Trasigt mammahjärta

[cannelia]

Sv: Trasigt mammahjärta

Men snälla rara! Nu träffar jag min son 4 timmar varannan lördag. Att begära att en utomstående person att närvara under dom timmarna är idiotiskt tycker jag!
Det handlar om 4 timmar och pappan kan inte låta oss vara, han har ett sjukligt beteende. Han släppte honom i 13 min igår efter att jag hade fått prata mig till det, sen var han bara tvungen och ringa och meddela vars dom skulle. Jag vet att sonen gillar sin faster otroligt mkt, det har han gjort sen han var en liten plutt och det är så grymt fel av pappan att spela på det.
Ja, jag har fortfarande ångest över att jag svarade och kommer stänga av/ljudlöst nästa gång.

Hade jag haft sonen mer/oftare så kanske en utomstående hade varit något, kanske i framtiden.
Men just nu vill jag bara vara han och jag. På bästa sätt lär vi känna varandra om vi är själva, utan någon moralpredikan från någon utomstående.

Kontaktpersoner är just med när man inte träffat sina barn på länge.

 

[Kamomilla]

Sv: Trasigt mammahjärta

En tanke som slog mig.

När sonen säger att han inte vill vara så länge hos dig och pappan inte gör ett dugg för att hjälpa dig.

Kan du då säga att domaren sagt att sonen ska vara hos dig den och den tiden, annars får BÅDE mamma och pappa problem med domaren.
Då blir varken du eller pappan den som bestämmer utan någon annan. Och du sätter varken dig eller pappan i dålig ljus inför sonen.

En tanke bara.

 

[Snuffsan]

Sv: Trasigt mammahjärta

Men det är inget som är aktuellt i dagsläget!

Tydligen är det aktuellt eftersom pappan begärt en sådan.

Det ger dig en jättechans om du inte sätter dig på tvären utan i stället ser det som ett bra sätt för dig att få lugn och ro med sonen.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Tydligen är det aktuellt eftersom pappan begärt en sådan.

Det ger dig en jättechans om du inte sätter dig på tvären utan i stället ser det som ett bra sätt för dig att få lugn och ro med sonen.

Allt han lämnade in förra året avslogs, så nej! Fortfarande inte aktuellt och jag kan inte se det som någon fördel för att kunna vara med min son.
När vi väl är tillsammans så funkar ju allt.

Det är vägen från pappan till mig som är svår, det är där det brister och där kan jag ta emot hjälp, men aldrig att jag tänker ha en tredje part inblandad för att bevisa för pappan att han har fel.

Han vill att jag följer hans regler, men aldrig...jag ska inte lockas med av det han säger!

 

[Rea]

Sv: Trasigt mammahjärta

Då är det väl bättre ifall pappan har en kontaktperson som kan vara med honom när sonen ska umgås med mig?!

Varför det? Det är ju DU som manipuleras så att ert umgänge blir sabbat? Hade det inte varit bättre för dig att få stöd i att kunna hantera det så du i fortsättningen har fungerande strategier för liknande situationer? Skit i pappan och jobba med ditt eget istället.
Eller du tänker att det bara är pappan och den hemska styvmamman som skapar problemen, att du står helt fri från skuld?
Ta av dig offerkoftan, den är väldigt missklädsam.

Och du, kontaktpersoner är inga "sockärringar" som du så föraktfullt säger, det är personer som finns för att underlätta och se till att man kan få till ett så smidigt umgänge som möjligt, och JA, även mammor som har fött barnet i fråga kan behöva hjälp i att lära sig hur man ska få det att fungera!

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag tror att jag kommer så mkt längre genom att bara vara mig själv, istället för att göra som pappan och frun gör.
Dom vill dittan och dattan, dvs styra över mig. Dom vill ha kontroll över precis allt. Styra och ställa om småsaker.

Jag tänker vara mig själv och vill pappan nu stå för en person som utreder umgänget så visst, men absolut inget jag tänker begära!

