Tja. Anna, Victoria, Pernilla, något sådant var det väl, något som låter relativt svenskt, tänkte de kanskeJag fick ett jättelångt tack-mail typ wall of text om min förträfflighet när jag slutade hos en större internationell modedesigner.
Bara att det i första raden stod
”Dear Anna, we cannot thank your enough for….”
Jag heter inte Anna (och ingen annan på företaget hette det heller. Inget som arbetat där har någonsin lystrat till namnet Anna”.
Jag blev en gång kallad Mette av en person på ett av mina första sommarjobb, innan jag vågade påpeka att jag inte heter Mette. Mitt namn är inte ens något liknande