Upp och ner

[mimmipigg]

Sv: Upp och ner

Är det någon som resonerar egoistiskt är det då inte du ...

 

[Boj]

Sv: Upp och ner

*KL*

Att ha som sista nöden att kvinnan skall göra abort är befängt.
Då det handlar om hennes kropp.
Även män måste ha ett eget ansvar för sin sexualitet.

Om pappan inte vill vara delaktig så får han tänka efter före. han är en vuxen människa som har eget ansvar för sina handlingar och konsekvenserna därav.

Sånt här skrämmer mig, 2 vuxna människor SKA ta ansvar över sina handlingar och INTE skylla den andra parten för att vara egoist därför att tanken inte överensstämmer med egen.

Hur man tillverkar barn vet väl de flesta vid det här laget, att risken ändå finns trots skydd mm är väl heller inte okänt för gemene man som ägnar sig åt dessa nöjen. Vill man absolut undvika detta, så rekommenderas sex med det andra könet alternativt total avhållsamhet.

Egoism är när man struntar blankt i andras tyckande, tänkande. Vissa av inläggen tyder starkt på en stor egoism. Vad värre är, att många tycks anse att det endast är en part som står ensam ansvarig vid denna typ av fråga. Dessvärre är det så att man måste vara två för att tillverka ett barn, jag tycker därför att det är samma ansvar när det gäller omhändertagandet och beslut som har med ett nytt barn att göra.

Barn har rätt till bägge sina egna föräldrar, att dom tar pundiga beslut ska inte barn straffa för. Oavsett vad man beslutar sig i en sån här fråga, bör barnet få tillgång till bägge sina föräldrar när helst det önskar. Detta är ett ansvar man har som förälder, vilket inte behöver betyda abort men många och långa samtal krävs för det här. Det kräver mycket planering för att få det att gå ihop under minst 18 år eller något mer i vissa fall.

Jag blir oerhört upprörd när jag läser en del inlägg, men det skulle göra mig precis lika upprörd om en man krävde av kvinnan att abort är det enda som gäller. Som sagt, när det krävs , måste 2 vuxna människor prata igenom saker och ting innan beslut. Det är inte ok att en person ensam tar ett beslut som drabbar den andra, utan att denne får vara med och ge sina tankar.

 

[Petruska]

Sv: Upp och ner

varför sätta ett barn till världen där pappan inte vill vara delaktig, frågar du mig är det egoistiskt både mot pappan och barnet, för uppenbarligen vill han ju inte ha barn eftersom ni har skyddat er....

Du väljer alltså att skuldbelägga TS för att en man inte vill ta sitt ansvar för ett barn som han är biologisk far till? Den som sviker någon här är mannen. Ingen annan.

(Frågan om abort eller inte har jag givetvis inga synpunkter på.)

 

[boccia]

Sv: Upp och ner

Det är inte ok att en person ensam tar ett beslut som drabbar den andra, utan att denne får vara med och ge sina tankar.

Håller med om det du skriver, men i slutänden är det ändå kvinnan som i dessa lägen har sista ordet, eftersom det är hennes kropp det handlar om. Ingen kvinna ska kunna tvingas till abort, inte heller vägras att göra abort

 

[Boj]

Sv: Upp och ner

Håller med om det du skriver, men i slutänden är det ändå kvinnan som i dessa lägen har sista ordet, eftersom det är hennes kropp det handlar om. Ingen kvinna ska kunna tvingas till abort, inte heller vägras att göra abort

Det du citerar kan användas i både kvinnas och i mannens fall, jag ger inte min syn i abortfrågan, den får var och en själv ta ställning i. Men resultat av nöjsesaffären kan bli ett barn, att en abort är klart obehaglig kan vi alla vara överens om. Vad man som kvinna bör tänka på innan man förlustar sig, är vad gör jag om jag blir med barn? Kan jag göra abort, eller klarar jag inte det? Det är ju väldigt viktigt, eftersom det ju handlar om sin egen kropp men kanske även en annan människas framtid. Klarar man inte av en abort, avstå då från nöjet tills man finner en man som är beredd att dela ansvaret i det väntade barnet. Det är lika illa att tilltvinga sig ett ansvar från en annan människa genom att påstå "Det borde h*n ha tänkt på tidigare".

