Svärmorsprobelm, eller är det vi?

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Så att tjafsa om en hund över en helg är en förlust för alla i så fall.

En hund är en hund är en hund.
Och det är bara ett husdjur.
Den som väljer ett husdjur före familjen är den som är på fel sida om saker och ting.

Och det får den stå för själv.

Jag har ingen förlust faktiskt.
För om min förälder sätter sin hund eller sin partners hund före mig, så är det inte en sådan förälder som jag vill ha.
Vad skall jag med den till?

Och jo, det är far -och mor-föräldrar som lider mest av om umgänget inte fungerar.
Inte föräldrarna och inte barnen - vet jag.

Jag är vuxen nu och har liksom frigjort mig från mina föräldrar.
Mitt liv är mitt och deras liv är deras.
Vill de umgås så är det bara för dem att anpassa sig.
Annars så kan det faktiskt vara.
Då så får de "leka" med några andra som är likasinnade.
Precis som jag får göra.
Och det är enklare för alla.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Och jo, det är far -och mor-föräldrar som lider mest av om umgänget inte fungerar.
Inte föräldrarna och inte barnen - vet jag.

Jag antar att du baserar den kunskapen på egna erfarenheter, men det är inte alls samma sak som att "veta".

Att hålla sin hund högre än barnbarnen är inte mer löjligt än att envisas med att inte släppa in en hund två dagar i huset (utan starka skäl som ex-vis allergier) och på så sätt sätta frågan om hunden högre än barnens rätt att umgås med sina morföräldrar/farföräldrar.

Det ligger helt på samma nivå. Jag personligen väljer mina strider och skiter i principer.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Vill de umgås så är det bara för dem att anpassa sig.
Annars så kan det faktiskt vara.

Ska bli intressant att höra hur du resonerat om dina barnbarn envisats med att ta med sig hund till ditt hem. Vad sätter du då högst, din egen aversion mot hundar eller umgänget med barnbarnen? inte så självklart - kanske.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

En hund är bara ett husdjur.
Och runt hundar blir det alltid rörigt.
Det är inte principer.

Man släpar inte med sig djuren till andra när man reser bort om det inte är helt klart att de är välkomna.
Om vi hade bytt ut hunden mot en Boaorm eller tama gäss, hade du varit av samma åsikt då?

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

En hund är bara ett husdjur.
Och runt hundar blir det alltid rörigt.
Det är inte principer.

Om inte det är en princip, vad är då en princip?

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Vad sätter du då högst, din egen aversion mot hundar eller umgänget med barnbarnen?

Nu så är det ingen aversion utan allergi, så det handlar om min hälsa.
Men om det bara hade varit min aversion så hade jag löst det så att jag hade åkt och besökt barnbarnet i stället och där tagit in på hotell, vandrarhem eller haft med mig en husvagn för att kunna sova rent från djur.
På samma sätt som jag skulle göra för att skona min hälsa.

Mina golv och mitt hem vill jag inte ha förstört för en kort samvaro, så det får lösas på annan plats.

Jag hade alltså inte låtit bli att umgås utan löst det på annat sätt.
Så att varken jag eller hunden eller den som har hunden hade blivit lidande.
Men hunden kommer fortfarande inte över min tröskel.

Nu så bor jag så till att det säkert går att lösa i alla fall.
Med en husvagn, en box i stallet eller något rum i en bod.
Men inte inne hos mig.
Vilket inte duger för min pappa och hans hundar, då han anser att jag bor på landet och borde ta hand om de odrägliga jyckarna åt honom.
De hundarna är så pass gräsliga att ingen hundälskare heller skulle gilla dem.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Tja, svärmor sa senast igår till sin son i telefon att "Hälsa J (jag) att jag älskar henne" så hon är allt förtjust i mig...

Ännu mer intressant är då din skepsism mot hennes livsstil. Irriterande att folk lever sitt liv på det sätt som gör dem lyckliga?

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Om inte det är en princip, vad är då en princip?

En princip är när det bara är för sakens skull utan att ha någon som helst praktisk betydelse.

Förstörda golv är ju på den praktiska avdelningen.
Liksom andra förstörda saker och att det blir skitigt och rörigt.

