Svärmorsprobelm, eller är det vi?

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag skulle aldrig drömma om att fråga min egen familj om lov att få ta med mig hundarna. Det är ju självklart att de är välkomna. Familjen vet vad de betyder för mig och ser hellre hår på mattan än gör mig ledsen.

Jag förväntar mig att det är okej att släpa med mig lite allt möjligt till min familj, oavsett om det är nya pojkvänner, barn, hundar, grisar eller kakaduor. Att tala i termer som gäst och värd känns för mig främmande. Är det en så ytlig bekantaskap kan jag vara utan den och väljer då hellre hunden.

I en familj tar man varandra lite för vad de är och står ut med grus på golvet. Ska det vara en massa villkor kan det lika gärna vara.

 

[Madick]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Det finns piller, det går att hålla barn och hund åtskilda... Jag skulle bli djupt deprimerad om jag fick barn som var allergiskt och jag således fick "göra mig av" med hunden. Därför avstår jag från att skaffa barn.

Jag mår nästan illa när jag läser det där. Mitt ex mamma resonerade som du. Behöll katterna och lät sonen käka tabletter och må dåligt. Oj hoppsan, ingen mer medicin eller ständig "förkylning" när han flyttade hemifrån...

Bra för dig att du då valt bort barn.

 

[Kickis]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Har tyvärr inte orkat läsa hela tråden..
Har i vart fall liknande problem som du då mina svärföräldrar alltid tar med sin hund hem till oss utan att fråga. Ofta tar de även med min mans brors hund oxå. Jag tycker det är jobbigt då de både skitar ner, inte är så uppfostrade som jag tycker att de borde vara och att de inte är vana vid barn utan det har hänt att de har morrat åt min dotter osv.
Funderar på att ta med mina hästar utan att säga nått nästa gång vi hälsar på.

 

[Tajger]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag önskar att jag hade vetat det när dottern låg och kämpade för att andas, för mormor tyckte hon kunde ju stänga in hunden i ett annat rum...Nej, under en period var vi tvungna att helt välja bort umgänge med de som hade hund, ok, vi kunde träffas utomhus, men nu 15 år senare har hon faktiskt vuxit ifrån det mesta. Hund kan hon umgås med en stund, katterna är ok, även om hon snuvar lite, och hästar visade inget på senaste testen
Men vad det gäller TS är det ju hennes val, men jag uppfattar att det ligger mer bakom...

 

[Welsh]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

*KL*

Det märks tydligt i denna tråd vilka som är hundägare versus vilka som inte är det. De som inte är det tycker att det är självklart att man ska "lämna bort jycken" när man ska till någon. Men som många redan sagt: Det är inte bara att lämna bort, alla kanske inte har någon att lämna till och ännu mindre om det handlar om flera dagar eller om man som jag har 3 hundar att hitta plats till. Då är det bara att finna sig i att antingen åker hundarna med eller så stannar jag hemma. Detta finner jag (och alla andra hundägare I guess) mig i utan problem men det är de utan hund som tycker att man väljer hundar framför barn osv.

Men hur tycker ni man ska göra då, ni som tycker man ska lämna bort hundarna en helg eller en vecka, om man INTE har någon hundvakt??

Jag har hundar, 3 hyfsat stora. Skulle aldrig ta med mig hundarna för att åka bort till någon såvida de inte blir inbjudna. De fixar att vara ensamma ganska många timmar. Är det en längre resa så vi blir borta några dygn skaffar jag hundvakt alt låter hundarna sova i bilen. FÖrstår att folk inte vill ha in andras hundar i huset. Ser hur mkt våra egna drar in. Har man dessutom barn som itne är hundvana så finns det än mindre anledning till att släppa in hundar. Det finns ypperliga hundpensionat att ha sina hundar på om man ska vara borta några dagar. Jag skulle heller inte åka till någon med stallkläderna på. Varför sprida allergener hem till folk som inte själva vill ha det? Min mamma tycker mkt om våra hundar och välkomnar dem till sitt hus men hon har även bekanta som hon umgås flitigt med som är allergiska. Mina hundar lider inte av att inte få träffa min mamma och då ser jag det som självklart att de inte behöver följa med. På så sätt visar jag lite omtanke för min mammas umgängeskrets där det nu finns allergiker.

