Svärmorsprobelm, eller är det vi?

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Boaormen får väl hänga med, men den får inte äta upp katten. Nu är inte jag rädd för ormar så det var en dålig liknelse men jag skräck för spindlar. Dock om det nu vore så att mitt barn hade en tarantel som keldjur och avgudade denna tarantel så skulle den väl få följa med hem då. Jag tar dock för givet att barnet erkänner min rädsla och gör sitt bästa för att mildra den. Och jag rastar ingen tarantel.

Hundar brukar dessutom röra till mindre än barn på besök eller för den delen, vissa vuxna. Min lämnar lite hår efter sig, men annars märks hon knappt. Är det dessutom en tant-hund som väger bara några kg och trippar runt lämnnar den inga avtryck. Vi har haft 80kg pyrenee på plankgolv av furu och det blev inga större märken ( så länge vi kom ihåg att klippa klorna)

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Mina föräldrar får väl springa hos mig hur mycket de vill, men det har de nog inte lust till.

Mina får då rakt inte springa här som de vill.
De är ivägen och lägger sig i saker som de inte har med att göra.
Och så gnäller de över att här är ostädat så att de inte känner sig välkomna.
Det behöver jag inte lyssna på.
Om det inte passar så kan de låta bli att komma hit.

Men mamma får gärna vara med och ge råd i angelägenheter som gäller mitt liv,

Det får min mamma också.

Jag är uppväxt med föräldrar och far-föräldrar i samma hus så man kan i princip bo på samma plätt och ändå vara väldigt självständig, har jag märkt.

Det spelar nog en stor roll.
Det gör att dina föräldrar är vana vid att ta hänsyn till andra i sin omgivning.
Mina föräldrar fungerar inte i kollektiva situationer.
De ser bara sig själva.

Hem till föräldrarna dräller man lite när det passar.

Har inte dina föräldrar ett eget liv?
Om jag har fest, vill titta på mina snuskiga filmer el. dyl. så skall här inte drällas alls.
Vare sig av det ena eller det andra.

Jag kanske vill älska på köksbordet och då så passar det sig inte att drälla in.
Faktiskt.

Det där med mitt hem och mina regler var jätteviktigt när jag nyss flyttat och minsann skulle visa mig vuxen. Nu är det rätt irrelevant.

Jag vill kunna vara ogenerad i mitt hem så det är ytterst relevant och kommer att fortsätta att vara det.
Vill vi ränna runt nakna och hångla så skall vi kunna göra det.
Då så passar det inte att bara dyka upp.

Jag tror inte du kommer att stänga dörren för dina barn heller,

Nej men de kommer att behöva ringa först så att jag kan ordna till mig så att jag blir presentabel.
(Av med konstiga saker och undan med oxpiskan.)

med eller utan hund.

Men de kommer ju som goda och snälla barn att lämna hunden ute.
Hundar lider liksom inte utav det.

Gillar era föräldrar verkligen att städa efter er och era djur?

Jag tror att det där beror på hurdana föräldrar som man har.
Det finns människor som visst skulle kunna ränna här hos mig utan att jag alls blev störd utav det.
Kanske är dina föräldrar sådana.
Men mina är det definitivt inte.

Sambons pappa däremot, honom skulle jag nog inte lida utav att ha i huset.
Han är cool och vi är på samma våglängd han och jag.

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast hur skulle du reagera om du skulle åka och hälsa på något av dina barn och de skulle förbjuda dig att ta med exempelvis Scott?

Eller säg att du ska på hundevenemang i en stad där något av barnen bor och några av jyckarna är med, men du får inte ta jyckarna och bo hos ditt barn under evenemanget. Skulle inte det kännas lite knasigt?

 

[Sara-Ida]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag kanske vill älska på köksbordet och då så passar det sig inte att drälla in.
Faktiskt.

Vill vi ränna runt nakna och hångla så skall vi kunna göra det.
Då så passar det inte att bara dyka upp.

Jag trodde ni hade barn?

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Vilken tråkig relation du verkar ha till dina föräldrar.

Ja den är litet trist.
De är inte riktigt som de skall vara någon utav dem.
Men på olika sätt.
De skilde sig när jag var liten och har levt helt olika liv.

Det som de är bäst på när det gäller mig är att ställa olika krav på uppmärksamhet.
De är dåliga på att ge utav sig själva.

Vill du inte umgås med dem?

Jag skulle gärna slippa det mera än vad jag gör.
Men jag har nu lärt mig att säga ifrån när det blir för mycket.

Min mamma hade gärna sovit mellan mig och min förra man för att på det viset få befinna sig i centrum.
I det läget så behöver man verkligen sätta gränser.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag trodde ni hade barn?

Ja det har vi.
Och de är i skolan på dagarna.
Sambon jobbar hemifrån på tider som han själv styr över och jag kör buss på oregelbundna tider.

Resten får du räkna ut själv.

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag tror att mina föräldrar skulle fortsätta vara nakna, även om jag klev innanför dörren. De fortsätter med sittt oavsett vad jag gör där. Och stökar jag till får jag städa efter mig själv innan jag åker. Annars får jag sur mamma. Men jag kan knata in och ta en macka och låna hennes gummistövlar för en tur i skogen när jag vill, bara jag inte lämnar smörkniven på köksbordet och lera i hallen.