 

[Björk]

Sv: Upp och ner

Det du citerar kan användas i både kvinnas och i mannens fall, jag ger inte min syn i abortfrågan, den får var och en själv ta ställning i. Men resultat av nöjsesaffären kan bli ett barn, att en abort är klart obehaglig kan vi alla vara överens om. Vad man som kvinna bör tänka på innan man förlustar sig, är vad gör jag om jag blir med barn? Kan jag göra abort, eller klarar jag inte det? Det är ju väldigt viktigt, eftersom det ju handlar om sin egen kropp men kanske även en annan människas framtid. Klarar man inte av en abort, avstå då från nöjet tills man finner en man som är beredd att dela ansvaret i det väntade barnet. Det är lika illa att tilltvinga sig ett ansvar från en annan människa genom att påstå "Det borde h*n ha tänkt på tidigare".

Man kanske bör tänka på det innan. Och jag tror de flesta gör det. Men; nu är det ju inte alltid så....

Det kan ju också vara så att man innan själva nöjet tänker sig att man klarar/vill göra en abort och sen när man väl står där så vill man inte ändå. Man kan ju ändra sig, menar jag. Och mannen kan också ändra sig.

Och man kan också göra misstaget att ha oskyddat sex (eller tro att det inte KAN bli något) ändå. Har man då liksom förverkat sin rätt att behålla barnet (eller göra abort) för att man inte tänkte efter före? Gjort är ju gjort liksom. Hur efterklok man än är.

Jag håller annars med dig om att det idealiska är att båda får "ett orde med i laget". Oavsett vilket beslutet är. Men i slutänden så är det ju så att en man aldrig kan bestämma hur det blir. Han kan säga sin mening; vad han önskar, men han kan inte bestämma.

 

[boccia]

Sv: Upp och ner

Det du citerar kan användas i både kvinnas och i mannens fall, jag ger inte min syn i abortfrågan, den får var och en själv ta ställning i. Men resultat av nöjsesaffären kan bli ett barn, att en abort är klart obehaglig kan vi alla vara överens om. Vad man som kvinna bör tänka på innan man förlustar sig, är vad gör jag om jag blir med barn? Kan jag göra abort, eller klarar jag inte det? Det är ju väldigt viktigt, eftersom det ju handlar om sin egen kropp men kanske även en annan människas framtid. Klarar man inte av en abort, avstå då från nöjet tills man finner en man som är beredd att dela ansvaret i det väntade barnet. Det är lika illa att tilltvinga sig ett ansvar från en annan människa genom att påstå "Det borde h*n ha tänkt på tidigare".

I just TS fall så fattade jag det som att mannen redan var införstådd med att abort inte var något alternativ, och att de faktiskt skyddade sig men trots det blev gravida. Kvinnan hade tagit ställning och mannen viste vad han hade att rätta sig efter. Menar inte att man kan tvinga mannen att ta ansvar på sättet att han alltid måste ställa upp och finnas till hands, däremot så hoppas jag verkligen att alla föräldrar tar ansvaret för att se till att deras barn får tillgång till båda sina föräldrar

 

[Inte_Ung]

Sv: Upp och ner

Klarar man inte av en abort, avstå då från nöjet tills man finner en man som är beredd att dela ansvaret i det väntade barnet.

Den här mannen visste att abort inte fanns på kartan.
Så det är bara att bita i det sura äpplet.
Han är inte ens lurad.

Sedan så är detta en abort-fråga.
Eftersom att ingreppet görs på kvinnan.
Barn har alltid varit kvinnans sak.
Att ta hand om de oönskade, att skydda sig genom att äta farliga piller och slutligen att ta bort med olika medicinska metoder.