 

[Bebben]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag kan inte svara exakt hur jag skulle lösa den situationen, eftersom jag aldrig behövt ta itu med det.

Vad jag dock vet är att vissa barn är lätt allergiska och fungerar utmärkt på medicin, medan andra är svårt allergiska och inte kan ha minsta lilla djur i sin närhet.
Så man agerar väl olika beroende på vad det blir i sådana fall.

 

[Bebben]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Ja, det kanske dom gör för många.

Jag har dock aldrig sagt nej till en gäst som vill ta med barn eller hund hit. Allt går att lösa om man vill, och vill jag ha hit dom människorna så tycker inte jag att det är ett problem.

Ingen av människorna runt oss skulle ens tänka tanken att be om barnfritt exempelvis, för han ingår i vår familj. Nu lämnar jag självmant bort honom ibland istället, för att kunna få en längre och lugnare kväll kanske. Men han är alltid medbjuden, och har varit sen han föddes.

 

[gladaeo]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag mår nästan illa när jag läser det där. Mitt ex mamma resonerade som du. Behöll katterna och lät sonen käka tabletter och må dåligt. Oj hoppsan, ingen mer medicin eller ständig "förkylning" när han flyttade hemifrån...

Bra för dig att du då valt bort barn.

Oj vad surt det blev :smirk:
Det är samma sak när jag skriver att jag har husdjur och det räcker för mig, då skall folk ifrågasätta mina val och kalla mig surkärring. Risken att få ett hyperallergiskt barn är väl ändå ingen stor risk? Jag pratar om alla dessa "småallergiska" barn som används som ursäkt för att omplacera, inte välkomna bökiga hundar etc.

 

[Madick]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Oj vad surt det blev :smirk:
Det är samma sak när jag skriver att jag har husdjur och det räcker för mig, då skall folk ifrågasätta mina val och kalla mig surkärring. Risken att få ett hyperallergiskt barn är väl ändå ingen stor risk? Jag pratar om alla dessa "småallergiska" barn som används som ursäkt för att omplacera, inte välkomna bökiga hundar etc.

Det jag mår illa över är ditt val att djuren går före barnets hälsa... Jag har alltså upplevt en människa som vuxit upp så. Behöver jag säga att han och mamman inte har någon trevlig relation idag? Kanske hon önskar att hon tänkte som du och inte skaffade barn.

Idag har hon inga katter, för ve och fasa, nya mannen blev ju lite allergisk plötsligt.

Jag tycker det är BRA att du väljer bort barn med den inställning du har, läs inte in något annat.

 

[Lady_A]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Givetvis bestämmer ni, men jag förstår din svärmors familj.

Och att hon ställer upp på hans hund tycker jag är självklart! Jag har hund och min sambo har en småallergisk släkt. För oss har det alltid varit självklart att det är vårt och inte bara mitt problem om hunden inte är välkommen.

Sedan måste jag ju säga att det spelar ingen roll hur eller varför men är inte min hund välkommen så känner inte jag mig välkommen heller!

 

[Smulu]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Den här tråden är från 2007-11-22 så .....

 

[lilltrolle]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

knapplån

Att tråden är gammal spelar ingen roll, ämnet är alltid aktuellt!
Med risk för att skriva ot så vill jag berätta om mina f.d svärföräldrar. De hade en liten hemsk hund. Den var alltid med överallt. Mina stora barn (då 6 8 år) fick höra att de inte fick röra på fötterna när vi satt till bords. Hunden låg ofta under bordet och hade antagligen blivit sparkad av ett barn så den angrep barn som dinglade med fötterna... När minsta föddes hade jag väldigt svårt att låta henne vara nära hunden. Då fick jag höra att jag var överkänslig. Men när deras doter fick barn ändrades allt. Hon accepterade inte att hunden var sådan och svärföräldrarna avlivade den.

När det gäller allergier är det väldigt individuellt hur man reagerar. Mina stora är allergiska, men inte mot alla raser. Vår schäfer tål de men grabben blev riktigt dålig av en schabrador som pappan hade. Själv skulle jag inte ta med hunden till någon som inte välkomnar den, precis som med barnen. Allt som oftast stannar jag hemma istället!

 

[Lady_A]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

sorry, den låg på första sidan när jag var in och kollade.... så det var nog inte jag som drog upp den...

