Svärmorsprobelm, eller är det vi?

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Ja, kort svarat. Jag tolkar det som att personer med hund göre sig icke besvär hos dig.

Men mina hundägande vänner gör inte det.
De lämnar bara hunden hemma eller ute i bilen.
En hund i en hundbur bak i bilen lider ingen nöd.

På sommaren kan man ställa bilen i skuggan med öppen baklucka och på vintern så kopplar man in en kupévärmare.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Men mina hundägande vänner gör inte det.
De lämnar bara hunden hemma eller ute i bilen.
En hund i en hundbur bak i bilen lider ingen nöd.

På sommaren kan man ställa bilen i skuggan med öppen baklucka och på vintern så kopplar man in en kupévärmare.

Nä, men då har ni väl kommit överens om det? Tydligen är hunden oerhört viktig för svärmor, så låt henne ta med den då, är min uppfattning. Principer för principernas skull är bara löjligt.

 

[chrysler]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Inte orkat läsa hela tråden men om svärmor fortfarande tjorvar om hunden verkar hon tycka den är viktigare än sitt/sina barnbarn.Trist.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Det handlar inte om principer utan om praktikaliteter.

För mig 2 saker.
Dels så är jag allergisk och har inga djur alls inne.
Och dels så klarar inte mina hus av hundar inne.
Golven blir förstörda av klorna om de rivstartar.
Och så har vi det så trångt att det är saker överallt som de inte skall trampa, snurra eller bita i.

Hundar passar inte in överallt.
Och det får man liksom leva med.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Inte orkat läsa hela tråden men om svärmor fortfarande tjorvar om hunden verkar hon tycka den är viktigare än sitt/sina barnbarn.Trist.

Ja, samtidigt som TS tycker att hundtjafs är viktigare än att svärmor får träffa barnbarnet. Så precis lika löjligt från båda håll.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Det handlar inte om principer utan om praktikaliteter.

För mig 2 saker.
Dels så är jag allergisk och har inga djur alls inne.
Och dels så klarar inte mina hus av hundar inne.
Golven blir förstörda av klorna om de rivstartar.
Och så har vi det så trångt att det är saker överallt som de inte skall trampa, snurra eller bita i.

Hundar passar inte in överallt.
Och det får man liksom leva med.

Ja, och man får också leva med eventualiteten att svärmor tar illa upp då!

 

[Javan]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

jag håller faktiskt med - inte sjutton räknar jag med att kunna ta med mig hunden var jag än far?

INTE ens om jag far till mina hundvänner tar jag med hund OM jag inte kollat innan att det är OK. Som sagt bakluckan på bilen duger bra åt mina hundar om jag far bort och de inte är välkomna in. Med lite tur har de garage så slipper man fundera på solen om det är sommar och kylan om det är vinter. Har inte haft några problem alls med detta FAST om någon bad mig lämna min bebis i bilen för att den lever om et c så hade jag nog gått i taket så hundar och barn är INTE samma sak för mig och då är jag ändå en såndär hundnörd som nästan bara har hundkompisar och lever för mina hundar.

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast det här är inte var som helst. Det är hem till familjen. Där ska självklart man själv och ens djur vara välkomna. Där är man inte gäst utan en självklar medlem. Klart som sjutton mina föräldrar skulle få ta med sig sin hund hem till mig ( om de nu hade någon) och min släpper jag in hemma hos dem utan att fråga.

 

[Lupin]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

*delvis kl*

Mina hundar har aldrig varit väkomna hemma hos min mamma och då har det alltid handlat om lugna och väluppfostrade hundar. På sin höjd har jag fått låta dem ligga i bur på altanen. Men det har hänt flera gånger att jag upptäckt att andra hundar har fått komma på besök hos henne...ena lillbrorsans flickvänners hundar har gått bra. Det har varit min mammas sätt att försöka kontrollera mig, för hon har aldrig accepterat mitt hundintresse. Själv avskyr hon hundar (och andra djur för den delen). Nu umgås vi inte längre, så det är inget problem.

Av mina tre bröder är hundar bara välkomna hos en av dem. Den ene har allergier + hans lilla dotter visar sig nu, vid 3 års ålder, vara väldigt allergisk mot mycket (de bor i lägenhet) och den andre vill bara inte ha in hundar i huset, men det går bra att låta ev medföljande hundar få vara i ett intilliggande förråd med värme (de bor i hus).

Tyvärr är pappas nya, tredje, fru livrädd för hundar, t.o.m. för min lilla dvärgpudel, så jag tror inte den får komma med in hos dem heller. Å andra sidan har de katt och en fullständig byggröra, så jag vill inte ta in hunden där för den delen. Och då blir det såklart buren i bilen och det går hur bra som helst.

Jag tycker att man som hundägare får acceptera att hundar inte är välkomna överallt eller till alla. Jag skulle aldrig säga upp bekantskapen med någon eller vägra hälsa på hos någon, bara för att de inte vill ha in en hund i hemmet. Och jag tycker att man frågar först, innan man tar med sin hund in och så får man acceptera ett nej dessutom. Respekt och hänsyn åt båda hållen! Tycker inte man ska jämföra hundar och barn heller för den delen.

Även om jag gillar hundar mer än genomsnittet, så skulle jag inte vilja ha in precis alla hundar i mitt hem. Dels för att jag har hund själv och alla hundar går inte ihop och dels för att alla hundar inte är så väluppfostrade och vi försöker ha någorlunda rent och städat här hemma. Det är en avvägning helt enkelt.

