Trasigt mammahjärta

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

haha det tog ett tag, men det var intressant läsning, dock lite surrealistiskt att det kan vara såhär. Tror inte jag har fattat att det är en riktigt person som sitter i denna sitsen, värsta mardrömmen ju

Det känns som att en kontaktperson kan vara en bra lösning, men kanske ändå inte. Med tanke på hur din son beter sig när han ska hem till dig och pojkens manipulativa pappa + fru och om man som utomstående kommer in och det enda man ser är just denna lilla delen av allt så skulle man nog bli fundersam som kontaktperson, och inte till din fördel.

Det enda kontaktpersonen kommer se är en pojke som inte vill till sin mamma och en pappa som inte vill lämna ifrån sig sin son mot sonens vilja. Kontaktpersonen vet ju inte vad som sker hemma hos pappan respektive mamman, hur pojken trivs och mår då.


Mitt råd är nog att fortsätta som du gör, d.v.s. stå på dig och var tuff! Ta med dej ditt barn hem till dig oavsett vad barnet eller pappa säger eller gör. Så länge barnet vill vara hos dej när han väl är det så är det bara att kämpa på. Ev. filma och ta mycket kort när han är hos dej, iaf om det skulle bli mer strul så har du det dokumenterat att han faktiskt trivs hos dej.

Tack för dina ord!
Jag tror också på att det är för mig att fortsätta göra det jag gör, fast bättre och mer bestämd! Bli tuffare mot alla och köra stenhårt på hur det ska vara utan att ge vika.

Det kommer att bli mer turer till TR, dock sa domaren att nästa gång blir det allvar, så får se då.

Faktiskt så är jag på riktigt, jag sitter här just nu

 

[pigleton]

Sv: Trasigt mammahjärta

Hej har följt tråden i tysthet och tycker det är en fantastisk resa du gjort de senaste månaderna. Är så glad att du kommit så långt, för långt har du kommit. Ta en titt på dina första inlägg med nya glasögon på och fundera över hur du tänkte där och då. Nu när du förhoppningsvis fått lite distans till vissa saker kommer saker i ett helt annat ljus.

Jag läser också om din motvilja till kontaktperson och förstår att du ser det som att bli övervakad. Min erfarenhet är dock att dessa kontaktpersoner inte alls är till för att smälla någon på fingrarna utan snarare tvärtom, att stötta och vägleda vid behov. Om kontaktpersonen inte ser att något behov finns gällande dig kommer det snabbt fram och det hela avvecklas.

Att du säger ifrån till pappa är självklart bra, men tänk på att vara lite smart också. Även om de redan kammat noll för sitt snack går det ju alltid att bygga på mer negativt på deras konto. (Nu låter detta illvilligt som sjutton men det är inte riktigt så illa som det låter)

Jag tror inte att en kontaktperson kommer att lösa detta. Ska en person åka till pappan och hämta sonen så ska pappan vilja gå med på det, vilket jag tror inte han gör pga sitt kontrollbehov.

Just den här saken skulle ju du kunna dra oerhört mycket nytta av själv. Att en utomstående person som dessutom har detta som jobb får se pappans ovilja till samarbete. Dvs plus på ditt konto, minus på pappans. Dessutom är jag rätt säker på att en kontaktperson inte kommer att ge pappan chansen eller utrymmet att sabotera umgänget utan snarare tvärtom främja det.

Sen är alltid valet ditt i slutändan förstås men jag tror att det skulle vara ett ganska snabbt övergående skede samt kunna bygga för mer umgänge snabbare om det som kontaktpersonen ser är positivt.

 

[Petruska]

Sv: Trasigt mammahjärta

När jag och pappan blir ett team så skulle allt rulla på - men det är lättare sagt än gjort och jag tror att vägen dit är mkt lång.

Det tror inte jag att ni någonsin kommer att bli, och jag skulle inte spilla min kraft på att sträva efter det, om jag var du.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Det tror inte jag att ni någonsin kommer att bli, och jag skulle inte spilla min kraft på att sträva efter det, om jag var du.

