- Status
Sv: Trasigt mammahjärta
Jag vet inte heller, men jag tror inte att det funkar att tiga ihjäl det som varit. Hur ska barnet då kunna veta att det inte händer igen? Om en förälder bara kan försvinna utan förklaring kan det ju hända igen.
Min dotter har blivit övergiven av sin pappa men de har inte återförenats. Tvivlar på att de någonsin kommer att göra det. Hon bär på en stor sorg av att ha blivit övergiven och hon har mycket svårt med att lita på människor. Hon är rädd för att bli övergiven och bortvald igen.
Jag vet inte heller, men jag tror inte att det funkar att tiga ihjäl det som varit. Hur ska barnet då kunna veta att det inte händer igen? Om en förälder bara kan försvinna utan förklaring kan det ju hända igen.
Min dotter har blivit övergiven av sin pappa men de har inte återförenats. Tvivlar på att de någonsin kommer att göra det. Hon bär på en stor sorg av att ha blivit övergiven och hon har mycket svårt med att lita på människor. Hon är rädd för att bli övergiven och bortvald igen.
ameo
Moderator
Sv: Trasigt mammahjärta
den som blir sviken och övergiven har nog svårt att hitta tilliten igen, oavsett när i livet det sker och om den som sviker är en förälder, vän eller partner.
Jag håller med om att mamman i den här tråden har en hel del att bevisa för sin son, att hon är pålitlig och inte kommer svika den här gången. Men jag tror inte man vinner något på att älta hela historien på djupet i nuläget, utan jag håller nog med honung. Erkänna att saker och ting har gått fel och att man inte alltid gör rätt val i livet ens som vuxen. Kanske tala om för sonen att "vi kan prata mer om det senare, om du har fler frågor, men just nu fokuserar vi på nuet för att hitta varandra igen".
Det är ju både mamman och pappan som har gjort "fel" i det här fallet. Man vet ju inte heller vad pappan har sagt till sonen och det tycker jag nog är det mest skrämmande. Har pappan sagt att mamman inte vill träffa barnet? Eller har han fortsatt att tala gott om mamman trots att han inte låtit henne träffa barnet?
Min spontana känsla, som förälder (om jag hade varit i samma sits), är att jag nog hade velat säga till barnet att "jag har hela tiden längtat så efter att få träffa dig, men har av olika skäl låtit mig hindras och inte förrän nu varit stark nog att verkligen ta tag i det". Men jag vet inte om det är rätt eller fel...
Nu hoppas jag bara att allt går bra för ts och hennes barn!
den som blir sviken och övergiven har nog svårt att hitta tilliten igen, oavsett när i livet det sker och om den som sviker är en förälder, vän eller partner.
Jag håller med om att mamman i den här tråden har en hel del att bevisa för sin son, att hon är pålitlig och inte kommer svika den här gången. Men jag tror inte man vinner något på att älta hela historien på djupet i nuläget, utan jag håller nog med honung. Erkänna att saker och ting har gått fel och att man inte alltid gör rätt val i livet ens som vuxen. Kanske tala om för sonen att "vi kan prata mer om det senare, om du har fler frågor, men just nu fokuserar vi på nuet för att hitta varandra igen".
Det är ju både mamman och pappan som har gjort "fel" i det här fallet. Man vet ju inte heller vad pappan har sagt till sonen och det tycker jag nog är det mest skrämmande. Har pappan sagt att mamman inte vill träffa barnet? Eller har han fortsatt att tala gott om mamman trots att han inte låtit henne träffa barnet?
Min spontana känsla, som förälder (om jag hade varit i samma sits), är att jag nog hade velat säga till barnet att "jag har hela tiden längtat så efter att få träffa dig, men har av olika skäl låtit mig hindras och inte förrän nu varit stark nog att verkligen ta tag i det". Men jag vet inte om det är rätt eller fel...
Nu hoppas jag bara att allt går bra för ts och hennes barn!