Jag kan dra en parallell.
Förbjuda barn att äta glass i vardagsrummet.
Om det inte syns efteråt så är det en principsak.
Men om hela vardagsrummet skulle bli kladdigt av glass efteråt så är en praktikalitet.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

En princip är när det bara är för sakens skull utan att ha någon som helst praktisk betydelse.

Förstörda golv är ju på den praktiska avdelningen.
Liksom andra förstörda saker och att det blir skitigt och rörigt.

Jag kan dra en parallell.
Förbjuda barn att äta glass i vardagsrummet.
Om det inte syns efteråt så är det en principsak.
Men om hela vardagsrummet skulle bli kladdigt av glass efteråt så är en praktikalitet.

Principer har ofta praktisk orsak, men de gäller även i de fall när den praktiska anledningen inte längre är aktuell. Så om jag tex hävdar att jag har en hund som garanterat inte förstör dina golv och stökar ner är din hållning i allra högsta grad en princip, då alla hundar är portförbjudna.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Men om det bara hade varit min aversion så hade jag löst det så att jag hade åkt och besökt barnbarnet i stället och där tagit in på hotell, vandrarhem eller haft med mig en husvagn för att kunna sova rent från djur.

Och jag hade löst problemen med min aversion. Mycket smidigare!

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Och jag hade löst problemen med min aversion. Mycket smidigare!

Om jag hade kunnalösa problemet med allergi på det viset så hade det ju varit bra.
Men det går ju inte.

Aversionen är rent praktisk.
Tyst, snäll, ren och stilla hund = ingen aversion.

Hunden i TS fall uppfyllde inte de kraven.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Så om jag tex hävdar att jag har en hund som garanterat inte förstör dina golv och stökar ner är din hållning i allra högsta grad en princip, då alla hundar är portförbjudna.

Det finns ingen hund som just de golven klarar utav, klorna gör märken.
(Mjuka furugolv - fungerar bara i hundfritt hus.)
Och att någon hävdar något - det betyder då rakt inte att det är så.
Dock kan hundar som jag känner väl och tycker om få komma in och ligga i hallen på klinkergolvet med golvvärme.
Och kanske om den är mycket väluppfostrad få vara i köket på plastmattan.

Men min pappas hundar är inte i den avdelningen och inte de flesta andra heller.
Hunden i TS fall var det ju definitivt inte.
Och det fungerar inte för övernattning.

Jag vet 3 sådana hundar.
En av dessa tillhör martha här på Buke.

 

[Gnist]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

4. Fast sen måste jag nog erkänna att jag (mest å min man och sons vägnar) blir sårad om de/hon väljer hunden framför oss. OK, nu har han tydligen erbjudit sig att stanna hemma om det ej löser sig - då har ju hon chans att välja oss. Sen är det mycket möjligt att vi säger att hellre får hunden vara här än att han inte kommer.

Det hela bottnar alltså egentligen i att svärmor inte per automatik väljer er före nya mannen och hunden, som jag tolkar det hela.

Hundar kan hållas kopplade, de kan vara i löplina utomhus kortare perioder etc. etc. Hunden behöver alltså inte vara lös och buffla runt överallt, även om den är med. Vill man, så kan man...

Jag tror alla är medvetna om att jag har ett antal hundar och de följer aldrig med när vi åker och hälsar på folk! Undantaget kan vara Scott, men är han inte välkommen in, så får han vara ute/ i bilen och det lider han inte av. Vid övernattning hos annan (dvs om det inte är i samband med hundaktivitet såsom utställning/prov eller annat) är ingen hund någonsin med.

Finns ingen anledning att släpa med hundar överallt och ingenstans anser jag.

 

[Gnist]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Och runt hundar blir det alltid rörigt.

Vad menar du med det??

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Och jag hade löst problemen med min aversion. Mycket smidigare!

Nu efter litet funderande så tror jag faktiskt inte det.
Det är smidigare för mig att slippa städa upp efter en hund.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

"Ursprungligen postat av Inte_Ung
Och runt hundar blir det alltid rörigt. "

Vad menar du med det??

Att det blir skitigt, hundarna tar uppmärksamhet från umgänget (i detta fall barnkalaset), hundarna stör, hundarna måste rastas mitt i verksamheten o.s.v.
Och så rör de ofta till.
Jag upplever ofta att de som har hund(ar) med sig inte är fullt närvarande i umgänget/aktiviteten utan har halva tanken på hunden.
Att mitt umgänge blir hackat utav hunden på samma sätt som det blir när man har med barn.
Och så måste man städa extra efteråt.
Jag hatar att städa det är det värsta som jag vet.

