Sv: Uppdrag bantning! Del 3
Det finns ingen anledning vara otrevlig?
NU ska jag vara brutalt uppriktig, försök att missförstå mig rätt.
Men du säger å ena sidan att 'du inget kan göra'. Vilket är begripligt. Men sen i nästa andetag säger du att du MÅSTE göra något, och funderar på att t ex bara ge halm, eller om du kan ge aspbarkspellets etc. Och att nej inte tillräckligt lysin så då blir det proteinbrist etc.
Om jag vore dig, med dina förutsättningar, så får du helt enkelt acceptera att din häst är grinig även med fri mat. Dvs grinighetsaspekten kan du inte göra något åt. Det enda du kan göra är att hålla den på en vettig nivå. Krävs det fri mat för det, ja då får du ge honom fri mat.
Du har inte tid/möjlighet/råd att fixa fler/tätare fodringar - då får du ge tillräckligt med mat så att tiden mellan fodringarna inte blir för lång.
Och iom att du har besvär med att fodra tätt/ofta, inte råd att köpa timers etc - så vad är då en bättre lösning än att skaffa det mest finmaskiga jäkla hönät du kan finna (såg det det som såldes nyss på tradera, med 2*2 cm maskor btw? Synd det drog iväg så i pris, jag var med rätt länge, men tror det går att få billigare), och så kör du dubbla/trippla sådana. Nej det kommer inte få maten att räcka tillräckigt länge, men längre. Sen ser du till att han har halm att fippla med tillräckligt stor del av dygnet för att du ska anse att det är godtagbar nivå av grinighet. (Ska man vara lite djävulskt taskig som jag är mellan varven, så att äta halm ur hönät MED munkorg sänker garanterat ättakten, annars sänker äta halm med munkorg taken en del redan det. Den behöver ju inte sitta på hela dygnet)
Och så täcker du grundbehovet protein med en proteinkälla som ger så lite MJ/gr SRP som möjligt, samt lägger på ett vitamin- och mineralkomplement som täcker de behoven (inkl lysin).
Och inser helt enkelt att det är där du får nöja dig. 'En kan inte göra mer än så gott en kan' helt enkelt. Och när du först säger du MÅSTE göra ngt, för att i nästa andetag säga att det finns inget att göra - det är då jag anser att man måste ge upp.
Är det någon tröst så kämpade jag i ÅR med att få Lillen att acceptera under 1.3 kg TS/100 kg utan att bli fullkompligt rabiat, magen balla ur och psyket att krascha. Det gick inte, gick inte, gick inte. Plötsligt en dag gick det - jag njuter av varje dag det håller i sig kan jag lova. Men, jag fick ge upp. Sen fick jag honom att äta halm (vilket han vägrade i år). Men ner i vikt var knepigare. Kändes helt jäkla omöjligt.
Sen släppte det - jag gnuggar mig fortfarande i ögonen och kan knappt tro det är sant, men faktum är att i dagsläget står en smalare än ever Lillen pinstill i en box, och äter i princip fri halm (och mer MJ än jag törs räkna på) - och går ner i vikt.
Men jag gav upp, eller accepterade det jag inte kunde förändra/påverka - flera gånger. Och sen vände solvindarna på mars eller något, och så gick en grej som inte gått. OSv. Så, acceptera att det bästa du kan erbjuda just nu är det här och det här, och försök hålla en hyfsat jämn linje. Istället för att slå knut på dig att försöka lösa det du själv säger är omöjligt att lösa?