Ganska klantigt skrivet av mig. Menade inte som att jag och pappan ska gå hand i hand som bästa vänner, utan jag menade att han och jag samarbetar som två föräldrar. Absolut inte att vi ska ringa varandra varje dag, pratas vid och ta en kaffe på stan. Utan att han är pappan och jag är mamman...ett team

 

[cirkus]

Sv: Trasigt mammahjärta

Du kan inte påverka honom. Du kommer att vara tvungen att överbevisa honom om din duglighet om och om igen. Vilket egentligen inte är så himla konstigt när man minns att du faktiskt varit ute ur barnets liv i två år.

Släpp dina naiva föreställningar och se verkligheten.

 

[Lupin]

Sv: Trasigt mammahjärta

Ursäkta, men är du säker på att du inte får utbrott på riktigt då? För du verkar få utbrott här i tråden så fort något går dig emot, som nu det här med kontaktperson. Du går i försvar och blir otrevlig. Du gör kanske samma sak IRL med, fast utan att se det själv?

 

[ptr]

Sv: Trasigt mammahjärta

Tog väck inlägget för det var irrelevant.

 

[TinyWiny]

Sv: Trasigt mammahjärta

! Om det så blir miljontals misslyckanden så ger jag inte upp!

Så du ser hellre miljontals misslyckanden än att en kontaktperson kommer in och det löser sig på några gånger? Jag förstår verkligen inte hur du tänker? Förstår du inte att för varje misslyckande så kommer du längre bort ifrån en fungerande relation med ditt barn.
Jag blir riktigt ledsen å ditt barns vägnar för han har rätt till en mamma och en pappa. Han har rätt att slippa dåligt samvete för vad han vill och inte vill. Jag tror att han hade tyckt att det vore väldigt skönt om han slapp ta alla beslut och istället bara kunde följa med.
En kontaktperson hade enbart varit till din fördel. Försök att se det. Det enda en kontaktperson gör är att se till att du får träffa ditt barn. Hen dömmer inte utefter huruvida ditt barn vill eller inte vill för hen är van vid att barnet har fått ta alltför stort ansvar i sådana här svåra frågor. Hen vet hur mycket föräldrar påverkar sina barn och hen vet att givetvis har boendeföräldern störst chans att påverka.
Jag tror inte att du och pappan någonsin kommer kunna samarbeta på ett naturligt vis. Det kommer alltid att vara krystat och med hävdelse behov inblandat. Det är bara naivt att tro att pappan någonsin kommer ge dej något gratis utan du kommer få kämpa för allt. Gör då din son den tjänsten att försöka lösa det här så smidigt som möjligt för honom. Han måste få vara viktigast i hela den här soppan. Inte prestigen från föräldrarnas håll.

 

[åke]

Sv: Trasigt mammahjärta

När man läser detta så undrar i alla fall jag om du verkligen är berädd att göra ALLT.....

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

När man läser detta så undrar i alla fall jag om du verkligen är berädd att göra ALLT.....

Ja, men du tror ju så mkt du...

*KL*

Orkar inte uppdatera tråden längre...

 

[Messy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Orkar inte uppdatera tråden längre...

Jo skit i de som ältar samma sak om igen, vi är några som håller tummarna och läser dagligen!

Alla har väl rätt att "tycka" men jag förstår att det blir jobbigt för dig att försvara dig hit och dit!
MEN vissa som har tyckt till har du ju tagit åt dig och vuxit med och blivit starkare!

 

[Mitten]

Sv: Trasigt mammahjärta

Ja, men du tror ju så mkt du...

*KL*

Orkar inte uppdatera tråden längre...

Jag hoppas du ångrar dig och fortsätter skriva! Läser den här tråden varje gång den uppdateras, även om jag inte skrivit i den förr... hoppas hårt på att ni får till det här, vilken lycka för pojken att få tillbaka sin mamma!
Det svåraste är nog att försöka ignorera pappans krångel. Jag har (tack och lov) inga erfarenheter att dela med mig av men jag håller tummar och tår för hela familjen. Du fixar det här!

 

[Isafold]

Sv: Trasigt mammahjärta

*kl*
Har sträckläst hela denna tråden igår och idag och måste bara säga vilken kämpe du är Lipsy!

