Ridlektion i går och jag fick en skimmel som är en riktig gentleman. Uppe på läktaren stod en 3 meters uppblåsbar tomte reflekterade jag över när jag kikade in en kortis för att få en hint om vad vi skulle göra på vår lektion.
Gentlemannen var en riktig pain in the ass att göra iordning. Protesterade konstant och tjurade mycket. Förmodligen är det vinterpälsen som spökar för när jag kände igenom honom verkade han inte ha ont någonstans - var bara när jag borstade. Tyvärr har vi två skadade hästar så han fick gå 3 gånger, och jag var sist, så kanske var det därför han blev tjurig?
Vi gick ner tillsammans med en i gruppen utklädd till Olaf (så himla kul kostym, hon såg ut som tre gigantiska flörtkulor) och renen (hästen var utklädd). Gentlemannen sneglade och tittade, funderade och tittade lite till. Tittade på tomten litegrann när vi kom in.
Vi började skritten med att öka och minska massor. Gentlemannen var inte jättepigg i benen, så jag peppade fram lite kvickare ben och lite mer tänk framåt. Han var himla lätt att påverka, så det var rätt kul att trolla fram ett bättre steg på bara ett halvt varv runt fyrkanten
Vi körde sedan samma övning som sist med att bara dutta fram något steg eller två i trav och sen ner i skritt igen. Gentlemannen är trevlig att rida så inga större problem där förutom att jag kände mig underligt obalanserad och vinglig? Det kändes som att jag tippade hit och dit - och det höll i sig hela lektionen. Självklart störde det gentlemannen litegrann men han går massor nybörjarlektioner så han blev inte superpåverkad (förutom att han så klart fick lite svårt att samla sig, och att komma fram i en samlad galopp senare). Var mest jag som kände att det var underligt, inte likt mig alls.
Gentlemannen skötte sig superbra i alla fall, jag red som en kratta.
Vi ökade och minskade traven något varv och herr perfekt gentlemanna-nybörjarhäst började tända till rejält där. När vi sedan travade in på tre serpentiner och i varje rakriktning på serpentiner skulle gå ger i ett steg skritt och sedan iväg i trav igen kändes han som en krutdurk. Jäklar vad han pinnade på och låg på i bettet. Pigg till tusen.
Vi la sedan till att fatta galopp efter sista avsaktningen i serpentinerna och galoppera halva långsidan. Jag vet inte om gentlemannen var trött och försökte springa ifrån arbetet lite eller om det var jag som red som en vinglig kratta eller vad men det blev konstiga galopper och han plockade åt sig bettet och bara galopperade iväg. Absolut inte så att han stack iväg men jag hade svårt att påverka alls, svårt att komma ner i trav och det kändes allmänt blä.
Vi gjorde sedan alltsammans i andra varvet och där skärpte jag till mig och fick till en fin och trevlig galopp. Alltsammans gick väl lite bättre än andra varvet skulle jag tro. Vi avslutade övningarna med en diagonal i galopp, där vi skulle bryta av till trav efter 2/3 av diagonalen, trava arbetstrav på kortsidan och sedan ökad trav. Den ökade traven blev hur fin som helst Men jag hade inte så mycket att säga till om där. Gentlemannen han sprang och jag kunde styra men inte stanna. Ridläraren skrattade och sa att antingen har han jättekul och stajlar, eller så är han trött. Tog mig kanske tre varv när de andra hade saktat av till skritt för att skritta av innan jag fick stopp på Gentlemannen. Han var rätt spak efteråt kan man säga.
Så inte världens bästa lektion. Det där vingliga är inte likt mig och jag känner att det är det som var problemet. Jag halkade också mycket i stigbyglarna och det kändes allmänt konstigt i kroppen. En positiv grej jag tar med mig är att jag för två år sedan förmodligen hade fått panik om hästen bara travade ökad trav och inte gick att stanna på det där sättet, men nu kunde jag skratta lite åt det, vara lugn, och plocka ner hästen på jorden igen utan att behöva slita eller dra eller få panik. Jag tappade kontrollen lite men höll mig lugn och löste det. Hjälper ju när man vet att det inte finns en ond partikel i den underbara lilla ponnyn heller.
