Svinig kille

Kanske inte borde bry mig egentligen men jag är så orolig nu. Får inte tag på honom alls, inte sen i torsdags.

Eftersom han mådde så dåligt som han gjorde då (allt var verkligen nattsvart för honom typ) så är jag sjukt orolig för att han ska göra något dumt..

Han spelar på dig som näcken spelar på sin fiol och tyvärr får det önskad effekt..

Han är inte ditt ansvar, han är en vuxen människa som beter sig som en riktig snorunge, det han gör är att "hämnas" det du gör, han bestraffar sig med tystnad och genom att försöka nå honom så göder du både beteendet och hans ego.
 
Han spelar på dig som näcken spelar på sin fiol och tyvärr får det önskad effekt..

Han är inte ditt ansvar, han är en vuxen människa som beter sig som en riktig snorunge, det han gör är att "hämnas" det du gör, han bestraffar sig med tystnad och genom att försöka nå honom så göder du både beteendet och hans ego.

Vad patetisk jag känner mig nu. Delar av mig vill också hämnas, men å andra sidan vill jag inte lägga energi på det direkt. Antar att det är lite så, alltså att han gillar att jag försöker få tag på honom. Jag vet inte ens vad jag ser i honom.

@Mulberry
Jo, men jag är verkligen orolig. Vilket jag inte borde vara antar jag.
 
Vet inte, men då är det ju bara att säga det. Hade ju inte varit så svårt. Han sa att han mådde extremt dåligt av att jag sa att jag troligtvis aldrig kommer förlåta honom för vad han tvingade mig till.

@Tassetass och @Gimlan
Om det är så så funkar det ju iaf.. Skulle hellre se att han betedde sig vuxet och sa rakt ut vad det är. Det är vidrigt svårt att släppa allt det här :(
Han är inte vuxen, du kommer inte få det du vill ha av honom. Du fick det inte i relationen och kommer inte få det nu heller.

Det är väl ganska klart, även om han inte säger det, att han inte vill ha kontakt med dig.
 
Okej, @BernT , att du är förvirrad är helt normalt. En liten varning bara: många tjejer tjatar om att de vill förstå, få ett avslut, höra vad han har att säga, blablaba. Många gånger handlar det egentligen bara om att man saknar personen, vill prata med den, känner sig ledsen över hur det blivit. Därför tror i alla fall jag att det kunde vara bra att helt lägga honom åt sidan och göra som en total svinigsnubbe-detox. Och sen, om du har nåt du vill reda ut, så tar du det när du är mer stabil och inte riskerar att ta tillbaka honom av fel skäl.
 
Vad patetisk jag känner mig nu. Delar av mig vill också hämnas, men å andra sidan vill jag inte lägga energi på det direkt. Antar att det är lite så, alltså att han gillar att jag försöker få tag på honom. Jag vet inte ens vad jag ser i honom.

@Mulberry
Jo, men jag är verkligen orolig. Vilket jag inte borde vara antar jag.
Man är ofta patetisk när man sörjer, det är okej! Det är okej att vilja hämnas - men inte att göra det.
 
Okej, @BernT , att du är förvirrad är helt normalt. En liten varning bara: många tjejer tjatar om att de vill förstå, få ett avslut, höra vad han har att säga, blablaba. Många gånger handlar det egentligen bara om att man saknar personen, vill prata med den, känner sig ledsen över hur det blivit. Därför tror i alla fall jag att det kunde vara bra att helt lägga honom åt sidan och göra som en total svinigsnubbe-detox. Och sen, om du har nåt du vill reda ut, så tar du det när du är mer stabil och inte riskerar att ta tillbaka honom av fel skäl.
Exakt! Men avslutet finns hos en själv! Expartnern kan inte ge en det avslutet.
 
@BernT Du har fått så fint stöd och massa grymma tips av alla i tråden. Så jag kikar bara in för att säga att du är så stark och du kommer klara detta! När du tittar tillbaka sen kommer det kännas helrätt att du inte fortsatte med honom. Stor styrkekram till dig!
 
Vet inte, men då är det ju bara att säga det. Hade ju inte varit så svårt. Han sa att han mådde extremt dåligt av att jag sa att jag troligtvis aldrig kommer förlåta honom för vad han tvingade mig till.

@Tassetass och @Gimlan
Om det är så så funkar det ju iaf.. Skulle hellre se att han betedde sig vuxet och sa rakt ut vad det är. Det är vidrigt svårt att släppa allt det här :(

Oavsett anledning så är det nog så att klippa banden är det bästa, även om det är svårt.

Men om jag ser till mig själv hade jag nog inte varit så värst förtjust i att den som sårade mig höll på att höra av sig och frågade om läget. "Hade varit bra om det inte vore för dig" typ. Det säger ju dock inget egentligen om er situation.

Har du ingen polare i närheten som kan hålla dig sällskap och hitta på något eller så?
 