Det är dags för männen att liksom anpassa sig till det eller att sterilisera sig om det är viktigt för dem att slippa barn.
Den som inte vill ha barn får vackert se till att undvika det.
Och mannen har bara två säkra sätt medan kvinnan har flera.

Vad gäller pappans eventuella delaktighet i barnet så säger tyvärr inte planeringen före så mycket om resultatet efter.
Många är de män som skaffat barn de påstått sig vilja ha och sedan ledsnat på det hela och dragit iväg på andra äventyr.

Jag vet inte vad det är med män på den där fronten men något verkar liksom fattas........

 

[bananabambi]

Sv: Upp och ner

Barn har alltid varit kvinnans sak.
Att ta hand om de oönskade, att skydda sig genom att äta farliga piller och slutligen att ta bort med olika medicinska metoder.

Det är dags för männen att liksom anpassa sig till det eller att sterilisera sig om det är viktigt för dem att slippa barn.
Den som inte vill ha barn får vackert se till att undvika det.
Och mannen har bara två säkra sätt medan kvinnan har flera.

Jag vägrar äta något med hormoner i, jag hatar sprutor, jag kommer inte ihåg piller och jag vill inte utsätta mig för något obehag i onödan. Därför gör jag det inte, och på så sätt blir det vårat delade ansvar att se till att det inte blir några fler barn (än på ett tag). Vi är precis lika delaktiga båda två, och det är så skönt att det inte är mitt eget ansvar att se till att han slipper besväret med fler barn just nu. (ja, jag skulle gärna vilja ha en knodd till nu, men det är han som absolut tycker det räcker för tillfället). Då får han ha lika myclet del i att det inte blir fler barn.

 

[hästhandlarjävel]

Sv: Upp och ner

Du väljer alltså att skuldbelägga TS för att en man inte vill ta sitt ansvar för ett barn som han är biologisk far till? Den som sviker någon här är mannen. Ingen annan.

(Frågan om abort eller inte har jag givetvis inga synpunkter på.)

jag har bara så svårt att förstå varför man vill skaffa barn med en man som inte vill vara delaktig i barnet. jag tycker att ska man skaffa barn så skall det vara med en som man tror att det kan fungera med i 18 år i allafall. men alla är vi olika.

 

[Jippo]

Sv: Upp och ner

Många är de män som skaffat barn de påstått sig vilja ha och sedan ledsnat på det hela och dragit iväg på andra äventyr.

Jag vet inte vad det är med män på den där fronten men något verkar liksom fattas........

Det finns ju tyvärr kvinnor som gjort likadant, även om de möjligtvis är färre.

 

[Jippo]

Sv: Upp och ner

Precis vad jag tänkte också. Man kan ju vara solklar på att man skulle göra en abort så länge man inte tror sig kunna få (fler?) barn, eller helt enkelt tycka att det absolut räcker med den/ de man har. Sen när man står där kanske det inte är lika självklart..?? De flesta som blir gravida upplever ju någon form av känslostorm, oavsett om det är lycka eller förfäran. Efter ett tag ändras den känslan kanske, till det motsatta. Inget av detta vet vi, INNAN...(tyvärr). Det spelar ibland ingen roll hur väl förberedd man är, eller hur väl man planerat, ibland blir det ÄNDÅ helt annorlunda mot det man TRODDE man visste...

 

[Petruska]

Sv: Upp och ner

jag har bara så svårt att förstå varför man vill skaffa barn med en man som inte vill vara delaktig i barnet. jag tycker att ska man skaffa barn så skall det vara med en som man tror att det kan fungera med i 18 år i allafall. men alla är vi olika.

Varför är barnet plötsligt bara kvinnans? Varför är det upp till kvinnan att ta ansvar för mannens sexualitet och fortplantning?

