Trasigt mammahjärta

[KrullTroll]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag kan bara instämma i det du skrivet Petruska.
Nu HAR jag ju då ett bonusbarn med en mamma som svikit och åter svikit under en massa år, jag har funnits där, men vem är det som i slutändan får skiten när mamman behagar visa sig?
Jo, det är den där hemska bonusmamman som är en satkärring för att hon bryr sig och är orolig över umgänget.
Men varför ska man bli förvånad? Är man inte biomamma så är man per se en fruktansvärd människa som på något märkligt vis styr och förhäxar biopappan som egentligen är en SÅ snäll människa, BARA inte den där plastmamman hade kommit i i hans liv....

Känner igen mig allt för väl i det där...

 

[KrullTroll]

Sv: Trasigt mammahjärta

Det handlar inte om att älta. Det handlar om att man måste se vad som hänt och inse att det satt spår i barnet och utgå därifrån när man gör en omstart i umgänget. Det går inte att sudda ut de åren bara för att det kommer en dom. Oavsett vem som gjort fel så är det gjort och det måste man ta hänsyn till.

Amen to that

 

[Snuffsan]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag är förvånad över hur lätt flera i tråden tar på återföreningen mellan mor och son. Har ni inga fader-/moderlösa i er närhet? Har ni aldrig sett hur laddat det är för dem, högt upp i vuxen ålder?

Jag har det och jag håller med dig.

Därför vill jag ställa frågan till ts: Hur möter du pojkens undran över varför du varit frånvarande?

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag har det och jag håller med dig.

Därför vill jag ställa frågan till ts: Hur möter du pojkens undran över varför du varit frånvarande?

Ja du, jag vet inte hur ärlig jag ska vara den dagen frågan kommer.
Jag får försöka lägga fram sanningen på ett förfinat sätt! Kanske lite väl hårt att gå ut och säga att "din pappa har hindrat mig".

Men sanningen kommer att komma fram, men det får vänta några år till, om sonen då vill veta sanningen.

Har tyvärr inget bättre svar till dig, man får ta det som det kommer och göra det bästa av det helt enkelt.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Nu har vi haft vår träff dag 2

Allt gick jättebra, småpratade lite med pappan om både det ena och det andra. Frun pratade inte med mig, men jag hade inte förväntat mig något annat. Idag var fruns föräldrar med också, så jag har nog snart träffat hela släkten deras.

Nåja, inte hela världen!

Träningen började och frun ropar på sonen, hon säger till sonen "under pauserna så kommer du och sitter här med oss, ingen annanstans, visst?"
"mmm" svarade sonen och sprang iväg.

Jag satte mig en bit bort och hejade på sonen. Han vinkade några ggr till mig. En lagkamrat frågade då sonen vem han vinkar till och sonen svarar "det är min mamma" och så vinkade han igen till mig
Behöver jag beskriva känslan jag fick då?

Träningen slutade och frun ropar på pappan och sonen, pappan säger då att han ska gå och prata med mig och sonen följer efter. Frun ropar då att hon åker om 2 min och har dom inte kommit då får dom gå hem. Jag ropar tillbaka "jag kan skjutsa hem dom om du har bråttom hem." Hon svarade dock inte men jag fick lite egen tid med sonen, vi sparkade lite boll och busade lite. Pappan och jag pratade och pappan sa "sonen har väntat hela dan på att du ska komma, han har tjatat och frågat vad klockan är varje minut nästan."

Frun började tuta och varva med bilen så jag säger till pappan "gå ni innan det blir skilsmässa" och pappa skrattade till.
Dom sätter sig i bilen och jag hör hur ett jävla liv bryter ut i bilen och hon gasar iväg!
I bakrutan sitter det en liten blond pojke, vinkar och slänger en slängkyss åt mig

På vägen hem satt jag och funderade och kom fram till detta - Frun får vara hur mkt i vägen hon vill, det är jag som är mamma och den titeln kan hon aldrig ta ifrån mig.

Nästa träff är på lördag och då ska vi grilla och besöka skateparken!

 

[Messy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag tycker att det låter som att pappan faktiskt VILL ha en sund relation till sin sons mamma men att frun gör så han får lida.... Hon är kanske supersvartsjuk och tror att du ska "ta tillbaka" honom?

Vad händer om du förklarar för frun att du inte har NÅGRA som helst avsikter att splittra dem, att allt du vill är att din son ska få umgås med sin mamma och att du saknar honom något fruktansvärt. Fråga om hon inte ser hur glad sonen är att han får träffa dig...
Kanske ska säga något i stil med "jag är glad att han mår bra, han verkar ha ett kärleksfullt och tryggt hem"... du fattar, NÅGOT som hon kanske kan se som beröm för att hon har "skött din plats" under 2 år...
Hon älskar förmodligen din son och är livrädd att han ska försvinna?!

