Klart han villVarför är whippets så himla söta. Stötte på en supersöt på promenaden idag. Bog kanske vill ha en sällskapshund som sällskap i framtiden ändå.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Klart han villVarför är whippets så himla söta. Stötte på en supersöt på promenaden idag. Bog kanske vill ha en sällskapshund som sällskap i framtiden ändå.
Vem vill inte ha en whippet…Varför är whippets så himla söta. Stötte på en supersöt på promenaden idag. Bog kanske vill ha en sällskapshund som sällskap i framtiden ändå.
Om ni joggar eller springer i relativt högt tempo, hur långt/länge kan dom springa då? Tills dom liksom börjar sacka efter och vill ta det lugnare? Tänker en mer vanlig dag och inte som nu i värmen.Galet varmt ute, så vi har tagit lugna promenader med lurchervännen. Lily började löpa tidigare i veckan, men än så länge är lurchern (okastrerad, ung hane) lugn, bara lite pipig. Väldigt skönt eftersom vi verkligen uppskattar de gemensamma promenaderna hans ägare blivit goda vänner till såväl mig som sambon. Det är sådan lyx att kunna ses i princip varje gång vi ska ut, om vi vill. Bättre nästan-grannar har vi aldrig haft
Imorgon ska det bli ännu varmare, men jag är normalt sett morgonpigg så jag är just nu lockad av tanken på att ge mig ut tidigt på joggingtur eller kanske cykla en sväng för att ge damerna lite konditionsträning också.
Vet inte, jag har inte tillräckligt bra kondition Senast Lily sprang på LC så var banan ca 900m. När jag pratade med hennes uppfödare förut tyckte hon det vore bra om vi kunde få till så att Lily kunde springa typ 2km efter trasa, "för att få ta i lite"Om ni joggar eller springer i relativt högt tempo, hur långt/länge kan dom springa då? Tills dom liksom börjar sacka efter och vill ta det lugnare? Tänker en mer vanlig dag och inte som nu i värmen.
Tack för svaret, kom att jämföra lite med min häst som tyvärr är död men hon kunde orka i princip vad som helst. Hon var arabiskt fullblod och när hon var i form och vi hittade bra ställen kunde vi galoppera många kilometer i sträck och när vi saktade av var det för att vägen tog slut, inte för att hon var trött. Vi var lätt ute 3-4 timmar på ridturerna. Jag brukade springa med henne som du beskriver och vi sprang minst en mil nästan varje dag ett tag och det var ju liksom som en myggbett på henne.Vet inte, jag har inte tillräckligt bra kondition Senast Lily sprang på LC så var banan ca 900m. När jag pratade med hennes uppfödare förut tyckte hon det vore bra om vi kunde få till så att Lily kunde springa typ 2km efter trasa, "för att få ta i lite"
De springer ju dock på helt annat sätt när jag är med dem. När jag cyklar och de travar bredvid (de får inte dra cykeln) så är det inga problem med en 10km runda när de är i ok kondition. De börjar inte sacka efter då. Det tempot är väl ungefär samma som jag skulle hållit om jag joggade med dem. Men tja, jag är inte alls van vid att springa och har uselt flås så sett.
Vet inte hur länge jag skulle behöva cykla för att de skulle sacka efter när det är svalt ute. När Aysu var i toppkondition tog jag någon gång en 15km runda i varierande tempo men utan pauser. Hon sov gott efter, men jag märkte ingen större trötthet när vi var ute. Skulle dock inte ta ut mina damer nu på en så lång runda, de är ganska otränade för stunden.
Mina sprang lätt 8-10 km i full fart när dom var vältränade och igång.Tack för svaret, kom att jämföra lite med min häst som tyvärr är död men hon kunde orka i princip vad som helst. Hon var arabiskt fullblod och när hon var i form och vi hittade bra ställen kunde vi galoppera många kilometer i sträck och när vi saktade av var det för att vägen tog slut, inte för att hon var trött. Vi var lätt ute 3-4 timmar på ridturerna. Jag brukade springa med henne som du beskriver och vi sprang minst en mil nästan varje dag ett tag och det var ju liksom som en myggbett på henne.
Nu är ju hästar och hundar helt olika sorters djur men jag älskade känslan av vilken ”makt” och energi som fanns i henne bara jag såg till att hålla henne i form. Är det så för dig också?
Hon sprang mycket av sig självt i hagen också, busade, ruschade, tog några varv, sparkade bakut och var nog den piggaste häst jag träffat. Typ så som dina gör.