Fortsätter han som han gör så går jag till tingsrätten en gång för alla och sen får det vara färdigt!
Jag vet dock inte hur mkt tid jag ska ge han, hittills har han ju inte skött det vi kom överens om.
Vänta tiden ut och lägga fram allt han har gjort och säga, nej det funkar inte, nu går vi all in, eller kontakta dom redan nu och säga att det inte funkar?

Någon som vet hur längre TR tycker att man ska försöka?

 

[åke]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag tycker du ska ta tag i det så fort som möjligt och inte vänta.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Varför det? Det är ju DU som manipuleras så att ert umgänge blir sabbat? Hade det inte varit bättre för dig att få stöd i att kunna hantera det så du i fortsättningen har fungerande strategier för liknande situationer? Skit i pappan och jobba med ditt eget istället.
Eller du tänker att det bara är pappan och den hemska styvmamman som skapar problemen, att du står helt fri från skuld?
Ta av dig offerkoftan, den är väldigt missklädsam.

Och du, kontaktpersoner är inga "sockärringar" som du så föraktfullt säger, det är personer som finns för att underlätta och se till att man kan få till ett så smidigt umgänge som möjligt, och JA, även mammor som har fött barnet i fråga kan behöva hjälp i att lära sig hur man ska få det att fungera!

För att jag anser att det är pappan och frun som har problem!
Du anser något annat och det är upp till dig.

Kom inte och säg vad jag ska göra när det inte känns okej för mig!
Ingen kan tvinga mig eller ens övertala mig om att skaffa någon person som ska övervaka mig! Så lägg ner det där nu!

Att andra mammor har kontaktpersoner för att lära sig olika saker är jättebra för dom. Klandrar dom inte

Jag behöver tuffa till mig och jag är mkt väl medveten om det efter Petruskas inlägg, där fick jag mig en tankeställare och jag tänker följa det!

 

[CBoggie]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag tror att jag kommer så mkt längre genom att bara vara mig själv, istället för att göra som pappan och frun gör.
Dom vill dittan och dattan, dvs styra över mig. Dom vill ha kontroll över precis allt. Styra och ställa om småsaker.

Det verkar som om det funkar rätt bra för dom, dessutom. Större delen av dina inlägg handlar om vad de tycker och säger, eller inte tycker och säger. Oerhört mycket av din energi måste gå till att tänka på dem?

 

[Rea]

Sv: Trasigt mammahjärta

Vet du Lipsy, när min mans sons mamma fick för sig att uppta umgänget med honom igen, så hade vi en kontaktperson.

Detta för att pappan inte fick lämna pojken hos mamman, "för han skulle hela tiden förstöra och försöka sabba umgänget" och hon ville inte hämta honom hemma heller, "för då var väl den där kärringen hemma och hade tutat ungen full av lögner och stod och glodde när hon skulle hämta SIN son".

Kontaktpersonens uppdrag var helt enkelt att följa gossen från hemmet till mamman och sen hämta från mamman och lämna hemma.

Ser du inte själv att det inte innebär att LÄRA sig utan att få saker att FUNGERA för er son? Varför ratar du den möjligheten?

 

[Petruska]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag behöver tuffa till mig och jag är mkt väl medveten om det efter Petruskas inlägg, där fick jag mig en tankeställare och jag tänker följa det!

Jag är tveksam till att det går att få en kontaktperson som skulle vara med dig och sonen hela tiden som ni är tillsammans. Det är ju ganska dyrt för kommunen, på helgen dessutom, så det skulle jag gissa är helt uteslutet. Oavsett om det vore bra eller dåligt.

Om det gick att få hjälp med av en person i samband med att pojken ska överlämnas, som Rea skriver om, så skulle det möjligen kunna vara ett stöd. Men jag är väldigt tveksam till om det är något man kan få så pass enkelt.

När jag var relativt nyseparerad hade jag likartade problem, på det viset just att exet liksom hade makt över mig, och jag förstorade honom på något vis i min hjärna. Precis som jag tror att du gör med ditt ex.