Hoppas verkligen att allt blir bra, så himla glad för din skulle, och extra glad för din sons skull!!! Han verkar stolt och väldigt glad att ha fått tillbaka sin mamma

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag tycker att det låter som att pappan faktiskt VILL ha en sund relation till sin sons mamma men att frun gör så han får lida.... Hon är kanske supersvartsjuk och tror att du ska "ta tillbaka" honom?

Vad händer om du förklarar för frun att du inte har NÅGRA som helst avsikter att splittra dem, att allt du vill är att din son ska få umgås med sin mamma och att du saknar honom något fruktansvärt. Fråga om hon inte ser hur glad sonen är att han får träffa dig...
Kanske ska säga något i stil med "jag är glad att han mår bra, han verkar ha ett kärleksfullt och tryggt hem"... du fattar, NÅGOT som hon kanske kan se som beröm för att hon har "skött din plats" under 2 år...
Hon älskar förmodligen din son och är livrädd att han ska försvinna?!

Hoppas verkligen att allt blir bra, så himla glad för din skulle, och extra glad för din sons skull!!! Han verkar stolt och väldigt glad att ha fått tillbaka sin mamma

Det där var ingen dum ide, dock är det svårt och prata med en mussla
Men iofs, hon behöver inte ha något svar tillbaka. Det där ska jag absolut lägga fram vid tillfälle!

 

[Modett]

Sv: Trasigt mammahjärta

Först och främst, så tycker jag Messys förslag lät klokt

Men sen; hennes beteende vid träff två måste väl definitivt gå stick i stäv emot domen? Jag har absolut noll erfarenhet av liknande tvister, vad säger advokaten?

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Först och främst, så tycker jag Messys förslag lät klokt

Men sen; hennes beteende vid träff två måste väl definitivt gå stick i stäv emot domen? Jag har absolut noll erfarenhet av liknande tvister, vad säger advokaten?

Jag pratade bara en kortis med advokaten och hon tyckte att hennes beteende inte alls var okej. Hon hade inte tid och diskutera saken vidare då hon skulle till tingsrätten men hon skulle återkomma nästa vecka. Undertiden ska jag bara köra på som om inget har hänt.

Imorgon ska dom iaf komma hem till mig och då kan frun inte följa med. Min sambo har jag kört iväg och sagt att han kan komma hem precis innan som åker hem så får han hälsa på sonen.

Först tänkte jag att sambon kan få vara hemma, men jag tänker inte göra så att dom kan använda nånting emot mig om det blir nånting mer. Domen säger att endast vi 3 får närvara under träffarna nu i början. Och det gäller bara dom 3 träffarna denna vecka.
Så jag förstår inte varför frun inte har kunnat offra sig och låtit bli att vara med dom 2 första träffarna, för sen får hon ju enligt domen vara med?!

Min sambo kommer att få träffa sonen senare, redan nästa helg då han kommer hit utan sin pappa!

 

[Messy]

Sv: Trasigt mammahjärta

gör inte samma misstag nu... låt INTE sambon komma hem och hälsa imrg.. det kommer lätt kunna användas emot dig.

 

[vallhund]

Sv: Trasigt mammahjärta

Om du pratar illa om pappan (även om det är sant), kommer det bara att slå tbx på dig.
Frågar han så hänvisa till pappan.

 

[Skogstrollet]

Sv: Trasigt mammahjärta

Om du pratar illa om pappan (även om det är sant), kommer det bara att slå tbx på dig.
Frågar han så hänvisa till pappan.

Delvis knapplån.

Frågar han så tycker jag att TS ska stå för sin del, inte hänvisa till pappan. Visst, pappan plus fru försvårade, men TS vek sig flat så att enbart skylla på pappan och hänvisa dit blir inte heller rätt för det är inte enbart hans fel.

 

[Skogstrollet]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag får försöka lägga fram sanningen på ett förfinat sätt! Kanske lite väl hårt att gå ut och säga att "din pappa har hindrat mig".

"Jag lät mig hindras" är mer ärligt och tas nog emot på bättre sätt av sonen. Om du kan stå för din del och vara ärlig så vinner du i längden, speciellt om nu pappans fru är en s.k. dyngspridare som snackar skit. Sonen kommer att inse vem som är värd att lyssna på.

 

[Petruska]

Sv: Trasigt mammahjärta

Frågar han så tycker jag att TS ska stå för sin del, inte hänvisa till pappan.

Det håller jag med om.

Sen vet jag inte om jag tror att det är så troligt att sonen kommer att fråga.

Just nu är det ju uppenbarligen något slags smekmånad mellan sonen och TS. Sonen vill vara till lags, som jag tolkar TS beskrivning av deras möten. Det är ett mönster jag känner igen, och det är som jag ser det inte alls enbart bra. Man ska inte behöva vara till lags för att få ha sin förälder.

