Wiieee
Idag vägde jag in mig på 80,8 kg till mina 165 cm. Jag har ett BMI på 29,7
Jag har kommit under gränsen för fetma och är nu "bara" överviktigt - vilket är första gången på 8 år - vilken sabla bedrift
Jag är sååååå nöjd med mitt slit
/Lizzie
Har givetvis hängett mig åt tröstmat både igår och idag...Första sommaren jag jobbade på ICA var när jag gått ner ordentligt (från övervikt). Jag fick hela tiden höra att jag blivit så fin
Det hela resulterade i anorexi (jag var inte så nära från att dö när det var som värst) och allmänt självskadebeteende som jag till en viss del fortfarande dras med, så här 20+ år senare. Att folk inte bara kan hålla käften.
. Han kunde ringa till mig från akuten, men han mådde allt annat än bra. När jag väl kom på plats så hade han kommit tillbaka från scintigrafi av lungorna och det visade sig att han var fullrpoppad med proppar i båda lungorna . Dessutom var hans hjärta väldigt påfrestat så läkarna var riktigt oroliga. Det blev ju inte jag mindre stressad över... Han blev inlagd på en hjärtavdelning och har fått livsuppehållande medicin. Jag blev mindre stressad av att det i alla fall var en vanlig vårdavdelning och inte hjärt-IVA. Hemma har vi ju en vovve och tre hästar - så jag har haft fullt upp..Fy hjärtmuskelinflammation är inte att leka med
Jag tillhör också typen av människor som hänger mig åt tröstätande och måste må riktigt bra för att orka hålla mig till strikt matschema. Så att jag lyckats gå ner så himla mycket på 1 år är enbart för att alla bitar fallit på plats och jag mår riktigt bra. Dessutom är höst/vinter bästa tiden för mig att genomdriva stora projekt eftersom jag har som mest energi den årstiden. Nu ska jag köra mitt strikta matschema en månad till - sedan gå över till inte så strikt och bara försöka stå stilla i vikt under våren.
Just den här veckan har varit fördjävling - men jag har varit för stressad för att ens kunna tröstäta. Mitt matschema har varit räddningen - annars så hade jag nog inte alls ätit...
Min sambo kollapsade på en ICA-parkering i måndags em. Snälla människor ringde efter ambulans
Idag är han mycket bättre och har fått kommit hem. Så himla skönt
Jag hade lika gärna kunnat blivit utan sambo i måndags - han har varit så nära döden man kan vara, utan att dö
/Lizzie
/Lizzie
hade han inte känt av det innan alls? Usch, otäckt. Skönt att han är hemma igen! Ta hand om varandra!Men gud
- men icke. Jag påpekade att han hade samma symtom som hans mamma hade när hon fick proppar i lungorna för en år sedan. Det var tvärstopp - jag fick inte ringa efter ambulans utan det skulle räcka med att vila. Envisa gubbe!!!Hur går det för er, my fellow tjockisar?
Jag har haft ett riktigt jobbigt dygn och det ser mest ut att fortsätta. Var hos min ordinarie läkare igår och vi gick igenom vad som skedde i somras, när jag åkte in akut och blev inlagd pga akut hjärtmuskelinflammation. Det skrämde skiten ur mig och hösten var helt överjävlig med ångest. Försökte få hjälp av psykiatri genom egenremiss men trots min fullständigt nattsvarta beskrivning av läget hänvisade de mig till VC eftersom jag inte "testat medicinering" (hade redan ångesttabletter utskrivna, så jo). Nu skulle han skicka en remiss åt mig så får vi se. Men det drog upp mycket ångest att gå igenom journalen och se anteckningarna, usch.