 

[humlanotrocadero]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Hatar det fenomenet.

 

[havreflinga]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast nu när tråden ändå kommit fram igen... Hur gick det med svärmor och den plötsliga förälskelsen? Blev det giftemål?

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Är vi naiva och otrevliga, hemska människor som inte fattar at man givetvis måste få ha med sin hund, eller har vi rätt att önska hur vi vill ha det hos oss?

Men alltså, hur kan man ställa till en diskussion om en hund en helg? Söker ni konflikter? Om man vill att folk ska besöka ens hem får man väl bjuda till och vara lite - eh - gästvänlig?

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Varför är önskan om att ha ett hundfritt hem att söka konflikt?
Här kommer inga hundar in i husen.
Söker jag konflikt då?

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Varför är önskan om att ha ett hundfritt hem att söka konflikt?
Här kommer inga hundar in i husen.
Söker jag konflikt då?

Ja, kort svarat. Jag tolkar det som att personer med hund göre sig icke besvär hos dig.

 

[KopparbergsEmme]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Det är en STOR hund, visserligen snäll men ganska hoppig och kan bli rätt vild. Vår son är inte hundvan, vi har funderat på detta och kände att vi inte vill ha hunden hos oss, detta trots att vi båda vuxit upp med hund (och då även vet att inte alla uppskattar hund).

I sådant fall kan ju hunden få vara i en del av huset, dvs där ni inte är, kanske i hallen/sovrum med en grind in till köket där ni sitter

Detta har de tagit otroligt oväntat. Jag trodde till min enfald att man frågar om man får ta med sig djur. De ifrågasätter våra skäl, om vi gör så för att vi inte vill ha dem hos oss, talar om att de tre är en enhet och det är en förolämpning etc att inte vilja ha hunden här.

Beror på vart det är, våra närmaste vänner brukar jag bara påpeka till att "hunden komemr vara med"

Skall man bort dit man inte är så ofta eller ej känner personerna frågar man

Är väl hemma blind

Vi är rätt chockade.

Är vi naiva och otrevliga, hemska människor som inte fattar at man givetvis måste få ha med sin hund, eller har vi rätt att önska hur vi vill ha det hos oss?

Självklart har ni rätt att säga nej, även om jag inte tycker grunden duger...eller skulle ej ha gjort omd e var mig ni bjöd

Jag tycker man kompromissar i detta fall. Gör klart för dem innan de kommer att hunden bara kommer få vara där och där och ej vid eran son.

Vi hundmänniskor är lite fjantiga och blir lätt stötta då vi ofta lever med hunden nära, och räknar med att kunna ta med den!

Självklart ska ni ju kunna blåneka att de tar med hunden, men då kanske ni får byta helg när de kommer..så e har hundvakt. Samtidigt som jag inte kan förstå (eller inte vill ) varför de skulle nekas att man tog med hunden. Jufförsig så är jag väldigt noga med att om vi är borta så ska hunden vara still och inte härja runt, det kanske denna stora hund gör och då kan det givetvis vara jobbigt... Å andra sidan måste ju de förstå att om den ska med, ska den uppföra sig...

Svammel, hoppas du förstod...

 

[pernilla_s]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

KL

Vi har också problem med svärföräldrar och deras hund...

Deras hund är en stor new foundlandskorsning som är stressad i lägenhet. Den springer runt runt i lägenheten hela tiden. Jag blir jätte stressad av den hund. Den stressar upp vår egen hund. Vi har dessutom en ett åring som springer omkring vilket gör att jag gillar inte att deras hund springer omkring då det finns risk att den springer på vår son. Här finns många döda vinklar.

Vi brukar säga till hunden att den ska ligga ner. Så den är lugnare nu, men sen fick vi en nerskällning om att VI hade stressat derashund och han var mer stressad nu (han är mycket lugnare nu) då vi hade så mycket regler.

De blir sura om vi säger att de inte får ta med hunden. Ena gången fick de ju inte ta in honom när de kom oväntat på besök för vi skulle få besök och de hade en hund som vår inte träffat innan och vår hund är osäker på andra hundar och han kände inte deras hund så bra heller. Då ville vi ju inte träffa dem....

Jag avgör väl om jag vill ha in deras hund här inne. Hade den varit lugn hade det inte varit några problem..