Moderskap är obligatoriskt, faderskap är frivilligt, enligt flera argument i tråden. Men jag tycker att det är ett vansinnigt sätt att se det.

Mannen, i det här fallet, har att välja mellan att se till att det inte blir några barn som han inte vill ha, och när/om det misslyckas, faktiskt ta hand om de barnen ändå. Världen är sån, helt enkelt. Det går inte att planera allt. När planeringen skiter sig måste man ändå ta ansvar för konsekvenserna, man kan inte undslippa fundamentalt ansvar med hänvisning till att man inte "ville det på förhand".

 

[boccia]

Sv: Upp och ner

Varför är barnet plötsligt bara kvinnans? Varför är det upp till kvinnan att ta ansvar för mannens sexualitet och fortplantning?

Moderskap är obligatoriskt, faderskap är frivilligt, enligt flera argument i tråden. Men jag tycker att det är ett vansinnigt sätt att se det.

Mannen, i det här fallet, har att välja mellan att se till att det inte blir några barn som han inte vill ha, och när/om det misslyckas, faktiskt ta hand om de barnen ändå. Världen är sån, helt enkelt. Det går inte att planera allt. När planeringen skiter sig måste man ändå ta ansvar för konsekvenserna, man kan inte undslippa fundamentalt ansvar med hänvisning till att man inte "ville det på förhand".

 

[Inte_Ung]

Sv: Upp och ner

Varför är barnet plötsligt bara kvinnans? Varför är det upp till kvinnan att ta ansvar för mannens sexualitet och fortplantning?

Det är historiskt.
Kvinnor blev med barn och stod med både hela skammen och hela ansvaret medan män liksom bara försvann.
Och vi har inte kommit helt ifrån det där ännu.
Kvar finns att det är kvinnans ansvar att terminera det hela om mannen inte vill vara med.

När planeringen skiter sig måste man ändå ta ansvar för konsekvenserna, man kan inte undslippa fundamentalt ansvar med hänvisning till att man inte "ville det på förhand".

Precis så.
Bara för att man är man så betyder inte det att man skall slippa alla konsekvenser i alla lägen.
Det handlar ju om kvinnans rätt att fatta beslut som rör den egna kroppen.

Fertilitet är en känslig sak som man inte skall leka med.
Och för en kvinna att göra en abort för att en man "inte vill vara med" och sedan aldrig kunna få några barn kan det bli en livskatastrof.

 

[Boj]

Sv: Upp och ner

Mannen, i det här fallet, har att välja mellan att se till att det inte blir några barn som han inte vill ha, och när/om det misslyckas, faktiskt ta hand om de barnen ändå.

Nu är ju detta ett val bägge kan göra, fortfarande åligger inte ansvaret en person. Med utgångsläge från att bägge parter är vuxna och myndiga, så får man faktiskt ta det ansvaret båda två.

Det många inlägg speglar, är en otrolig mansförakt. Det retar mig, för ser man på människor på det sättet och i i denna tråd av manligt kön så finns det inget som hindrar en från att se ner lika mycket på andra personer också.

Å ena sidan ska vi ha jämlikhet, men när det hettar till så vill man liksom skjuta skulden över på den andra. Märklig inställning på min ära.

 

[Boj]

Sv: Upp och ner

Den som inte vill ha barn får vackert se till att undvika det.

Ja men precis, så är det ju. Och läser man den här tråden, så verkar ju de flesta ha sovit på biologilektionerna. De verkar också ha gått många förbi om de preventivmedel som idag står till buds, ansvaret att skydda sig ligger hos bägge parter. Det finns ju idag andra möjligheter än P-piller om någon nu missat det. Kondom, javisst. Ännu säkrare blir det ju om man pararellt använder spermiedödande medel eller för att klappa igen dörren ännu hårdare så är ju pessar ett annat alternativ.

Pratar vi sterilisering, iså fall finns ju även det alternativet för kvinnor.
Jag är nog av den åsikten, kräv inte mer av andra än vad du själv vill uppfylla.

