Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vilken sötnos!
Jag hade en favorithäst på ridskolan, en häst som var mjuk och trevlig att rida på, känslig, lättstressad (men jag lärde mig att hantera det för det mesta) och trygg i hoppningen, även om många andra vägrade rida honom för att han kunde bocka av folk ibland. Tyvärr togs han bort för snart tre år sen pga problem med benen, och sen dess har jag inte haft någon favorit.
Jag har märkt att de hästar jag fastnat för sällan är de hästar som är allra lättast att rida. De som går som klockor är trevliga ibland, men man känner sig mycket stoltare när man får en av de knepiga hästarna att göra som man vill, och det känns som mer personlighet i dem. Griniga Gina som plötsligt förvandlas till en tiger och flyger över hindren. Fnattiga Safran, som det är en konst att försöka hålla kvar i trav när man ska travhoppa. Valpen, som efter en vecka plötsligt hade förstått vad öppna var.
Det jag saknar på min ridskola är möjligheten att rida små tävlingar eller annat på ridskolehästarna, och kanske grupper med hoppinriktning eller dressyrinriktning, istället för att alla har hoppning var fjärde vecka.
Vilken sötnos!
I second that. Sockersöt!