Sv: Trasigt mammahjärta
Nej, jag tror inte att det på något vis kan liknas vid att förlora en vän eller en partner. Att förlora en förälder när man är barn står i särställning bland svek. Det är min övertygelse.
Så tror jag att jag också hade gjort. Det fundamentala felet hade jag ju inte kunnat göra ogjort.
Det hoppas jag också!
Nej, jag tror inte att det på något vis kan liknas vid att förlora en vän eller en partner. Att förlora en förälder när man är barn står i särställning bland svek. Det är min övertygelse.
Så tror jag att jag också hade gjort. Det fundamentala felet hade jag ju inte kunnat göra ogjort.
Det hoppas jag också!
Sv: Trasigt mammahjärta
Håller absolut med. Föräldrar är de som ska finnas oavsett om alla andra sviker, som ska älska en oavsett vad. Därför är ett föräldrasvek så oerhört mycket större.
Håller absolut med. Föräldrar är de som ska finnas oavsett om alla andra sviker, som ska älska en oavsett vad. Därför är ett föräldrasvek så oerhört mycket större.
ameo
Moderator
Sv: Trasigt mammahjärta
absolut större, det håller jag med om
men även "mindre" svek, från t.ex vänner eller partner, orsakar djupa sår som är svåra att läka för den som blir utsatt. Att våga känna tillit efter ett svek är ett väldigt stort steg att ta, oavsett vem som har svikit.
Sen får man inte glömma att det är den svikne som vet hur hårt det tagit och att det i det här fallet sannolikt beror mycket på vad barnets pappa har sagt till barnet. Jag menar, det är skillnad på -18 och -156, även om båda är iskalla.
absolut större, det håller jag med om
men även "mindre" svek, från t.ex vänner eller partner, orsakar djupa sår som är svåra att läka för den som blir utsatt. Att våga känna tillit efter ett svek är ett väldigt stort steg att ta, oavsett vem som har svikit.
Sen får man inte glömma att det är den svikne som vet hur hårt det tagit och att det i det här fallet sannolikt beror mycket på vad barnets pappa har sagt till barnet. Jag menar, det är skillnad på -18 och -156, även om båda är iskalla.
Sv: Trasigt mammahjärta
Jag tycker fortfarande att du gravt förringar just föräldrasveket. Nu är jag inte övergiven av någon förälder, men av vad jag ser omkring mig, så är det en direkt förolämpning att ens jämföra det med att bli "sviken" i kärlek. Våra partners är öht inte förpliktade att stanna hos oss, de är inte ens förpliktade att tala sanning till oss, och våra egna liv och självbilder är inte beroende av våra partners, på ett sätt som ens är i närheten av hur vi är beroende av våra föräldrar som barn.
Däremot hittar vi ju fler rörande och berörande berättelser om svek från kärlekspartners, både bland människor vi känner och i litteratur, musik etc. Och "kärlekssvek" är lättare att prata om, man är någorlunda vuxen då det sker, etc.
Sen skulle jag säga att vi inte har någon aning om vad pappan har sagt i det här fallet, och vi har ingen aning om hur det kan ha påverkat barnet.
Mamman har i det här fallet varit borta. Och inget i tråden förklarar särskilt väl varför, förutom att pappan försökte hindra henne och lyckades (genom att flytta sex mil bort, i stort sett).
Jag tycker kort sagt att det TS skriver tyder på att hon underskattar svårigheten för barnet här. Och att hon överskattar sådant som barnets slängkyssar.
Jag tycker fortfarande att du gravt förringar just föräldrasveket. Nu är jag inte övergiven av någon förälder, men av vad jag ser omkring mig, så är det en direkt förolämpning att ens jämföra det med att bli "sviken" i kärlek. Våra partners är öht inte förpliktade att stanna hos oss, de är inte ens förpliktade att tala sanning till oss, och våra egna liv och självbilder är inte beroende av våra partners, på ett sätt som ens är i närheten av hur vi är beroende av våra föräldrar som barn.
Däremot hittar vi ju fler rörande och berörande berättelser om svek från kärlekspartners, både bland människor vi känner och i litteratur, musik etc. Och "kärlekssvek" är lättare att prata om, man är någorlunda vuxen då det sker, etc.
Sen skulle jag säga att vi inte har någon aning om vad pappan har sagt i det här fallet, och vi har ingen aning om hur det kan ha påverkat barnet.
Mamman har i det här fallet varit borta. Och inget i tråden förklarar särskilt väl varför, förutom att pappan försökte hindra henne och lyckades (genom att flytta sex mil bort, i stort sett).
Jag tycker kort sagt att det TS skriver tyder på att hon underskattar svårigheten för barnet här. Och att hon överskattar sådant som barnets slängkyssar.
Sv: Trasigt mammahjärta
Både och kanske. Vi har ju som sagt ingen aning om vad som sagts. Men tusan vet om det inte är bättre oavsett vad han sagt än "att det liksom bara blev så". Om det inte finns någon anledning, hur dum den än må vara, så kan det ju i ett sviket barns huvud hända igen när som helst.
Och jag håller med Petruska, att bli sviken av en vän eller en kärlek är inte ens i närheten av att bli sviken av en förälder. Jag kan citera min dotter: "Om inte ens min pappa vill ha mig, vem vill då ha mig?"
Både och kanske. Vi har ju som sagt ingen aning om vad som sagts. Men tusan vet om det inte är bättre oavsett vad han sagt än "att det liksom bara blev så". Om det inte finns någon anledning, hur dum den än må vara, så kan det ju i ett sviket barns huvud hända igen när som helst.
Och jag håller med Petruska, att bli sviken av en vän eller en kärlek är inte ens i närheten av att bli sviken av en förälder. Jag kan citera min dotter: "Om inte ens min pappa vill ha mig, vem vill då ha mig?"
Sv: Trasigt mammahjärta
Både Snuffsan & Petruska:
I beg to differ (som vanligt.. )
MIN personliga erfarenhet och upplevelse, är att min fysiskt närvarande förälder, som oupphörligen svartmålade och baktalade min fysiskt frånvarande förälder - är den som svikit mig mest.
Och jag kan ärligt säga att jag har fan problem med att hantera detta. Jag har svårt att förlåta, och iom mitt eget föräldraskap ser jag ganska klart och tydligt att föräldraskap handlar så mycket så mycket så vansinnigt mycket mer än om blott den fysiska närvaron.
Jag har flera år som är blanka i min relation till en saknad förälder. Har inga minnen av den föräldern alls under ganska många år och har inga (minnes)bilder, ingen som kan klargöra situationer, skeenden eller händelser alls. Bara en bitter gammal förälder som fortfarande efter alla år trots den andra förälderns bortgång, baktalar och nedvärderar. DET gör mig vansinnig. Jag har frånsagt mig den här förälderns åsikter, vilket alltså i praktiken gör att jag saknar den andra föräldern ännu mer då det blir no-no att tala om denne. Jag har INGEN som kan ge mig bilder av vårt förhållande när jag var liten, så som bara den andra föräldern kan om den andra föräldern. Jag har vansinnigt svårt att låta bli att idealisera min frånvarande förälder, och vansinnigt svårt att låta bli att tycka den förälder jag vuxit upp med i huvudsak sviker mig. För det är precis vad den gör.
Både Snuffsan & Petruska:
I beg to differ (som vanligt..
)MIN personliga erfarenhet och upplevelse, är att min fysiskt närvarande förälder, som oupphörligen svartmålade och baktalade min fysiskt frånvarande förälder - är den som svikit mig mest.
Och jag kan ärligt säga att jag har fan problem med att hantera detta. Jag har svårt att förlåta, och iom mitt eget föräldraskap ser jag ganska klart och tydligt att föräldraskap handlar så mycket så mycket så vansinnigt mycket mer än om blott den fysiska närvaron.
