Jag känner att jag behöver bolla lite, ber om ursäkt i förväg för ett inlägg som kommer att bli långt…
Jag har de senaste månaderna funderat mer och mer på att sluta med crossfit. Jag har försökt ignorera tanken i flera veckor nu, för det känns på något sätt som ett jättestort och jobbigt beslut (känner mig som värsta drama queen nu
), men jag tror jag får erkänna att jag helt enkelt inte uppskattar det på samma sätt som förut. Eller jo, det gör jag, när jag väl är där. Men under de senaste månaderna har jag helt enkelt inte varit särskilt motiverad att gå dit. Jag tror att det beror på främst 4 saker:
- Programmeringen har ändrats, det är en ny person som designar passen sen ett år tillbaka, och jag känner mig mindre och mindre inspirerad av dem. De pass jag ser från andra ställen (t.ex. ditt, @Zpunk) ser mycket roligare ut. Framförallt känns passen på mitt gym designade för att man ska vara där 5-6 dagar i veckan, och det kommer jag aldrig att ha tid, lust eller ork till.
- Bristen på flexibilitet. Före Covid, när jag jobbade på kontoret varje dag, var detta inget problem eftersom jag ändå inte kunde träna före 17 då passen börjar. Men nu, när jag jobbar hemifrån nästan jämt, hade det varit guld värt att kunna få träningen gjord på t.ex lunchen. Då har dock crossfitgymmet stängt. Det är också stängt på söndagar, så där försvinner en hel potentiell träningsdag. Utöver detta finns det bara tre timmar på hela veckan då man kan träna i gymmet på egen hand, och två av dem är under arbetstid. Jag är alltså i princip helt utelämnad till de schemalagda passen vilket är synd, eftersom jag uppskattar att styrketräna på egen hand ibland och ofta önskar att jag hade tillgång till ett vanligt gym utöver crossfit. I en idealisk värld hade det varit öppet för träning i egen regi under tiden då det pågår pass, men det finns det inte riktigt plats för tyvärr. I en annan idealisk värld hade jag haft råd med både crossfit och ett vanligt gym, men där någonstans går smärtgränsen rent ekonomiskt.
- Pengarna. Just nu lägger jag nästan 1000 kr i månaden på crossfit, men jag tränar sällan mer än 2-3 pass per vecka. Blir jag istället medlem på makens vanliga, men lyxiga, gym så kan jag halvera den utgiften. Jag har egentligen inga problem att ha råd med det som det är nu, men det känns ganska lockande att sätta in 500 kr extra på kontot där vi sparar till vår bröllopsresa istället.
- Min mans gym verkar väldigt trevligt och det hade varit kul att kunna få sällskap av honom ibland. Det ligger dessutom 300m promenad hemifrån (jämfört med 1 km för crossfit) och har allt ifrån 25 meterspool till jacuzzi, steam rooms, lounge och så ett väldigt fint gym såklart. Det finns även pass att gå på ifall jag skulle sakna att träna tillsammans med andra.
Samtidigt gör det ont i hjärtat att tänka på att sluta med crossfit, för jag älskar ju egentligen sporten som sådan och har låtit "jag tränar crossfit" bli en ganska stor del av min identitet. Lite som en hästtjej som funderar på att sluta med hästar. Jag kan inte riktigt låta bli att tvivla på mig själv och undra om det inte bara handlar om att ta mig i kragen och gå dit. Ovanpå detta får jag lite dåligt samvete för ägarna, löjligt nog. Jag har liksom varit medlem i över 4 år och känner folk väldigt väl vid det här laget, så det skulle kännas lite som ett svek att sluta. Fånigt, jag vet.
Ytterligare en del av mig är orolig för hur det här kommer att påverka min fysiska form, om jag kommer att klara av att pressa mig själv tillräckligt hårt tillräckligt ofta på egen hand eller om jag kommer att tappa en massa. En av de saker jag älskar allra mest med crossfit är att jag alltid går därifrån med vetskapen att jag gett precis allt jag har, oavsett vad det råkar vara just den dagen, och att jag garanterat fått ett rejält och allsidigt träningspass. Å andra sidan har jag ju lärt mig en massa om allsidig träning och hur hårt jag kan/bör pressa mig själv, som jag kan överföra till min egen träning. Och ärligt talat, någon sådan där fantastisk toppform har jag ändå inte att bevara just nu!
Men nja, jag litar inte riktigt på mig själv där känner jag. Å andra sidan innebär ett byte förmodligen att jag kommer att träna oftare överlag, eftersom det är så mycket mer flexibelt, så det kanske jämnar ut sig.
Jag kommer inte att fatta något beslut nu oavsett, för jag är medveten om att jag är inne i en lite “låg” period överlag och vill inte göra något förhastat. Men jag tror att det var bra att skriva ner mina tankar här, så får vi se var jag landar till slut! Är det någon som har tankar, råd eller input är det såklart alltid välkommet