Jag håller med dig, det funkade inte utan. Skönt att slippa gå ut när det var pissigt väder, men resten? Nej. Oskönt att slippa gå ut när det var pissigt väder också! För man kommer ut även om man inte vill och det ÄR skönt i efterhand! Det är jobbigt med hund många gånger, men det är inte ett liv utan hund, det går inte, jag är halv. Men jag har alltid haft hund, alltid varit nära familjens hundar, den som tytt mig till dem som mest och varit där de var. Vi har haft olika hundar, tex en korsning mellan border collie och irländsk setter, understimulerad såklart, mamma har aldrig stimulerat sina hundar, smått aggressiv, morrade på oss barn i familjen, eller oss och oss, på de andra men inte mig. Kan ha att göra med att jag rastade honom mer i skogen än de andra och att jag hade en naturlig hand med honom än de andra. Min bror retade honom och så stod de båda i trappan och hunden morrade på min äldre bror och han vägrade släppa förbi honom. Jag bara fnissade och min bror tjöt "säg till honom!!!". Jag tittade på hunden och kallade på honom och han skuttade till mig som ingenting
Hundhumor lite grann... Han blev 16 år. Att vara utan en så stor del av ens liv är verkligen inte aktuellt för mig.
När jag köpte spionen letade jag på blocket för jag hade känsla av att uppfödare hade så enorma krav och att jag inte passar in. Folk på blocket har också enorma krav. Då såldes en hel del gamla hundar för en massa tusenlappar och det var något jag var ointresserad av. Ger inte mycket pengar för en redan gammal hund där man inte vet om den dör om ett år. Andra trista krav var "inte till lägenhet" och "behöver bo i hus så den har stor trädgård att gå ut i". Som om hus gör att hundar motioneras mer. Tröttsamt, så tröttsamt. Kan säga att jag på nära håll sätt flera som inte motionerar sina hundar när de bor/bott i hus, mina hundar har alltid fått mer, både ren motion och mer aktivering/hjärngympa. Spionens dåvarande ägare verkade inte "bry" sig så noga, hon träffade mig, såg att jag kunde hålla honom (han kunde inte gå i koppel, van vid att slita sig ur halsband, sele och ur koppel) och var inte hanterad mycket. Hon var hans fjärde hem och han var 9,5 månader, han kom till Sverige från Ryssland som 4 månaders valp så han har hunnit med mycket på kort tid. Registrerad i Ryssland, så jag kan registrera honom i SKK här men struntade i det, jag ville bara ha en hund helt enkelt, och han har trots allt han varit med om varit en bra hund, mentalt oerhörd stabil. Vi kanske inte alltid har varit/är rätt match för varandra då han är husky, å andra sidan känns det som att vi gjort det bästa av situationen, jag tror han kunnat få en sämre ägare och att han faktiskt har det bra med mig ändå, han verkar må bra, han verkar trivas, även om valet inte var perfekt och även om han köptes på blocket. Men där hade jag krav- ingen kamphund eller blandras med kamphund och ingen gatuhund. Gatuhundar kan ha så mycket problem bakom sig och jag känner rent krasst att vi har tillräckligt många hundar här i Sverige där vi många gånger vet mer om bakgrunden, som behöver hem, så att vi inte behöver importera hundar hit, som sedan inte kan vara kvar hos ägaren utan behöver omplaceras.
Sorry, långt och personligt.