Sv: Upp och ner
Det kan knappast vara till barnets bästa att vara oönskad av någondera parten. Eller tycker du det är ok?
Alltså, jag tycker inte att det skulle vara det minsta konstigt om en kvinna gjorde abort därför att fadern inte vill ha barnet, just därför att hon skulle vara orolig för att han inte skulle bli en kärleksfull far. (Oavsett om de är ihop eller inte.)
Men om nu kvinnan väljer att föda barnet
finns det ju helt enkelt inget annat schysst alternativ för mannen än att ta sitt kärleksfulla ansvar för sitt barn. Där kan man tala om vad som är ok eller inte.
Föräldraansvaret är det enda jag kan se i hela historien där jag tycker att vad som är ok och inte är glasklart - nämligen att alla föräldrar bör ta hand om sina barn. Oavsett hur och när barnen ramlar in i deras liv.
När det gäller att föda eller inte, att abortera eller inte, så ser jag inget rätt eller fel alls. Det går enligt min mening inte att säga något om vad som generellt sett är ok på den punkten, förutom att beslutsansvaret måste vila på kvinnan ytterst, då det är hennes kropp.
Det enda sättet för män att vara
säkra på att slippa barn de inte på förhand önskar ta hand om, är att se till att befruktning inte sker. Det har mannen uppenbarligen inte gjort. Alla vet att p-medel innebär en viss graviditetsrisk. Det är inte barnens sak att betala för de riskerna med faderlöshet. Och det är inte kvinnors sak att rädda männen från föräldraskap genom att abortera mot sin egen vilja - var och en måste ta ansvar för sin fertilitet, oavsett kön.