Och i vissa sammanhang så har man inte med sådant som inte hör till det som man skall göra.
Barn på jobbet eller hunden på bröllop t.ex.
Det finns gånger när det är möjligt men oftast så är det en dålig idé.

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag skulle knappast kalla det frigörelse. Snarare ett behov av att markera självständighet. Det har jag varit så länge att jag inte behöver markera. Mina föräldrar får väl springa hos mig hur mycket de vill, men det har de nog inte lust till. Men mamma får gärna vara med och ge råd i angelägenheter som gäller mitt liv, om det så är hundbesök eller större saker. Det är ju min mamma. Jag gillar henne och hon vill mitt bästa. Sedan gör jag som jag vill ändå och hon propsar aldrig, men jag har inget behov av att sätta gränser, göra saker till mitt eller markera revir. Jag är fri i själen och det räcker. Jag är uppväxt med föräldrar och far-föräldrar i samma hus så man kan i princip bo på samma plätt och ändå vara väldigt självständig, har jag märkt.

Att dörren till mitt föräldrahem alltid är öppen är för mig också självklart. Bokar tid och ringer innan gör man med bekanta. Hem till föräldrarna dräller man lite när det passar. De blir bara glada när man tittar förbi, men sedan får man ju räkna med att de kan vara upptagna med gräsklippning eller nåt. De släpper inte allt bara för att jag kommer. Jag tror inte du kommer att stänga dörren för dina barn heller, med eller utan hund. Allergin som du har är väl enda hindret.

Särbon gör ungefär likadant hemma hos sina föräldrar. Visst grymtas det där om repor i parketten, men de står ut.

Jag behöver inte vara helt separerad från mina föräldrar. Jag har inget behov av att markera att jag inte behöver dem. De vet att jag klarar mig på egen hand ändå, men samtidigt vet jag att jag inte måste om det krisar sig. Det där med mitt hem och mina regler var jätteviktigt när jag nyss flyttat och minsann skulle visa mig vuxen. Nu är det rätt irrelevant.

Om jag nu får egna barn kommer de alltid att vara väkomna att dråsa förbi när de vill.....med hund, katt, gris, pojkvän eller vad det nu må vara. Men då får de stå ut med att jag fortsätter klippa gräset också.

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Med tanke på de revirdragningar som uppvisas av en del i den här tråden ser jag mer hunden som en familjemedlem än de där mitt hem-och-mina-regler-typerna. Kul familj liksom.

Jo så är det ju.
Men att vara så fixerad vid ett djur att det går före familjen är ju ganska så snedvridet.

En hund är en hund är en hund.
Det är liksom inte något livsavgörande.
Och det finns hundpensionat.

Att välja bort att träffa sitt barnbarn för att en hund inte kan få följa med är ju den egna förlusten.
Grattis liksom.

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag trodde det var ert hem och inte bara ditt?

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Vilken tråkig relation du verkar ha till dina föräldrar. Vill du inte umgås med dem?

Jag är beredd att göra en del uppoffringar för att träffa mina för jag vill ju faktiskt se dem då och då. Jag tycker om dem för mycket för att ensidigt kräva att de ska anpassa sig till mina krav.

En hund är en hund är en hund.
Och det är bara ett husdjur.
Den som väljer ett husdjur före familjen är den som är på fel sida om saker och ting.

Och det får den stå för själv.

Jag har ingen förlust faktiskt.
För om min förälder sätter sin hund eller sin partners hund före mig, så är det inte en sådan förälder som jag vill ha.
Vad skall jag med den till?

Och jo, det är far -och mor-föräldrar som lider mest av om umgänget inte fungerar.
Inte föräldrarna och inte barnen - vet jag.

Jag är vuxen nu och har liksom frigjort mig från mina föräldrar.
Mitt liv är mitt och deras liv är deras.
Vill de umgås så är det bara för dem att anpassa sig.
Annars så kan det faktiskt vara.
Då så får de "leka" med några andra som är likasinnade.
Precis som jag får göra.
Och det är enklare för alla.