 

[Nussikan]

Sv: Upp och ner

Kan inte annat än att hålla med dig i allt du skriver, mycket bra uttryckt!

Jag tycker det är märkligt att det alltid är mannens fel att en kvinna blir med barn, om BÅDA parter har skyddat sig mot en ev. graviditet. Jag förstår inte varför det alltid är mannen som är ett svin om han vill att kvinnan ska göra abort, det borde ju även HON tänkt på innan. Går man till sängs med en man som man vet inte vill ha barn, så borde man kanske tänka sig för lite innan, men istället anser kvinnor att det är deras fulla rätt att helt ta mannens framtid i sina egna händer, mot hans vilja, bara för att "det är ju faktiskt hennes kropp", jag tycker det är beklagligt.

Kan man inte tänka sig att göra abort, ta då reda på INNAN om mannen är redo/villig att bli pappa!

 

[Björk]

Sv: Upp och ner

Å ena sidan ska vi ha jämlikhet, men när det hettar till så vill man liksom skjuta skulden över på den andra. Märklig inställning på min ära.

Jag förstår vad du menar. Men å andra sidan så är det ju så i TS fall att hon är beredd att ta hand om barnet.

Om en kvinna är oförsiktig och inte skyddar sig så får hon givetvis ta följderna av det. Hon får göra abort eller bli mamma.

Likadant för en man; om han inte skyddar sig. Han får bli pappa (mot sin vilja) eller så gör kvinnan abort.

Jag tycker också att ansvaret är bådas. Men det är ju fortfarande så att kvinnan är den som har "sista ordet". Och detta vet ju alla vuxna män. Så om han ABSOLUT inte vill ha barn (medan kvinnan kanske tänker att "okej, OM det nu händer så kan jag leva med det") så måste ju mannen vara den som ser till att skydda sig själv från detta.

Kvinnan har ju alltid alternativet abort att ta till i nödfall. Mannen kan ju inte göra abort utan får helt sonika hoppas/lita på att hon väljer det.

 

[Björk]

Sv: Upp och ner

Kan inte annat än att hålla med dig i allt du skriver, mycket bra uttryckt!

Jag tycker det är märkligt att det alltid är mannens fel att en kvinna blir med barn, om BÅDA parter har skyddat sig mot en ev. graviditet. Jag förstår inte varför det alltid är mannen som är ett svin om han vill att kvinnan ska göra abort, det borde ju även HON tänkt på innan. Går man till sängs med en man som man vet inte vill ha barn, så borde man kanske tänka sig för lite innan, men istället anser kvinnor att det är deras fulla rätt att helt ta mannens framtid i sina egna händer, mot hans vilja, bara för att "det är ju faktiskt hennes kropp", jag tycker det är beklagligt.

Det är ju tragiskt när det blir så, men jag frågar som jag gjorde förut: Man har alltså ingen rätt att ändra sig? Om en kvinna innan tänker (och säger) att "jag gör abort om det blir ett barn" - då har hon alltså förbundit sig till detta uttalande? Hon har alltså ingen rätt att ändra sig trots att det är hennes kropp det handlar om?

Det kan ju faktiskt också vara så att mannen ändrar sig; att han innan samlaget säger "jo, om det nu skulle råka bli barn så får vi ta det. Då är jag beredd att bli pappa". Och sen efter så ändrar han sig; han känner att han faktiskt INTE är redo. Har han då ingen rätt att känna/säga det?

Den stora skillnaden är att en pappa ju inte KAN bestämma om det ska bli en abort eller ej. Det enda han kan bestämma i ett sådant fall är om han ska "sjappa" och skita i att få en bra kontakt med barnet.

Det är väl självklart att det inte är mannens fel att kvinnan blir gravid! Däremot så är det alltid mannen som inte kan få bestämma över hur det ska bli. Han kan säga sin mening, men hans ord är inte det som väger tyngst.