Okej, @BernT , att du är förvirrad är helt normalt. En liten varning bara: många tjejer tjatar om att de vill förstå, få ett avslut, höra vad han har att säga, blablaba. Många gånger handlar det egentligen bara om att man saknar personen, vill prata med den, känner sig ledsen över hur det blivit. Därför tror i alla fall jag att det kunde vara bra att helt lägga honom åt sidan och göra som en total svinigsnubbe-detox. Och sen, om du har nåt du vill reda ut, så tar du det när du är mer stabil och inte riskerar att ta tillbaka honom av fel skäl.

Superbra skrivet! Känner verkligen igen mig i hur jag tänkte nu senast, att jag ville "förstå". Killen har ju sagt sitt liksom, att vilja höra det om och om igen kommer inte förändra saker.

@BernT Nej det borde du inte vara, för du får tyvärr inget tillbaka. Självfallet är det svårt men jag tror att du MÅSTE sluta höra av dig till honom. Och jag tycker nog faktiskt att inte svara på dina meddelanden är det bästa han har gjort hittills, även om det låter väldigt hårt.
 
Han är inte vuxen, du kommer inte få det du vill ha av honom. Du fick det inte i relationen och kommer inte få det nu heller.

Det är väl ganska klart, även om han inte säger det, att han inte vill ha kontakt med dig.

Det är bara så konstigt att det tvärvände så. Från att han absolut ville fortsätta ses när jag sa att jag inte ville till att dagen efter ha hamnat i den djupaste krisen någonsin för att jag inte ville förlåta honom och sluta höra av sig.

@niphredil
Jo men så känns det, och det är garanterat för att jag saknar honom egentligen. Nä vi bör nog undvika varandra, det vet jag med innersta inne. Han ska ändå göra utlandstjänst fram till juni nästa år snart så kanske kan vi ses och snacka då, ett år efter händelsen. Väl där kanske jag varken vill eller behöver det, det vet jag ju inte. Hade det handlat om vanligt göra slut hade jag inte känt ngt sånt behov, men iom aborten och allt jag behöver bearbeta med den så kanske det hade varit bra. Då tänker jag mig typ ses ute på stan och bara snacka lite och sen gå vidare.
 
Det är bara så konstigt att det tvärvände så. Från att han absolut ville fortsätta ses när jag sa att jag inte ville till att dagen efter ha hamnat i den djupaste krisen någonsin för att jag inte ville förlåta honom och sluta höra av sig.

@niphredil
Jo men så känns det, och det är garanterat för att jag saknar honom egentligen. Nä vi bör nog undvika varandra, det vet jag med innersta inne. Han ska ändå göra utlandstjänst fram till juni nästa år snart så kanske kan vi ses och snacka då, ett år efter händelsen. Väl där kanske jag varken vill eller behöver det, det vet jag ju inte. Hade det handlat om vanligt göra slut hade jag inte känt ngt sånt behov, men iom aborten och allt jag behöver bearbeta med den så kanske det hade varit bra. Då tänker jag mig typ ses ute på stan och bara snacka lite och sen gå vidare.
Han krisar väl också, inget konstigt att han tvärvänder.

Aborten är nog faktiskt bättre att du processar med nån annan, tex psykologen som jag vill minnas att du ska träffa.
 
Och jag tycker nog faktiskt att inte svara på dina meddelanden är det bästa han har gjort hittills, även om det låter väldigt hårt.
Håller absolut med!

@BernT Bra att han åker på utlandstjänst! Och gud vad du är jäkla duktig som kan se själv att det är för att du saknar honom som du vill ha kontakt. Du fixar det här, det gäller bara att du härdar ut nu när det är som värst.
 
Kanske inte borde bry mig egentligen men jag är så orolig nu. Får inte tag på honom alls, inte sen i torsdags. Okej jag har väl inte försökt direkt jättemkt men ändå.

Eftersom han mådde så dåligt som han gjorde då (allt var verkligen nattsvart för honom typ) så är jag sjukt orolig för att han ska göra något dumt. Samtidigt är det jobbigt för det blir ytterligare en tung sak att försöka hantera vid sidan av all sorg och jobbiga känslor som jag redan har.


Det där är ett sätt att få dig att må dåligt. Att få dig att ångra dig och be och böna att han ska ta dig tillbaka. Han vill att du ska oroa dig och att du ska må dåligt för för honom är det ett sätt att få sitt bekräftelsebehov tillgodosett. Att få en egoboost.

Jag och många med mig har haft vår beskärda del av idioter som betett sig illa mot oss och som fått oss att må fruktansvärt dåligt och det enklaste och minst smärtsamma är att bryta helt direkt. Ju längre man håller på och hör av sig fram och tillbaka desto längre kommer du underhålla att du mår så fruktansvärt dåligt. Ett tag funderade jag på om jag hade en puckomagnet i pannan eftersom alla människor som drogs till mig gjorde mig illa på något sätt.