Jag har flera år som är blanka i min relation till en saknad förälder. Har inga minnen av den föräldern alls under ganska många år och har inga (minnes)bilder, ingen som kan klargöra situationer, skeenden eller händelser alls. Bara en bitter gammal förälder som fortfarande efter alla år trots den andra förälderns bortgång, baktalar och nedvärderar. DET gör mig vansinnig. Jag har frånsagt mig den här förälderns åsikter, vilket alltså i praktiken gör att jag saknar den andra föräldern ännu mer då det blir no-no att tala om denne. Jag har INGEN som kan ge mig bilder av vårt förhållande när jag var liten, så som bara den andra föräldern kan om den andra föräldern. Jag har vansinnigt svårt att låta bli att idealisera min frånvarande förälder, och vansinnigt svårt att låta bli att tycka den förälder jag vuxit upp med i huvudsak sviker mig. För det är precis vad den gör.
ameo
Moderator
Sv: Trasigt mammahjärta
Sen finns det grader i helvetet och frågan är om man kan gradera svek? Vem är värst?
Och jag vidhåller att det är skillnad på hur djupa såren blivit beroende på hur pappan (i det här fallet) har agerat och resonerat runt den obefintliga kontakten med mamman. Har pappan baktalat mamman och ideligen upplyst sonen om hur ointresserad mamman är av sitt barn och hur olämplig hon är som förälder? Eller har han talat väl om mamman trots den uteblivna kontakten? Kanske har han haft någon ytterst trovärdlig förklaring gentemot barnet om varför mamman stängts ute ur pojkens liv? Detta har vi ingen aning om och det spelar väl egentligen ingen roll för oss. Men jag är övertygad om att det spelar stor roll för pojkens inställning till sin mamma.
Jag förringar ingenting alls. Jag menar att de sår som ett svek från en närstående orsakar är väldigt svåra för samma närstående att reparera. Det är svårt för den som blivit övergiven att känna tillit till den som lämnat och den som lämnat måste nog jobba hårt och aktivt för att visa att den är värd att litas på.
Sen finns det grader i helvetet och frågan är om man kan gradera svek? Vem är värst?
Och jag vidhåller att det är skillnad på hur djupa såren blivit beroende på hur pappan (i det här fallet) har agerat och resonerat runt den obefintliga kontakten med mamman. Har pappan baktalat mamman och ideligen upplyst sonen om hur ointresserad mamman är av sitt barn och hur olämplig hon är som förälder? Eller har han talat väl om mamman trots den uteblivna kontakten? Kanske har han haft någon ytterst trovärdlig förklaring gentemot barnet om varför mamman stängts ute ur pojkens liv? Detta har vi ingen aning om och det spelar väl egentligen ingen roll för oss. Men jag är övertygad om att det spelar stor roll för pojkens inställning till sin mamma.
Sv: Trasigt mammahjärta
Hej på er!
Nu har jag problem igen med denna pappa och fru och jag är så ledsen och besviken!
Jag berättar lite kortfattat:
Sonen var här i lördags med sin pappa. Vi hade jättetrevlig och roligt.
När det började vara dags för dom att åka hem så vänder sig sonen till mig och frågar när han ska komma hit igen.
Till helgen, svarar jag och han blir glad.
Då säger pappan att han har fotbollscup på söndagen då vi hade bestämt att han skulle komma till mig.
Jag frågar då pappan om vi kan göra ett byte, att han istället kommer hit på lördagen (Jag kan inte köra till fotbollen på söndag)
-Ja, då får du fråga sonen, säger pappan. Men jag behövde inte fråga då sonen på en gång sa att han inte ville spela fotboll utan ville komma hit.
Så vi bestämde då att sonen skulle få slippa fotbollen och komma till mig i stället.
Igår kväll skickar pappan ett sms där han skriver att sonen nu vill åka till fotbollen.
