Men vad spelar det för roll? Man kan ju inte vara med i ett religiöst samfund för att det ska bli enklare för de anhöriga. Jag förstår inte heller riktigt varför det skulle bli jobbigare för anhöriga om man inte är med i nåt religiöst samfund. Det finns borgerliga begravningar. Man får använda samma begravningskapell som de religiösa begravningarna får göra. Det finns personer som håller i borgerliga begravningar eller så kan någon vem som göra det. Det finns liksom inga regler för vad som är en borgerlig begravning förutom att kroppen ska hanteras på ett visst sätt och den kostnaden täcks begravningsavgiften som alla betalar. Man kan vara utomhus hela tiden eller hemma eller var som helst. Jag förstår inte varför du fått för dig att det blir såå mycket jobbigare med borgerlig begravning.
Jag förstår inte varför du blir så offensiv och otrevlig.
Först och främst, så jo, man "kan" vara med i ett religiöst samfund, i alla fall Svenska kyrkan, utan att vara troende. Det är det många som är. Så länge samfundet inte ställer några krav på tro hos de som är medlemmar, så anser jag att det är upp till var och en att avgöra om de "kan" vara med eller ej.
Många är med för att de har en kristen tro. Andra är med "för säkerhets skull". Ytterligare andra är med för att man vill bevara det kulturella värdet i t. ex. gamla kyrkor och andra byggnader och miljöer som förvaltas av Svenska kyrkan. Och ytterligare andra är med bland annat för att underlätta för sina närmaste vid sin bortgång. Faktiskt.
Jag har inte "fått för mig", och inte heller gett uttryck för, att en borgerlig begravning skulle vara "såå mycket jobbigare". Det enda jag har nämnt, är att det
kan bli dyra omkostnader i samband med eventuell begravningsceremoni, som inte alla är medvetna om.
Varför jag vet det är för att jag relativt nyligen haft någon i min närhet, som varit nära anhörig till en person som gått ur Svenska kyrkan. De fick veta den hårda vägen att det kan bli kostsamt. Officiant kostade t. ex. strax under 10.000, minnesstunden fick bli en liten privat i stället för en stor, som de önskat, då de inte kunde hitta lämplig lokal till rimlig kostnad. Det var också svårt för dem att över huvud taget på ihop det med begravning, då det tillgängliga kapellet endast bokades för borgerliga begravningar vissa dagar, och hade få tider lediga inom en månad o. s. v.
Det betyder naturligtvis inte att det är krångligt eller svårt, eller i alla fall inte krångligare eller svårare än vad det är med en religiös begravningsceremoni. Men det
kan medföra kostnader, och det
kan vara bra att tänka ett varv kring det. Att "tänka på" behöver ju inte heller betyda "stanna kvar inom kyrkan", utan kan lika väl betyda att informera anhöriga om att man önskar en mindre, privat ceremoni där en nära vän/anhörig talar, eller ingen ceremoni alls, eller att man har pengar avsatt för sin begravning etc. Eller också anser man att sina anhöriga får lösa det på det sätt de vill och kan, vilket också är okej att känna. Jag tycker bara att det är bra att vara medveten om vad det innebär, rent praktiskt, den dag livet tar slut och en eventuell begravningsceremoni ska planeras.