Jag beklagar verkligen att han tvingade dig till att göra abort men jag hoppas att du en dag kan tänka att du iallafall slipper ha med honom att göra mer tack vare det. Annars hade du tvingats ha honom i ditt liv de närmaste 19-20 åren och jag lovar att det är tärande.

Sörj det som inte blev. Sörj både aborten och förhållandet. Det gör ingenting att du inte orkar något just nu för du behöver få sörja och då orkar man inte med så mycket annat. En dag kommer du att vakna och inse att du faktiskt mår lite bättre och visst kommer det komma bakslag men det kommer bli bra en dag. En dag kommer du att kunna tänka på honom och inte känna någonting. Motsatsen till kärlek är inte hat utan likgiltighet och det är dit du kommer komma.

Det var verkligen jättebra gjort att avsluta förhållandet för ett så destruktivt förhållande slutar alltid i tårar förr eller senare. Var glad att du inte har involverat honom mer i ditt liv än vad du har så att ni har ett hus som ska säljas eller flera barn tillsammans. Man får i sådana här lägen försöka greppa halmstråna och dra sig upp på dem.

Radera honom bokstavligen ur ditt liv, sörj och gå vidare. Du kommer må bra igen. Det lovar jag även om det känns otänkbart just nu.

Kramar
 
Det är bara så konstigt att det tvärvände så. Från att han absolut ville fortsätta ses när jag sa att jag inte ville till att dagen efter ha hamnat i den djupaste krisen någonsin för att jag inte ville förlåta honom och sluta höra av sig.

Jag hade också ett tvärvändnings-break up i våras. Men att det hände väldigt plötsligt förändrar tyvärr ingenting, det är fortfarande lika slut. Jag hade också väldigt svårt att förstå och hantera just tvärvändningen, men precis som det skrivits ovan så gör man nog klokast i att acceptera istället för att försöka gräva efter svar - för sin egen skull.

Och precis som övriga tycker jag att det är starkt att erkänna att du saknar honom. För man gör ju det. Så fruktansvärt mycket. Men det blir bättre även om det låter så jävla klyschigt just när man håller på att gå sönder.
 
@Gimlan
Jo det är klart att han också har all rätt att bli ledsen och så över det som varit. Helt likgiltig över allt som vi gick igenom har han ju inte varit.
Nu är det bara ca en vecka kvar innan jag ska träffa psykologen, ska bli skönt ändå på ett sätt. Även om jag vet att det kommer vara jobbigt och jag kommer storgråta hela tiden typ.

@niphredil
Hatar att det är så svårt att göra rätt ändå. Jag vet ju vad jag borde göra. Och ändå gör jag det inte.
Satte upp ett mål nu, om jag inte har kontakt med honom från och med nu tills jag börjar jobba 4/8 så får jag köpa en mulberry bayswater. Det borde funka :p
 
@BernT Nu kommer jag låta snorjobbig men det är faktiskt "bara" att bestämma sig. Ha lite självdisciplin och "bara" göra det man bestämt sig för. Jag bestämde från början när jag bröt med asig kille att jag inte skulle höra av mig på en månad, vilket jag heller inte gjorde. Efter det hade vi kontakt och han var precis lika jävla asig (vilket var lättare att se, efter att ha haft en paus ifrån honom). Jag bestämde mig då för att inte höra av mig någonsin igen till honom, vilket jag höll, och när han sedan sex månader senare hörde av sig och ville bli vänner och blabla så upptäckte jag direkt att han var PRECIS lika jävla asig, något som blev plågsamt uppenbart för mig.

Det var inte lätt att inte höra av sig men det finns liksom inga knep, jag bara bestämde mig. Tänkte att jag var patetisk om jag kröp för ett svin och det tvingade mig att låta bli telefonen. Jag tog bort honom överallt, vilket verkligen underlättade. Jag saknade honom hela tiden och till en början försvarade jag honom som fan, men det var så fint att se hur gradvis det där försvann när jag insåg hur elak han varit mot mig, hur lite jag förtjänade att råka ut för honom.
 

Liknande trådar

Relationer OBS! vet att svaret på frågan i rubriken är nej, men hela min situation känns så absurd. Pepp önskas. OBS 2! Skriver anonymt då jag ej...
2 3
Svar
53
· Visningar
7 658
Senast: Angel
·
Relationer Vet inte hur jag ska börja denna långa historia, men i korta drag så flyttade jag in på gården min kille och hans föräldrar bor på. Allt...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
26 751
Senast: Crossline
·
  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 811
Senast: Tofs
·
Relationer Jag ber om ursäkt för att det blev en så lång text men hoppas ni kan ta er tid att läsa och förhoppningsvis hjälpa mig! Jag har sedan...
Svar
14
· Visningar
3 027
Senast: Otter
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp