Tjockistråden del 2

[lizzie]

Inget skuldbeläggande och "gör så gott du kan" är mitt motto.
Hellre göra det som är "näst bäst" än att inte göra något alls för att "det bästa" inte funkar...

Håller fullständigt med! Mycket bra motto!

/Lizzie

 

[lizzie]

En annan sak som jag reflekterat över är att hur "duktig" man bedöms vara i och med hur mycket man lyckats gå ner i vikt

Jag har på ett år lyckats gå ner 30 kg - en helt otrolig bedrift och ingen är gladare än jag. Nu börjar omgivningen reagera...

Jag får massor av beröm för att jag är så DUKTIG - klart jag är nöjd med mitt resultat och att omgivningen också ser resultatet.

Jag gillar däremot inte att få "duktighetsstämpeln" på mig - jag tycker nämligen inte att jag är "duktig" - utan jag anser att jag har ett målfokus utav guds nåde

Många kommer nu till mig och vill ha tips på hur jag gjort - det finns någon konstig tro om att jag haft en "lätt" resa. När jag sedan berättar att jag loggar allt jag äter, är typ ganska osocial och verkligt planerat in social samvaro där jag tillåtit mig att äta utanför mitt annars väldigt strikta ätschema. Så inser folk att det inte är så himla enkelt...

Det jag inte heller gillar med duktighetsstämpeln är att jag ser på andra (främst kvinnor) att det skapar så mycket dåligt samvete för att de inte är "lika duktiga" som jag. Det är så himla onödigt tycker jag!

Vi är ju alla olika - och jag har misslyckats många gånger tidigare. Det är 8 år sedan jag var nere i samma vikt som jag är idag. Har jojo-bantat många gånger och vet hur lätt det är att rusa iväg i vikt igen. Jag vet också hur himla svårt det är att må så bra att man orkar ta tag i sitt liv.

Jag har för tillfället världens absolut bästa motivator - och det är min jättefina unghäst! Jag har betalat massor av pengar för att få henne inriden - och jag VILL verkligen kunna rida på henne. Alltså MÅSTE jag ner i vikt . Så när jag blir väldigt godissugen går jag ut i stallet och tittar på min fina häst - sedan är det inte så svårt att göra rätt val

Men det är ju JAG, just NU - andra har ju helt andra förutsättningar. Därför gillar jag inte att få höra att jag är så himla "duktig" . Det är bra jobbat! Men jag är inte duktigare än någon annan - om ni fattar vad jag menar

/Lizzie

 

[ameo]

En annan sak som jag reflekterat över är att hur "duktig" man bedöms vara i och med hur mycket man lyckats gå ner i vikt

Jag har på ett år lyckats gå ner 30 kg - en helt otrolig bedrift och ingen är gladare än jag. Nu börjar omgivningen reagera...

Jag får massor av beröm för att jag är så DUKTIG - klart jag är nöjd med mitt resultat och att omgivningen också ser resultatet.

Jag gillar däremot inte att få "duktighetsstämpeln" på mig - jag tycker nämligen inte att jag är "duktig" - utan jag anser att jag har ett målfokus utav guds nåde

Många kommer nu till mig och vill ha tips på hur jag gjort - det finns någon konstig tro om att jag haft en "lätt" resa. När jag sedan berättar att jag loggar allt jag äter, är typ ganska osocial och verkligt planerat in social samvaro där jag tillåtit mig att äta utanför mitt annars väldigt strikta ätschema. Så inser folk att det inte är så himla enkelt...

Det jag inte heller gillar med duktighetsstämpeln är att jag ser på andra (främst kvinnor) att det skapar så mycket dåligt samvete för att de inte är "lika duktiga" som jag. Det är så himla onödigt tycker jag!

Vi är ju alla olika - och jag har misslyckats många gånger tidigare. Det är 8 år sedan jag var nere i samma vikt som jag är idag. Har jojo-bantat många gånger och vet hur lätt det är att rusa iväg i vikt igen. Jag vet också hur himla svårt det är att må så bra att man orkar ta tag i sitt liv.

Jag har för tillfället världens absolut bästa motivator - och det är min jättefina unghäst! Jag har betalat massor av pengar för att få henne inriden - och jag VILL verkligen kunna rida på henne. Alltså MÅSTE jag ner i vikt . Så när jag blir väldigt godissugen går jag ut i stallet och tittar på min fina häst - sedan är det inte så svårt att göra rätt val

Men det är ju JAG, just NU - andra har ju helt andra förutsättningar. Därför gillar jag inte att få höra att jag är så himla "duktig" . Det är bra jobbat! Men jag är inte duktigare än någon annan - om ni fattar vad jag menar

/Lizzie

Duktighet är dumt, det håller jag med om. Det är liksom fel begrepp i sammanhanget. Man är inte duktig för att man jobbar hårt mot ett mål.

Jag önskar att jag vore mer målpeppad, men det är tyvärr inte min grej riktigt.
Jag kan åka på min tanthäst även med nuvarande vikt och att gå ner så mycket att jag kan rida på vår unga D-ponny ligger inte inom rimlighetens gräns.