Massor med styrkekramar till dig för att du orkar! Det är sååå lätt att sitta o dömma bakom tangentbordet att du ska göra si eller så och begära att du ska vara värsta superwoman med ett psyke av stål men verkligheten ser alltid annorlunda ut... Man har perioder med mycket energi o tänker "nu jävlar" och man har perioder som man bara grottar ner sig o inte ser ens det minsta lilla ljuset i tunneln långt där framme. Verkligheten är aldrig svart/vit utan full av massor med bra och dåliga gråa nyanser...och alla människor fungerar olika i olika situationer och det måste man acceptera.

Ser även genomgående många som är ganska färgade av sin egen bakgrund (vilket är fullt förståeligt) men därav lägger in värderingar från sina "fall" som i mitt tycke kanske inte hör hit.

Skulle jag sitta i din situation så hade jag för sonens och din skull bett om en kontaktperson men endast som hjälper till vid överlämning (absolut ingen "övervakning" om det går att specificera så pass mycket). Kan förstå att det är jobbigt för sonen (och dig) vid dessa överlämningar där sonen till viss del tvingas välja. Men om en utomstående kommer in så försvinner den biten. Sonen får glatt hänga med och pappan (och ev frun) ges ingen chans att kunna försöka manipulera varken dig eller sonen. Ni kan fukusera på att bygga upp er relation o du får mer kraft till andra "bakslag" som garanterat kommer komma.

Kan mycket väl förstå att det för dig kan kännas som ett nederlag för att pappan får som han vill men i detta läget ser jag endast det som positivt om det resulterar i ovanstående. Visst i en perfekt värld ska det inte behöva gå så långt men ibland måste man inse att man inte lever i en perfekt värld och aldrig kommer komma dit heller och då måste man ta de chanser som finns till att saker och ting ska kunna gå frammåt och det viktigaste här är och kommer alltid att vara din son som bevisligen tycker att detta är jättejobbigt oavsett om hans agerande beror på manipulation från sin pappa och fru eller ej...


Ville bara ge lite input från en helt utomstående och så klart massor med mer pepp och skulle du behöva så sparkar i baken oxå. Har du kommit så här långt är all din kamp förgäver som du ger upp nu (dvs kör hårt! )

 

[Jettan]

Sv: Trasigt mammahjärta

Har nu suttit och sträckläst din tråd, jag har våndadts tillsammans med dig, gråtit ett skvätt , blivit glad och varm i själen när det har gått bra för att sedan återigen bli helt förkräckt över hur du och din son behandlas av sonens fader och plastmamma...

Du har kommit så långt, men ändå ingenstans... Jag hoppas verkligen att det kommer lösa sig för dig och din son, men hade jag varit du hade jag ansökt om ensam vårdnad. Att sonen får byta skola spelar ingen roll, han skaffar nya kompisar, det brukar inte vara så svårt och hemskt som många vuxna tror.
Jag hade ansökt om ensam vårdnad dels av själviska själ, DU har rätt till ditt barn! En del har skrivit ganska hemska kommentarer här om hur självisk du är, men jag tänker vilken jävla förälder är inte det???? Man skaffar väl barn för att man vill ha barn till att börja med och inte för barnets skull???
Jag skulle också ansöka om ensam vårdnad eftersom sonen inte mår bra av det som pågår nu. Faderns fru påminner sjukt mycket om min brors fru, manipulativ, tror att alla i hela världen är emot henne och att alla hatar henne. Det går inte att komma överrens med sådana människor. ALDRIG.

Ja, du har varit frånvarande de senaste två åren, jättesynd, men man är inte mer än människa och nu har du chansen att göra om och göra rätt. Ta den och släpp aldrig taget! Både för dig och din sons skull!

Kämpa på och uppdatera hemskt gärna tråden om hur det går, vi är många som tror på dig och vill veta hur det går för dig, skit i att svara när pessimistiska idioter lämnar inlägg, bara låt oss som bryr oss om er få höra hur det går!

Lycka till och kämpa, kämpa! Du är en fantastisk mamma som kämpar så för din son och ditt ex och hans fru är riktiga rötägg som inte kan unna din son och dig en relation! De borde verkligen skämmas!
Styrke kramar i mängder!!!!

 

[Isafold]

Sv: Trasigt mammahjärta

Hihi, sitter o försöker hitta "gilla-knappen" till ditt inlägg...

Får trycka på den osynliga gilla knappen istället!