Jag ville ha hjälp med att hantera exet, men problemet var ju att det han gjorde inte var särskilt extremt, bara rätt dumt. Det blev extremt i mitt huvud, därför att jag var så hjälplös gentemot honom. (Jag uppfattas oftast som väldigt mycket motsatsen till hjälplös, dessutom, så inte ens mina nära vänner riktigt förstod hur jobbigt jag hade det med exet. Eller med min bild av exet i min hjärna.) Men jag hade behövt hjälp av väldigt konstigt slag - typ när vi pratade i telefon, när vi råkade stöta ihop på stan. Sådan hjälp finns ju inte - något slags jour som dyker upp vid behov.

Sen fattade jag just det där jag skrev till dig om - att en stor del av problemet var min bild av exet. Visserligen var exet dumt, han är fortfarande dum, men han har ingen makt över mig på det där viset längre. Jag fick ingen hjälp, men själva insikten räckte väldigt långt.

Och det var väldigt tydligt att när jag fått en realistisk bild av exet, så blev vår unge mycket tryggare med mig. För jag blev mig själv, inte något slags nickedocka åt exet!

Jag är jätteglad att läsa att mitt inlägg blev en sådan ögonöppnare för dig.

Du skriver dock fortfarande ganska mycket saker om allt exet gör. Det är inte så konstigt, det är ju bara en enda natt du har tänkt på det här viset än så länge.

Men jag tror att en strategi för dig kan vara att tänka att "exet gör ditt och datt, vad kan jag göra för att ändå hålla mina gränser, leva mitt liv, vara en trygg vuxen för mitt barn"? För exet kommer nog inte att ändra sig. Det är ingen idé att du engagerar dig i hur dumma exet plus fru är. Det gör bara att exets makt över dig finns kvar, utan att han ens gör något för att ha den makten.

Den som måste ändra sig är du. Din son behöver det.

(Sen vore det bra om även pappan ändrade sig, men då får han väl skriva en tråd här, så tar vi itu med honom! När det gäller honom, har du ju hittills haft stöd av TR, vilket han inte har. Läs Zoyas inlägg igen!)

 

[Syrran!]

Sv: Trasigt mammahjärta

Vet du Lipsy, när min mans sons mamma fick för sig att uppta umgänget med honom igen, så hade vi en kontaktperson.

Kontaktpersonens uppdrag var helt enkelt att följa gossen från hemmet till mamman och sen hämta från mamman och lämna hemma.

Ser du inte själv att det inte innebär att LÄRA sig utan att få saker att FUNGERA för er son? Varför ratar du den möjligheten?

Förlåt för att jag klippte i citatet! Tyckte detta var bra skrivet.

Ts: Jag tycker att många kommer med bra kommentarer och förslag, och jag har full förståelse för att du inte vill ha med en kontaktperson hela tiden i de ynka timmar du och din son har tillsammans. Att ha en kontaktperson som endast hjälper till vid överlämningar tror jag dock är mer till din fördel än till pappans fördel faktiskt. Självklart ska det kännas rätt för dig, men om det blir så att en kontaktperson blir inblandad, försök att se det som något positivt. Nu menar jag alltså endast i samband med överlämningar.

Jag önskar verkligen dig och din son lycka till! Hoppas att ni kan få en bra relation.

 

[Presto]

Sv: Trasigt mammahjärta

Har läst igenom tråden lite snabbt och har säkert missat mycket. Men vilken resa du har gjort! Så som du har kämpat och inte gett upp, det är beundransvärt.

Men jag funderade över bytena, när din son ska hem till dig och påstår sig inte vilja det. Har ni inte i tingsrätten avtalat om när han ska vara hos dig? Funkar det inte att vara lite hårt och lägga fram lite mer fakta och ta bort lite känslor. Lite i stil med att "Nu är det bestämt att du ska vara hos mej, så du får vacker följa med vare sig du vill eller ej".

Jag är absolut inte barnpsykolog eller så, men jag associerar till barn som t.ex. inte vill gå till dagis, då är det inte att det är synd om barnen och dom slipper. Utan dom får gråta och vara ledsna över att behöva lämna sin förälder, men efter 10min brukar barnet må bra igen.