 

[Fruentimber]

En annan sak som jag reflekterat över är att hur "duktig" man bedöms vara i och med hur mycket man lyckats gå ner i vikt

Jag har på ett år lyckats gå ner 30 kg - en helt otrolig bedrift och ingen är gladare än jag. Nu börjar omgivningen reagera...

Jag får massor av beröm för att jag är så DUKTIG - klart jag är nöjd med mitt resultat och att omgivningen också ser resultatet.

Jag gillar däremot inte att få "duktighetsstämpeln" på mig - jag tycker nämligen inte att jag är "duktig" - utan jag anser att jag har ett målfokus utav guds nåde

Många kommer nu till mig och vill ha tips på hur jag gjort - det finns någon konstig tro om att jag haft en "lätt" resa. När jag sedan berättar att jag loggar allt jag äter, är typ ganska osocial och verkligt planerat in social samvaro där jag tillåtit mig att äta utanför mitt annars väldigt strikta ätschema. Så inser folk att det inte är så himla enkelt...

Det jag inte heller gillar med duktighetsstämpeln är att jag ser på andra (främst kvinnor) att det skapar så mycket dåligt samvete för att de inte är "lika duktiga" som jag. Det är så himla onödigt tycker jag!

Vi är ju alla olika - och jag har misslyckats många gånger tidigare. Det är 8 år sedan jag var nere i samma vikt som jag är idag. Har jojo-bantat många gånger och vet hur lätt det är att rusa iväg i vikt igen. Jag vet också hur himla svårt det är att må så bra att man orkar ta tag i sitt liv.

Jag har för tillfället världens absolut bästa motivator - och det är min jättefina unghäst! Jag har betalat massor av pengar för att få henne inriden - och jag VILL verkligen kunna rida på henne. Alltså MÅSTE jag ner i vikt . Så när jag blir väldigt godissugen går jag ut i stallet och tittar på min fina häst - sedan är det inte så svårt att göra rätt val

Men det är ju JAG, just NU - andra har ju helt andra förutsättningar. Därför gillar jag inte att få höra att jag är så himla "duktig" . Det är bra jobbat! Men jag är inte duktigare än någon annan - om ni fattar vad jag menar

/Lizzie

Håller helt med. Något jag tycker är än värre är hur "fin" man minsann har blivit om man går ner i vikt. Stör ihjäl mig på sådana kommentarer. Efter decennier av jojobantande och för risk att få diabetes gjorde min mamma en GP-operation. Hon har förstås gått ner massor i vikt. På min farfars begravning kommer en släkting fram och liksom "berömmer" henne för hur fiiiiin hon blivit. Alltså, jag hade så god lust att rycka tag i honom och deklarera att min mamma har för helvete ALLTID varit fin! Jag stod dessutom bredvid, överviktig och grann - är jag icke-fin i hans ögon då? Näe, usch, bara så innerligt trött på sådana kommentarer. Får mig att vilja skita i allt vad bantande heter och vika ut mitt fläsk fullständigt så att det riktigt sticker i ögonen på dem.

 

[JGD]

Kanske sent att kliva in när jobbet nästan är klart. Men vågen visade 80,1 imorse och målvikt är 79,9. I slutet på april vägde jag 95 och under sommaren var jag ner till 83, sedan har det gått väldigt trögt.

 

[Fille]

På tal om myrsteg så funderade jag lite igår på min vikt, jag har visserligen stått mer eller mindre stilla på samma vikt sedan september (gått upp några kg men lyckats gå ner igen till nuvarande vikt), MEN för lite mer än två år sedan vägde jag 16 kg mer än jag gör nu, gick ner 6 kg, blev gravid, för 11 månader sen födde jag barn, jag gick upp 22 kg under graviditeten och ändå väger jag 10 kg mindre nu än vad jag gjorde när jag blev gravid. När jag kom att tänka på det kände jag mig ändå stolt över min vikt! Lång resa kvar, men en bra bit påväg!

 

[lizzie]

Jag önskar att jag vore mer målpeppad, men det är tyvärr inte min grej riktigt.
Jag kan åka på min tanthäst även med nuvarande vikt och att gå ner så mycket att jag kan rida på vår unga D-ponny ligger inte inom rimlighetens gräns.

Fast du kör ditt system - det är väl det mål som passar dig

/Lizzie

 

[Kattennizze]

Jag är nöjd med att jag nu flera gånger har begränsat mellisarna till en knäckemacka och inte två.

 

[lizzie]

Håller helt med. Något jag tycker är än värre är hur "fin" man minsann har blivit om man går ner i vikt. Stör ihjäl mig på sådana kommentarer. Efter decennier av jojobantande och för risk att få diabetes gjorde min mamma en GP-operation. Hon har förstås gått ner massor i vikt. På min farfars begravning kommer en släkting fram och liksom "berömmer" henne för hur fiiiiin hon blivit. Alltså, jag hade så god lust att rycka tag i honom och deklarera att min mamma har för helvete ALLTID varit fin! Jag stod dessutom bredvid, överviktig och grann - är jag icke-fin i hans ögon då? Näe, usch, bara så innerligt trött på sådana kommentarer. Får mig att vilja skita i allt vad bantande heter och vika ut mitt fläsk fullständigt så att det riktigt sticker i ögonen på dem.