+1 på ditt inlägg!

 

[cannelia]

Sv: Trasigt mammahjärta

Har nu suttit och sträckläst din tråd, jag har våndadts tillsammans med dig, gråtit ett skvätt , blivit glad och varm i själen när det har gått bra för att sedan återigen bli helt förkräckt över hur du och din son behandlas av sonens fader och plastmamma...

Du har kommit så långt, men ändå ingenstans... Jag hoppas verkligen att det kommer lösa sig för dig och din son, men hade jag varit du hade jag ansökt om ensam vårdnad. Att sonen får byta skola spelar ingen roll, han skaffar nya kompisar, det brukar inte vara så svårt och hemskt som många vuxna tror.
Jag hade ansökt om ensam vårdnad dels av själviska själ, DU har rätt till ditt barn! En del har skrivit ganska hemska kommentarer här om hur självisk du är, men jag tänker vilken jävla förälder är inte det???? Man skaffar väl barn för att man vill ha barn till att börja med och inte för barnets skull???
Jag skulle också ansöka om ensam vårdnad eftersom sonen inte mår bra av det som pågår nu. Faderns fru påminner sjukt mycket om min brors fru, manipulativ, tror att alla i hela världen är emot henne och att alla hatar henne. Det går inte att komma överrens med sådana människor. ALDRIG.

Ja, du har varit frånvarande de senaste två åren, jättesynd, men man är inte mer än människa och nu har du chansen att göra om och göra rätt. Ta den och släpp aldrig taget! Både för dig och din sons skull!

Kämpa på och uppdatera hemskt gärna tråden om hur det går, vi är många som tror på dig och vill veta hur det går för dig, skit i att svara när pessimistiska idioter lämnar inlägg, bara låt oss som bryr oss om er få höra hur det går!

Lycka till och kämpa, kämpa! Du är en fantastisk mamma som kämpar så för din son och ditt ex och hans fru är riktiga rötägg som inte kan unna din son och dig en relation! De borde verkligen skämmas!
Styrke kramar i mängder!!!!

Jag tycker också att mamman ska kämpa på men vad är det du skriver egentligen? Att de två åren då mamma inte funnits spelar någon roll det är bara lite synd för hon är ju bara människa. Det är just dom här två åren som är av betydelse hur fortsättningen blir. Ensam vårdnad ? Varför då? Barnet känner ju henne inte.

 

[Magiana]

Sv: Trasigt mammahjärta

Ensam vårdnad ? Varför då? Barnet känner ju henne inte.

Förmodligen för att pappan inte samarbetar. Och vadå "barnet känner henne inte"? De har väl känt varandra i sju år innan mamman ställdes utanför. Jag har själv varit separerad i ett år från min mamma (i samma ålder) och inte hade jag några problem med att umgås med henne efteråt. Däremot tyckte jag att pappa kunde fara och flyga. Så att pappan skiljt sonen från sin mamma är ett mycket dåligt skäl till att motivera varför ensam vårdnad inte skulle vara bra. (F.ö. lägger jag mig inte i diskussionen om för eller emot delad/ensam vårdnad.)

 

[åke]

Sv: Trasigt mammahjärta

KL
Hur gick det i helgen TS?

 

[-westerngirl-]

Sv: Trasigt mammahjärta

Men jisses vad ni tjatar om en kontakt person, vill TS inte ha det så är det bara så!
Bättre att hämta i skolan på fredag em så är det nog enklast att få sonen med dig hem, kanske kan även lärarna få infon att det är Mamma och BARA mamma som hämtar på fredagar? så att de inte släpper iväg sonen med pappan.

Jag håller med petruska om att du verkar ha någon sorts undergivenhet gentemot pappan, men detta är något du får jobba på själv, men det kanske hade varit skönt om din sambo följer med dig vid alla möten med pappan som stöd för dig? jag tvivlar inte på hans stöd mot dig..men då kanske ha kan påmina dig om att inte ge dig? det är alltid svårt att stå själv helst om pappan även har sin sambo med sig.

Jag önskar dig och din son all lycka i framtiden!
Kram

 

[Messy]

Sv: Trasigt mammahjärta

hur går det

skit i alla dumma, vi som bryr oss vill gärna veta