Tjockistråden del 2

[Fruentimber]

Du är ju superduktig. Är väldigt impad. Det är väl två steg fram och ett tillbaka, och tar ett tag innan kroppen slutar försöka återgå till tidigare högre vikt. På så sätt behöver det inte vara skit att hamna på platåer och stå still ibland. Kroppen stannar upp och funderar och bestämmer sig förhoppningsvis för att anpassa sig så länge man är trägen och inte ger upp Att det tar lång tid är bara positivt och att tillåta sig fira helger så länge man återgår till den nyttigare livsstilen efteråt tror jag verkligen ökar chansen att det håller över tid. Så tycker du skakänna dig stolt och vara lite snäll mot dig själv, vikten är ju lägre än när du började så du är bara mitt i processen!

Jag ska ärligt säga att jag är lite allergisk mot denna typ av peptalk - det är nog inte riktigt min grej, tror jag? Jag vet ju liksom allt det där redan, jag har hållit på sedan ett och ett halvt år tillbaka från 90 kg och är medveten om hur det fungerar. Min viktnedgång får absolut ta lång tid, det har jag räknat med. Men jag vill också samtidigt känna att det är okej att kräkas lite över motgångar, om du fattar var jag menar.

Jag vill dock absolut inte kallas för "duktig" eller dylikt för att jag går ner i vikt. Det sätter bara igång en dålig spiral om hur "oduktig" jag är om jag i så fall går upp. No shade liksom, fattar att du menar väl, men det är en trigger för många av oss som håller på med vikten.

 

[Tranan]

Jag ska ärligt säga att jag är lite allergisk mot denna typ av peptalk - det är nog inte riktigt min grej, tror jag? Jag vet ju liksom allt det där redan, jag har hållit på sedan ett och ett halvt år tillbaka från 90 kg och är medveten om hur det fungerar. Min viktnedgång får absolut ta lång tid, det har jag räknat med. Men jag vill också samtidigt känna att det är okej att kräkas lite över motgångar, om du fattar var jag menar.

Jag vill dock absolut inte kallas för "duktig" eller dylikt för att jag går ner i vikt. Det sätter bara igång en dålig spiral om hur "oduktig" jag är om jag i så fall går upp. No shade liksom, fattar att du menar väl, men det är en trigger för många av oss som håller på med vikten.

Håller helt med, därför håller jag min viktnedgång hemlig för alla utanför buke. inte ens min mamma har märkt att jag har gått ner 10,1 kg. Men det spelar ingen roll jag går ner för min skull.

 

[Kerry]

Jag ska ärligt säga att jag är lite allergisk mot denna typ av peptalk - det är nog inte riktigt min grej, tror jag? Jag vet ju liksom allt det där redan, jag har hållit på sedan ett och ett halvt år tillbaka från 90 kg och är medveten om hur det fungerar. Min viktnedgång får absolut ta lång tid, det har jag räknat med. Men jag vill också samtidigt känna att det är okej att kräkas lite över motgångar, om du fattar var jag menar.

Jag vill dock absolut inte kallas för "duktig" eller dylikt för att jag går ner i vikt. Det sätter bara igång en dålig spiral om hur "oduktig" jag är om jag i så fall går upp. No shade liksom, fattar att du menar väl, men det är en trigger för många av oss som håller på med vikten.

Då ska ag ska hålla käften och jag respekterar din känsla, när jag var överviktig så gick det åt helvete om jag delgav någon i min närhet att jag försökte gå ner i vikt. Det var först när jag inte låtsades om inför omgivningen att jag ville förändra mig som jag kunde få det gjort. Och att jag bytte medicin. Men hoppas du förstår att det var i all välmening och att jag inte skriver så av någon slags storsint hurtighet utan för att jag vet hur det känns efter en påskhelg där man känt att jag borde gjort si och så.

 

[Fruentimber]

Då ska ag ska hålla käften och jag respekterar din känsla, när jag var överviktig så gick det åt helvete om jag delgav någon i min närhet att jag försökte gå ner i vikt. Det var först när jag inte låtsades om inför omgivningen att jag ville förändra mig som jag kunde få det gjort. Och att jag bytte medicin. Men hoppas du förstår att det var i all välmening och att jag inte skriver så av någon slags storsint hurtighet utan för att jag vet hur det känns efter en påskhelg där man känt att jag borde gjort si och så.

Jag förstår absolut! Jag har varit väldigt tyst om min viktnedgång till folk i min närhet på grund av tidigare erfarenheter. Nu vet de flesta om, mest för att det är svårt för de i ens närhet att "dölja" 15 kgs viktnedgång. Men det är fortfarande bara de närmsta som vet, och jag delger mig liksom aldrig av "nu har jag gått ned 1 kg till!!!" som jag kunde göra förr. Ja, annat än här då.