Vilken härlig häst!Tack för svaret, kom att jämföra lite med min häst som tyvärr är död men hon kunde orka i princip vad som helst. Hon var arabiskt fullblod och när hon var i form och vi hittade bra ställen kunde vi galoppera många kilometer i sträck och när vi saktade av var det för att vägen tog slut, inte för att hon var trött. Vi var lätt ute 3-4 timmar på ridturerna. Jag brukade springa med henne som du beskriver och vi sprang minst en mil nästan varje dag ett tag och det var ju liksom som en myggbett på henne.
Nu är ju hästar och hundar helt olika sorters djur men jag älskade känslan av vilken ”makt” och energi som fanns i henne bara jag såg till att hålla henne i form. Är det så för dig också?
Hon sprang mycket av sig självt i hagen också, busade, ruschade, tog några varv, sparkade bakut och var nog den piggaste häst jag träffat. Typ så som dina gör.
Fantastisk, jag fick ta bort henne 2016 och drömmer fortfarande om henne varje gång jag drömmer när jag soverVilken härlig häst!
Utan att byta hundar under tiden alltså? Det är imponerande, jag tycker det är långt att åka bil så längeMina sprang lätt 8-10 km i full fart när dom var vältränade och igång.
Men Iditarod trail sled dog race är typ 1510 km långt, Dallas Seavey och hans spann gjorde den sträckan på 7 dagar och 14 timmar, 2021, vilket är ca 200 km per dag.
Kan du inte visa bild? Jag har verkligen fått upp ögonen för araber nu när min ena medryttarhäst är en fantastiskt härlig och stabil arab.Fantastisk, jag fick ta bort henne 2016 och drömmer fortfarande om henne varje gång jag drömmer när jag sover
Precis så med mina damer också. Jag älskar att se dem i rörelse. Aysu var en sån där som orkade hur mycket som helst. Hon var otroligt sunt och starkt byggd och när hon travade så flöt hon fram till synes helt utan ansträngning. Inget som imponerade på någon utställningsdomare någonsin, men det imponerade på mig varje dag när vi var ute. Och jag minns så väl när hon splittrade knäskålen. En av de saker jag verkligen tänkte på då var att jag kanske aldrig igen skulle få se hennes fantastiska rörelser igen.Tack för svaret, kom att jämföra lite med min häst som tyvärr är död men hon kunde orka i princip vad som helst. Hon var arabiskt fullblod och när hon var i form och vi hittade bra ställen kunde vi galoppera många kilometer i sträck och när vi saktade av var det för att vägen tog slut, inte för att hon var trött. Vi var lätt ute 3-4 timmar på ridturerna. Jag brukade springa med henne som du beskriver och vi sprang minst en mil nästan varje dag ett tag och det var ju liksom som en myggbett på henne.
Nu är ju hästar och hundar helt olika sorters djur men jag älskade känslan av vilken ”makt” och energi som fanns i henne bara jag såg till att hålla henne i form. Är det så för dig också?
Hon sprang mycket av sig självt i hagen också, busade, ruschade, tog några varv, sparkade bakut och var nog den piggaste häst jag träffat. Typ så som dina gör.
Kan du inte visa bild? Jag har verkligen fått upp ögonen för araber nu när min ena medryttarhäst är en fantastiskt härlig och stabil arab.
Det där med rörelserna har Milou och Alvin. Alvin som är 14 snart har inte lika distinkta flyt som innan men när han var yngre svävade han fram. Milou har kraftfulla men samtidigt lätta rörelser, höga lyft med benen och han utstrålar också kraft och vad folk prunkar säga är att han är pampig och häftig. Han ser ut som att han vet att han är bästa hunden och att alla omkring honom älskar honom och det gör dom ju typ också med tanke på hur många som stoppar oss ute eller pekar och pratar.Precis så med mina damer också. Jag älskar att se dem i rörelse. Aysu var en sån där som orkade hur mycket som helst. Hon var otroligt sunt och starkt byggd och när hon travade så flöt hon fram till synes helt utan ansträngning. Inget som imponerade på någon utställningsdomare någonsin, men det imponerade på mig varje dag när vi var ute. Och jag minns så väl när hon splittrade knäskålen. En av de saker jag verkligen tänkte på då var att jag kanske aldrig igen skulle få se hennes fantastiska rörelser igen.
Nu fick jag det, som tur var, och jag har film på det också så att jag alltid kan titta tillbaka och njuta. Sedan har jag ju fått hem Lily, som har lika fantastiska rörelser hon. Gemensamt för de båda är en, med dagens svenska mått mätt, ganska kort rygg. En väldigt stark, bred och "rak" rygg. Sedan en väl ansatt hals och lämpliga ben till resten av kroppen. Ebrah har inte alls samma lätta rörelser. Ryggen är hennes svaga punkt exteriört. Jag är övertygad om att det hänger ihop.