Lillefrun
Trådstartare
Jag funderar mycket just nu. Jag har bestämt att alltid ha 2 hundar. Jag har trivts med det men bestämt att inte skaffa mer pälsvård för just det är inte min grej fast jag så klart gjort det i 15 år och kommer göra i kanske 9 år till och det känns okej ändå men vill inte ha en till.
Jag vill träna och tävla mer och Milou är otroligt, otroligt smart. Jag har varken träffat en hund eller hört om en så intelligent hund och han lär sig snabbt och lätt men han har svårt med fokus och kontakt längre stunder och jag vill ha mer driv. Han kan mest trick av alla jag känner men om sätter man ihop ett helt freestyle program blir det genast svårare.
Jag har försökt forska i vad som är jag och vad som är Milou. Jag hade aldrig problem med Alvin men dom är så olika. Har anmält mig till blåbärstävling och agilityläger och hoppas få reda ut det här.
Just det här med att få en hund som är lättare och mer på i träning och tävling är en orsak till att köpa en till hund. Jag älskar ju att träna och tävla och med Alvin gick det så fint. Men jag behöver en vattentät hund som kan jobba även i regn eller vått gräs.
Jag tror det skulle vara skönt med en kompis till Milou och jag kommer kunna träna med två hundar vilket är dubbelt så roligt
När jag valde ras för 15 år sedan var valet lätt, men jag hade en sheltie med i huvudet också men jag har tänkt i många, många år och pratat med olika ägare och uppfödare till alla raser jag varit intresserad av, skrivit listor, läst alla hundrasböcker och bockat av listan tills bara sheltie finns kvar så det är jag lugn med.
Men! Jag är lite orolig för hur det ska bli och om jag ska vänta ett år. För just nu flyter allt på så bra med Milou i vardagen. Allt går bara så smidigg och vi är inkörda på varandra och kan varandra utan och innantill. Vår vardag fungerar så fint och lätt. Vi känner varandra innantill i vardagen och han gör mig så glad och han busar och leker och får mig att skratta rakt ut varje dag.
Vill jag vända upp och ner på allt, kommer Valpis också kunna gå lös på tomten och promenader, kommer det kunna flyta på så smidigt som nu? Men jag vill ju ha två hundar, jag vill träna och tävla mer. Men jag trivs så bra med Milou.
Vet inte hur jag ska tänka, Valpis kommer ju också växa upp och förhoppningsvis bli en en del av vardagen. Jag tänker att en sheltie liksom Milou gärna vill vara nära och kunna gå lös här hemma och på promenader och om man börjar tidigt borde det gå.
Igår var Milou med hos optikern i 1,5 timme, först satt han på samma ställe en timme när jag testade glasögon, gick iväg uppför en trappa för att gå på toaletten och han satt kvar , han tittade lugnt på dom andra kunderna och personalen utan att gå fram till någon och charmade alla. Han brydde sig inte ens om att det utbröt en liten brand. Under undersökningen och pratet som tog 30 minuter la han sig ner och väntade hela tiden. Det är en till hund som så här som jag vill ha. Alvin var precis som Milou. Vet inte om det beror på ras eller för att jag tränat med dom, kanske båda
Jag är helt inställd på att det är en process och ingen färdig hund och han har sidor som jag inte vill ha vidare också. Känns så viktigt att det blir absolut rätt men det går ju inte att veta. Vet inte om jag ska gå det säkra kortet men då släppa längtan efter kurser och tävlingar eller våga kasta mig ut med en ny ras och följa drömmen men gå ifrån lugnet och tryggheten.
Jag vill träna och tävla mer och Milou är otroligt, otroligt smart. Jag har varken träffat en hund eller hört om en så intelligent hund och han lär sig snabbt och lätt men han har svårt med fokus och kontakt längre stunder och jag vill ha mer driv. Han kan mest trick av alla jag känner men om sätter man ihop ett helt freestyle program blir det genast svårare.
Jag har försökt forska i vad som är jag och vad som är Milou. Jag hade aldrig problem med Alvin men dom är så olika. Har anmält mig till blåbärstävling och agilityläger och hoppas få reda ut det här.
Just det här med att få en hund som är lättare och mer på i träning och tävling är en orsak till att köpa en till hund. Jag älskar ju att träna och tävla och med Alvin gick det så fint. Men jag behöver en vattentät hund som kan jobba även i regn eller vått gräs.
Jag tror det skulle vara skönt med en kompis till Milou och jag kommer kunna träna med två hundar vilket är dubbelt så roligt
När jag valde ras för 15 år sedan var valet lätt, men jag hade en sheltie med i huvudet också men jag har tänkt i många, många år och pratat med olika ägare och uppfödare till alla raser jag varit intresserad av, skrivit listor, läst alla hundrasböcker och bockat av listan tills bara sheltie finns kvar så det är jag lugn med.
Men! Jag är lite orolig för hur det ska bli och om jag ska vänta ett år. För just nu flyter allt på så bra med Milou i vardagen. Allt går bara så smidigg och vi är inkörda på varandra och kan varandra utan och innantill. Vår vardag fungerar så fint och lätt. Vi känner varandra innantill i vardagen och han gör mig så glad och han busar och leker och får mig att skratta rakt ut varje dag.
Vill jag vända upp och ner på allt, kommer Valpis också kunna gå lös på tomten och promenader, kommer det kunna flyta på så smidigt som nu? Men jag vill ju ha två hundar, jag vill träna och tävla mer. Men jag trivs så bra med Milou.
Vet inte hur jag ska tänka, Valpis kommer ju också växa upp och förhoppningsvis bli en en del av vardagen. Jag tänker att en sheltie liksom Milou gärna vill vara nära och kunna gå lös här hemma och på promenader och om man börjar tidigt borde det gå.
Igår var Milou med hos optikern i 1,5 timme, först satt han på samma ställe en timme när jag testade glasögon, gick iväg uppför en trappa för att gå på toaletten och han satt kvar , han tittade lugnt på dom andra kunderna och personalen utan att gå fram till någon och charmade alla. Han brydde sig inte ens om att det utbröt en liten brand. Under undersökningen och pratet som tog 30 minuter la han sig ner och väntade hela tiden. Det är en till hund som så här som jag vill ha. Alvin var precis som Milou. Vet inte om det beror på ras eller för att jag tränat med dom, kanske båda
Jag är helt inställd på att det är en process och ingen färdig hund och han har sidor som jag inte vill ha vidare också. Känns så viktigt att det blir absolut rätt men det går ju inte att veta. Vet inte om jag ska gå det säkra kortet men då släppa längtan efter kurser och tävlingar eller våga kasta mig ut med en ny ras och följa drömmen men gå ifrån lugnet och tryggheten.