Fy hjärtmuskelinflammation är inte att leka med
Jag tillhör också typen av människor som hänger mig åt tröstätande och måste må riktigt bra för att orka hålla mig till strikt matschema. Så att jag lyckats gå ner så himla mycket på 1 år är enbart för att alla bitar fallit på plats och jag mår riktigt bra. Dessutom är höst/vinter bästa tiden för mig att genomdriva stora projekt eftersom jag har som mest energi den årstiden. Nu ska jag köra mitt strikta matschema en månad till - sedan gå över till inte så strikt och bara försöka stå stilla i vikt under våren.
Just den här veckan har varit fördjävling - men jag har varit för stressad för att ens kunna tröstäta. Mitt matschema har varit räddningen - annars så hade jag nog inte alls ätit...
Min sambo kollapsade på en ICA-parkering i måndags em. Snälla människor ringde efter ambulans
Idag är han mycket bättre och har fått kommit hem. Så himla skönt
Jag hade lika gärna kunnat blivit utan sambo i måndags - han har varit så nära döden man kan vara, utan att dö
/Lizzie
/Lizzie
Alltså - jag anser att han känt av det eftersom han varit tvungen att vila väldigt mycket. Fast sambon håller inte riktigt med... Jag vet att jag har mer energi än vad han har, framför allt under hösten-vintern. Dock har jag reagerat på att det inte kan vara normalt att vila en timme om man varit aktiv i 30 min. I söndags så trodde jag att jag skulle behöva ringa efter ambulans för då gick han 50 m och blev helt slut
Sambon har ett åderbråck i ena vaden som han får ont av emellanåt. Benet svullnar upp och blir stenhårt. Så förmodligen har haft propp gånger flera i vaden och det är ren och skär tur att det varit småproppar som lossnat. För hade det varit en stor - då hade han jag planerat en begravning i stället för att pyssla om honom
/Lizzie
jag trodde att det var magen då jag har haft bekymmer med bröstbränna.Läskigt, hoppas att han blir bra
Oj, ganska rejäla symtom ändå ju! Fattar inte varför man ska vara så jäkla envis. Jag ringde 1177 som sa att jag skulle åka in direkt, ändå väntade jag ytterligare en timme med "det går väl över..."
Ju tyngre man är, desto mer slår man sig när man ramlar.
Jag är ju ledvärkskärring till vardags och det ingår liksom i den normala dagsformen. Men efter att ha drattat omkull två gånger på den nyplogade (hala) vägen här utanför och en gång i djupsnön i paddocken i tisdags har min rygg sagt upp sig fullständigt.
man blir inte direkt mer peppad på att röra på sig när kroppen smärtar.
Åh gud vad hemsktFy hjärtmuskelinflammation är inte att leka med
Jag tillhör också typen av människor som hänger mig åt tröstätande och måste må riktigt bra för att orka hålla mig till strikt matschema. Så att jag lyckats gå ner så himla mycket på 1 år är enbart för att alla bitar fallit på plats och jag mår riktigt bra. Dessutom är höst/vinter bästa tiden för mig att genomdriva stora projekt eftersom jag har som mest energi den årstiden. Nu ska jag köra mitt strikta matschema en månad till - sedan gå över till inte så strikt och bara försöka stå stilla i vikt under våren.
Just den här veckan har varit fördjävling - men jag har varit för stressad för att ens kunna tröstäta. Mitt matschema har varit räddningen - annars så hade jag nog inte alls ätit...
Min sambo kollapsade på en ICA-parkering i måndags em. Snälla människor ringde efter ambulans
Idag är han mycket bättre och har fått kommit hem. Så himla skönt
Jag hade lika gärna kunnat blivit utan sambo i måndags - han har varit så nära döden man kan vara, utan att dö
/Lizzie
/Lizzie
Ju tyngre man är, desto mer slår man sig när man ramlar.
Jag är ju ledvärkskärring till vardags och det ingår liksom i den normala dagsformen. Men efter att ha drattat omkull två gånger på den nyplogade (hala) vägen här utanför och en gång i djupsnön i paddocken i tisdags har min rygg sagt upp sig fullständigt.
man blir inte direkt mer peppad på att röra på sig när kroppen smärtar.
