Svärmorsprobelm, eller är det vi?

[_Eva_]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Hola,

Det känns ju inte som att hunden är problemet egentligen.

Det verkar mera som att ni (och svärmors omgivning) inte kan hantera att svärmor lever sitt liv. Kanske ett liv där hon för en gångs skull gör, umgås och tycker precis som hon vill.
Att hon dessutom funnit en man (som ni inte tycker om) att älska och göra det tillsammans med på gamla dar är fantastiskt för henne.

Det handlar inte om att hon väljer bort sitt barnbarn. Däremot att hon kanske för en gångs skull gör vad hon vill.

Mannen och hunden är hennes familj, hennes nya familj. JAg förstår att hon inte vill komma när någon av dem är förbjuden i ert hem. Skulle hon välja bort mannen och hunden så är hon knappast välkommen att flytta in hos er och ni blir hennes nya familj?

Självklart förstår jag även er vilja att inte hunden är välkommen.Och det är helt okej. Ni bestämmer i ert hem. Men då kan ni heller inte vänta er att svärmor vill komma.

mvh Eva

 

[humlanotrocadero]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Kunde inte sagt det bättre själv....

Eva (jag oxå)

 

[cirkus]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Men TS reagerade ju mest på anklagelserna från svärmor att det fanns en dold agenda att DE inte ville träffa henne och använde hunden som argument.

För övrigt har jag full förståelse för den som inte vill ha en hund i sitt hem. Jag tycker att jämförelsen hund=barn är helt absurd faktiskt.

 

[Tajger]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag tycker att jämförelsen hund=barn är helt absurd faktiskt.

 

[Bebben]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Vilken tur att alla är olika då.

Mitt barn röjer långt mycket mer hemma hos främmande än vad mina 2 hundar gör.
Dessutom är dom en lika stor del av familjen som sonen.

 

[Tajger]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

För att dra det till sin spets, om du fick ett allergiskt barn och var tvungen att göra dig av med någon av dem, vem skulle det bli?

 

[cirkus]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Faktum är att även röjiga barn går bort vid vissa tillfällen.

 

[Kattennizze]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag har två hundar och är inte mina hundar välkomna såpass länge som en helg kommer jag inte heller. Det är så enkelt för mig, däremot skulle jag aldrig bli sur över eller ifrågasätta någon annans beslut att inte vilja ha hund med sig. Jag kan absolut förstå vänner som inte vill ha mina hoppande stora hundar när deras småbarn kravlar omkring! Tyvärr kan vi då heller inte träffas mer än några timmar, dvs så länge som mina hundar kan vara ensamma. Mina hundar är alltid min första prioritet, då spelar vänner, släktingar etc mindre roll.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Att ni inte vill ha hunden där får dom helt enkelt respektera, men jag tycker ärligt talat att det är lite barnsligt av er att bli sårade för att dom inte kommer.

Egentligen är detta inte löst än, vi är sjuka alla tre härhemma och har inte orkat diskutera detta mer. De skulle också fundera lite vad jag förstod det.

Vad vi blev sårade över var att våra skäl ifrågasattes. Nu har ju förutsättningarna ändrats mot hur vi trodde det skulle bli - bla kommer de ej att vara här med/utan hund på själva barnkalasdagen. Men vi upplevde det som att de såg vårt önskemål om att de skulle komma utan hund som att vi egentligen inte ville ha dem här. De tre är tydligen en enhet som vi inte visste om. De var här i somras utan hund och då hade vi inte fattat att de var oskiljaktiga.

Sen sades det en hel del annat som jag inte vill dryfta på forum men min man var uppenbart ledsen och även chockad över att hans egen mamma reagerade och sa vissa saker - han tyckte inte att hon var sig lik.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag kanske är totalt ute och cyklar, men vill i alla fall säga det jag tänker när jag läser ditt inlägg.

Kan det vara så att din mamma känner sig pressad av sin nya man och därför överreagerar gentemot dig/er? Det är lättare att lägga "skulden" på någon annan än att ta konflikt hemma för många.

Tja, tydligen har nya mannen sagt att man inte ska ifrågasätta andras orsaker och att han kan stanna hemma om det inte löser sig men det är inget alternativ för svärmor tydligen (kanske inte för oss heller, men som sagt vi har inte diskuterat detta vidare än härhemma eller med dem).

 

[gladaeo]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

För att dra det till sin spets, om du fick ett allergiskt barn och var tvungen att göra dig av med någon av dem, vem skulle det bli?

Det finns piller, det går att hålla barn och hund åtskilda... Jag skulle bli djupt deprimerad om jag fick barn som var allergiskt och jag således fick "göra mig av" med hunden. Därför avstår jag från att skaffa barn.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Frågan är snarare vad ni reagerar mot. Är det för att de ifrågasätter att de inte får ta med sin hund eller är det det att de hellre väljer hunden framför er?