Jag svarar tillbaka att jag inte har någon möjlighet att skjutsa han dit och frågar igen om han kan komma på lördagen.
Pappan svarar då att så "säger inte domen utan antingen så åker jag med han till fotbollen eller så kommer han inte alls till dig".
Jag svarar tillbaka att sonen får göra som han vill, men att jag och min sambo jättegärna vill att han kommer hit, ifall han vill det.
Får svar från pappan som skriver: "ok, då säger jag till sonen att du förbjuder han att åka till fotbollen".
Försökte då ringer pappan som inte svarade
Han har inte svarat idag heller!
Jag blir så ledsen, men samtidigt förstår jag pappan. Domen ska följas, men om vi både är med på det, varför inte bara kastbyta dag?!
Varför gick pappan med på denna söndag om han visste om att det var fotbollcup?
Hej på er!
Nu har jag problem igen med denna pappa och fru och jag är så ledsen och besviken!
Jag berättar lite kortfattat:
Sonen var här i lördags med sin pappa. Vi hade jättetrevlig och roligt.
När det började vara dags för dom att åka hem så vänder sig sonen till mig och frågar när han ska komma hit igen.
Till helgen, svarar jag och han blir glad.
Då säger pappan att han har fotbollscup på söndagen då vi hade bestämt att han skulle komma till mig.
Jag frågar då pappan om vi kan göra ett byte, att han istället kommer hit på lördagen (Jag kan inte köra till fotbollen på söndag)
-Ja, då får du fråga sonen, säger pappan. Men jag behövde inte fråga då sonen på en gång sa att han inte ville spela fotboll utan ville komma hit.
Så vi bestämde då att sonen skulle få slippa fotbollen och komma till mig i stället.
Igår kväll skickar pappan ett sms där han skriver att sonen nu vill åka till fotbollen.
Jag svarar tillbaka att jag inte har någon möjlighet att skjutsa han dit och frågar igen om han kan komma på lördagen.
Pappan svarar då att så "säger inte domen utan antingen så åker jag med han till fotbollen eller så kommer han inte alls till dig".
Jag svarar tillbaka att sonen får göra som han vill, men att jag och min sambo jättegärna vill att han kommer hit, ifall han vill det.
Får svar från pappan som skriver: "ok, då säger jag till sonen att du förbjuder han att åka till fotbollen".
Försökte då ringer pappan som inte svarade
Han har inte svarat idag heller!
Jag blir så ledsen, men samtidigt förstår jag pappan. Domen ska följas, men om vi både är med på det, varför inte bara kastbyta dag?!
Varför gick pappan med på denna söndag om han visste om att det var fotbollcup?
Sv: Trasigt mammahjärta
För bara några inlägg sen var det du som påpekade det viktiga med att domen följs till punkt och pricka. Vilket det mycket riktigt är i början av ett samarbete.
Eftersom det är söndag som är din dag får du ju mycket riktigt bestämma om det blir fotboll eller inte.
Sonen är med i ett lag som har träningar och matcher och kompisar. Det är en del av hans liv. Det får båda föräldrarna ta ansvar för. Din dag - du kör till de aktiviteter som är planerade. Du kommer säkert att vara med och planera så småningom, men fotboll är något sonen varit med i tidigare, då får man anpassa sig.
Jag kan inte se hur du kan kräva att få byta dag. Jag kan inte heller förstå varför det skulle tagits upp när ni planerade dagar. Det är sin sak om sonen hade häst och skulle iväg till tränare, då kan kanske inte den andra föräldern bara hoppa in och lasta och köra, men fotbollen får du ta hand om. Det är en del av din föräldraroll.
För bara några inlägg sen var det du som påpekade det viktiga med att domen följs till punkt och pricka. Vilket det mycket riktigt är i början av ett samarbete.
Eftersom det är söndag som är din dag får du ju mycket riktigt bestämma om det blir fotboll eller inte.
