Nu har jag ju bara sprungit i gruppen 3 ggr så det är svårt att säga hur det "brukar" vara, jag jobbar ju skift och missar kvällspass som krockar med jobbet. Och nu är det påsk och sen jobbar jag kväll igen så det är liksom 3 veckor bort nu igen. Störande men då har jag ändå valt en grupp som springer på en dag då jag har minst bortfall pga jobbet...
Ja man får ju veta om det är korta intervaller, långa intervaller, backe, distans, fartlek etc veckan innan, det går ju att läsa på hemsidan då hela landet har samma upplägg veckovis. Men ja, vi springer ofta på tills nån ger signal. Men vi vet ju inte att "nu gör vi exakt 3st intervaller om 20 sek vardera" eller så missade jag den infon sist, så jag vet ju inte hur mkt jag vågar ta ut mig i den första för jag vet inte om det är 3 eller 5 jag ska orka... Jag tror man l'r sig med tiden hur passen brukar se ut, ch så lär man sig förhoppningsvis vilket tempo man ska lägga sig i för att orka.
Vi hade först ett block med 3 olika intervallövningar och vi gjorde övningarna 3 varv dvs 3x3 intervaller. Sen lite joggingvila och några snabba intervaller med visselpipan dvs det kan ha varit 20-30 sek x3 och sedan lite joggvila tills en ny övning med liknande upplägg som den första. Uppvärmning såklart och nedvarvning utöver det. Vi delade upp oss i grupper så att alla inte skulle springa på samma ställe och krocka. Det är ju omöjligt att vara på samma nivå som de i ens grupp, iaf för mig som inte är man och vältränad vilket är 80% av gruppen, men jag tycker ändå passen fungerar för alla då man springer på tid och inte sträcka på tid, man kommer ju bara olika långt utifrån sina förutsättningar. Men ja, det är klart att för mig som tävlingsmänniska är det frustrerande att känna sig sämst. Kanske är det den största utmaningen
De har ju också långpass 10-15 km men jag har inte hakat på dem ännu, känner inte att jag är i form för det i den här gruppen. Det är nackdelen med att bo på en mindre ort där det inte finns liksom 10 pers i varje kategori, vi har bara en grupp där alla samsas. Och jag vill inte tvinga nån att ligga i mitt 7-minuterstempo och jag vet inte ens om mina knän fixar det ännu... det får bli senare.
Hur det känns... ptja det känns bra att ha ett upplägg som jag inte skulle ha fantasi och disciplin att genomföra på egen hand. ch jag hoppas jag kommer i form snart, ffa beroende på hur knäna håller. Nu springer jag bara 1 gng i veckan och det verkar funka men det är för sällan för att jag ska tycka att de är ok. Väntar på att få hjälp av PT med upplägget och vi skulle höras av idag men han ringde aldrig och ja, det är jag irriterad på för nu är det påsk och det hinner försvinna en vecka till
Det är ett upplägg som hade kunnat passa mig, men jag hade nog känt som du. Den största utmaningen nog skulle vara att vara okej med att ligga i botten, långsammast med sämst kondis.
Därför är jag lite rädd för löpning i grupp.
Men grym är du som gör det!
110 flög upp så provade med 115 som satt tvärfast(men så här i efterhand undrar jag om jag inte bara är ovan vid att det tar tid och är segt att få loss stången...), skrattade mest men blev även lite tjurig för jag hade velat gå härifrån med 120 helst(lol), tog 110 igen för psykets skull, och tog sen hämnd på stångjäveln med en tia på 90. Nu ska jag knäcka en bärs och känna mig duktig 
Dock ganska mycket snö kvar fortfarande så det var inte helt lätt att ta sig fram. Sen har jag inte så mycket löparform direkt men jag bara sprang så mycket jag kände att jag klarade av med hyfsad teknik och ork, ingen aning om tid eller distans förutom att jag var ute ca 40 minuter. Gick en hel del emellan. 
blä.
