när man frågar dem, har man en god dialog så kan man ju helt enkelt fråga veterinären om vad den *egentligen* tror om prognos t ex. Med ny veterinär som inte känner en och vet hur man reagerar om ordet avliva nämna så brukar det kunna vara svårare få 'raka svar' utan frågan bollas som beskrivet tillbaka till djurägaren.
Jag har i specifikt fall frågat 'Vad är prognosen?' och fått svaret 'Det är svårt att säga just nu, det beror ju på om hen svarar på behandlingen. Svarar hen på behandling är prognosen god.'
När jag då sa 'Och HUR stora är egentligen oddsen för ett behandlingssvar?' sa vet 'Inte så stora skulle jag tro, men man kan ju inte veta'.
Jag bytte då infallsvinkel och tyckte 'Okej, om vi säger att hen svarar, hur stor chans tror du egentligen att det är att hen kommer hålla för ridning och inte bli halt igen? Din helt ärliga åsikt/tro?'
Veterinären svar: 'Med tanke på historiken, minimala...'
Sen tyckte veterinären att 'jag tycker vi behandlar den här gången, men svarar hen inte då tycker jag att det är dags att ge upp..'
Innan samtalet hade det inte varit minsta prat om ge upp, utan att man får behandla och se, och kanske behandla om. Får ta det en sak i taget och se.
Veterinären hade ju hela tiden TÄNKT inom sig att det var ganska pissiga odds, men hade också insett att JAG inte var inne på att ge upp. Så hon sa inget om sina tankar, utan svarade så att säga strikt faktamässigt så gott det gick. När hon insåg att jag hade ge upp som ett reellt alternativ och var fullt medveten om att prognosen nog inte var så god - då kom den 'ärliga åsikten'.
Hen svarade btw på behandling, och jag insåg på veterinärens reaktion att hon INTE hade förväntat sig det, alls.. Att den där behandlingen nog mest var 'för min skull' så att säga. Men det visar ju också på svårigheten för veterinärerna att säga vad de tycker - för de KAN ha fel. Och om de sagt åt djurägare att 'det är dags att ge upp nu tycker jag', djuräg inte vill det och går till annan vet, som behandlar och djuret blir bra (om än 'mot alla odds') - så kommer ju första veterinären 'svartmålas' som att velat avliva fast djuret ju (bevisligen) kunde bli bra.
Så, de säger bara 'det är dags att avliva nu' när det är den enda kvarvarande utvägen eller det är att bryta mot djurskyddet att inte avliva.
Jag vill inte dra några paralleller till Moa dock - jag har ingen aning vad det finsn för relation mellan henne och vet där osv.