Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?
Jag är likadan, eller vi ska jag väl säja.
Jag vill inte ha andras hundar hos mig som inte är uppfostrade. Och med uppfostrade menar jag i det här fallet att jag inte vill ha hund hos mig som inte kan umgås med katter dvs, ignorera dem.
Katterna är hundvana allihopa då jag tillochfrån har 70 kilo hund själv (som struntar totalt i katter).
Men jag anser att det är ett stressmoment att bli påhoppad av en hund och det ska de slippa i deras
egna hem.
Alternativt, som TS -att inte vilja att sonen ska behöva vara uppi stor hund när han inte är van dem och kan bli rädd.
Detta bestämde jag mig raskt för julen 2005 efter att en släkting var hos oss med sin hund som genast satte av på kattjakt.
Katthonan sa ifrån (klös på nosen) varpå jag fick mig en utskällning för att katten kunde skada hunden
Och att katten var farlig för hundar -konstigt, när mamma mu ligger i sin bädd och snarkar utan besvär och utan att bli påhoppad av mina "farliga" katter
. Kan bero på att hon inte säjer flaska om en katt och är för lat för att jaga dem
Sedan dess så är folk välkomna, utan husdjur.
Och jag ser det som att det är upp till besökaren om h*n vill eller kan (!) lämna ifrån sig hunden för att komma och hälsa på, annars så kan man stanna hemma.
Det är dock konstigt (!) på det viset att det går bra för vissa och inte för andra, jag har aldrig hund med mig om det inte är okej. Min pappa lämnar sin hund hemma innan han hälsar på hos oss för hon tycker katter är roliga att jaga.
Men nämnda släkting kan absolut inte hälsa på om inte hunden får följa med, men det är hennes förlust.
Då ville hon nog inte hälsa på så värst mycket egentligen heller känns det som så varför ska man anstränga sig.
Förklara sina beslut kan man ju göra, men man ska inte behöva försvara dem, i ens egna hem gäller ens egna regler.