Sv: Träning under "vintersäsongen", snacktråd
kl
Jag var på pay and jump med Z på Flyinge Kungsgård. Det gick inte alls bra. Hon var så lugn och fin när vi lastade ur och gjorde iordning henne, trodde verkligen det skulle gå, men så fort vi närmade oss framridningen fick hon panik, hon var genomsvettig på mindre än 2 minuter och det var med nöd och näppe jag kom upp. Superspänd och superstressad och jag fick inte loss henne i ryggen. Hon blir så stressad att hjärtat bultar genom sadeln, snabbare och snabbare. Lägger man på skänkel så får hon panik och stannar, sen går hon inte att rubba, samma sak om man försöker sig på en förhållning. Som ryttare får man vara passivt stöttande, det är det enda mna kan göra. Problemet blir ju då att man har noll inverkan...
Inne på banan ser det nog inte så tokigt ut som det egentligen är. En häst som går med huvudet i luften och i något undertempo möjligen, men sanningen är att hon är som en fiolsträng på bristningsgränsen. Jag får lutsa henne runt så gott jag kan med minimala hjälper och hindren får lixom komma där de kommer, jag kan inte reglera henne och hon har inte sinnesnärvaro att göra det själv heller... Vi kom iaf runt.
Det är så frustrerande att ha en häst som verkligen HAR kapacitet för de ritkigt stora klasserna, som inte alls fixar det mentalt. Gårdagen var lite droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har försök få henne lugn och avslappnad i 3 år nu, jag hoppades att hon skulle bli lugnare efter fölet, vilket hon ju blivit på hemmaplan, men när vi åkte iväg idag väcktes minnena till liv i henne igen. Det är synd om henne, och jag tycker inte det är ett dugg kul att utsätta henne för den enorma stressen. Det är inte rätt mot djuret och det är nog dags att jag inser att hon är en häst som får ridas hemma, och vara mamma som hon trivdes så bra med. Det är fruktansvärt hur fel det kan bli när en individ som hon, som är så känslig, får sådana enorma sviter efter galoppen... Älskade lilla hästen!
Jag får helt enkelt hoppa över det där med att få meriter på henne, och lämna den biten till CC och kommande avkommor! Vill någon se mamman riden så är de mer än välkomna att göra detta på hemmaplan helt enkelt. För hon ska inte behöva må dåligt på det här viset! Visst, med massor massor av träning, då snackar vi år alltså, så kanske kanske hon kan bli lugn nog att faktikst prestera på tävlingarna, men är det värt det? Flera år av sådan här stress för att kanske gå 2-3 tävlingar med faktiskta resultat? Nä, i min värld är det inte det.
Tanken har slagit mig många gånger att lämna iväg henne till någon annan, duktigare ryttare. Men vem försöker jag lura? Hästan har äntligen lyckats bygga upp någon form av förtroende för en människa, och den människan är jag, som ridit henne sedan hon var 4år. Även om jag inte är någon stjärna ryttarmässigt så är det mig hon litar på, och blir hon så pass stressad att hon inte ens kan förlita sig till mig så är det ytterst tveksamt om hon kan förlita sig på någon annan, speciellt om denne någon inte förstår vad som händer i hennes huvud och pressar henne för mycket, då kanske hon tappar förtroendet för människor helt. Jag har låtit andra rida henne, ryttare som tävlar avsevärt högre klasser än mig, men inte ens på hemmaplan har de fått henne att slappna av. Jag tycker inte det är värt det med en 11årig häst. Hade hon varit 4 hade det varit en annan femma.
Och sååå små är inte Peia och Cinna iaf, inte så att du behöver trilla av. (Och gör du det så är väl marken inte så långt bort 
