Jag slänger in en bonusstörning... om motviljan mot återbruk i somliga offentliga förvaltningar.
I den Region där jag arbetar finns en lång och gedigen tradition av att kasta hela och fungerande saker, framför allt kontorsmöbler och IT-utrustning.
Någon gång i kvartalet beställs en växelflakscontainer och fräscha kontorsmöbler för åtminstone hundra tusen per lass körs till sopförbränning. Och någon gång i månaden kommer den avtalade kontorsmöbelleverantören och monterar motsvarande möbler för en annan avdelning. Förfarandet uppges bero på brist på förrådsyta; det blir billigast att slänga och köpa nytt.
På IT-sidan byts samtliga datorer direkt när garantin gått ut, helt oavsett skick och funktion. Rutinen är att leverantören tar tillbaks de gamla, ibland byts även samtliga bildskärmar trots fläckfri funktion. Behöver en dator bytas mellan schemalagda tillfällen så slängs ofta även dess bildskärmar. IT-avdelningen kör då en skruvmejsel genom skärmen för att göra den obrukbar och se till att den inte återanvänds, privat eller inom verksamheten.
Synsättet tricklar även ner i verksamheten så att fungerande kaffebryggare, julljusstakar, skrivare, whatever, slängs rakt av om de är övertaliga eller utbytta. En elskrot-återvinningsstation finns för ändamålet, den är nu flyttad innanför lås så att ingen skall frestas att plocka upp något fungerande och återbruka. För det är ju stöld, och grund för avsked.
En delorsak till denna, som jag ser det, kapitalförstöring och miljöslöseri, är att både möbler och IT hör till en helt annan förvaltning än den jag tillhör. Och Gud förbjude att någon ser en helhet.
I den Region där jag arbetar finns en lång och gedigen tradition av att kasta hela och fungerande saker, framför allt kontorsmöbler och IT-utrustning.
Någon gång i kvartalet beställs en växelflakscontainer och fräscha kontorsmöbler för åtminstone hundra tusen per lass körs till sopförbränning. Och någon gång i månaden kommer den avtalade kontorsmöbelleverantören och monterar motsvarande möbler för en annan avdelning. Förfarandet uppges bero på brist på förrådsyta; det blir billigast att slänga och köpa nytt.
På IT-sidan byts samtliga datorer direkt när garantin gått ut, helt oavsett skick och funktion. Rutinen är att leverantören tar tillbaks de gamla, ibland byts även samtliga bildskärmar trots fläckfri funktion. Behöver en dator bytas mellan schemalagda tillfällen så slängs ofta även dess bildskärmar. IT-avdelningen kör då en skruvmejsel genom skärmen för att göra den obrukbar och se till att den inte återanvänds, privat eller inom verksamheten.
Synsättet tricklar även ner i verksamheten så att fungerande kaffebryggare, julljusstakar, skrivare, whatever, slängs rakt av om de är övertaliga eller utbytta. En elskrot-återvinningsstation finns för ändamålet, den är nu flyttad innanför lås så att ingen skall frestas att plocka upp något fungerande och återbruka. För det är ju stöld, och grund för avsked.
En delorsak till denna, som jag ser det, kapitalförstöring och miljöslöseri, är att både möbler och IT hör till en helt annan förvaltning än den jag tillhör. Och Gud förbjude att någon ser en helhet.