Sonen är med i ett lag som har träningar och matcher och kompisar. Det är en del av hans liv. Det får båda föräldrarna ta ansvar för. Din dag - du kör till de aktiviteter som är planerade. Du kommer säkert att vara med och planera så småningom, men fotboll är något sonen varit med i tidigare, då får man anpassa sig.
Jag kan inte se hur du kan kräva att få byta dag. Jag kan inte heller förstå varför det skulle tagits upp när ni planerade dagar. Det är sin sak om sonen hade häst och skulle iväg till tränare, då kan kanske inte den andra föräldern bara hoppa in och lasta och köra, men fotbollen får du ta hand om. Det är en del av din föräldraroll.
Sv: Trasigt mammahjärta
Att det var cup just den dagen måste dom ha vetat om eftersom det är 20 mil enkel väg dit.
Nu är det tyvärr så att jag har inte möjlighet att åka dit på söndag.
Jag skrev att domen ska följas och att jag förstår pappan och om nu sonen vill på fotbollen så ska han få åka dit, men då får pappan skjutsa honom.
Om sonen ändå vill komma till mig så hade det gått att lösa att han antingen kommer på lördagen eller helt enkelt skippar fotbollen.
Men varför säga till honom att jag förbjuder honom att spela fotboll?
J-vligt onödigt tycker jag, då det inte ligger till så.
Att det var cup just den dagen måste dom ha vetat om eftersom det är 20 mil enkel väg dit.
Nu är det tyvärr så att jag har inte möjlighet att åka dit på söndag.
Jag skrev att domen ska följas och att jag förstår pappan och om nu sonen vill på fotbollen så ska han få åka dit, men då får pappan skjutsa honom.
Om sonen ändå vill komma till mig så hade det gått att lösa att han antingen kommer på lördagen eller helt enkelt skippar fotbollen.
Men varför säga till honom att jag förbjuder honom att spela fotboll?
J-vligt onödigt tycker jag, då det inte ligger till så.
Sv: Trasigt mammahjärta
Det är olika dagar, inte bara just söndagar jag ska ha honom.
Klart jag ställer upp och kör honom till sina träningar/cuper. Men just nu på söndag går det inte.
Det är olika dagar, inte bara just söndagar jag ska ha honom.
Klart jag ställer upp och kör honom till sina träningar/cuper. Men just nu på söndag går det inte.
Sv: Trasigt mammahjärta
Men du, jag kan uppriktigt sagt inte förstå att det kan finns något som övertrumfar att vara med sonen just nu. Oavsett om det är 20 mil. Förstår du att det är ännu ett svek ? Hade jag varit i din situation hade jag fan åkt till månen om det så krävts, men inget, absolut INGET hade kunnat få mig att säga - det går inte. (Jo, min egna begravning möjligen)
Du kan vara hur besviken du vill, men vad tror du att sonen känner inför att du inte har möjlighet/kan inte nu på söndag. Det är ju bara en bekräftelse på de senaste åren.
(Ursäkta att jag är sträng ! Men jag vill att du ska skärpa dig och verkligen tänka ur ett annat perspektiv här)
Men du, jag kan uppriktigt sagt inte förstå att det kan finns något som övertrumfar att vara med sonen just nu. Oavsett om det är 20 mil. Förstår du att det är ännu ett svek ? Hade jag varit i din situation hade jag fan åkt till månen om det så krävts, men inget, absolut INGET hade kunnat få mig att säga - det går inte. (Jo, min egna begravning möjligen)
Du kan vara hur besviken du vill, men vad tror du att sonen känner inför att du inte har möjlighet/kan inte nu på söndag. Det är ju bara en bekräftelse på de senaste åren.
(Ursäkta att jag är sträng ! Men jag vill att du ska skärpa dig och verkligen tänka ur ett annat perspektiv här)
Sv: Trasigt mammahjärta
När jag skriver att jag verkligen inte kan just den här söndagen så måste du/ni förstå att det verkligen inte går.