Mamma vet dessutom att jag lider av att inte ha min hund med mig så de får hänga med bara för att göra mig glad. ( och min knasiga hund mår faktiskt inte bra av att stanna ute ensam)

 

[Jadzia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast de kan ju sluta oväntat tidigt en dag och komma farandes hem när man minst väntar det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast de kan ju sluta oväntat tidigt en dag och komma farandes hem när man minst väntar det.

Nej det åker skolbuss och måste i sådana fall hämtas.
Och det märker vi ju.
Det finns fördelar med att bo i skogen.

Den äldre och snart mobila bor nu i huset bredvid vilket underlättar för allas privatliv.
Hon är å andra sidan stor nog för att begripa att vara diskret.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

.....bara jag inte lämnar smörkniven på köksbordet och lera i hallen.

Det här tror jag är avgörande.
De behöver inte städa upp efter dig.
Det är en himla skillnad om man står med ett kaos att ta hand om efter varje besök.

Sedan så är det väl så att dina föräldrar också har eller har haft hundar?
Så att de också är hundmänniskor.

 

[Sar]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

*kl*

Barnsäkra hundar som inte "tar plats" på ett besvärande sätt är välkomna hos oss. De andra får lämna den i bilen el. hemma.

Vi har alltid haft hund när jag var yngre och vi såg det aldrig som självklart att han var välkommen överallt (trots att han tillhörde kategorin "lugn, mindre hund som inte tar plats". Vi kunde dessutom erbjuda att han fick vara ute eller på övervåningen om någon allergisk eller väldigt hundrädd kom på besök. Skulle de stanna flera dagar fick de nog acceptera det faktum att vår hund bodde hos oss och därför var en del av familjen. Det finns ju dock oftast tillgång till både tält, hotell, vandrarhem, sommarstugor etc. att använda sig utav.

Jag skulle bli både ledsen, förvånad och besviken om barnens farmor/mormor nobbade besök hos oss p.g.a. att de inte fick ta in hunden. Ligger prioriteringarna i den ordningen (1. makens hund, 2. barnbarn) så finns det ingen anledning att för mig som förälder att ge dem tillgång till barnen.

I valet mellan barn och djur (hund, häst, orm, you name it) så går barn alltid först. Kan man inte acceptera det så får man nog finna sig i att ens umgänge blir något avskuret.

 

[pernilla_s]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag trodde det var ert hem och inte bara ditt?

Självklart är det vårt hem. Men jag har väl en del att säga till om? Vi är överens om när svärföräldararnas hund får följa med eller inte. Det är han som sagt det till dem också. Vi måste ju avgöra vad som är bäst för OSS i vårt hem. Har de problem med det ja då är det deras problem. Vi bestämmer i vårt hem så är det bara. Precis som de bestämmer hos sig.

 

[Inte_Ung]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Inte för att inlägget var till mig.
Men jag svarar ändå.

Jag trodde det var ert hem och inte bara ditt?

Husen är mina.
Så det är mina golv som blir repiga/förstörda och mina pengar som går åt till att laga det.

 

[Gnist]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Fast hur skulle du reagera om du skulle åka och hälsa på något av dina barn och de skulle förbjuda dig att ta med exempelvis Scott?

Eller säg att du ska på hundevenemang i en stad där något av barnen bor och några av jyckarna är med, men du får inte ta jyckarna och bo hos ditt barn under evenemanget. Skulle inte det kännas lite knasigt?

Varför skulle det göra det?

Vill de inte ha hunden/hundarna i sitt hem så är det så det blir utan gnäll, gnat och uppträdanden.

Vi tar aldrig någonsin för givet att hundarna är självskrivet välkomna hos någon!

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag skulle bli både ledsen, förvånad och besviken om barnens farmor/mormor nobbade besök hos oss p.g.a. att de inte fick ta in hunden. Ligger prioriteringarna i den ordningen (1. makens hund, 2. barnbarn) så finns det ingen anledning att för mig som förälder att ge dem tillgång till barnen.

hela ditt inlägg kände jag igen mig på och särskilt det ovan citerade är väl en kärna som jag inte har satt ord på lika bra. jag är uppväxt med djur men kan ändå inte se prio 1. djuret som helt sund och riktig. dessutom i din nr 2 finns ju hennes eget barn, min make som hon ju också prioriterade bort till förmån för en hund hon faktiskt känt ca ett år då min tråd var aktuell.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Ännu mer intressant är då din skepsism mot hennes livsstil. Irriterande att folk lever sitt liv på det sätt som gör dem lyckliga?

ja, om det får stora delar av hennes nära bekantskapskrets att ta avstånd från henne, om hon förändras i grunden så att sådant som förr var viktigt plötsligt inte behöver finnas i hennes liv. vill inte skriva så detaljerat eftersom en del vet vem jag är (men inte svärmor vad jag vet). jag är väl rädd att hon ska vakna upp en dag och inte ha så mycket kvar och lyckobubblan har spruckit.

 

[Zoya]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Ja, så är det! Våra hundar har vi alltid med oss till min pappa, mina bröder, svärföräldrarna, sambons moster, min moster (i finland) etc.... och det helt utan knorr faktiskt. Samma med folk som kommer till oss som har hund - d.v.s min bror och pappa. Självklart tar de med sig jyckarna till oss.

Folk vet om att hundarna tillhör vår familj så det har aldrig ens varit någon diskussion om huruvida de ska med eller inte.