Ja, vad reagerar vi på?
1.Först reagerar nog jag på att man tar för självklart att den ska med, jag som själv är uppvuxen med hund (både stor och liten) anser att man frågar innan.
2. Mest reagerar vi båda på att de tror att annat ligger bakom än att vi inte vill ha hunden här - de tycks tro att vi tar det som ett skäl för att inte få hit dem. De har som sagt varit här en gång tidigare utan hund och alltså verkar det långsökt att det skulle vara ett skäl för att inte få hit dem, det har ju gått förr. Dessutom så var det vi som bjöd in dem, inte de som frågade att få komma. Bjuder man in folk så vill man ju ha dem på besök.
3. Sen reagerar jag på att det blev en sådan ilska hos värmor. Jag trodde jag kände henne efter 13 år och hade inte för mitt liv kunnat ana att en hund som kommit in i hennes liv för mindre än ett år sedan skulle få henne att se rött. OCH hitta inbillade avsikter hos oss.
4. Fast sen måste jag nog erkänna att jag (mest å min man och sons vägnar) blir sårad om de/hon väljer hunden framför oss. OK, nu har han tydligen erbjudit sig att stanna hemma om det ej löser sig - då har ju hon chans att välja oss. Sen är det mycket möjligt att vi säger att hellre får hunden vara här än att han inte kommer. I ett annat falla har svärmors exman (dvs svärmors förste make) nästan skippat att åka till deras andra son för hans jurdikexamen i Holland då exmakens fru var förkyld. Då var svärmor skitupprörd för att exmaken inte såg det som ett alternatvi att åka själv. Nu gör hon inte det själv. Jag kunde mer förstå om hon hade sagt att i så fall åker jag själv men helst vill jag att vi båda kan komma.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Skall svärmor/farmor tappa kontakten med sitt barnbarn för hundens skull? Hunden som inte hon skaffat från början?

Jag funderar just på hur hon ska göra med sitt andra banrbarn som bor utomlands...

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Om du känner att ni tappar kontakten helt bara för att inte hunden är välkommen hos er har det ju gått för långt.. skulle väl vara ganska tragiskt om ni båda kämpar o slåss för er "rätt" att ni tränger in varandra i varsitt hörn.

låt hunden följa med men ha den i ett separat rum? låt den komma ut o nosa o se om den kan uppföra sig eller börja med att gå en 2h prommis med han så sover han säkert sen när ni väl kommer in o vill ha lugn o ro.

Som sagt, vi hade inte vildaste susning att det kunde bli så här. Eftersom de kunde komma utan den i somras tog jag t o m för givet att den inte skulle med nu och tyckte nog att det nästan var onödigt att yttra vårat önskemål men vi gjorde det på säkerhetsskull. Nu har jag inte sagt att vi kommer att vara så rigida att vi vägrar dem att komma, vi har bara inte orkat prata om detta. Tyvärr sades en hel del som fick min man rätt sårad så i kombination med att vi alla blivit sjuka har vi bara inte ens orkat prata mer.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Hundar är självfallet välkomna hos oss om de kan uppföra sig, det verkade ju inte som om att TS svärmors hund kunde göra det. Och med en tvååring så kan det bli väldigt problematiskt.

Den är rätt väluppfostrad också och snäll men den är hoppig och blir den glad så blir denhoppig och springer runt. Vilket ju var enkelt ute i skogen men här går det inte på samma sätt och då var vi ju ute mycket, det lär vi inte vara här om en månad... Äta ute och så...

 

[gladaeo]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag funderar just på hur hon ska göra med sitt andra banrbarn som bor utomlands...

Beroende på var det barnbarnet bor någonstans så går det att lösa. Eftersom Du nämnde någonting om Hollande i tidigare inlägg antar jag att det är den sonen som har barn? Då går det att rabiesvaccinera hunden och ansöka om EU-pass, samt vaccineringar och sedan är det bara att tuta o köra... Om hunden är välkommen där, vill säga.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag har precis som någon annan skrev fått en känsla av att din svärmor tassar lite på tå för sin nye man och därför blir lite klämd mellan era två viljor (din och nye mannen). I sådana fall kanske det inte är aktuellt för henne att komma ner själv, och lämna man och hund kvar hemma? Kanske ni till och med skulle få trevligare tillsammans då?

Som sagt har han tydligen erbjudit sig att stanna med hunden men hon nappar inte på det.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Kärnan i den här frågan tycker jag känns mer som hur modern tacklade det hela och började ifrågasätta. Det är det som sårar. Hade det hela tagits upp på ett lugnare och finare sätt så kanske man kan komma fram till en lösning. Men med angrepp så låser man läget direkt.

Tror du nu har slagit huvdet på spiken. Jag måste erkänna att en del av det hon sa får mig att känna att jag skiter i henne hädanefter men jag tycker inte att jag vill beröva min man och son deras mor/farmor och vi har egentligen alltid haft en bra relation vi två också. Men jag känner inte igen henne och inte heller min man. Det är då angående en del annat som jag inte vill dryfta här.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

För övrigt har jag full förståelse för den som inte vill ha en hund i sitt hem. Jag tycker att jämförelsen hund=barn är helt absurd faktiskt.

Jag med och då har jag vuxit upp med hundar...

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Beroende på var det barnbarnet bor någonstans så går det att lösa. Eftersom Du nämnde någonting om Hollande i tidigare inlägg antar jag att det är den sonen som har barn? Då går det att rabiesvaccinera hunden och ansöka om EU-pass, samt vaccineringar och sedan är det bara att tuta o köra... Om hunden är välkommen där, vill säga.

Bryssel, skulle gissa att den inte är det faktiskt. Sen undrar jag om de har råd att ta med den på flyg för jag gissar att det kostar extra att ta med den.