Nu vet jag inte heller hur det ser ut med domen eller så, men om bytena inte funkar kanske man kan fixa en opartisk person som er till så allt går korrekt till. Att pappan och barnet får acceptera att detta är bestämt nu och måste genomföras. Som jag har förstått det lär det inte vara något större problem för ditt barn och rätta sig till, och man kan hoppas att pappa med tiden inser hur mycket energi han lägger ner på fel grejer och "släpper" det.

Bara lite funderingar jag hade

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Har läst igenom tråden lite snabbt och har säkert missat mycket. Men vilken resa du har gjort! Så som du har kämpat och inte gett upp, det är beundransvärt.

Men jag funderade över bytena, när din son ska hem till dig och påstår sig inte vilja det. Har ni inte i tingsrätten avtalat om när han ska vara hos dig? Funkar det inte att vara lite hårt och lägga fram lite mer fakta och ta bort lite känslor. Lite i stil med att "Nu är det bestämt att du ska vara hos mej, så du får vacker följa med vare sig du vill eller ej".

Jag är absolut inte barnpsykolog eller så, men jag associerar till barn som t.ex. inte vill gå till dagis, då är det inte att det är synd om barnen och dom slipper. Utan dom får gråta och vara ledsna över att behöva lämna sin förälder, men efter 10min brukar barnet må bra igen.

Nu vet jag inte heller hur det ser ut med domen eller så, men om bytena inte funkar kanske man kan fixa en opartisk person som er till så allt går korrekt till. Att pappan och barnet får acceptera att detta är bestämt nu och måste genomföras. Som jag har förstått det lär det inte vara något större problem för ditt barn och rätta sig till, och man kan hoppas att pappa med tiden inser hur mycket energi han lägger ner på fel grejer och "släpper" det.

Bara lite funderingar jag hade

Oj...hur många timmar tog det att snabbläsa detta?
Jag har sagt bestämt som du skriver, att nu är det såhär och det här gäller. Men om pappan inte kör samma stil som mig så blir jag den elaka och pappan den snälla.

Jag har lagt fram detta både på möten hos soc och i TR och pappan säger bara "jag tänker inte tvinga honom". Alla har försökt förklara för pappan att det handlar inte om att lägga fram det som tvång, utan att få in en rutin.

Jag tror att både jag och pappan måste ändra attityd, pappan måste börja prata mer med mig istället för emot mig och jag måste bli tuffare och stå fast för det som gäller.
När jag och pappan blir ett team så skulle allt rulla på - men det är lättare sagt än gjort och jag tror att vägen dit är mkt lång.

(Jag ska även sluta svara i telefonen )

 

[TinyWiny]

Sv: Trasigt mammahjärta

Du och pappan kommer aldrig bli ett team så slå det ur hågen på en gång. Se sanningen, han vill inte hjälpa dej att få en relation med eran son, det måste du ordna själv. Pappan har ju bestämt sig, har du inte märkt det?
Ta chansen att få en kontaktperson som kan hjälpa till vid hämtning och lämning så får du ju en chans att iallafall försöka etablera en relation med sonen. Det tar tid innan man slutar låta någon påverka ens liv och det enklaste sättet är att du inte ger pappan någon chans att påverka dej. Du har inte den tiden för ska du få en relation med sonen så måste det ske nu och inte sedan för då blir det ännu svårare.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Du och pappan kommer aldrig bli ett team så slå det ur hågen på en gång. Se sanningen, han vill inte hjälpa dej att få en relation med eran son, det måste du ordna själv. Pappan har ju bestämt sig, har du inte märkt det?
Ta chansen att få en kontaktperson som kan hjälpa till vid hämtning och lämning så får du ju en chans att iallafall försöka etablera en relation med sonen. Det tar tid innan man slutar låta någon påverka ens liv och det enklaste sättet är att du inte ger pappan någon chans att påverka dej. Du har inte den tiden för ska du få en relation med sonen så måste det ske nu och inte sedan för då blir det ännu svårare.

Men snälla!! Än en gång - jag vill inte ha någon kontaktperson som hämtar och lämnar min unge! Detta ska man kunna göra själv och det är dit jag strävar! Om det så blir miljontals misslyckanden så ger jag inte upp!
Nu har jag iaf sonen på gården dom ggr han ska komma till mig, ett framsteg då jag inte fick in honom i bilen från sin pappa. Efter övertalning fick jag även in honom till mig. Hade jag ignorat telefonen så hade jag fått mina 3 timmar i lördags.