Gentlemannen var en riktig pain in the ass att göra iordning. Protesterade konstant och tjurade mycket. Förmodligen är det vinterpälsen som spökar för när jag kände igenom honom verkade han inte ha ont någonstans - var bara när jag borstade. Tyvärr har vi två skadade hästar så han fick gå 3 gånger, och jag var sist, så kanske var det därför han blev tjurig?
Vi gick ner tillsammans med en i gruppen utklädd till Olaf (så himla kul kostym, hon såg ut som tre gigantiska flörtkulor) och renen (hästen var utklädd). Gentlemannen sneglade och tittade, funderade och tittade lite till. Tittade på tomten litegrann när vi kom in.
Vi började skritten med att öka och minska massor. Gentlemannen var inte jättepigg i benen, så jag peppade fram lite kvickare ben och lite mer tänk framåt. Han var himla lätt att påverka, så det var rätt kul att trolla fram ett bättre steg på bara ett halvt varv runt fyrkanten
Vi körde sedan samma övning som sist med att bara dutta fram något steg eller två i trav och sen ner i skritt igen. Gentlemannen är trevlig att rida så inga större problem där förutom att jag kände mig underligt obalanserad och vinglig? Det kändes som att jag tippade hit och dit - och det höll i sig hela lektionen. Självklart störde det gentlemannen litegrann men han går massor nybörjarlektioner så han blev inte superpåverkad (förutom att han så klart fick lite svårt att samla sig, och att komma fram i en samlad galopp senare). Var mest jag som kände att det var underligt, inte likt mig alls.
Gentlemannen skötte sig superbra i alla fall, jag red som en kratta.
Vi ökade och minskade traven något varv och herr perfekt gentlemanna-nybörjarhäst började tända till rejält där. När vi sedan travade in på tre serpentiner och i varje rakriktning på serpentiner skulle gå ger i ett steg skritt och sedan iväg i trav igen kändes han som en krutdurk. Jäklar vad han pinnade på och låg på i bettet. Pigg till tusen.
Vi la sedan till att fatta galopp efter sista avsaktningen i serpentinerna och galoppera halva långsidan. Jag vet inte om gentlemannen var trött och försökte springa ifrån arbetet lite eller om det var jag som red som en vinglig kratta eller vad men det blev konstiga galopper och han plockade åt sig bettet och bara galopperade iväg. Absolut inte så att han stack iväg men jag hade svårt att påverka alls, svårt att komma ner i trav och det kändes allmänt blä.
Vi gjorde sedan alltsammans i andra varvet och där skärpte jag till mig och fick till en fin och trevlig galopp. Alltsammans gick väl lite bättre än andra varvet skulle jag tro. Vi avslutade övningarna med en diagonal i galopp, där vi skulle bryta av till trav efter 2/3 av diagonalen, trava arbetstrav på kortsidan och sedan ökad trav. Den ökade traven blev hur fin som helst Men jag hade inte så mycket att säga till om där. Gentlemannen han sprang och jag kunde styra men inte stanna. Ridläraren skrattade och sa att antingen har han jättekul och stajlar, eller så är han trött. Tog mig kanske tre varv när de andra hade saktat av till skritt för att skritta av innan jag fick stopp på Gentlemannen. Han var rätt spak efteråt kan man säga.
Så inte världens bästa lektion. Det där vingliga är inte likt mig och jag känner att det är det som var problemet. Jag halkade också mycket i stigbyglarna och det kändes allmänt konstigt i kroppen. En positiv grej jag tar med mig är att jag för två år sedan förmodligen hade fått panik om hästen bara travade ökad trav och inte gick att stanna på det där sättet, men nu kunde jag skratta lite åt det, vara lugn, och plocka ner hästen på jorden igen utan att behöva slita eller dra eller få panik. Jag tappade kontrollen lite men höll mig lugn och löste det. Hjälper ju när man vet att det inte finns en ond partikel i den underbara lilla ponnyn heller.