Störiga saker vi stör oss på, del 26

[_Elly_]

Fick en till jävla vänförfrågan från personen som jag inte vill ha något att göra med (tidigare skrivit om honom och hans försök att gå via en annan person på ett fult sätt när jag nekat). Idiotjävel. Nu blev han blockerad men fan vad onödigt att vara såhär...

Gissa vem som nu försökt gå via vår gemensamma vän som har vissa funktionsnedsättningar , världens gulligaste som inte ska stå i mitten av detta med att jag då inte svarar på dennes meddelande för vi brukar inte skrivas ( eller ses, mer bekant numera). Han har garanterat upptäckt blockningen och helt jävla odiskret bett vännen skriva hej till mig som senast vid nekad vänförfrågan så nu måste jag vara ett as och inte alls svara. Varför kan personen inte bara lämna mig ifred? Personen vet också privata saker om mig som jag hoppas han håller käft om.

 

[parellikusken]

Letar nya sneakers och hittade ett par så snygga Vans. Tyvärr klarar dock inte mina fötter av Vans längre efter en fraktur. Stör mig mycket på det.

 

[EmmaBovary]

Att jag är så satans ljuskänslig. Okej, jag har aldrig gillat vår, och jag brukar allt som oftast bli mer deprimerad på våren, det är sedan gammalt. Men ljuskänsligheten uppstod först i samband med när jag fick MS! Vilket på nåt vis känns viktigt att påpeka, för jag känner mig så löjlig, haha. Men det är verkligen smärtsamt att vistas utomhus dagtid när solen skiner den här tiden av året. Eller för all del inomhus om det inte är delvis neddragna persienner.

 

[Marita73]

Att jag är så satans ljuskänslig. Okej, jag har aldrig gillat vår, och jag brukar allt som oftast bli mer deprimerad på våren, det är sedan gammalt. Men ljuskänsligheten uppstod först i samband med när jag fick MS! Vilket på nåt vis känns viktigt att påpeka, för jag känner mig så löjlig, haha. Men det är verkligen smärtsamt att vistas utomhus dagtid när solen skiner den här tiden av året. Eller för all del inomhus om det inte är delvis neddragna persienner.

Jag har en sjukdom som gör att jag inte tål sol, värme och kraftigt ljus.
Våren är verkligen fruktansvärt jobbig med sitt starka ljus.

Jag har glasögon med inbyggt solskydd vilket hjälper lite både inne och ute, för mig hjälper även keps på ute.

 

[Rosett]

Jag är enormt trött. Vill inte vara trött.

 

[Catsu]

Att jag är så satans ljuskänslig. Okej, jag har aldrig gillat vår, och jag brukar allt som oftast bli mer deprimerad på våren, det är sedan gammalt. Men ljuskänsligheten uppstod först i samband med när jag fick MS! Vilket på nåt vis känns viktigt att påpeka, för jag känner mig så löjlig, haha. Men det är verkligen smärtsamt att vistas utomhus dagtid när solen skiner den här tiden av året. Eller för all del inomhus om det inte är delvis neddragna persienner.

Känner igen mig i det du säger. Det gör verkligen ont!
Hos mig triggar det också migrän
Jag brukar kalla januari till april migränperioden.

 

[parellikusken]

Sexistiska skämt. Trodde liksom att sånt inte var aktuellt längre, att vi gått förbi den tiden sånt var roligt. Men jag var bara naiv.

 

[Nahar]

En sån dag där jag inte klarar av några motgångar alls. Skulle läsa på plattan men batteriet behövde laddas först. Det naturliga då är att läsa någon av de andra femtielva böckerna som behöver läsas men nä. Jag gick och la mig istället. Värdelöst.

 

[Krålus]

Att ridskolan har uteritt på lördag.. vi skall vara borta på lördag synd det inte är söndag..

 

[Voeux]

Att vara ansvarig för en avdelning men inte chef. Svårt att styra kollegors arbetsuppgifter och sätt att göra saker när man inte har chefsmandat eller den auktoriteten.

 

[Rosett]

Knorrig mage. Vet inte om jag är hungrig eller inte men har ätit middag.