 

[via]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

*kl*
Jag har hundar, men har mycket sällan med dem till någon. Det är flera år sedan sist. De är väluppfostrade, ligger stilla dår man har sagt till dem osv. Dock, i vårt hus har ju vi valt att ha hundar. Vi har slitna golv, och hundhår i soffan. Vi har inga mattor.
Om jag tex tar med hundarna till min mamma, som har det superfint överallt, så vet jag ju att det är en belastning för henne. För det finns ju en anledning till att hon inte har valt att ha hund.
Hem till oss är det ok att ta med hund, OM MAN FRÅGAR INNAN.
Dock inte vilken hund som helst. Vår ena hund är inte pålitlig med veka hannar, så sådana vill jag ju då inte ha hit, för den hundens skull. Isåfall får den gästande hunden låna vår hundgård.

Något som verkligen förvånat mig ett antal gånger, är hundägare som vi inte känner, som dykt upp på gården av en eller annan anledning, och bara släpper ut sin hund ur bilen, utan att kolla att det är ok. Detta har alltså hänt flera gånger, med olika personer. Tänk om vi hade ägt värsta mördarhunden, det vet ju inte de?
Även grannen har hundar, som springer lösa, och man kör genom deras gård för att komma in på vår, och har därmed sett att det finns lösa hundar här.

 

[Snovind]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

KL
Hur har det gått för TS?

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast det här är inte var som helst. Det är hem till familjen. Där ska självklart man själv och ens djur vara välkomna. Där är man inte gäst utan en självklar medlem. Klart som sjutton mina föräldrar skulle få ta med sig sin hund hem till mig ( om de nu hade någon) och min släpper jag in hemma hos dem utan att fråga.

Problemet här är väl att TS inte är särskilt förtjust i svärmors nya livsstil och att svärmor inte är särskilt förtjust i TS.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

KL
Hur har det gått för TS?

Den gången jag skrev om så valde svärmor att inte komma, det var i julas ungefär. Däremot så kom de i maj, men då hade (har) vi en 2-månaders bebis hemma och de frågade inte ens om hunden utan den var hos hundvakter (vars hund nyligen dött, därav var de ej aktuella tidigare, tydlgen, antar att hundarna ej gick ihop vet ej säkert). Det besöket gick jättebra och vi är fortfarande vänner ;-)

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Problemet här är väl att TS inte är särskilt förtjust i svärmors nya livsstil och att svärmor inte är särskilt förtjust i TS.

Tja, svärmor sa senast igår till sin son i telefon att "Hälsa J (jag) att jag älskar henne" så hon är allt förtjust i mig...

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

KL

Kan väl tillägga för dem som ej läst allt att jag är uppvuxen med hundar och vi tog det aldrig för givet att hunden fick följa med till folk, tvärtom var det nog oftare vi på eget bevåg lämnade den hemma/på passning (beroende av längden på vår vistelse). Tog aldrig med den utan att fråga heller och vi tog inte illa upp av ett nej. Kanske därför jag blev förvånad då svärmor gjorde det.

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast det är skillnad på folk och folk. Jag tar inte med mig hunden hem till vänner, men till familjen är det självklart.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Ja, och man får också leva med eventualiteten att svärmor tar illa upp då!

Jo så är det ju.
Men att vara så fixerad vid ett djur att det går före familjen är ju ganska så snedvridet.

En hund är en hund är en hund.
Det är liksom inte något livsavgörande.
Och det finns hundpensionat.

Att välja bort att träffa sitt barnbarn för att en hund inte kan få följa med är ju den egna förlusten.
Grattis liksom.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Det är hem till familjen. Där ska självklart man själv och ens djur vara välkomna.

Nejhejdu.
Min pappas odrägliga hundar kommer inte över tröskeln här.
Vill han inte acceptera det så kan han skita i att komma hit.

Mitt hem är mitt hem och inte det minsta hans hem.
Jag är en totalt separat enhet från mina föräldrar.
De kan då rakt inte springa här som de vill.
Och jag skulle inte komma på tanken att springa hemma hos dem.

Det kallas frigörelse.

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Att välja bort att träffa sitt barnbarn för att en hund inte kan få följa med är ju den egna förlusten.
Grattis liksom.

Ja, men man ska inte glömma att det går åt andra hållet också.

Jag tycker det verkar på många trådar som om mor- och farföräldrar ska betrakta umgänget med barnbarnen som världens finaste gåva, medan barnens umgänge med mor-och farföräldrarna inte verkar ha samma dignitet. Men ur barnens synvinkel är det minst lika viktigt - tror jag. Så att tjafsa om en hund över en helg är en förlust för alla i så fall.

 

[pernilla_s]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast det är skillnad på folk och folk. Jag tar inte med mig hunden hem till vänner, men till familjen är det självklart.

Det är inte självklart för mig. Jag har en hund som är osäker på andra hundar därför vill jag inte ha in en massa hundar här. Jag har en ett åring som springer omkring alltså vill jag inte ha en massa hundar som springer omkring och välter honom.

Vissa hundar får hellre komma hit än andra. Jag tycker inte om när svärföräldrarnas hund kommer hit då han är stressad i lägenhet. De säger heller aldrig till honom att han ska ligga ner i stället för att springa omkring. Dessutom gillar de inte när vi säger till hunden att ligga ner för då är det så synd om den stackars hunden som blir förstörd då...

I min sambons amilj är det dock mer självklart att man tar med hunden. Men i mitt hem är det MINA regler som gäller.

Hundarna kan få komma med om det bara är ägarna som kommer på besök, men är det släktkalas så får de stanna hemma. Annars sitter man här med 3-4 hundar och det går inte ihop med en ett åring, speciellt inte om några av hundarna är stressade.

Det är svårt för sambons familj att acceptera men allvarligt talat det skiter jag i. Detta är mitt hem och sonen går före andras hundar.