Snälla ni, respektera mig och mitt val nu!
Ni hade säkert gjort annorlunda, men ni är inte jag.

En jädra massa jag igen, men jag vet inte vem jag annars ska nämna...

Jag tror inte att en kontaktperson kommer att lösa detta. Ska en person åka till pappan och hämta sonen så ska pappan vilja gå med på det, vilket jag tror inte han gör pga sitt kontrollbehov.

 

[Teilani]

Sv: Trasigt mammahjärta

KL

Jag förstår Lipsy's motvilja till en kontaktperson som ska vara med hela tiden hon umgås med sin son. Hon har tröttnat på att hela tiden vika sig för pappans vilja och det är bra! Jag tror inte heller, som någon skrev innan, att pappan kan få igenom en kontaktperson då det kostar kommunen pengar. Och Tingsrätten så uppenbart avgjorde att det inte var Lipsy som var problemet...

Jag hoppas att du orkar kämpa vidare, att sonen bara stannade 13 minuter av 4 timmar för att pappan sedan ringde ut honom är ju sabotage från pappans sida. Det kommer att bli fler vändor i tingsrätten låter det som, under tiden får du fortsätta som du gjort. Ringa och prata med sonen på veckorna, du behöver ju inte ta upp att ni ska ses till helgen eftersom det säkert är skitjobbigt för honom. Prata om vad han gjort i skolan, lite allmänna grejor, vad han sett på tv, hade han kul hos fastern osv. Det verkade som om ni hade fått lite rutin på att ha telefonkontakt i alla fall, försök hålla fast vid det även om det känns motigt att han "inte vill" stanna hos dig på helgen.

 

[cirkus]

Sv: Trasigt mammahjärta

Men det är väl jättebra om du har en kontaktperson som faktiskt kan bevittna att allt det som pappan och hans fru säger om dig är bara skitsnack ! Låt det bli till din fördel istället för nackdel !

 

[cirkus]

Sv: Trasigt mammahjärta

Så du låter hellre det bli miljontals misslyckanden utan kontaktperson för att du har fått för dig att en kontaktperson är EMOT dig. Inse att det är ju precis tvärt om, personen finns ju där FÖR dig och sonen. Använd personen till din fördel.
Självklart är målet att allt ska fungera av sig själv, men det gör det inte som det är nu och än en gång, inse att pappan vill ju inte att du och sonen ska ha en fungerande relation. Du har tidigare sagt att du är beredd på att göra vadsomhelst för att den ska fungera. Det är som om du inte alls har fattat vad kontaktpersonen kan hjälpa dig med. Skäms du ?

 

[Presto]

Sv: Trasigt mammahjärta

Oj...hur många timmar tog det att snabbläsa detta?

haha det tog ett tag, men det var intressant läsning, dock lite surrealistiskt att det kan vara såhär. Tror inte jag har fattat att det är en riktigt person som sitter i denna sitsen, värsta mardrömmen ju

Det känns som att en kontaktperson kan vara en bra lösning, men kanske ändå inte. Med tanke på hur din son beter sig när han ska hem till dig och pojkens manipulativa pappa + fru och om man som utomstående kommer in och det enda man ser är just denna lilla delen av allt så skulle man nog bli fundersam som kontaktperson, och inte till din fördel.

Det enda kontaktpersonen kommer se är en pojke som inte vill till sin mamma och en pappa som inte vill lämna ifrån sig sin son mot sonens vilja. Kontaktpersonen vet ju inte vad som sker hemma hos pappan respektive mamman, hur pojken trivs och mår då.


Mitt råd är nog att fortsätta som du gör, d.v.s. stå på dig och var tuff! Ta med dej ditt barn hem till dig oavsett vad barnet eller pappa säger eller gör. Så länge barnet vill vara hos dej när han väl är det så är det bara att kämpa på. Ev. filma och ta mycket kort när han är hos dej, iaf om det skulle bli mer strul så har du det dokumenterat att han faktiskt trivs hos dej.