 

[Tuvstarr]

Jag och barnet har hittat ett datorspel vi gärna vill spela tilsammans. Men jag klarar inte av det, eftersom jag blir åksjuk av rörelserna på skärmen.

Inte så roligt att vara tvungen att ta paus och ligga i ett mörkt rum efter 10 minuters spel. Kanske inte helt oväntat, då jag nätt och jämnt klarar av att åka barnkarusell på tivoli.

 

[pepp]

Mig själv för att jag stör mig nåt förbannat på en kompis pojkvän. Och att jag är konflikträdd och inte orkar ta upp det med henne

 

[athena_arabians]

Att vara ansvarig för en avdelning men inte chef. Svårt att styra kollegors arbetsuppgifter och sätt att göra saker när man inte har chefsmandat eller den auktoriteten.

Det avskyr jag! Jag är inte intresserad av att vara chef och bestämma (titlar är något jag skiter högaktningsfullt i) men jag vill ha mandatet att forma mitt jobb, för att kunna uppnå ett bra resultat. Om det betyder att jag är chef så är jag chef. Men då måste ju det mandatet ges...

 

[Voeux]

Det avskyr jag! Jag är inte intresserad av att vara chef och bestämma (titlar är något jag skiter högaktningsfullt i) men jag vill ha mandatet att forma mitt jobb, för att kunna uppnå ett bra resultat. Om det betyder att jag är chef så är jag chef. Men då måste ju det mandatet ges...

Jag är inte särskilt intresserad av personalansvar i sin helhet men ska man styra ett större arbete, vilket jag tycker är roligt, så måste man nästan vara just chef. Annars känns det mest som att jag klampar in och stör folk, alla har så mycket att göra och egna idéer om hur de vill genomföra saker. Så nu går jag mest via folks chefer för att slippa skavsår och irritation. Det kan vara mina idéer, men cheferna får delegera dem.

(Nej jag är inget fan av platta organisationer. Med bra chefer ska det inte behövas för att folk ska uppleva frihet och inflytande).

 

[Tuvstarr]

Jag stör mig på att min chef nu i en längre tid har verkat undvika mig. Han hälsar inte, men svarar min hälsning om jag råkar få ögonkontakt. Han checkar av med de andra på morgonen vad de ska göra och vem som ska vara var, men mig lämnar han i fred. Han pratar inte med mig om ditt och datt som med de andra, utan kommer bara om han har något specifikt ärende.

Undrar om jag gjort något han inte är nöjd med, eller om han bara tänker att jag är en ensamvarg som funkar bäst om jag får sköta mitt i fred. Vilket visserligen stämmer till viss del.

 

[Krålus]

Jag stör mig på att min chef nu i en längre tid har verkat undvika mig. Han hälsar inte, men svarar min hälsning om jag råkar få ögonkontakt. Han checkar av med de andra på morgonen vad de ska göra och vem som ska vara var, men mig lämnar han i fred. Han pratar inte med mig om ditt och datt som med de andra, utan kommer bara om han har något specifikt ärende.

Undrar om jag gjort något han inte är nöjd med, eller om han bara tänker att jag är en ensamvarg som funkar bäst om jag får sköta mitt i fred. Vilket visserligen stämmer till viss del.

Fråga honom kanske?

 

[Tuvstarr]

Fråga honom kanske?

Visst, men det känns också lite olustigt. Vad ska man säga liksom? Hej, jag har märkt att du drar dåliga daddy jokes för kollegerna men inte för mig, varför?

 

[Krålus]

Visst, men det känns också lite olustigt. Vad ska man säga liksom? Hej, jag har märkt att du drar dåliga daddy jokes för kollegerna men inte för mig, varför?

Jag har märkt att du drar dig undan mig du pratar inte med mig... typ

 

[Unafraid]

Alltså postnord...
SMS nr 1: "Boka hemleverans, utan kontakt." Gör det.
Gör det, till idag fram till 16.30, ingen är hemma.
SMS nr 2: "Ditt paket är på väg! Någon måste vara hemma och ta emot leveransen".

Störning nr 2. Det är två städare på jobbet idag som pratar så sjukt högt. Det är ett gammalt hus, så innerdörrarna släpper igenom massor med ljud. Har redan bett dom dämpa sig en gång. De nästan skriker, har högljudda, upprörda diskussioner.