Varför tänker jag inte skriva ut, men det går inte helt enkelt denna gång.
Orsaken vet pappan om.
Hur det än blir så kommer jag att svika igen!
Faan!!!
När jag skriver att jag verkligen inte kan just den här söndagen så måste du/ni förstå att det verkligen inte går.
Varför tänker jag inte skriva ut, men det går inte helt enkelt denna gång.
Orsaken vet pappan om.
Hur det än blir så kommer jag att svika igen!
Faan!!!
I
Iseeufag
Sv: Trasigt mammahjärta
Har läst nästan hela tråden, och kan inte annat än hålla med här.. TS, oavsett vad problem som ligger bakom borde det ju gå att lösas? Det är din son, som du inte träffat ordentligt på TVÅ ÅR. Du gnäller om att pappan ska fixa allt perfekt, och du börjar redan krångla med umgänget? Nä, borde kunna gå och hyra en bil och köra honom till fotbollen. Jag skulle då inte vilja svika honom IGEN.
Har läst nästan hela tråden, och kan inte annat än hålla med här.. TS, oavsett vad problem som ligger bakom borde det ju gå att lösas? Det är din son, som du inte träffat ordentligt på TVÅ ÅR. Du gnäller om att pappan ska fixa allt perfekt, och du börjar redan krångla med umgänget? Nä, borde kunna gå och hyra en bil och köra honom till fotbollen. Jag skulle då inte vilja svika honom IGEN.
Sv: Trasigt mammahjärta
Varför hyra en bil när min bil står på parkeringen?
Var har du fått att det är bilproblem problemet är?
Varför hyra en bil när min bil står på parkeringen?
Var har du fått att det är bilproblem problemet är?
I
Iseeufag
Sv: Trasigt mammahjärta
För att om du har bilen på parkeringen hoppas jag verkligen att du skojar när du säger att du inte kan hjälpa din son
Varför hyra en bil när min bil står på parkeringen?
Var har du fått att det är bilproblem problemet är?
För att om du har bilen på parkeringen hoppas jag verkligen att du skojar när du säger att du inte kan hjälpa din son
- Status
Liknande trådar
Senast: Anonymisten
·
Kropp & Själ
Varning för långt inlägg, men jag hopps att ni orkar läsa och svara på mina frågor i slutet.
Igår fick jag domen, utmattningssyndrom...
Senast: Trott
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Borlänges nya ridhus igång – efter tio års väntan: ”Hästarna känns gladare här”- Hästnyheter Redan 2015 rapporterade SVT att spaden snart skulle sättas i marken för Borlänges nya ridsportanläggning. Men efter många förseningar...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 233
- Hästnyheter
-
Ridklubbar i kris får stora bidrag – men det räcker inte
- Hästnyheter Flera ridklubbar har fått ekonomiska problem i takt med att kostnaderna har ökat. Flera ridklubbar i Göteborgsområdet får nu ett...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 260
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Dejtingtråden del 38- Relationer Har pratat ovanligt mycket med S den här veckan så nu ska vi ses på lördag. Det är mer än tre månader sedan vi sågs utanför jobbet...
- Bison
- Svar: 669
- Visningar: 67 168
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Målbilder för trubbnosar.- Hundavel & Ras Strabismus heter det och togs ur rasstandarden i FCI, dock fortfarande finns kvar i b.la AKC. Angående pekingese så har dom hundarna...
- Puffindog
- Svar: 472
- Visningar: 19 219
- Hund
Hästrelaterat
-
WE-tråden- Övr. Grenar Så jäkla grymt! Otroligt bra!
- fio
- Svar: 496
- Visningar: 45 850
- Grenar
-
Skadade hästar och konvalescenter- Hästvård Jag förstår hur du tolkade. Ofta saluförs tillskott med djävulsklo väldigt luddigt. Och visst hårddrar man så lindrar värk är samma sak...
- Alexandra_W
- Svar: 366
- Visningar: 33 342
- Vård