Jo, jag har också fått hör att jag "blivit fin". Så tidigare var jag alltså ofin - eller

Jag har ju fortfarande samma personlighet - det är ju inte insidan av hjärnan jag bantat bort liksom.

Jag har periodvis varit rejält smal och sedan rejält tjock. Något som verkligen stör mig är hur omgivningen interargerar med mig som person. Jag blir bemött på ett sätt som smalis och på ett helt annat sätt som tjockis. Och som tjockis blir jag bemött som om jag är någon lägre begåvad varelse

Det är något som jag verkligen stör mig på...

/Lizzie

 

[Fruentimber]

Jo, jag har också fått hör att jag "blivit fin". Så tidigare var jag alltså ofin - eller

Jag har ju fortfarande samma personlighet - det är ju inte insidan av hjärnan jag bantat bort liksom.

Jag har periodvis varit rejält smal och sedan rejält tjock. Något som verkligen stör mig är hur omgivningen interargerar med mig som person. Jag blir bemött på ett sätt som smalis och på ett helt annat sätt som tjockis. Och som tjockis blir jag bemött som om jag är någon lägre begåvad varelse

Det är något som jag verkligen stör mig på...

/Lizzie

Skriver verkligen under på det. Jag var normsmal i 20 år, mullig i 5, tjock i 5. Det är en helt annan typ av värld som bemöter en som tjock.

 

[Fruentimber]

Startvikt: 90 kg
25 jan: 88,9 kg
5 feb: 89,9 kg (?!)
7 feb: 88,2 kg
9 feb: 88,1 kg
13 feb: 87,6 kg
16 feb: 87,4 kg
20 feb: 86,6 kg

Jag trodde vågen lurades med mig imorse, men nej, samma siffra alla tre gånger som jag ställde mig. Kul!

 

[BobberiBoo]

Fastedag idag. Behövs för det blev både glass och pizza igår Men gud så tråkigt det är

 

[ameo]

*klappar mig själv på huvudet och säger "dutti flicka"
Tränade i bassängen igår också!
Och har varit ute och jobbat med hästarna i snön i paddocken flera dagar i rad, så jag har fått mer motion än vanligt.
Tyvärr uppskattar inte mina knän snöpulsning...

 

[BobberiBoo]

Fastedag idag. Behövs för det blev både glass och pizza igår Men gud så tråkigt det är

Blev ingen fastedag. Jag är så jäkla hungrig det är sjukt. Äter vettig mat men jag är konstant hungrig ändå. Fattar inte alls vad som hänt

 

[Fruentimber]

Blev ingen fastedag. Jag är så jäkla hungrig det är sjukt. Äter vettig mat men jag är konstant hungrig ändå. Fattar inte alls vad som hänt

Magkatarr? När jag har det så känner jag mig hungrig konstant, fast jag egentligen inte är det.

 

[BobberiBoo]

Magkatarr? När jag har det så känner jag mig hungrig konstant, fast jag egentligen inte är det.

Aldrig haft magkatarr så ingen aning. Jag fick helt plötsligt för mig att jag är på tjocken Men har ju hormon spiral inne så risken är väl rätt minimal för det, hoppas jag.

 

[Kattennizze]

Jag har inte vägt mig så jag vet inte men jag tror att jag kanske lyckats gå ned nåt halv kilo ialla fall. I övrigt går det mesta bra, igår åt jag två relativt små bitar kladdkaka men det blir också veckans enda debacle. Jo jag åt en polkagriskaramell idag också men det vara bara en liten en. Sedan går maten som på tåget, har radikalt minskat mina portioner och lagt till mera grönsakeroch frukt och bär. Är jättenöjd. Har lyckats hålla detta även fast jag har tränat tungt tre dagar i rad.
Nu sitter jag med en stor kopp te i soffan och är nöjd med mig själv.

 

[ameo]

Aldrig haft magkatarr så ingen aning. Jag fick helt plötsligt för mig att jag är på tjocken Men har ju hormon spiral inne så risken är väl rätt minimal för det, hoppas jag.

tja, kolla upp det...
Jag har en vän som blivit gravid med hormonspiral 2 gånger...

 

[BobberiBoo]

tja, kolla upp det...
Jag har en vän som blivit gravid med hormonspiral 2 gånger...

Skit osså... Måste nog göra det då Jag hr liksom en 8 månaders terrorist hemma och vi är ju färdiga med tillökningar.

Hoppas på att kroppen bara behöver lite extra energi just nu av helt andra anledningar

 

[lizzie]

Wiieee

Idag vägde jag in mig på 80,8 kg till mina 165 cm. Jag har ett BMI på 29,7

Jag har kommit under gränsen för fetma och är nu "bara" överviktigt - vilket är första gången på 8 år - vilken sabla bedrift

Jag är sååååå nöjd med mitt slit

/Lizzie