Hade det varit mitt barn, hade jag hellre sett att pojken var arg, och uttryckte det. Men man kan ju inte styra över sådant.

 

[vallhund]

Sv: Trasigt mammahjärta

Frågar han så tycker jag att TS ska stå för sin del, inte hänvisa till pappan. Visst, pappan plus fru försvårade, men TS vek sig flat så att enbart skylla på pappan och hänvisa dit blir inte heller rätt för det är inte enbart hans fel.

Det håller jag med om.

 

[Snuffsan]

Sv: Trasigt mammahjärta

Sen vet jag inte om jag tror att det är så troligt att sonen kommer att fråga.

Även om han inte ställer frågan rakt ut finns naturligtvis frågan där. Var var du de två åren? Pratar man inte om det kommer han alltid att undra om det kan hända igen. Det är väl en anledning till att barn som åretförenas med föräldrar är till lags och totalt medgörliga, de är rädda för att föräldrar ska försvinna igen.


TS: Sopa inte det under mattan bara för att sonen inte frågar. Ni måste prata om det här.

 

[honung]

Sv: Trasigt mammahjärta

TS: Sopa inte det under mattan bara för att sonen inte frågar. Ni måste prata om det här.

Fast jag kan tycka att man kan nöja sig med att erkänna att vuxna inte alltid gör rätt saker alltid utan att vare sig skylla ifrån sig på pappan eller lägga sig på offeraltaret. Att säga att vi startar på nytt här och nu, och vara glad för åren _innan de blanka åren_ och att förvalta de kommande åren på ett bra och kompenserande sätt.

Att prata om de här två åren NU med sonen, kan underbygga en rädsla för att 'förlora' mamma på nytt. Man kan ta det snacket med sonen när han blir större och har behov av att räta ut de där två åren och förstå utan att lägga på sig skuld. Det viktiga nu är att mamma visar att hon inte kommer försvinna igen och bygga upp ett förtroendekapital som kommer ligga som grund för att sonen ska acceptera de två förlorade årens förklaring.

 

[Lupin]

Sv: Trasigt mammahjärta

Fast jag kan tycka att man kan nöja sig med att erkänna att vuxna inte alltid gör rätt saker alltid utan att vare sig skylla ifrån sig på pappan eller lägga sig på offeraltaret. Att säga att vi startar på nytt här och nu, och vara glad för åren _innan de blanka åren_ och att förvalta de kommande åren på ett bra och kompenserande sätt.

Att prata om de här två åren NU med sonen, kan underbygga en rädsla för att 'förlora' mamma på nytt. Man kan ta det snacket med sonen när han blir större och har behov av att räta ut de där två åren och förstå utan att lägga på sig skuld. Det viktiga nu är att mamma visar att hon inte kommer försvinna igen och bygga upp ett förtroendekapital som kommer ligga som grund för att sonen ska acceptera de två förlorade årens förklaring.

Håller med dig fullt ut. Bättre att fokusera på NU, eftersom barn ändå är NU-orienterade och kommentera det som varit med att man gjort fel, misstag sker men att man alltid kan göra bättre.

 

[Korven]

Sv: Trasigt mammahjärta

Kl

Det dröjde till min son var mycket vuxen innan jag berättade sanningen om hans frånvarande far men som vuxen kunde han hantera det ganska bra för nu har dom en ganska bra relation. Pappan blev ju farfar och det rörde vid något inombords.

 

[Petruska]

Sv: Trasigt mammahjärta

TS: Sopa inte det under mattan bara för att sonen inte frågar. Ni måste prata om det här.

Jag har ingen aning om hur man bör prata om saken.

Av de tre som på ett eller annat sätt övergivits av sina fäder, som jag har i min omedelbara närhet, har nog alla tre metoder prövats, en i vardera fallet. Undvika samtalsämnet eftersom barnet inte frågar, säga att nu ser vi framåt, samt ett att visa ett slags självpåtagen skuld.

Det har inte hjälpt ett skit i någotdera fallet. Ingen av de tre litar på riktigt på sina fäder idag. Ingen har heller som jag ser det skäl att göra det, de har ju blivit fundamentalt svikna som barn.

En av de tre är arg, de andra är mer som TS son, år efter år efter år.

Jag vet inte vilket som är värst av de två alternativen heller. Men de som inte är arga gör det ju lättare för sina fäder att tro att fäderna har lyckats reparera skadan. Dessa fäder verkar på fullt allvar tro att vänlighet och kärleksfullt, gulligt beteende från (numera vuxna) barn faktiskt betyder att de är goda fäder.

Fäderna ser inte barnens skräck för att på nytt förlora dem.